Nu har jag inne den sista snusen, jag är så rädd om den så jag vågar knappt röra på läpparna, än mindre ta en kopp kaffe eller peta på den med tungan. Jag tänker ha inne den hela dagen och hela natten, ja resten av mitt liv antagligen. Jag har redan börjat känna av abstinensen, jag är ofokuserad och det känns som jag ser och hör sämre. Första gången jag slutade snusa, nyår 02/03 fick min pojkvän ta hem mig från nyårsfesten för att jag var alldeles otröstlig. Hoppas att jag kan klara det bättre idag. Jag känner mig faktiskt ganska gråtmild. Sen kommer jag gå upp i vikt och väga över 100 kg, säkert. Jag är så ofantligt sugen på saker och jag vet inte om jag klarar av att ha viljestyrka för mer än ett tungt projekt åt gången. Om en dryg vecka börjar jag ju plugga också, hur ska det gå att skriva uppsatser och tentaplugga utan snus.
Det är fantligt synd om mig just nu. Jag suckar var 30 sekund och glömmer helt bort att njuta av min sista lilla sketna general mini. Får nog gå upp och be kärleken om en stor och rejäl riktig snus. Det kan få bli min sista...
Det ÄR jättesynd om dig. Faktiskt är det väldigt synd om mig också när jag tänker efter. Man saknar det så man kan bli tokig ibland. Och skitjobbigt för såna om mig att läsa om det, man minns det som om det var igår.
SvaraRaderaHett tips: sluta inte snusa samtidigt. Vi har gått på den lätta några gånger och vi blir inte gråtmilda utan skogstokiga...så det var några mysiga gräl där... Sen fick vi lova att aldrig sluta ihop.
Ninne: Tack för visat stöd, jag måste faktsikt rekomendera en liten bit färsk ingefära under läppen, det svider lite skönt och är kanske t o m bra för hälsan. Björn får inte sluta snusa för mig, han blir så tråkig och likgiltig då. Sist han försökte bad jag honom att börja igen efter en vecka, jag stod inte ut med honom, men det kan ju ha berott på att jag slutade samtdigt och inte var mitt vanliga förstående jag.
SvaraRadera