SEMESTER

Nu börjar sex dagars semester. Fyra av dem ska jag och Kärleken spendera utomlands! Fasen vad gött! Värt ett blogginlägg.

1år

Dagen har spenderats i skogen nära sjöar och tjärn. Solen sken och värmde. Ett fint sätt att hedra mamma på. Hoppas det blir tradition.

Krisar lite?

Någonting är det.

Kanske är det insikten om att två heltidsarbetande och tre barn är en jävligt svår ekvation. Någonting måste ändras.

Kanske är det att en årsdag närmar sig. Att jag liksom återupplever den här tiden förra året.

I morgon är det exakt ett år sedan jag, Mini, Bror och Svägerska åkte till mamma. Vi skulle bara stanna över helgen men så blev det inte. Istället blev det 10 dagar i en läskig men varm och kärleksfull bubbla. Det var tufft. Verkligen. Och det är som om jag först nu fattar hur tufft, jävligt och sorgligt det verkligen var. Och verkligen fortfarande är.

Men jag ska fixa det här. Ska bara klura ut hur det ska gå till först. Gå ner i tid kan ju vara en lösning som låter rimlig.

Lite sjuk, lite bra.

Gick hem från jobbet idag med någon form av förkylning som jag dragits med sedan i fredags. Huvudvärk, nysningar och väldigt trött trots mycket sömn och vila. Har orkat tack vare Ipren sedan i fredags men kände nu att det var dags att låta mig bli sjuk för att få mer vila. Skönt, men när jag släppte på gasen tappade jag orken ganska kraftigt. Vilar lite innan det är dags att hämta de Mellan och Mini på förskolan. Kärleken jobbar kväll, så jag får försöka samla lite kraft här.

I torsdags eftermiddag fick jag veta att jag fått anställning i den arbetsgrupp jag haft mitt vikariat i. Så från den förste februari börjar livet som tillsvidareanställd. En anställningsform jag aldrig tidigare haft i livet. Så skönt och tryggt!

Det ska nog bli bra det här.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledighet

Det var värst vad snabbt jag vande mig vid lite ledighet. Har verkligen haft en skön, trevlig och produktiv julledighet. Lite svårt bara att föreställa mig att jag ska jobba på tisdag. Jobba, hur gör man då?

2013 - ett av mitt livs mest händelserika år.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag blev delägare i världens bästa hus. Jag tog socionom examen och jag har för första gången sedan 1999 haft några dagars betald semester.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga nyårslöften, bara en förhoppning om att klara av år 2013 och det gjorde jag ju.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera stycken.

4. Dog någon som stod dig nära?
Verkligen.

5.Vilka länder besökte du?
Sverige.

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha 2014?
Mer semester. En tillsvidareanställning. En frisk familj. Och en utlandssemester, minst en.

7. Vad var din största framgång 2013?
Att ha lyckats ta min examen och börjat ett nytt jobb.

8. Största misstaget?
Så här i backspegeln önskar jag att jag gett mig själv mer tid att sörja men jag har svårt att se vart jag skulle fått den tiden ifrån utan att det hade gått ut över min examen.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej.

10. Bästa köpet?
Huset och hörnsoffan.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Glad över ett arbete med fantastiska kollegor. Över att se Mini växa och bli en underbar filur. Över min familj. Huset. Och all kärlek vid mammas död.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013?
What the Fox say, med Ylvis - Mini älskar den och nynnar på den och pekar på våra iPhones, vilket betyder att vi ska spela den.

Strövtåg i hembygden med Mando Diao

The long and winding road med Beatles

14. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2013?
Hemma.

15. Bästa boken du läst i år?
Stål och I en människa

16. Något du önskade dig och fick?
En hörnsoffa.

17. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jobbade.

18. De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya arbetskamrater.

Citat i juletid (nr 2)

Mellan:

"Jag har skickat min inköpslista till tomten!"

(Det låter ju som ett säkert sätt att få vad man önskar sig)

Citat i juletid (nr 1)

Stor:

"Vem är den där Hosianna de sjunger om i alla sånger?"

Sorgsen

Det har varit en riktigt mentalt jobbig vecka på jobbet med svåra beslut och besvikna och arga klienter. Julen närmar sig. Barnen ser sina förskolelärare och lärare mer än mig och Kärleken på dagarna. Min lilla Mini har börjat på dagis. Och jag har saknat mamma som aldrig förr. Var och en av sakerna som hänt den här veckan hade varit orsak nog att ringa mamma. För att ventilera om jobbet, för att planera julen, för att dela min ångest över att lämna bort mina barn. Men det finns ingen mamma att ringa till. Hon är borta. Det är rent ut sagt för jävligt.

Idag har jag gråtit mer än jag gjort på väldigt länge. Kärleken är på fest och jag är ensam hemma. Skönt då att bo i samma hus som min fina bror och svägerska. Det var bara att knalla ner för trappan med Mini på armen, knacka på, hulka lite och få en famn att gråta lite i. Så skönt, så jäkla sorgligt.

Suck.

Förbannad, inte förtvivlad.

Nu visade det sig att Mini inte var ledsen på dagis igår, snarare arg. Det är ganska stor skillnad försöker jag trösta mig med.

Så det ska bli väldigt spännande att höra hur länge han var arg idag.

Igår när jag hämtade honom var en lugn och nöjd och bröt inte alls ihop, vilket jag hade föreställt mig att han skulle göra. Kanske är han tuffare än vad jag tror!

Klockan 15:18

Tiden jag stämplade ut från jobbet. Sitter nu på bussen på väg för att hämta mina älsklingar och försöker peppa mig med att det bara är två veckor och fyra dagar kvar till julledigt och 17 kanske 18 dagars semester. Pepp pepp.

Fetångest.

Då har jag lämnat en förtvivlad och gråtande 16-månadersbebis på dagis då. Fy fasen. Vi får väl se hur länge jag orkar jobba idag...

Hejhej!

Här sitter jag i soffan i vår ganska rotiga lägenhet och äter cheeze balls. Klockan är 21.52 och precis i detta nu kommer kärleken ut från den sista läggningen. Uuuh vad sent. Nu är det ju läggdags för oss också... Men så har livet varit de sista veckorna; sena vanor, sena läggningar.

Får sluta nu så jag hinner prata lite med min make innan det är läggdags...

Tjejkväll!

I morgon slutar jag tidigt på jobbet. Då tar jag pappas bil och kör till min kära 92 år unga mormor. Vi ska umgås hela dagen. Jag ska sova över. Jag ser fram emot en lugn dag och kväll och en god natts sömn. Sen blir det fint att tidigt åka hem till familjen igen!

Häcken full.

En månad sedan senaste inlägget. Största orsaken är nog att jag haft fullt upp med jobb, hus och familj. Så fullt upp att jag en sömnlös natt i helgen insåg att vissa åtgärder behöver sättas in. Så, jag har förför;
- helgat helgen och ställt in allt som känns stressigt, även om det är roliga saker
- bestämt mig för att sänka ribban på jobbet
- bestämt att jag måste börja träna i ngn form igen. Förslagsvis löpning
- tagit semester vecka 44 (den där sömnlösa natten insåg jag att sedan mamma dog har jag inte varit ledig en enda hel vecka i sträck)