måndag, februari 28, 2011

Som nu till exempel




Kärleken tittar på ett program om Big Bang och standardmodellen. Jag känner mig måttligt intresserad och börjar cirkulera runt i köket istället. Finns det något att smaska på? Jag är inte hungrig ens. Men mycket sugen på något. Det är längesen jag bar så snussugen som jag är nu.

Nu handlar programmet om någon mörk energi som äter upp universum, typ... Och plötsligt är jag inte uttråkad längre utan har snarare någon form av existentiell ångest. Suget efter något har bytts ut mot lite illamående istället. Domedagsmusiken på programmet har nog misslett mig. Jag frågar Kärleken om den där mörka energin är farlig. Han bara skrattade. Jag är i alla fall inte sugen på något ätbart längre...

Behöver bryta en gammal gammal vana

Om det är synd om mig, om jag har varit riktigt duktig, om det är lite tråkigt, om jag är glad, om jag är ledsen, om det är måndag, om jag ser på TV, om det är fest, ja i stort sett när som helst är jag VÄRD någonting gott och ätbart. Jag behöver liksom ersätta känslan av att vara värd något gott med något annat. Men jag har inte kommit på vad det kan vara. Det ska ju helst inte kosta pengar, som exempelvis shopping gör, men det får ju gärna vara något roligt, som smakar gott...

Kärlekslycka.

Jag har den bästa man jag kan tänka mig och jag är så otroligt glad att jag har honom och jag är så fantastiskt kär i honom.



söndag, februari 27, 2011

Ängeln - Lisa: 1 - 0

Okej. Det var vägning idag. vågen stannade först på 76.7 kg alltså upp ett hg sen förra veckan, men efter ett toabesök till visade vågen 76.6 kg. Alltså +/- 0 från förra veckan. Det känns faktiskt sådär roligt. Och ängeln på min axel hade visst rätt att det itne skulle vara så roligt att väga sig idag. Det positiva är att det gett mig ny kämpalust. Jag tänker minsann skärpa mig den här veckan och gårdagen var fantastiskt trevlig och god. Den missunnar jag mig inte alls, det var allt det onödiga unnandet i övrigt som jag ifrågasätter. Nu tar jag nya tag och hoppas att vågen ska visa under 76 kg nästa söndag!

Lyxlunch







Igår blev jag bjuden på otroligt smaskig lunch på hotell Avalon!

lördag, februari 26, 2011

Ger mig själv en "break"

OK. Den gångna veckan är inget att hänga i granen direkt, åtminstone inte motivationsmässigt. Jag kan summera 9 kilomter löpning och mycket överdriven konsumtion av smaskiga saker. Men, man måste tillåta sig att ha svackor också. Idag var ambitionen att springa 12 km men när jag kom ut med broddarna påinsåg jag att inte ens de hjälpte mot den glashala marken, till och med gruset har en ishinna på sig. Jag sprang 30 meter, insåg att jag var som Bambi på hal is, och vände hem igen. Jag tog en varm skön dusch, har skrivit en inköpslista och ska handla inför kvällen trevligheter. Min bästa vän kommer på besök i dag. Hon ska bjuda mig på lunch på stan och vi ska bara ha allmänt trevligt. Jag har därför bestämt mig att jag inte tänker räkna några points idag. Jag ska unna mig det jag vill ha och inte begränsa mig till en salladsbar, bara för att jag inte har tillräckligt med points för det. Jag tycker inte att jag behöver ge mig själv mer ångest än vad jag redan har. Det är jag värd. Nu tänker jag ta och njuta av min helg och hoppas att motivationen återvänder till veckan. Då ska jag hem till mina föräldrar, få egen en liten ledighet, så jag hoppas att jag orkar proritera mina points bättre nästa vecka...

Det förklarar ju mitt sprattliga jag

Gullebullen och jag är ensamma hemma medan de andra två är på simskolan. Jag bestämmer mig för att ringa min mamma och min pappa och frågar Gullebullen om han vet vilka det är?

"Jaaaa, det är öhhhhh Lina och och och och Kängurun!"



För mycket - var ordet


Gullebullen 2.5 år visade stolt upp att han kunde klättra upp i våningsängen via leksaksgaraget istället för via stegen. Storebror hejade glatt på.

"Du får vara försiktig" säger jag.

"Jag vill inte vara försiktig, jag vill vara för mycket" svarar Gullebullen lite ilsket.

Okej!

fredag, februari 25, 2011

Jag har en ny last








Redo för fredag

Lägenheten är nu skinande ren. Jag blev färdig 28 minuter före tidsplanen. Det viktiga idag är att jag inte får glömma att marinera grytbitarna i rödvin och pressad vitlök så att de är riktigt smaskiga och goda till i morgon.

Dagens Schema (Inspirerad av Ke.Li)

08.45 plocka i hela lägenheten

09.20 storstäda badrummet

09.50 krångla på sofföverdraget på soffan igen

10.10 dammsuga i bokhyllorna och damma

10.30 dammsuga golven

11.00 diska

11.15 skura

11.45 lunch

12.15 promenera in till stan

13.oo köpa vin till morgondagen boeuf bourguignon

13.15 reklamera min trasiga jacka

14.00 promenera hem

16.00 hämta barnen

17.00 fixa plockmat

17.10 ----> läggdags: vara en harmonisk och nöjd och glad mamma som har fredagsmysigt med sina barn medan familjefadern roar sig på annat håll.

17.11 ----> läggdags: inte vara bitter över att jag inte får något smaskigt idag...

Utsvävning gav bitter eftersmak

Jag har kämpat mot ett godis och gottesug i några dagar. Det har varit väldigt svårt och igår bestämde jag mig fö att jag skulle få 2 hg godis. Jag meddelar det till Kärleken som förstör en del genom att säga, men jag hade hoppats på ostbågar och cocacola... Då börjar en inre konflikt värre än den som handlade om godis eller ej. Den nya konflikten handlade om ostbågar eller godis eller inget alls eller kanske både ostbågar och godis. Tänk om man kunde spela upp den inre monolog, eller snarare dialog mellan ängel och djävul, som utspelade sig i mitt huvud igår. Den kunde ha varit grunden till en fars eller något. Hur som helst så vann djävulen big time och sa att självkalrt skulle jag få allt om det var det jag ville ha. Han sa (ja, min djävul är nog en lite hane) att vi kunde se det som ett experiment; att jag skulle få gotta mig hur mycket jag ville just för den kvällen och sen skulle vi se hur kul det blir med vägningen på söndag, efter en sådan utsvävning. Det kanske kunde bli en tankeställare till andra tillfällen när jag suktar efter att riktigt svulla i mig godsaker. Han försökte alltså lura mig att han var min ängel som ville lära mig en läxa.

Hur som helst hade jag åtminstone vett att njuta av det goda innan det dåliga samvetet satte in. I morse var jag tvungen att väga mig för att garantera att jag inte gått upp sedan i söndags och vågen visade på 3 futtiga hekton ner. Idag får jag alltså äta riktigt magert och en rask promenad in till stan idag och en 12 kilometersrunda i morgon är obligatoriska. Det här var inte OK och det känns faktiskt inte värt det. Jag tror att jag måste bryta mitt sockersug igen. Ska bara äta upp de sista semlorna till efterrätt på söndag...

onsdag, februari 23, 2011

Äntligen!

Gosegrisen vill ha rostbröd och för typ första gången i världshistorien skriker han inte ut en order till mig och Kärleken utan tar fram brödrosten ur skåpet, hämtar en stol för att nå när han ska plugga in brödrosten, tar ut brödet ur frysen, rostar bröden, lägger in brödet i frysen igen, bär tillbaks stolen, smörar sina mackor och går och sätter sig vid matbordet. Nu är vi stolta som två tuppar, både han och jag. Jag tror jag måste gå och pussa honom i nacken.

Försvunnen isolering

I takt med att jag tappat några kilon verkar jag även ha tappat min isolering. Förr i tiden var jag ofta kall om händer och fötter och lite allmänt frusen, men så har det inte varit de senaste åren, eller what the hell, det senaste decenniet. Men den sista veckan har jag varit frusen och kall igen. Visst det har blivit kallare ute, men jag tror helt enkelt att viktnedgången gör mig kall. Det är faktiskt lite tråkigt eller åtminstone lite kallt.

En hårresande upptäckt

"Mamma, mamma, maaaaaaaaamma"

"Ja vad är det?"

"Jag har ett hårstrå där!"

"Ja, du har massvis med hårstrån där, man har det på huvudet..."

"Men mamma, mamma, det sitter fast där!"

tisdag, februari 22, 2011

Viktiga prioriteringar

Det är tisdag idag. Tisdagar = filmkväll med tjej/tjejerna! Vi pratade mycket förr om vad vi skulle äta på dessa filmkvällar. Numera pratar vi också om det, men det måste ju anpassas lite efter hur många points jag får/vill äta. Så idag räknade jag ut att om jag skulle kunna få 100 gram ostbågar hade jag bara råd att äta en sallad till middag. Vi funderade länge på hur vi skulle göra det bästa av det innan vi kom på att vi skulle strunta i snackset idag och satsa på god mat istället. Det blir indisk take away. Jag har bestämt mig för att strunta i att äta ris och njuta av ett naan istället. Men pedanten i mig får lite panik eftersom jag inte har en aning om hur jag ska kunna räkna några points på detta. Jag får helt enkelt säga att det är alla de 19 points som jag har kvar för dagen. Istället för snacks blir det fruktsallad. Fruktsallad = 0 points. Jag är så glad över att ha vänner som kan tänka sig att solidariskt äta samma mat som mig.

måndag, februari 21, 2011

Fira födelsedag

Idag fyller Kärleken år. Vi tänkte överaska barnen med bio för att göra dagen mer högtidlig. Men på måndagar går det tydligen bara barnfilmer mitt på dagen. Det fanns ett undantag, men vi tror att den kan ha varit lite väl tung för Gullebullen och dessutom var den i 3D vilket blir lite dyrare. Hur som helst så ändrar vi planerna och överaskar med hyrfilm och thaimat istället. Barnen kommer bli så glada så.

Nu ska jag hämta Gosegrisen för en tur till doktorn. Han har hört så fruktansvärt dåligt hela vintern, så nu tyckte vi att var dags att kolla upp hörseln på riktigt. Självklart har hans hörsel varit mycket bättre de senaste veckorna bara därför. Men så har det ju varit varje vinter vilket resulterat i att vi inte sökt hjälp. Den här gången tänkte vi inte låta det stoppa oss.

Det finns väl en stor risk att han får diagnosen OVANLIGT DISTRÄ OCH NONCHALANT... och inte alls hörselskadad.

Jaja, blir det så, så vet vi åtminstone.

söndag, februari 20, 2011

Myntets baksida

Vi har idag varit ett blöjfritt hushåll i åtta dygn. Det är helt fantastiskt och idag klarade Gullebullen eldprovet genom att vara ute och leka i kylan i två och en halv timme utan blöja. Det är bara en grej som är lite jobbig. Han är ju en stor kille nu och kan gå på toa helt själv, när helst han behöver det. Vi har förvisso lyckats lära honom att när man bajsar ropar man på hjälp och ska inte försöka torka helt själv. Däremot det här att sanera en helt nedkissad ring, han har inte riktigt förstått att det är anmälningsplikt på det också. Och orutinerad som jag är har jag inte lärt mig än att kontrollera ringen innan jag glatt sätter mig. Men tro mig, det misstaget gör man bara en gång.

Ni klarar lite skryt va?

Den här veckan har jag slagit alla mina tidigare rekord:

Den längsta distansen sammanlagt på en vecka - 30 km
Den längsta distansen vid ett tillfälle - 12 km
Min snabbaste kilometertid på 9 kilometersrundan och någonsin tror jag - 5:29min/km

Jag undrar hur snabbt det kommer gå när det inte är närmre -10 grader ute, det inte är isigt underlag och jag gått ner ytterligare kilon... :-D

Söndagsliv och söndagsplaner

Energin är tillbaks idag och vågen visade fina 76.6 kg i morse. Jag gick alltså ner 1.4 kg förra veckan och då får jag väl försöka hålla mitt löfte att inte oroa mig mer för att jag äter för mycket gotterier.

Gårdagens inställda löprunda blir alltså av idag och barnen har lovat att följa med ut i det strålande vintervädret.

Ikväll firar vi Kärlekens födelsedag, en dag för tidigt, med god middag och semlor till efterrätt.

Allt är bra alltså, förutom vemodet som ligger och gror under ytan.

lördag, februari 19, 2011

Hängig

Om man, som jag, haft mycket energi i några veckor, kännst sig frisk, hurtig och kry. Då kan man bli lite snopen när energin plötsligt inte finns där en solig vacker lördag som man har fina planer inför. Jag kände mig rätt så trött redan igår kväll och nu går jag med en lite molande huvudvärk. Jag tar mig en kopp kaffe för att se om det kan vara koffeinbrist som orsakat huvudvärken. Min inplanerade joggingrunda är framflyttad till efter lunchen och jag hoppas att den blir av. Det här var ju veckan jag skulle springa 30 km sammanlagt. Meeen, jag känner mig lite hängig. Jag undrar om jag ska springa i morgon istället, då har jag ju fortfarande chansen att få ihop min rekordsträcka den här veckan...

fredag, februari 18, 2011

Veckans utmaning:

Resten av familjen får köpepizza och jag ska typ nöja mig med ägg och tonfiskssallad. Det blir gott såklart, men det kommer bli svårt att motstå doften. Valet är ju dessutom mitt, jag äter hellre chips än pizza. Jag har full koll på pointsen och ändå får jag dåligt samvete när jag äter något gott och oroar mig för att jag inte ska gå ner i vikt mellan vägningarna. Det är ju superdumt, eftersom prioriteringarna ska göra att jag faktiskt kan unna mig godsaker och då är ju dåligt samvete och ångest en fruktansvärt dålig bismak.

Har jag gått ner i vikt på söndag så att jag känner mig nöjd, trots denna veckans utsvävningar, så ska jag försöka lova att inte få dåligt samvete mer.

Världens bästa Gullebulle

Jag har precis kommit hem från utvecklingssamtal på Gullebullens förskola. Han överöstes av fina omdömen, en god vän, charmig, duktig, en naturlig ledare, tar inte för stor plats, mogen, pratar fint, lyssnar på och gör som lärarna säger, äter allt som bjuds. Det var fantastiskt roligt att höra. Hela tiden satt vi och väntade på att ett MEN skulle komma. MEN han kunde sitta still bättre vid matbordet, MEN han är lite väl vild, MEN han är ibland lite otrevlig mot sina jämnåriga. MEN det kom inget men. Hon hade inget negativt att säga om honom alls. Och det förstår jag, för han är ju faktiskt världens bästa Gullebulle. Jag är otroligt stolt över att vara en sådan rekorderlig godings mamma.

torsdag, februari 17, 2011

Illa, jag mår illa

Gosegrisen gick till sin kompis förut och när Kärleken gick för att hämta honom berättade kompisens mormor att kompisen hade kräkts 7 gånger idag, sedan sovit 2 timmar, men nu mådde mycket bättre. Tack för informationen tänkte jag när Kärleken spred den vidare till mig. Mormorn hade visst inte koll på det där 24 eller till och med 48 symtomfria timmar innan man börjar umgås med andra igen. Jag började hur som helst såklart må illa så fort jag fick informationen och det har inte lagt sig än. Jag vet att det än så länge bara är inbillning, men det är svårt att låta bli att noja sig. Man kan ju tänka att om kompisen har det så går det antagligen på fritids i alla fall, men det är ju ingen tröst direkt.

Nu ska jag lägga mig i soffan ett tag och begrunda livet.

Färdig!

Tentan är färdig och den känns riktigt bra. Faktiskt. Jag har en liten VG-vibb någonstans i magen, men självklart måste jag döda vibben, både på grund av Jante och på grund av besvikelsen när jag får tillbaks tentan och den visar sig vara U eller G. Men om jag bara misshandlar vibben lite måste jag nog säga att U är den nog inte åtminstone. Är den det så får jag väl lov att döda vibben för gott när tentan kommer tillbaka. Men fram tills dess är det bara att vänta i tre veckor, då får vi väl se hur det blir med den saken.

onsdag, februari 16, 2011

Vissa saker går åtminstone min väg

12 km (rekordsträcka) och en km-tid på 05:53 gör mig nöjd och glad, på löpfronten åtminstone. Nu ska jag lägga sista handen (hoppas jag) på tentan, medan Kärleken lägger barnen och hoppas att jag kommer känna mig lika nöjd när den är färdig.

Icke-skol-tankar som distraherar mig idag:

1. Undrar vad man kan köpa en sån där tandburk, där man lägger barnens (äckliga) tappade tänder

2. Vad ska vi göra i sommar de två enda veckorna som Kärleken och jag har ledigt tillsammans?

3. Hur långt ska jag springa idag och ska jag möjligtvis variera mig lite och springa rundan åt andra hållet?

4. Undrar hur Kärleken tänker göra när han steker den panerade kycklingen ikväll, kommer den bli genomstekt?

5. Undrar vilken tid jag kan komma och gosa på brorsdottern i morgon. Hoppas att jag får hålla henne.

6. I värmland heter fitta fetta...


tisdag, februari 15, 2011

Självförtroende var är du?

Skriver hemtenta denna vecka. Har läst ovanligt mycket den här kursen och känner att jag har bra koll på stora delar av litteraturen, trots frånvaro på grund av resa och vab. Så de två första frågorna på tentan har gått snabbt och smidigt att skriva och det har känts som om det flyter fint. Men aldrig att jag ska få njuta av det fullt ut, självklart ska tvivlen komma smygande och känslan av flyt blir på något vis ett bevis för att det gått dåligt. Det kan ju aldrig ha gått bra, när det känts så (förhållandevis) enkelt. Jag blir så trött på den känslan. Varför kan jag inte bara få njuta, känna sig flitig, briljant och lite smart utan dessa elaka taggar av tvivel. Lite tilltro till mig själv skulle inte sitta fel...

Kaffekiss

Har råkat dricka kaffe till frukost några morgnar i rad. Jag måste nog sluta med det, speciellt när jag är i skolan och inte hemma. Jag är ofta kissnödig innan jag lämnat barnen på skola och dagis och sen måste jag sitta och smärtsamt hålla mig hela vägen in till skolan. Sen känns det som om jag är kissnödig hela förmiddagen. SÅ här kan det inte få fortgå. Jag måste komma ihåg att skippa kaffet de morgnar jag börjar skolan tidigt. Det är inte lätt att vara begåvad med världens minsta blåsa...


måndag, februari 14, 2011

125 gram ostbågar - 18.5 points!

Stor dag - blöjfri dag

Gullebullen har varit en hel dag på dagis utan blöja och verkar mycket stolt. När jag frågade vad han gjort idag fick jag veta att han "kissat och lekt med killarna". Det är viktiga grejer. Andra viktiga saker i livet är tydligen att "mamma har en snippa och det har pappa med...". Eller kanske inte. Hur som helst är jag mycket nöjd med att han nu i tre dagar och två nätter inte har haft blöja på sig och faktiskt bara kissat några droppar i kalsongen en gång. Han är så stor nu.

Njuter av utsikten




Tulpanerna ger fortfarande vardagen lite guldkant!

Fokus men ändå inte.

Jag sitter med min hemtenta som ska lämnas in på fredag. Jag har ignorerat den hela helgen eftersom jag kände att jag och hela familjen verkligen behövde en lugn helg tillsammans. Det fick vi. Och en ny kusin och ett syskonbarn. Jag är fortfarande helt ställd och glad över det. Förra gången jag fick ett syskonbarn hade jag själv en 6 veckors bebis hemma. Det var ju fantastiskt att få ett syskonbarn nästan samtidigt som jag själv fick barn såklart, men den här gången tänker jag njuta av att hon är unik och inte har någon konkurrens av min egna bebis. Jag längtar så efter att få hålla den lilla godingen i min famn. Jag hoppas att det motiverar mig att skriva på flitigt så att jag framåt slutet av veckan kan smita iväg en stund och kanske klämma och gosa på små bebisfötter.

Idag får jag besök av bebisens farmor och farfar, de ska få lunch här innan de får gå iväg och snufsa på bebisfötter och bebishår. Vilka lyckosar.

Men nu behövs det lite fokus på tentan. Jag vill ju som sagt vara färdig i god tid.

söndag, februari 13, 2011

Livets mysterie

För fyra timmar sedan var jag hemma hos min Stora bror, hans fru och deras dotter. Vi åt semlor som jag hade bakat och Svägerskan tyckte att det var skönt att hon orkade äta mellan värkarna! Tre timmar senare är en lite flicka född. Jag har blivit faster, igen. Helt fantastiskt och helt otroligt vad som kan hända på några timmar. En liten blomma till har kommit till världen.

Det går neråt!

Den här veckan har jag gått ner 0,9 kilo. Helt OK måste jag säga. Speciellt som jag faktiskt gottat en massa grejer under veckan. Jag har ätit en Semla, en halv påse ostbågar, 50 g dillchips och ett glas vin. Jag tycker dessutom att maten jag ätit varit riktigt god.

Det här verkar vara min grej. Hoppas jag.

lördag, februari 12, 2011

Vi ger inte upp, än...

Vi ger melodifestivalen med vaken Gosegris ett nytt försök ikväll. Förut kände jag mig lite pepp, men nu kom jag på hur dåligt det var förra veckan. Jösses! Vi får se vem som först tappat intresset, jag eller Gosegrisen.

52:16

Tjoho, det blev ett tidrekord som heter duga. 5:48 min/km. I´m on fire, finally!


Utmaning

Idag tar jag med min långa bror ut i löpspåret. Han ska få visa mig hur snabbt 6-minuterstempo är. Jag har bestämt att vi inte får prata under tiden. Jag har nog inte råd att slösa syre på sådana trevligheter.

Dagens mål är alltså att klara 9-km-rundan på under 54 minuter. Årets rekord på sträckan ligger på 55:04 minuter.

Heja heja!


fredag, februari 11, 2011

Lite matångest

Ikväll har jag unnat mig både en semla och 50 gram dillchips. Det känns så konstigt att få äta det om man typ bantar. Jag blir lite nervös inför söndagens vägning att jag ska ha gått upp istället för ner. Jag har ändå kvar 25.5 av mina 42 veckopoints och 25 aktivitetspoints som jag inte heller rört. Dessutom planerar jag en 9-kilometersrunda i morgon.

Men ångesten är inte så svår. Jag tycker faktiskt att det är riktigt roliga att räkna points än så länge. Jag försöker intala mig att det handlar om att begränsa vad man äter och inte moffa i sig tills man mår dåligt vilket jag ofta gjort förut, dock inte en enda gång sedan jag började med den här Vikt väktar-grejen.

Årets mest idiotiska löpsedel (hittills)

"Polisen jagar maskerad man efter Sahlin-attacken"

- Borde det inte vara superlätt att hitta en maskerad man som springer omkring i Stockholmstrakten, eller är det vanligt med maskerade män där?


torsdag, februari 10, 2011

Vardagslyx




Gullebullen är nöjd och kör med sina bilar.




Gosegrisen är nöjd och sorterar pokemonkort på sitt nystädade skrivbord.




Lisa är nöjd med två buketter tulpaner i sin skinande rena lägenhet.

Tar tag i vår svinstia

Vi har bott i en svinstia första delen på det här året. Svinstia kanske är att ta i, men det har inte funnits kraft och ork att ta tag i något annat än disk och tvätt och att bädda rent i sängen. Vi har dammsugit en gång hittills under 2011 och skurat toa och handfat när det behövts, men aldrig samtidigt. Jag bestämmer mig helt enkelt för att skit i studier idag och lägga min tid på något riktigt välbehövligt: att plocka, dammsuga, skura och dammtorka. Tänk om jag kunde orka organisera om i garderoberna i hallen också. Men att hoppas på det är inte realistiskt alls.

Jag riktigt längtar efter doften av såpa!

Att vara någon annans boxningssäck

Eller slagpåse eller punching bag eller vad det nu kallas. Det är det jag som förälder ofta är och det är helt ok. Jag förstår att barnen måste få leva ut sin frustration och sin ilska över livet på någon. Och vad ska man som förälder göra om inte ställa upp som hink, som de kan spy sin galla i. Gullebullen har hittills inte så mycket erfarenhet av frustration i livet, men det kommer väl för honom också. Gosegrisen däremot som ibland är på tok för snäll och medgörlig med sina vänner lever ofta ut sina frustrationer hemma istället för att säga ifrån i den situationen som framkallade ilskan eller känslan av maktlöshet. Vi måste ju självklart uppmuntra det också, att kunna säga ifrån när man känner sig överkörd. Samtidigt tycker jag att det är en så fin egenskap att kunna lägga sin egen vilja åt sidan ibland och att vara så generös som han är. Men det ska ju inte sluta med att han känner att han ger bort hela sig själv, att han aldrig får som han vill och att alla andra alltid bestämmer.

Hur som helst, så tar jag gärna emot hans frustration, står där som en klagomur och lyssnar på hans känslor av orättvisa och frustration och ibland (rätt ofta) ren ilska.

Men i morse när jag fick skulden för att det hade snöat i natt, då tyckte jag att jag inte riktigt förtjänade det. Men det tyckte han, för det är ju jag som älskar snö! Alltså måste det var mitt fel att det snöat, eller hur!?

onsdag, februari 09, 2011

Gott flyt och nya vanor och lite bekännelser

Vardagen flyter på så skönt just nu. Vi går upp tidigt på morgonen. Jag äter nyttigt. Löpningen fungerar fint. Vi har infört nya frukostvanor för barnen (inte smula med macka i TV-soffan framför bolibompa, något vi borde infört för flera år sedan. Men vi var ju inte så vuxna då som vi är nu...) Plugget flyter på skapligt och jag är bara lite stressad över hemtentan som vi får på fredag.

Ja, allt är bra för tillfället och jag har äntligen landat efter en oerhört stressig vintersäsong.

Det enda som verkligen behöver förbättras är volymen på mina skrik när jag är arg på barnen, det känns som om rösten bara blir högre och högre ju längre tiden går. Som om jag kan skrika barnen till lydnad. Jag vet ju att det inte går. Jag ska försöka jobba lite mer på det, för jag förstår ju att jag bara kommer skapa två skrikande individer till och det pallar jag inte med helt enkelt.

tisdag, februari 08, 2011

Nu har vi verkligen blivit vuxna.

I söndagskväll bestämde jag mig för att när väckarklockan skulle ringa klockan 06.10 på måndagmorgonen, skulle vi minsann gå upp (alltså inte snooza till 06.45) äta frukost i lugn och ro och sedan ha god tid till barnens frukost, skolryggsäckar, konflikter, tandborstning och annat som hastas igenom med en stor portion stress i vanliga fall. Det gjorde vi och jösses vad skönt det var att ha klarat av en morgon utan någon stress och just därför inte ha blivit arg och skällt på något barn utan klarat av konflikter lugnt och sansat som man borde göra.

I morse gjorde vi det igen, men den här gången vaknade barnen vid samma tid och jag trodde frukostfriden var förstörd redan efter en dag, men icke då. Båda åt exemplariskt, de satt vid matbordet och inte i TV-soffan som vi annars placerat dem i för att rädda vår egen morgon lite. Det var så underbart att ha tid att låta Gosegrisen sitta i mitt knä och långsamt tugga i sig en hel dubbelmacka.

Jag hoppas verkligen att vi har vett att hålla kvar vid denna nya goda vana. Jag ska jobba på det i alla fall.

måndag, februari 07, 2011

Rättelse

Det är 1 point i skorporna. Det är inte lätt när decimalerna trillar bort och det står 65 gram fett istället för 6,5. Skönt, för de är så goda!

Så jäkla snopet

Jag sprang 11.4 km förut (Tjoho, världsrekord!) och tog en banan och ett äpple efteråt (0 points). Jag kände att jag fortfarande var lite hungrig och bestämde mig för att ta en osötad fullkornsskorpa. Vi åt sådana på väckelsemötet i Rabben och jag har bestämt för mig att de räknade ut att varje skorpa hade en point var... Det är mycket möjligt att så inte var fallet. Jag räkna hur som helst ut det här hemma också för säkerhetsskull och när jag precis tagit sista tuggan kommer den förödande siffran 4 upp. 4 points för en sketen osötad skorpa. I och för sig väldigt god, men jag skulle inte slösat mina sista points på den om jag vetat om det.

Ja ja, man lär av sina misstag och jag lär ju få sitta och titta på när Kärleken moffar i sig de där på kvällarna. Men jag ät inte bitter, inte jag inte...

Lugnt eller stressigt, hur ska jag ha det?

Idag har jag schemafritt i skolan och min tanke med dagen var att jag bara skulle plugga hela dagen med undantag för att försöka mig på ett rekord i löpspåret. (Jag har sett ut en sträcka på 11.4 km jag tänkte prova på idag.) Men sen kom jag på att jag nog vill ha en ny playlist till den löpturen, så det gjorde jag. Sen kom jag på att vi verkligen måste tvätta allt som kräktes ned, så det gör jag + fyra maskiner till med annan tvätt. Sen kom jag på att jag ska göra bra lunchlådor med linssoppa, som är mättande och har låga points att ha redo i frysen, då kom jag på att det är lika bra att veckohandla när jag ändå måste till affären för att fixa ingredienser till soppan. Så än har jag inte slagit upp skolboken, jag var ju tvungen att blogga lite först. Nu är det visst dags att gå till tvättstugan igen. Och handlingen, den måste jag ju göra innan lunch...

Men det är ju faktiskt väldigt skönt att få saker gjort också!

söndag, februari 06, 2011

Alla argument är bra?

Gullebullen: "Jag vill duscha!"

Kärleken: "Nej, vi hinner inte duscha nu, vi ska sova"

G: "Jag VILL duscha"

K: "Men Du, vi ska ju sova nu, du får duscha i morgon"

G: "Jag vill duscha, jag vill inte sova, jag behöver inte sova - FÖR JAG HETER ROGER!"

Vågar inte riktigt tro på det...

- 2.4 kilo!

Men, men, men... det är ju en morgonvägning jämfört med en kvällsvägning. Så antagligen är minskningen inte så stor som det verkar. Jag får mest vara nöjd med att vågen visar under 80 kilo. Det ska bli spännande nästa söndag. Jag har drömt om viktresultat i natt, jag hoppas verkligen inte att det kommer vara så varje lördag hädanefter. Bättre drömmar kan man ha. Jag lovar!

lördag, februari 05, 2011

Njaeee

Gosegrisen gillade inte någon av låtarna och var mycket ointresserad av melodifestivalen. Han somnade efter ett tag och jag kände att det var svårt att engagera sig i år. Det kändes som om SVT också tyckte att det var svårt att engagera sig i år. Trist är väl ordet kanske. Men jag ger det säkert en chans igen nästa vecka.

Första vägningen

I morogn på morgonen är det dags för den första vägningen. 81.3 kg, stod vågen på i måndagskväll, men efter en löprunda. Jag törs inte hoppas på något alls... Vad läskigt det känns.

Upp som en sol... och ner som en sol

Jag hade höga förväntningar på fredagkvällen. Barnen skulle sova när jag kom hem från jobbet vid nio tiden, dvd:n skulle vara ladda med ett West Wing avsnitt och jag skulle njuta av dilldip och grönsaksstavar. Vid tio skulle jag kasta mig i säng för att sova gott innan lördagens jobbdag började. Så blev det förvisso, nästan, men det var svårt att tro att det kunde sluta bra när det första jag möter när jag kommer hem är en man som sanerar en toalett och ett dubbelsängstäcke, dränkt i kräk.

Kräk, kräk och kräk.

Det nästa jag möter i hallen är en glad Gosegris som meddelar att han kräkits, men också haft världens bästa kväll och sett Clone Wars för första gången i livet. Den var så bra, så han skulle spara 22 kronor så att han ahde råd att hyra den igen, så att jag (hans goda mor) också fick möjlighet att se denna kulturskatt. Hur som helst ovanligt glad för att vara kräksjuk tänkte jag och försökte att inte känna magkrampen och illamåenden som såklart låg på lur vid det här laget.

Det visade sig att han ätit tre (3) portioner nachos och en massa dip och dillchips också en läsk på det. Det händer att Gosegrisen kräks när han äter för mycket och som tur var, var det det som hade hänt den här gången.

Min myskväll blev av, om än lite senare än planerat men med en skön doft av både handsprit och ytdesinfektion i luften.

Ikväll har jag höga förhoppningar på att Gosegrisen ska ha tålamod med melodifestivalen för första gången i livet. Passar det inte är han välkommen att somna i TV-soffan, för jag är faktiskt peppad för att se i år!

fredag, februari 04, 2011

Min fina bulle




Jag står och väntar på bussen, hållplatsen är mittemot Gullebullens förskola. Han brukar inte hänga i fönstret, men idag gör han det. För titta vad som arbetar där utanför. Jag kan dock vara trygg med att han inte ser mig. Jag är ingenting i konkurrens med en grävskopa.

Tillbaka till vardagen - utan ledig helg

Det verkar som om vi är friska hela familjen för första gången sedan i måndags förra veckan. Gosegrisen är på skolan och behövde få något utbrott om hur orättvist det är att inte han får vara ledig och sjuk när Gullebullen får det. Mycket orättvist är det. Så i morse trallade han iväg med sin pappa till skolan utan tårar eller ilska eller bitterhet. Så skönt. Gullebullen däremot hade nog gärna varit ledig en dag till. Men det gick bra det med. Nu ska jag försöka motstå impulsen att somna om i soffan. Jag behöver plugga och handla inför helgen istället, innan det är dags att ge sig av till jobbet. Åhhh, det blir svårt, skulle vilja sova bara lite till...

torsdag, februari 03, 2011

Jag gav visst bort min helg

Jag har tackat ja till jobb hela helgen med start i morgon klockan 12. Det kommer klirra skönt i plånboken i slutet av mars när vi verkligen kommer behöva dem. Kärleken får inget mer CSN efter den här månaden. Så visst det var fantastiskt bra att kunna tacka ja till jobb. Men min ledighet då, när ska jag få den?

Äntligen!

Äntligen har jag kommit upp i ett skapligt tempo igen när det gäller löpningen. Det har varit så otroligt frustrerande att inte prestera som jag gjorde innan jul och förkylningen. Men idag blev det 6:09 tempo på 9 km-rundan. Grymt gött.

onsdag, februari 02, 2011

Onsdagsmys?

Jag hade 3.5 points kvar och var hungrig.


Två knäckebröd, en skiva ost, tomat, flingsalt och böngroddar. Smaskens!

Kan detta verkligen stämma?

En diet som tillåter en halv påse chips och en halv påse ostbågar. Det ska bli mycket spännande att väga mig på söndag...

tisdag, februari 01, 2011

Väckelsemöte på Rabben

Jo, vi har i hemstaden i helgen. Vi besökte bland annat min svägerska och hennes familj. Det var livat och roligt värre. Däremot var det ett ord som dominerade under dygnet vi spenderade där nämligen Point. Det var points hit och points dit och insparade points och fem points för ett glas vin. Under fredagsmyset med ost och vin satt svägerskan och antecknade siffror på ett papper. Det blev många points den kvällen, speciellt för mig som inte räknade dem. Eller blev det inga då kanske? Hur som helst så tyckte jag att det lät ganska trevligt det där med att räkna points, gå ner i vikt men ändå kunna äta både fett ibland och kolhydrater. Inte behöva välja mellan något utan lära sig att äta behärskat av allt och ändå ha råd att unna sig lite lyx varje vecka. Det låter kanske konstigt men jag blev nog hjärntvättad på det där väckelsemötet. Hur som helst så bestämde jag mig för att om några år, när alla mina barn är färdigfödda och det är dags att komma i form igen ska jag också gå med i viktväktarna. Det bästa av allt var ju ändå att man slipper gå och väga sig på ett sektmöte en gång i veckan utan att man kan sköta allt online.

Nägra dagar efter mötet insåg jag att det var idiotiskt att vänta flera år innan jag går med om jag är motiverad att göra det idag. Så igår gick jag och köpte en riktig och ärlig våg som slängde 81.3 kg i ansiktet på mig. Ja, det gjorde den faktiskt, för den pratar. Nu är det slut med självbedrägerierna som jag och den gamla blå skivvågen har ägnat oss åt. Nu är det sanningen i vitögat som gäller och målvikten är 70 kg. Det har jag inte vägt sedan innan jag blev gravid med Gosegrisen. Nu räknar jag points för fulla muggar och med löpningen blir det en hel del bonuspoints per vecka.

Vad säger du svägerska, ska vi dela recept?