tisdag, augusti 18, 2009

Självömkan

Jag tycker forfarande otroligt synd om mig själv. Kärleken försöker få lite sympati från mig eftersom han är förkyld och hängig. Men han sa förut, hellre sjuk utan snus än frisk utan snus. Och han är lite sjuk men med snus, alltså mest synd om mig.

Men nu ska jag börja låtsas som om det här är den lättaste sak i världen. Det är faktiskt inga problem alls. Jättelätt, jag har inte ens märkt att jag inte snusat på 7 timmar och 13 minuter. Det går så bra så bra och vem hade förväntat sig något annat, när det är sen sådan karaktärsstark människa som jag som slutat snusa. Det jag bestämmer mig för att klara, klarar jag, utan gnäll och utan självömkan. Jag är faktiskt nästan lite som en martyr som lider i tysthet. Eller lider, vad pratar jag om? Jag lider inte ett dugg, DET HÄR ÄR BUSENKELT, har jag ju sagt.

Nu ska jag gå och lägga lite pengar i min sluta-snusa-börs och sedan ska jag bestämma vad jag ska få köpa för lyxigt när det gått en månad. Just nu kan jag tänka mig:

  • ett par nya jeans
  • en sport bh
  • lite tröjor och koftor
  • en skolryggsäck

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar