När det var middagsdags för Gosegrien förut gick jag ut på gården och ropade hans namn flera gånger, han svarade inte. Då börjar mamman ropa "Gosegrisen", "Gullegurkan" och "Älsklingsplutten" istället. Kanske inte så himla smart. Som tur är reagerade varken min 5 åring eller någon av vännerna på hans smeknamn, men om några år eller så är det nog bäst att jag vaktar min tunga och kanske lika bra att jag börjar träna på det redan nu.
För övrigt har vi provat nya lördagsgodisrutiner idag, alltså inget godis förrän efter middag. Det gick jättebra. Jag gillar min Gosegris. Nu mysar han med sin Långa Morbror i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar