Lite full, lite nöjd, lite glad

Idag har jag varit SOCIAL på många sätt. Jag har pratat med minst 15 trevliga människor och njutit av att studierna verkligen låtit intressanta. Jag längtar efter att få börja plugga på riktigt. Jag gick på kårens pubrunda, duktigt Lisa. Det var bra, jag drack tre billiga starköl, blev lagom full, sjöng lite karaoke i grupp gick hem vid nio, som kloka nyktra småbarnsmammor ska göra.

Hurra, i morgon börjar det på riktigt!

Att våga släppa taget

Goegrisen är ute och cyklar, på gården, ENSAM! Eller inte ensam med mamman och pappan är inte med. Altandörren står på glänt och jag hör dödstjut hela tiden och rusar ut för att se om min Gosegris är skadad. Det är han inte, han tjuter av lycka. Det är svårt att släppa taget, att våga litea på sitt barn, på livet. Jag kan ana hur det är att vara tonårsförälder, shit jag har många sömnlösa nätter framför mig i livet. Hur ska det gå?

Men Gosegrien har lärt sig cykla, det gick snabbt och han är superduktig. Jag är superstolt.

Vad gör en ungdom egentligen?

För ca ett år sedan så såg vi några klättra upp på vaktmästarnas hus precis utanför köket. Gosegrisen undrade om det var tjuvar och vi svarade att det bara var några ungdomar. Jag har inte tänkt så mycket på det här, men tidigare i somras frågade Gosegrisen helt plötsligt om ungdomar tycker om mineralvatten. Ja det gör de väl, svarade jag, en del gör det och en del gör det inte. Ungdomar är ju som vanliga människor och tycker om olika saker. En del tycker om att klättra på tak, sa Gosegrisen. Ja, det gör de, sa jag. Du kommer också bli en ungdom när du blir äldre, sa jag. Kommer jag, sa Gosegrisen och såg lite ledsen ut. Då förstod jag att Gosegrisen på något vis trott att ungdomar är en slags tjuvar eller vandaler som gör dumma saker. Jag fick försöka förklara ordentligt vad en ungdom är, och idag gick vi in på en högstadieskola och visade Gosegrisen ungdomarnas skola. Han tyckte det var spännande och när vi såg några som var där och tränade i gymnastiksalen tyckte han att vi skulle ta kort på dem.

Vi tog inga kort, men vi skrattade gott.

Förändringens vindar viner

I natt vaknade jag två gånger på grund av vädret, första gången slog regnet mot rutan och larmen gick i gång på en del bilar på parkeringen utanför, för att det regnade så mycket. Andra gången var kl 5 och jag vaknade av det värsta åskdunder jag någonsin hört. Jag blev faktiskt lite rädd. Men sen hördes inget mer, inget regn och ingen åska.

Det är förändring på gång i mitt liv. I morgon börjar jag mitt nya liv. Ett nytt liv med, ny utbildning, tentaångest, hemtentor, skolk, sjuka barn, nya vänner. Som tur är blir det någon slags mjukstart på det nya livet. Kärleken har studieuppehåll i höst och ska vara föräldraledig med Gullebullen. Det känns skönt att ha en hemmaman. (Vad jag har för förväntningar på honom ska jag skriva om någon annan gång, men färdig middag varje dag kl 17.30 är en av sakerna).

Ända sedan jag i höstas kom på vad jag ville bli när jag blir stor, har jag längtat så efter att få börja skolan. När jag kom in så jublade jag, dels av glädje men också av lättnad, jag hade inte någon plan B. Men nu känns det mest oroligt. Jag oroar mig mycket för det sociala. Jag oroar mig för att jag inte har pluggat på så många år så hjärnan känns lite avslagen. Jag oroar mig för att jag inte ska ha tid, ork eller lust att fortsätta träna i höst. Jag oroar mig för ekonomin nästa sommar med två studenter osv osv.

Men jag har lite målsättningar inför morgondagen och hösten:

• I morgon ska jag prata med människor jag står eller sitter bredvid
• Jag ska inte stå med korsade armar över bröstet och se farlig och uttråkad ut, vem fan vill prata med en sån?
• Jag ska fråga om någon ska gå på kårpuben på kvällen
• Jag ska gå på kårpuben på kvällen, även om alla är födda på 90-talet och även om ingen jag pratat med ska dit.
• Vi ska bli supersmarta ekonomiskt och satsa på god och nyttig mat och skippa alla andra onödiga utgifter som nya vinterkläder till barnen ;) HAHAHA!
• Friskis o Svettis öppnar kl 06.30 i stan och jag borde hinna träna innan skolan börjar minst 2 dagar i veckan, åtinstone någon gång i anslutning till skoldagen.
• När jag kommer hem från skolan ska jag vara världens bästa och närvarande mamma
• Jag ska försöka åka till skolan och biblioteket för att plugga, istället för att sitta hemma och vara oeffektiv.
• Jag ska plugga hemma på kvällarna om det behövs, men helst inte alls på helgen. Jag gillar inte när vardagen tränger sig in på helgen, den är helig.

Okej, målen känns realistiska och jag vet att det kommer gå bra, men också att det tar lång tid att hitta de där människorna som man känner att allt stämmer med. Jag skulle bara önska att det kommer finnas en till förälder där, som inte är för mossig och präkitg, som kan förstå att man ibland måste hem och hämta barn på dagis och inte kan sitta med grupparbeten hela kvällen.

Jag skulle vilja ha någon att hålla i handen när jag går dit, någon som kan ställa upp?

Träning nr 11

tid: 65 min
km: 29
kcal: 680
musik: the killers, moby och scissor sisters
känsla: jävligt gött

Men bästa belöningen var efter träningen när jag sitter och käkar banan i omklädningsrummet. En liten 5-årig flicka är med sin mamma och hon plojar runt och söker uppmärksamhet medan mamman är på toaletten. Till slut säger hon att hon inte kan få upp sin vatten flaska och jag frågar om inte hennes mamma kan hjälpa henne med det, då svarar hon:

"Nej det kan hon ju inte för hon är ju och BAJSAR!"

Både jag och den enda andra vuxna som är i rummet fnissar förtjust och jag hjälper flickan att öppna vattenflaskan.

Flitiga Lisa

Idag har jag tvätt sju! (7) tvättmaskiner. Jag har haft värsta flytet i tvättstugan (fuskat lite och flyttat bokningsbrickan innan den gamla tiden gått ut). Det är nästan rekord, inte nog med att det är sju! (7) maskiner, all tvätt kommer ha hunnit torka innan jag behöver bära hem den. Det händer nästan aldrig, vi har alltid tvätt hängande på torkstället eller trappräckena. HURRA!

I morse gjorde jag något som var mindre mysigt. Jag rensade golvbrunnen i duschen, (alltså skruvade bort brunnslock och någon grej där i brunnen och tömde det) det var lite kräkvarning på det. Men samtidigt är det lite äckel-gött på något vis, det är skönt när det syns att man har städat. Bäst var ändå vetskapen att jag inte har så långt hår längre, så det borde ta en fyra fem gånger längre tid att fylla den där brunnen med hår och annat slemmigt. Buuuähhhk!

I morgon ska vi ha amerikanska pannkakor till frukost, vi har köpt ny lönnsirap. Det
är så gott med smör till. Det blir nog ca 10 000 kcal, så jag tänkte åka och träna direkt efter frukost. Får nog cykla tills jag svimmar om jag ska försöka förbränna den frukosten. Men shit det får det vara värt, det är så gott och med tanke på att lönnsirap kostar mer än finsprit så blir det ju inte överdrivet ofta vi äter så smarrig frukost.

Sov gott!

Ikväll...

... väntar en flarra rödvin, ost och kex på att bli slukade av mamman och pappan. Men först bigaråer och vindruvor som fredagsmys med Gosegrisen och Ronja Rövardotter på film. Det är inte så illa det heller. Jag höll på att glömma hembakad pizza med salami, lök och oliver som måste ätas innan allt annat mys.

Idag längtar jag efter snus, det regnar, jag har ont i huvudet, barnen är lite stökiga och missnöjda (det kan bero på lite trötta och missnöjda föräldrar). JAg längtar inte så att det finns risk för att ta en, det känns mer som om kroppen saknar nikotinet idag. Ögonen hinner inte riktigt med, det känns som om jag fattar trögt och ser dåligt. Typiska sluta-snusa-tecken för mig.

Nu vill jag ha en underbar fredagkväll med min familj.
Oops, tvättstugan!

Hur brutalt ärlig får man vara?

Tidigare i dag hittade Gosegrisen tre st "jättevackra" tygrosor. Han frågade om han fick ta in dem och jag se nej. Det kunde ju vara någon annans. Men precis innan läggdags hittar jag dessa i mina blomkrukor i vardagsrummet. Om Gosegrisen hittar något vackert hamnar det i mina blomkrukor, det kan vara ekollon, kastanjer, stenar eller påskfjädrar i grälla färger. Han pyntar helt enkelt sin mammas fula krukväxter. Jag är inte vidare förtjust i det och försöker diskret plocka bort sakerna efter ett tag. Idag sa jag ifrån och berättade att jag inte ville ha dem i mina krukor. Han frågade lite förvånat varför och tittade på mig med sina oförstående ögon, hur kan min mamma inte vilja ha något så vackert? Som hon dessutom fått av mig. Jag kroknade och sa att han fick ha dem där i natt, men i morgon får han lägga dem i blomkrukan i sitt rum istället. Jag klarade faktiskt inte av att säga sanningen: DE ÄR SKITFULA!

Men jag älskar att min son som inte vill vara annat än cool, tuff och macho också älskar att plocka blommor eller pyssla med pärlor, glitter och paljetter. Det är en ganska skön balans ändå.

Ojsan, så det blev

Det är ju inte så skojigt när före-bilden är snyggare än efter-bilden. Så ni får bara se efter-bilden. Jag har inte bestämt mig än om jag gillar det eller inte, men det är kort igen och det är väldigt skönt. Polisongslingan där på bilden är typ det längsta håret, det är kort i nacken och längre fram och vid öronen är det längre, men konstigt nog kort uppe på huvudet också. Det blev ganksa bra ändå, tror egentligen bara att jag måste vänja mig vid min nya spegelbild och frisörsan gjorde precis som jag bad henne om, så jag kan inte klaga på henne direkt. Det som gnager lite är att jag idag innan jag klippte mig, kände mig riktigt snygg i långt hår, för första gången på länge. Ja ja, det blir nog bra.

Sjukt nervös

Sist jag klippte mig hos frisören var våren 2004. (klippte du dig inte ens hos en frisör innan vi gifte oss frågade kärleken)

Idag kl 15.00 har jag bokat tid. Jag är sjukt nervös, det pirrar i magen och jag hoppas att jag vågar vara lite djärv, annars är det bara slös med pengar. Mamma klipper utmärkt bra och alldeles gratis.

Överraskad

När jag satt på övervåningen och surfade på foundations (det är tydligen något man ska sminka sig med) så lät det som om Kärleken diskade. Det verkade konstigt, eftersom jag redan hade gjort det. Nej han diskade inte, han bakade! Frallor som ska jäsa i kylen i natt och så blir det nybakt till frukost i morgon. Shit vad smarrigt och vilken bra idè.

Anti-soffpotatis-reglerna verkar bära frukt ändå.

8 dagar

Nu har jag inte snusat på 8 dygn och 1 timme och 38 minuter.

Den dagen jag slutade snusa, så hade jag en massa blogginlägg i huvudet om hur helvetiskt allt skulle vara och jag tänkte mig en slutasnusa-uppdatering om dagen ungefär. Det har faktiskt inte behövts, det har inte varit så jobbigt. Jo i lördagskväll när det var alkohol inblandat, då gav kärleken en snus till långa bror lite odiskret. Jag suckade lite, men det gick väl bra ända till Långa Bror har den dåliga smaken att sitta och pilla på och forma snusen väääldigt länge innan den slank in under läppen. Då var jag tvungen att ryta till så både Kärlek och Lång Bror studsade upp lite från sina stolar. Resten av kvällen smög de iväg ut i hallen ibland. Jag förstod först inte vad de gjorde och misstänkte att de skulle gå på toa ihop eller någon annan fyllegrej. Senare insåg jag att jag skrämt dem så, när jag röt till, att de gick och gömde sig när de skulle byta snus.

Men det känns i alla fall ganska bra, antingen så har det svåra inte kommit än, eller så är jag bäst i världen på att sluta snusa.

Nu ska jag sortera och slänga kläder i min garderob. Tjola hopp!

träning nr 10

Km: 18.62
tid: 45 min
kcal: 443
Rövsporre: Nada (däremot har jag torrhostat ca 5 gånger sedan träningen, det är antagligen influensa.)

Funderingar om morgonen

Gosegrisen har funderat lite över fula ord. Det lät så här:

"Fuck, det är ju ett fult ord, då borde ju faktiskt också vara det, hör här Fuck-tiskt"

Det var en gång två soffpotatisar...

... som blev kära i varandra, flyttade ihop, potatade sig i sin nya fina soffa, fick ett barn, köpte radhus, gifte sig, sålde radhus, flyttade till Götaland, fick ett barn till och fortsatte att potata sig i soffan varje kväll. Gärna till en god TV-serie på dvd och eventuellt något smaskigt tilltugg ibland (eller ganska ofta, det berodde på hur synd det var om någon eller båda potatisarna). Plötsligt en dag i juli var det som om potatisarna hade soffat sig färdigt och kände att det var dags att utforska resten av lägenheten. Potatisarna upptäckte då ett alldeles alldeles fult, ensamt och övergivet arbetsrum. Potatisarna handlade ovanligt snabbt och tog genast hand om det övergivna rummet och pysslade om det och gav det näring så att det blev friskt och fint igen. Efter detta blev det svårare och svårare för potatisarna att återvända till soffan på kvällarna. Visst, de gjorde det men med en gnagande känsla av att det kanske finns andra saker att göra.

En dag sa Storpotatisen till Lillpotatisen att; "nu får det räcka. Från och med idag så får vi bara potata oss i soffan på fredag, lördag och söndag. De andra dagarna måste vi hitta på något annat, kanske plugga, städa, läsa bok, sitta och prata, planera, surfa eller vad som helst. Men vi får inte fastna i soffan."

Lillpotatisen sa "okej, men tekniskt sett har vi fortfarande semester och det låter som en bra idé, men nästa vecka börjar vi istället!"

Eftersom det ligger i en soffpotatis natur att lätt låta sig bli övertalad om att potata sig i soffan så fick det bli på det viset. Men idag börjar soffpotatisarna sitt nya liv, utan soffa och de tycker att det känns mycket spännande att bara få vara potatis.

Så levde de lyckliga i alla sina dagar, och vårdade ömt de dagar de hade lov att potata sig i soffan. Kanske hände det till och med att de glömde bort att göra det någon fredag, lördag eller söndag...

Jag är fantastiskt stolt över mig själv...

... och känner mig otroligt tacksam mot min man för att han den 13 februari 2009 i princip tvingade in en livrädd Lisa på Friskis o Svettis. Jag skulle bara kolla vad det kostade. Gick ut till kärleken igen som sa, "det har vi råd med, in med dig och köp årskort". Dagen efter alltså den 14 februari tog jag tjuren i hornen och gick på mitt första gym-pass. 15 min på crosstrainer och 5 minuter på löpband. Det var skitläkigt och maskinerna kändes ganska farliga. När jag kom hem var jag som hög och lycklig. Snart kändes det inte så farligt att gå alldeles ensam, utan någons hand att hålla, för att träna. När kondisen blev bättre blev den ännu roligare.

Sen kom hälsporren och nya tider av osäkerhet. En träningscykel? Jag som kände mig så trygg med crosstrainern och löpbandet. Det tog faktiskt ca 2 månader innan jag vågade mig dit.

Och idag är jag otroligt stolt över mig själv, jag har cyklat i 65 min, 26,28 km, 664 kcal. Fan vad jag är bra. Men stoltheten beror mest på att jag faktiskt vågade ta steget och börja träna på gym den där dagen i februari. Alldeles ensam. Och det bästa med att träna själv är ju att jag inte kan ställa in bara för att den andre inte kan, jag kan gå när jag själv har tid, och det är faktiskt väldigt skönt att ha den där tiden alldeles för mig själv. Snart kanske jag vågar sätta mig i bastun alldeles själv efteråt också. Jag håller på att bli vuxen tror jag...

rövsporre: något smärtsamt minuterna efteråt
musik: the killers och Moby. (shit vad snabbt det gick till Mobys Honey)

Jäkligt nice!

Igår hade vi det väldigt trevligt. Kärleken la båda barnen, Långa Bror och jag fixade och donade med kräftor och dukning. Barnen somnade. Vi satte oss och åt och drack. Vi hade öl och Skåne, vi blev fulla. Det var skönt att få dricka lite mer än behärskat. Vi pratade och jag smaskade på vitlökssmör. Det är gott. Vi kollade youtube-klipp. Kärleken och jag är lite efter alla andra och är väldigt lyckkliga över vårt trådlösa internet. Långa Bror suckade och sa "jaha så blev det här en youtubefest också". Måhända att han varit på många sådana, men det här var vår första, så det så!

Jag skrattade åt Raske Menn så att jag grät och nästan kissade i brallan (nästan alltså, jag har faktiskt gjort några knipövningar). http://www.youtube.com/watch?v=yckQkE0G6T4&feature=related

Okej, det blev inte det jag hade tänkt mig, men det här är inte dumt det heller, men måste tipsa om att ni ska hitta nyheter för döve, tonghörte och blinde.

Annars vaknade jag väldigt trött och sliten, men samtidigt lyckligt över att ha prioriterat stunden och nuet kvällen innan. Det var lätt värt det.

En mamma som borde vakta sin tunga

När det var middagsdags för Gosegrien förut gick jag ut på gården och ropade hans namn flera gånger, han svarade inte. Då börjar mamman ropa "Gosegrisen", "Gullegurkan" och "Älsklingsplutten" istället. Kanske inte så himla smart. Som tur är reagerade varken min 5 åring eller någon av vännerna på hans smeknamn, men om några år eller så är det nog bäst att jag vaktar min tunga och kanske lika bra att jag börjar träna på det redan nu.

För övrigt har vi provat nya lördagsgodisrutiner idag, alltså inget godis förrän efter middag. Det gick jättebra. Jag gillar min Gosegris. Nu mysar han med sin Långa Morbror i soffan.

Inställd träning

Okej, det blir kanske bara två träningspass den här veckan också, det suger lite. Men jag är väldigt tjock i näsan och känner mig som en ballong varje gång jag lutar mig framåt. Men jag har en bild på min träningsbelöning som inte ser lika god ut som den gjorde när den var nyinhandlad. Den blev hemburen i gårdagens regn och blev lite kladdig.

Kvällens match Bertil vs Bodil

Ikväll blir det en minikräftskiva med Långa Bror och R (brorsans sambo som han inte är kär i, för man måste inte bli kär när man är stor, enligt gosrgrisen). Jag gillar inte kräftor, har aldrig gjort, en barndomskompis lärde mig att döpa kräftorna till söta namn såsom Bertil, men aldrig att jag skulle äta Bertil. Pappa åt upp alla mina Bertilar.

Så förra året blev vi bjudna på kräftor hos trevligt folk. Där fick jag som inte åt kräftor kronätskocka istället, mycket trevligt eftersom det också tar lång tid att glufsa i sig. Ikväll ska jag döpa min skocka, till Bodil tror jag. Jag ska äta upp Bodil.

Eftersom kräftorna ska ätas efter att barnen somnat, så har kärleken gömt dem under en plåt. Gosegrisen blir lätt lite förolämpad när det händer spännande saker när han sover. Så då får föräldrarna smussla lite.

Skönt att vi är lika dumma i huvudet båda två...

.... min kärlek och jag. Det bådar liksom gott inför framtiden. Diskussionen gällde alltså vem av oss som var mest dum. Jag tyckte jag och han tyckte han. Sedan kom vi överens om att det är oavgjort. Jag gillar min kärlek.

(kanske för mycket) pimpad blogg

Blev sugen på att ha mer bider i bloggen, jag frossade i bilder. Får kanske ta bort några....

Fredagsmorgon

Klockan var inte mycket när Gosegrisen började tjata om den utlovade glassbåten, mitt tålamod är inte det bästa så att ge honom båten direkt efter frukost var min lösning. Då slipper jag höra tjat om den resten av dagen och nu är all glass slut. Generös som han är gav han den sista biten till Gullebullen efter att själv ha gnagt av all den goda chokladen. Gullebullen fick ta sig en dusch efter frukost. Vi har lekt affär också, jag har köpt ett bilgarage, en dinosarus rex, och tre traktorer. Gullebullen, ville ha alla leksaker i affären och jag fick handla alla leksaker mycket snabbt för att det inte skulle bli fight. Hoppas på en idyllisk dag med tur till biblioteket, pannkakor till lunch och stora köttbullar, mos, sås och lingon till kvällsmat. Allt enligt Gosegrisens önskemål (som aldrig får bestämma någonting).

Lite liten och lite rädd

Som jag har längtat efter att få börja skolan och att få plugga, fika med kompisar, skriva uppsatser och att bara få träffa folk varje dag. Det jag glömde, var att man måste våga prata med de nya människorna och inte döma ut dem bara för att de ser farliga ut eller råkar vara födda på 90-talet. Men lite liten, lite rädd och lite dum kände jag mig idag när det var inskrivning. Det gavs väl inte direkt något tillfälle att vara social, det var bara inskrivning och en minirundvandring. Det känns inte heller bra att jag inte kan bestämma mig om jag vill läsa mina två första år i förorten, i en lite mindre klass och med mer praktik integrerat i studierna. Det låter verkligen intressant och roligt, men jag hade verkligen sett framemot att plugga i Haga...

Jag har bestämt att jag får tänka till i morgon och hoppas att det inte är för sent för förorten då, om det nu är det jag vill.

Hoppas att jag blir stor snart, och att livet utan snus inte kommer kännas som en livslång PMS.

Träning nr 8

45 min, 18.3 km, 440 kcal, the killers, lite segare idag.

Måste berätta om den stora belöningen jag får efter varje träningspass. De säljer STORA salmiakgrodor för 1 kr på friskis o svettis. Efter ett riktigt svettigt pass finns det faktiskt inget godare än en groda, och den kan jag suga på hela vägen hem sen. Men det är viktigt att det bara blir en efter varje träning och att jag aldrig får köpa en utan att ha tränat.

1 dygn

Snart har det gått ett dygn. Jag har klarat av middag utan snus, tv utan snus, frukost utan snus, träning utan snus och snart är det dags för lunch.

I morse när jag vaknade var jag lyckligt ovetande om mitt beslut i ca en minut, sedan kom jag ihåg vad jag gjort och blev lite ledsen, men inte så farligt ledsen faktiskt, det känndes uthärdligt. Det gör det nu också, men jag vet att det är lynnigt, att jag har nikotin kvar i kroppen fortfarande och att det inte är förrän allt är ute ur kroppen som det blir riktigt jobbig. Ska passa på att njuta lite av att det inte är överjävligt just nu.

Har lagat god lunch tror jag, ugnsgratinerad paprika med en kryddig köttfärsröra i. Recept från buffé men gjorde med riktig köttfärs istället för veggo. Snart ska vi smaka, jag får ingen snus efter men en glass från glassbilen ska jag ha och kokkaffe och ingefära.

Självömkan

Jag tycker forfarande otroligt synd om mig själv. Kärleken försöker få lite sympati från mig eftersom han är förkyld och hängig. Men han sa förut, hellre sjuk utan snus än frisk utan snus. Och han är lite sjuk men med snus, alltså mest synd om mig.

Men nu ska jag börja låtsas som om det här är den lättaste sak i världen. Det är faktiskt inga problem alls. Jättelätt, jag har inte ens märkt att jag inte snusat på 7 timmar och 13 minuter. Det går så bra så bra och vem hade förväntat sig något annat, när det är sen sådan karaktärsstark människa som jag som slutat snusa. Det jag bestämmer mig för att klara, klarar jag, utan gnäll och utan självömkan. Jag är faktiskt nästan lite som en martyr som lider i tysthet. Eller lider, vad pratar jag om? Jag lider inte ett dugg, DET HÄR ÄR BUSENKELT, har jag ju sagt.

Nu ska jag gå och lägga lite pengar i min sluta-snusa-börs och sedan ska jag bestämma vad jag ska få köpa för lyxigt när det gått en månad. Just nu kan jag tänka mig:

• ett par nya jeans
• en sport bh
• lite tröjor och koftor
• en skolryggsäck

Lisa en megabitch! (speciellt mot barn som inte är mina)

Okej, nu har jag inte snusat på ca 2.5 timmar och det är ju inte så länge så jag antar att all abstinens och mina humörsvängningar är en gnutta överdrivna. Hur som helt så känner jag mig sur som ättika och barnen på gården har redan fått smaka sin beskärda del av en vrinsur Lisa.

Som den genomgoda moder jag är gick jag ut för att träna på att cykla med Gosegrisen. Tre kompisar på gården hejjar glatt på och jämför sig själva med honom och konstaterar att de är bättre. Lisa börjar känna sig irriterad. Sedan har de mage att försöka berätta för mig vad de har gjort i skolan idag och så vidare. DET SKITER VÄL JAG I! hade jag lust att skrika, men lite halvt diplomatiskt sa jag istället:

"Jag är på mycket dåligt humör idag och orkar inte lyssna på vad någon av er har att berätta!"

Stackars barn, hoppas ingen av dem får men för livet.

Tänk om jag börjar gråta

Nu har jag inne den sista snusen, jag är så rädd om den så jag vågar knappt röra på läpparna, än mindre ta en kopp kaffe eller peta på den med tungan. Jag tänker ha inne den hela dagen och hela natten, ja resten av mitt liv antagligen. Jag har redan börjat känna av abstinensen, jag är ofokuserad och det känns som jag ser och hör sämre. Första gången jag slutade snusa, nyår 02/03 fick min pojkvän ta hem mig från nyårsfesten för att jag var alldeles otröstlig. Hoppas att jag kan klara det bättre idag. Jag känner mig faktiskt ganska gråtmild. Sen kommer jag gå upp i vikt och väga över 100 kg, säkert. Jag är så ofantligt sugen på saker och jag vet inte om jag klarar av att ha viljestyrka för mer än ett tungt projekt åt gången. Om en dryg vecka börjar jag ju plugga också, hur ska det gå att skriva uppsatser och tentaplugga utan snus.

Det är fantligt synd om mig just nu. Jag suckar var 30 sekund och glömmer helt bort att njuta av min sista lilla sketna general mini. Får nog gå upp och be kärleken om en stor och rejäl riktig snus. Det kan få bli min sista...

Att hoppa ut från en snus

Snacka om att bara ha snus i huvudet, det skulle faktikt stå stup och inte snus i rubriken, men jag skrev fel och det blev så roligt och sorgligt så det får nog stå kvar.

I söndagskväll köpte jag en dosa General portion mini och tänkte att när den är slut så ska jag kanske sluta snusa. Nu är det bara en kvar, jag åt två till frukost. Just nu har jag en pyttebit av ingefära under läppen, jag kan inte ha för stor bit för då svider det för mycket, men annars är svedan ganska go.

Det är inte så lite ångestladdat nu och det känns lite som om jag ska hoppa ut för ett stup. Bara en enda kvar, när ska jag ta den då? Funderar lite på om jag ska fortsätta med mini och blanda med ingefära ett tag. Den här minidosan har ju räckt rekordlänge, den borde tagit slut i går förmiddags. Shit, vi får se hur det blir. Är det verkligen jag som måste ta det här beslutet?

Yes, yes, yes

Träningen i dag känndes lätt och det var skönt. Sjunde gången gillt alltså. Hade hittat på ett eget program som fungerade utmärkt. Började på nivå 10 och höjde sedan 1 nivå varannan minut tills jag inte orkade mer, då fick jag sänka en nivå varannan minut. Vips hade det gått 20 minuter, då började jag om på nivå 10 igen. Det känndes faktiskt som om jag kunde upprepat det hela en gång till men jag nöjde mig med 2 ggr.

km: 19.3

kcal: 450

tid: 45 min

Musik: the Killers

Rövsporre: Ingen alls

Leda: nästan ingen alls

Plåga: lite i benen ibland

Jag är faktiskt skit bra!

100 000 x 12 x 25

Det finns en ny trisslott, man kan vinna 100 000 kr i månaden i 25 år! (Ojsan fick ta en liten paus här. Gullebullen hade klättrat upp och satt sig på vårt torkställ, ett under att det höll för hans 12 kilon)

Tillbaka till 100 000 kr i månaden och vad som händer i min hjärna när jag läser sånt. I hjärnan har jag redan köpt vinstlotten och vi måste genast hitta ett bra hus att bo i tillfälligt medan vi studerar färdigt. Varför inte det där jag såg i Bostadsbilagan i morse, ett fint stort hus vid havet för ca 5 mille. Hmm, tänker hjärnan sen, det ligger ju lite långt från stan och våra skolor. Vi måste nog köpa två nya bilar också. Hmm, 8 rum och kök, vi behöver nog en hel del nya möbler också. Och tänk om tapeterna är fula och kaklet i badrummet och tänk om det inte har en stor och rymlig tvättstuga. Det får nog bli lite renovering och utbyggnad också. Ska vi bo så nära havet behöver vi nog en båt också....

Och plötsligt sitter jag där med problem som jag inte har eftersom jag inte vunnit några pengar och det är minst 3.5 år tills vi båda är färdigutbildade och har en stadig inkomst. Det får nog bli en trisslott senare idag, jag kan nöja mig med 10 000 i månaden i 10 år, inga problem!

Vår papegoja

Vi har blivit med Papegoja här hemma, han är ganska exakt 15 månader och går också under namnet Gullebullen. Han härmar ljud så otroligt bra och som de flesta (?) föräldrar tror vi såklart att han är ett språkligt geni. Alldeles nyss sa han klätta, alltså klättra, det är det han gör mest hela dagarna. Man får vad man förtjänar har jag hört. Men han kan också säga, dricka (dicka), äta, kaka, gunga, strumpa (stumpa). Också mamma och pappa förståss och oss ropar han på hela dagarna, bara för att han kan tror jag.

En vanlig "idyllisk" lördag

Det är något med lördagarna i den här familjen, de brukar oftast börja väldigt bra med en glad Gosegris som väntar på sitt lördagsgodis. Det brukar han få efter lunch. Lunchen slänger han oftast i sig, det brukar inte bli så mycket heller. Sen sitter han och njuter av sitt godis eller går ut på gården och bjuder generöst sina kompisar (som verkar äta godis alla veckans dagar).

Men sen oftast runt middagstid brakar helvetet löst och den lyckliga gosegrisen är som bortblåst. Vad vi än serverar till middag så är det äckligt och han vill inte mer än peta i maten och sitter mest och sprider allmänt dålig stämning. Så också idag, såklart! Först bestämde vi att han inte skulle få något godis över huvud taget nästa lördag om han inte åt upp sin mat. Men efter lite mer fundering bestämde vi att han ska få det till Bolibompa om han har ätit ordentligt hela dagen. Hoppas att det kommer fungera bättre och att det inte kommer resultera i en sockerchockad Gosegris när det är dags att sova...

Annars har vi varit långt borta på backaplan idag och inhandlat ett par ny skor till kärleken, en ny cykelpump och ett sånt där handtag på en stång som man sätter under cykelsadeln så att Gosegrisen äntligen ska vilja lära sig att cykla utan stödhjul. Han fick en ny cool hjälm med racerbilar på också, för att få känna sig lite tuffare på sin lite för lilla cykel som dessutom är lila. Lila det är en flickfärg har han fått lära sig den hårda vägen ute på gården :(

Livet är hårt när man är en 5-årig kille i en machovärld. Det gör ont i en genusmedveten mammas hjärta. Men i våra hoods flinar männen lite oförstående när jag är ute och sparkar boll med barnen medan kärleken står vid spisen och lagar maten.

Träning nr 6

Frukst: Havregrynsgröt med 1 banan och ett halvt äpple och linfrön med mjölk. (måste nog sockra lite nästa gång)
Distans: 17.74 km
Längd: 45 min
Typ: intervall
Kcal: 421 (typ, minns inte riktigt)
Musik: Inga batterier i ipoden så jag fick nöja mig med friskis o svettis radiomusik
Plåga: Inte så farligt, efter att ha konsulterat en ofta cyklande Stor Bror. Han tipsade om att dela upp träningen i olika moment. Därför blev det 10 min i jämnt tempo, sedan 1x5 minuters snabba intervaller med 1x5 minuters vila emellan. Detta upprepades sedan en gång. Slutade med 5 minuters nedvarvning.

Hej hopp vad jag är duktig och bättre kan jag säkert bli om jag lyckas sluta snusa

Nikotikotin och jag....

.... Vi borde nog göra slut snart, på riktigt, men det är svårt. Han har ju varit min kompanjon i 14 år nästan (om man räknar med lite graviduppehåll och misslyckade försök att sluta). Men att snusa är ju min hobby, som en god vän formulerade det. Det är få hobbys man kan hålla på med samtidigt som man lagar mat till eftermiddagsgnälliga barn, ser på film, dricker kaffe eller alkohol och som gör en till männika på morgonen så att jag orkar göra frukost och bli ännu mer människa.

Jag har lyckats sluta ganska bra vid två tillfällen men åkt dit på semesterrökning (för semestersnusat har jag inte vågat) båda gångerna. När jag inte lyckats sluta röka inpå sensommaren har jag börjat snusa igen för att det ju är vansinne att röka istället för att snusa. Efter båda dessa gånger har jag blivit gravid inom en månad, så då har jag ju fått hålla upp igen. Sen har jag åkt dit för att jag trott att jag kan kontrollera snusandet, men en snus per kväll. Som blivit två som blivit tre osv. Nu ligger jag på ca en dosa om dagen. Inte bra.

Det är ju dyrt också, mitt lågprissnus har gått upp mycket i pris i sommar, nästan 30 spänn dosan, det är ca 210 kronor i veckan. Alltså över 800 kronor i månaden. Om jag lyckas sluta och lägger pengar jag sparat på det i en burk, gammal klassiker tror jag, får jag köpa nya fina kläder varje månad då?

Ska ta mig en rejäl funderare på det här. Jag har faktiskt köpt en bit färsk ingefära utifall att jag plötsligt skulle bestämma mig.

Kära Bloggbok

Ibland blir jag så uppfylld av alla ideér om vad jag ska skriva här så jag glömmer bort vad mitt syfte är; alltså att skriva vad jag gör eller har gjort. Därför kommer här en beskrivning av min dag i punktform.

• Gosegrisen vaknar kl 05.20 (måste vara något slags rekord)
• Kärleken går ner med honom medan jag och GB sover vidare till 8.
• Jag, kärleken och Gullebullen passade Stora Brors lilla Pilly, det var mysigt. En tant trodde att Gullebullen och Pilly var tvillingar, det är de inte men det skiljer bara 6 veckor i ålder, så de har ganska skoj ihop (tror jag).
• Hela sällskapet + Stora Bror som kommit hem igen, for in till Gustav Adolfs torg och spanade in lite skojiga skyltar och provade ny spännade mat. Jag åt en ganska tråkig fransk pyttipannasak och en god Schweizisk grilladost-potatis-pickles-tallrik.
• Vi gick på Eurosko och shoppade inte mindre än 3 nya par skor till Gosegrisen för endast 408 kr, de skulle kostat ca 1050 spänn om det inte varit rea.
• Vi åkte hem och hämtade glad Gosegris från dagis som gillade skorna.
• Glad Gosegris ber mig ringa kompis, Gosegris blir sur Gris efter 5 minuter med kompis, jag försökte fredsmäkla samtidigt som jag fick jaga Gullebulle över hela gården. Jag fick skicka hem kompis och sätta skittrött Gosegris i soffan med Ice Age 1 som sällskap.
• Vi åt pastasallad
• Långa Bror kom hit och lånade ut sin fasta telefon, vi konstaterade att vår är trasig, måste köpa ny
• Jag la Gosegris och surfade sedan i flera timmar, så här kan vi inte fortsätta, måste nog reglera kvällssurfandet på något vis. Har ju router och två datorer så vi kan surfa samtidigt nu.

That´s it, tror jag och måttligt intressant var det. Men jag har haft en bra dag, med bara en gnutta dåligt tålamod runt middagstid. För övrigt funderar jag på om varannan-bajsblöja-modellen är så himla bra, undrar om inte kärleken-tar alla-bajsblöjor-modellen är mycket bättre ;)

Lite skoj

Jag har ju tränat ganska mycket på sedan i februari (i alla fall för att vara jag). Detta har min son uppmärksammat och för några dagar sedan kom han med följande fundering:

Mamma du har ju tränat så mycket nu, har du inte lärt dig färdigt snart?

Underbart, jag hade inte alls tänkt på att han kunde tolka träning som träning.

En Finsk Syster och en Lång Bror

Sommaren jag fyllde 26, strax efter midsommar, anlände en mycket efterlängtad syster. Hon var 17 år och från Finland. Ibörjan pratade hon inte så mycket utan sa mest "jå" hela tiden, men ganska snabbt blev svenskan bättre och systerskapet växte fram. Det tog extra skruv efter en maratonkväll med alla avsnitt i "stolthet och fördom-serien." Jag är imponerad av hur hon lyckats ta en självklar plats i familjen, det är inte alltid det lättaste i en sådan vild och hungrig familj. Som tur är, är Finska Flickan lika vild och hungrig som resten av oss. Och ett stort plus är ju också att hon vet att uppskatta ordet BAJS.

När hon sommaren efter flyttade tillbaka till Finland var det mycket sorgligt. Men minst en gång om året har hon tagit sina surt förvärade slantar och farit hit till Sverige för att hälsa på oss. Jag är så tacksam.

Nu har hon precis åkt härifrån igen och det är lite sorgligt, men jag vet att vi ses om ett år igen och då kommer allt kännas precis som förr på direkten.

Sen var det ju det här med den Långa Brodern. Han är snäll han. Långa B var just här och gav oss sin gamla bärbara dator med trådlöst nätverk i som gör att jag nu för första gången kan sitta och blogga i soffan (även om jag måste hamra in tangenterna för att det ska bli något O, K eller S) Tack snälla Bror för det. Du är bra du!

Bröllopsdag

Idag har jag och kärleken varit gifta i 3 år. Det ska firas med rester, men inte vilka rester som helst utan smarrig indisk gryta och massa goda tillbehör. Vi har även lyxat till det och köpt 4 st Staropramen 3.5or. Det ska bli mysigt. Nu ska vi lägga barnen och sedan avnjuta middagen.

Träning nr 5

Tid: 45 minuter

Km: 17

Kcal: 445

Musik: Foo fighters, scissor sisters

Plåga: stor, det är så berdrövligt tråkigt

Rövsporre: Inte så farligt faktiskt

Han smakade på bajset

När jag hämtade Gosegrisen idag hade vi följande dialog:

Gg: Mamma, vi har gjort bajs på gåden idag!

Jag: Vad har ni gjort sa du?

Gg: Vi har gjort bajs!

Jag: Hur då menar du?

Gg: Vi tog bär och mosade i hop med sand, det såg ut som bajs.

Jag: (kvävande ett skratt) Jasså!

Gg: Ja och Mohamed var chef, han smakade på bajset.

Lisa, en vardagshjälte?

I morse när jag lämnade Gosegrisen på förskolan, upptäckte vi ett hål mitt på vägen. Det var en brunn utan lock. Det var läskigt, för det är bara en liten infart till förskolan där nästan inga bilar kör. Jag brukar släppa både Gosegrisen och Gullebullen lös när vi kommer in på den vägen. Men nu var det alltså ett hål där.

Jag fick ont i magen och var väldigt tacksam över att jag kom först in på den vägen för en gångs skull. Jag nämde hålet för personalen på föskolan som verkade lite rådvill, så jag sa att jag ringer om detta för att fösökra mig om att det verkligen fixades.

Jag ringde först stadsdelsnämnden som sa att det inte var deras hål utan antagligen vattenverkets. Jag ringde till dem, de bad mig att gå ner och vakta hålet så att ingen liten krabat ramlade ner.

Det var tråkigt att vakta och vänta, fick ringa hem till Finska Flickan så att jag kunde få mitt morgonkaffe. Efter 40 min kom en go gubbe och sa att jag var en hjälte. Jag kände mig inte som en hjälte utan som en mamma som fick ont i magen vid blotta tanken på att något barn, kanske mitt, skulle ramla ner. Det var ett så trångt och djupt hål.

Det jag inte förstår är varför ingen ringt om detta före mig, jag lämnade ju på förskolan vid 9, antagligen en av de sista, mycket konstigt! Men jag blev i alla fall kallad hjälte idag!

En söndag

Idag har jag bara varit utanför dörren för att köpa snus och lite mat. Jag hade förväntat mig lika strålande väder som de senaste dagarna, men det har varit mulet och nu åskar och regnar det. Men det har varit en bra dag i alla fall.

• Jag vek all tvätt direkt efter frukost
• Vi har kört två diskmaskiner
• Kärleken har plockat och sorterat alla böcker i våra bokhyllor
• Gosergrisen har varit på strålande och harmoniskt humör hela dagen
• Jag har köpt ostbågar och cocacola som ligger där nere och väntar på mig
• Vi åt goda våfflor till lunch
• Till middag åt vi smarrig löksoppa med varmamackor till och Långa Bror och Finska Flickan som sällskap
• Jag badade Gullebullen som inte sa pip när jag tvättade hans hår
• Jag har till och med hunnit med en timmes tupplur

Nu väntar Uppdrag mord och söndagsmys. Uppdrag mord är riktigt bra, sköna karaktärer och trevlig dialog, allt som krävs av en bra tv-serie.

Nytt bloggnamn

Det här med vad bloggen ska heta har gnagt en del, är inte så himlans nöjde med adressen eftersom jag lovar lite mycket med den, så himla många listor är det ju inte. Så då bytte jag bloggnamn, men det var inte heller bra. Nu prövar jag den här ett tag så får vi se hur länge det känns okej.

Den här har jag stulit:

Nämn något som gjorde dig glad igår
Att få vakna i en hotellsäng och ligga och planera vad jag skulle äta till frukost, att får träffa mina barn igen.

Vad gjorde du klockan 8 imorse?
Låg i soffan och såg på Svampbobfyrkant med Gosegrisen

Vad gjorde du för 15 minuter sen?
Var på toan

Det sista du sa högt?
Du är mina modiga, duktiga, älskade Gosegris, Godnatt!

Det senaste någon sa till dig?
God natt

Vad var det senaste du åt?
Salmiakgodisar från Finland

Vad var det senaste du köpte?
Mat och snus på Lidl

Vad är det för väder hos dig just nu?
Solen håller på att försvinna bakom molnen, typ solnedgång

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Ja, även om det tog mig ganska många ögonkast innan jag riktigt fattade...

Favoritklädsel?
Jeans och tunika eller Jeans och klänning

Favoritlåt just nu?
Låt kärleken slå rot - med Ted Gärdestad (det är iaf den jag nynnar mest på)

Vad ser du om du tittar till höger?
En persienn, en svärmorstunga och ett element.

Vad gör dig glad just nu?
Tanken på vår vuxensemester

Humör just nu?
Lite lynnigt

Favoritgodis?
Skolkritor, center, nästan all lakrits, åhh... kan inte välja

Kläder just nu?
Jeanskjol och sunkigt linne

Sommarplaner?
Inget mer inplanerat, men hoppas hinna snygga till det lite mer här hemma innan skolan börjar

Morgon eller nattmänniska?
Eftersom jag älskar att sova måste jag säga morgonmänniska, speciellt sedan jag blev förälder.

Längtar efter mest just nu?
Ostbågar

Om jag hade pengar....

.... skulle jag vilja köpa:

1. En ny dator
2. Nya utemöbler
3. Levande blommor till krukorna på altanen (sommaren har inte varit snäll i år, kanske inte jag heller)
4. En ryggsäck
5. Pennskrin
6. Pennor
7. Pärmar
8. ja allt som behövs inför en nystart i skolan
9. Lite schysta höstkläder
10. Allt som behövs till en Lundinsk-mexikansk-middag

Men pengar har jag inte nu, och när de kommer kommer säkert annat att prioriteras. Men jag är ganska glad ändå!

Allra käraste Slas

För ca 8 eller 9 år sedan, innan kärleken var kärleken, satt vi och diskuterade böcker han och jag. Jag berättade om min absoluta Slasfavorit och lånade ut mitt exemplar som jag ärligt råkat stjäla av mina föräldrar. Han som inte hunnit bli kärleken än, slarvade bort boken utan att ens ha läst den. Detta har jag sörjt lite grann.

Men nu är han förlåten eftersom han propsade på att vi måste hitta ett bokantikvariat i Halmstad och där inlåst i ett glasskåp hittade jag Knut K Selma Johansson - med rätt att leva. Jag befarade att den skulle kosta skjortan och det gjorde den nästan, men det är tydligen en första utgåva och den var värd sina 175 spänn. Den ska jag vårda väl och jag hoppas att kärleken kommer läsa den på momangen, så att vi kan ha den där bokdiskussionen som jag tänkt mig för en massa år sedan.

30-års semestern

I vintras när kärleken skulle fylla 30 började vi fundera på hur vi skulle fira detta. Ganska snabbt spolade vi idén på en stor gemensam 30-års fest hemma i A-a. Vad vi behövde var en egen liten minisemster. Så vi hade varsina ganska små och trevliga kalas och önskade oss ekonomiskt bidrag till denna planerade semester. Det blev två underbara dygn i ett soligt och somrigt Halmstad.

Vi bodde på First Hotel Mårtensson, det hade ett perfekt läge, jag hade nog hoppats på lite högre standard, det skulle tydligen vara fyrstjärnigt. Men badrummet var lika sunkigt som vårt 80-tals badrum hemma i lägenheten. Detta förstörde dock på intet vis vår underbara barnfria semester.

Vi drack god öl, läste goda böcker, sov när vi ville, pratade när vi ville (utan att bli avbrutna), åt god mat och bara njöt av att ha ca 48 timmar utan någonting inplanerat. Vi gjorde bara saker som vi kände för. Underbart. Det var lite konstigt de första timmarna, lite svårt att slappna av och förstå att vi inte hade någon tid att passa. Men vi vande oss oförskämt snabbt och behövde bara ringa hem några gånger för att kontrollera att läggningen hade gått bra och att inga barn hade försvunnit på Liseberg. Mor och Far, speciellt Far, tyckte att om man är så fånig att man måste ringa hem och kolla läget när man är på barnfri semester så förtjänar man inga seriösa svar på hur det går. Jag längtar tillbaka och vi har konstaterat att det inte får dröja 3,5 år till nästa gång igen.

Men det är väldigt skönt att vara hemma hos Gosegrisen och Gullebullen också. Att få träffa vår Finska Flicka är också väldigt skoj.

Tältsemestern

Vi har varit iväg en sväng med mina föräldrar på tältsemester i Ugglarp utanför Falkenberg. Det är verkligen vackert där. När det regnar är det också vackert, däremot är det inte lika roligt att tälta i regn. Som tur var regnade det bara i en och en halv dag. Mycket bättre än för två år sedan då regnade det säkert 4,5 av 6 dagar eller så.

Såpbubblorna sprack inte ens när de landade på den blöta marken.

Men vi hade några fina dagar på stranden också. Vi samlade snäckor mest hela dagarna och gosegrisen har med sig en full hink hem.