Året som gått - det som satt sig

Okej. Man ska kanske inte skriva en årskrönika när man har ett av 2011 års mest pessimistiska dagar. Och jag är verkligen ingen pessimist, egentligen. Men sanningen är den att 2011, bortsett från några höjdpunkter, så här när jag ser tillbaks på året är ett av mitt livs tyngsta år. Så är det. Det har varit ett påfrestande år psykiskt, men det har också fört med sig att jag och hela min familj och kanske i synnerhet mamma och pappa har förstått hur många underbara, omtänksamma och kärleksfulla människor vi har omkring oss. Det är något jag ska ta med mig till nästa år. Kärleken säger att 2012 ska bli det bästa året hittills. Jag skulle vilja tro på honom.

Gott nytt år alla underbara, omtänksamma och kärleksfulla människor!

Nu har jag bittrat färdigt

Ok. Dags att se lösningar istället för hinder. Vi kommer inte tvingas flytta än på några år, så det är ingen idé att deppa ihop än. Och mycket kan hända på ett år eller två. Så det så!

Årets sista natt har varit bitter

Jag har legat hela natten och varit bitter över vår boendesituation. Jag har både drömt bittra drömmar och tänkt bittra tankar när jag varit vaken. Eftersom den ljusnande framtid snart är här, blir det ett brutalt uppvaknande att förstå hur otillräcklig n inkomst är i bosatdssammanhang. Vi vill ha ett förstahandskontrakt, det är i princip omöjligt. Vi vill äga en bostad, ännu omöjligare. Och det är ungefär där jag landat. Blöööö!

Gott nytt år!

Hummus!

I morgon blir det meze och hummusen och baba ganoushen är under tillagning. Hummusen blev snuskigt god och jag kan knappt vänta tills i morgon. Åhh vad gott det ska bli. Svull och soffläge är det som gäller för mig imorgon. Hoppas någon annan orkar stå för själva festandet.

Det gäller att prioritera

Istället för att städa och fixa och joxa, tack och lov firar vi nyår borta, ägnar jag dagen åt soffliggande/sovande, utelek med barnen och nu måste jag helt enkelt bygga lite lego istället för att sortera tvätt och planera middag. Jag är helt enkelt en närvarande förälder idag. Inte så mycket för att jag vill, utan mest för att det är så mycket annat som jag inte vill. En halvtragisk sanning.

Äntligen!

Hurra! Som vi har längtat efter en fjällsemester. Vi har romantiserat kring detta i flera år. Hur vi rosiga om kinderna slår oss ner i en snöhög och dricker varm oboj efter att ha åkt lite längdskidor i det vackra snölandskapet. Nu blir det av! Vi far en vecka i januari och jag behöver bara skolka i två dagar. Självklart är vi realister och inser att vår idylliska fantasi ligger långt bort från verkligheten med vår älskade snöhatande förstfödde son. Honom har vi mutat med en dag på äventyrsbad. Vi kommer ha bastu i stugan också, det gläder honom också. Det ska nog bli bra detta.

Vinterdrömmar

Vi drömmer om en spontansemester i fjällen någon gång i januari. Men hur långt är vi beredda att åka? Vad får det kosta? Både utför och längd? Och hur handskas man med en Gosegris som hatar vinter och kyla? Många frågor och än så länge väldigt få svar.

The look of love

Från världens bästa kärlek och gullungar!

Väntar på att bli använda

Hon vet inte vad hon bett oss om

Svägerskan har bett oss göra Janssons. Det har aldrig någonsin tillagats i mitt hushåll. Vi får väl se hur det blir...

Uppdatering till alla utan facebook

Igår kväll ägnade jag tiden mellan nio och elva med att plocka, dammsuga, skura och städa toaletten. Lägenheten är nu så fin så fin. Och jag är idag så trött så trött, eftersom jag städade istället för att sova igår kväll. Ibland får man prioritera.

1986

När jag var sju år kom europe med "the final countdown" och vidgade mina vyer från schlagerns värld. Nu är Gg sju år och har precis upptäckt en ny värld utanför schlagern med hjälp av samma låt. Vad blir den naturliga fortsättningen för honom nu?

Shaboom, trance dance eller kanske Lili & Sussie?

Okej så här är det!

På onsdag morgon drar vi alla iväg till våra skolor och dagis och praktiker för att på eftermiddagen snabbt som fan skynda oss hem, hämta våra förhoppningsvis färdigpackade väskor och ta bussen till tåget till jullovet. Nu är det på det viset att lägenheten är löjligt försummad. Den börjar närma sig något slags bottentekord. Inte en packlista är skriven. Inte en tvättid är bokad. jag undrar om det inte är dags att plocka lite, boka en tvättid och kanske skriva ner någon slags lista över vad som ska med?!



Jag börjar med att ta mig an det här hörnet...

Jag är desperat, jag vill och behöver ha jullov nu. På momangen!

När man laddar för krig

Vid lunch idag fick jag ett sms som gjorde mig iskall. Det stod "Vi saknar din son, är han lite sen?" HELVETE! Vi hade glömt bort kompisens innebandykalas. Sonen var på stan och kalaset långt bort i andra änden av stan. Inte en chans att vi skulle hinna dit. Inte med lokaltrafiken och utan bil. Kärleken och jag bestämmer oss för att inte berätta något än. Vi ville vänta lite, med tanke på att reaktionen skulle bli fullkomlig katastrof var det lika bra att vänta tills de kom hem till hemmets trygga vrå. Väl hemma tar det flera timmar innan vi vågar klämma ur oss sanningen. När det väl sker, spänner både Kärleken och jag hela kroppen och väntar på reaktionen. EN reaktion som blir så här:

"Jasså? Jaha! Det gör inget. Det hade jag också glömt bort."

Fredagstrött

Hade sett framemot eftermiddagen. Föreställde mig själv, fylld av energi, redo att ta mig an diskbärget och skräphögarna på golvet. Men det bidde inte så. Blir glad om jag orkar maka undan all disk i ett hörn på arbetsbänken så att det går att laga middag. Kanske kan jag sopa en gång fram till tv-soffan också. Jag gjorde visst av med alla mina krafter på bolaget och på Ica. Får prioritera om nästa fredag. Men då är det ju dan före dan. Äntligen.

Ville bara säga det

Idag är jag världens sämsta förälder. Alla kategorier. Men det är inte bara min äldsta son det är synd om. Just nu tycker jag mer synd om mig själv. Fan också.

Det blir inget

Hade storslagna planer på årets julkort. Men inser att det inte hinns med i år. Korten är inte ens beställda än. Det kom liksom bort bland allt annat som också kommit bort i min något mosiga hjärna. Så synd. Jag älskar att få julkort, men tycker att alldeles för få av mina vänner i min egen ålder skickar. All heder till er som gör det dock, och förlåt för att ni inte får något i år. Jag lovar skärpning till nästa år. Hur som helst så var planen att prioritera om bland mottagarna i år. Sålla bort lite tanter och farbröder och förära fler av min generation ett julkort i år. Som en investering inför nästa år. Men det blev inget med det. Jag får ta nya tag om elva månader istället. Och får väl köra halvtråkiga varianten med mail och Facebook i år. Suck.

Åh han är så stor.

Gosegrisen blir så stor, så stor. Det händer så mycket normalt här hemma som gör mig alldeles varm. Han bjuder på cirkusföreställningar tillsammans med brorsan som han tränat och dresserat väl. Han spelar kortspel och det senaste upptåget är en hemlighetsbok. Den är hemlig och där skriver han ner allt hemligt. Vi får inget veta. Problemet uppstår bara när man inte kan stava allt själv. Man kanske behöver hjälp med svåra ske-ljud. Som hur "kär" stavas. Åh älskade lilla unge. Så synd att det är en hemlig bok. Jag är rätt så nyfiken kan man säga.

Nöje

Här spelas det "finns i sjön" för fulla muggar. Det gör mig sugen på att köpa både Uno, löjliga familjen och Svarte Petter, eller vad de nu heter. Det är så mysigt, och tänk när han är mogen att lära sig spela roligare kortspel!

Oh no!

Svullen hals som kliar och ömmar. Tryck över näsa, panna och ögonbryn. Jag har inte tid med sånt nu. Men åker hem och lägger mig i soffan, ser en film och snaskar lite godis. Det borde vara bästa medicinen.

Om det gick att frysa tiden

Idag var världens bästa Gullebulle världens sötaste pepparkaka på i dagis luciatåg. Han var så stor och duktig. Stod kvar på sin plats trots att han såg både bror, mor, far och mormor. Han sjöng med ordentligt i alla sånger och ansträngde sig hårt för att göra alla rörelser rätt. Han var så där underbar så att jag blev lite blank i ögonen och tjock i halsen. Och sen när alla fina barn var färdiga och glatt stod och applåderade sig själva så kunde man gott frysa tiden ett tag. För det där efterföljande fikat med trängsel och fullkomligt kaos med spralliga syskon och trötta föräldrar. Det är liksom bara trevligt ett väldigt väldigt kort tag.

Dags att prioritera!

Nu har vi lagt orimligt mycket tid på ett jävla pepparkaksslott. Förvisso väldigt uppskattat av barnen, men man undrar ju om vi inte gjort oss själva en riktig björntjänst!? Nu är det iaf dags att prioritera annat. Kärlekens (och mina) julklappar till exempel. Julkola med turkiskpeppar. Tvätta. Städa. Packa. Vi åker om nio dagar och känner mig minst sagt stressad. Åh vad jag längtar till den 22 december. När vi vaknar upp hos mor och far och kan fokusera på julmaten.

Ta da!

Idag är dagen

Då alla resurser läggs på att färdigställa pepparkaksslottet. Mormorn är här och styr upp grejer. Jag har redan hunnit bli brännskadad av smält socker. Det kommer bli så bra, så bra!

Värsta känslan

Sitter på spårvagnen och lyssnar på gråten av en förtvivlad 6-åring. Mannen som är med honom, talar inte till honom, kramar honom inte, tar inte på honom och tröstar definitivt honom inte. Jag känner mig så vansinnigt maktlös. Vill bara gå fram till barnet och låta det flytta in innanför min varma gosiga dunjacka. Eller ge mannen en smäll. Men vad gör jag. Jo jag sitter kvar här och lider i tysthet och konstaterar att barnet tystnat. Kanske gav han upp. Kanske fick han tröst.

Sovmorgon

Och om jag fick välja skulle jag mysa runt i pyjamas, raggsockor och sunkkoftan hela dagen. Och ignorera tvättkassarna som syns i bakgrunden. Drömma går ju.

Lustig association

Snömodd i gatulyktans sken gav mig lust att ta på mig löparskorna och broddarna och ge mig ut i skogen. Det var ett bra träningsår i fjol...

Vissa förhandlingsgrepp fungerar bättre än andra

"Men snälla! Snälla! Jag få gå ut med återvinningen innan jag går och lägger mig!?"

"Eh, ok! Inga problem, varsågod!"

Årets projekt

Det ska bli ett pepparkaksslott i år. Kärleken bakade i dryga timmen och fortfarande saknas tre väggar till det fjärde tornet, förutom taken och de väggarna till själva slottet då. Har vi tur är vi färdiga till jul.

Ännu en domedag är över

Och goda nyheter är goda nyheter är goda nyheter. Typ.

Om mina handledare gått förbi mitt rum...

... alldeles nyss och tjuvlyssnat på när jag hade telefontjänst. Då hade de hört det här:

"Men för helvete, jag skiter väl i om det heter OCR-nummer eller inte, ge mig det jävla numret längst ner till vänster på fakturan bara. Det är bara det jag behöver, oavsett vad det numret kallas."

De hade kanske inte tyckt att det vore så bra att jag svarade i telefonen med det språket... Men nu var det så att jag inte pratade med någon samarbetspartner eller liknande, jag pratade med min far. Vi missförstod varandra ganska rejält, eller jag missförtod honom så att säga. Jag blev arg och iriiterad och använde ett mindre vårdat språk.

Som tur var kom ingen av mina handledare förbi och jag slapp ställas till svars för mitt telefonspråk.

Förlåt mig pappa!

Titta vilken fin!

Den fyndade jag på en antikaffär idag. Har ingen aning om den är antik. Men jag vet att den är fin!

Tur i spel

Gullebullen och Gosegrisen vägrar gå och lägga sig. Gg lär Gb spela finns i sjön istället. Det går oväntat bra för Gb trots att han spelar med öppna kort. Det måste vara nybörjartur!

Wienerkorv och potatismos

Det är det enda jag kan tänka på. En tjej på praktiken åt det och det såg så himla gott ut. Har tänkt på det hela eftermiddagen och inser att det är det som gäller till middag ikväll. Och lite smörgåsgurka till. Mums!

Jag försökte förklara, men det gick inte...

Gullebullen ville veta vad "i alla fall" betyder. Jag kunder inte förklara det alls. Inte ens lite. Nada. Blankt. Stopp. Någon som har ett förslag som gör det begripligt för en 3,5-åring.

ikväll väntar glöggkalas

Och vi städar på riktigt. Barnen lyssnar på musik och leker med lego. Allt är harmoniskt och allt är frid och fröjd.

Blå himmel

Om man smiter hem tidigare hinner man se lite blå himmel.

Adventspepp

Jag är riktigt sugen på jul i år. Kanske är det därför som advent känns extra roligt också. Ser fram emot en helg med puts och städ, pynt, bak och design av familjens första egna pepparkakshus. Jag provar också att skriva en fullmakt och har kopierat mitt körkort på bägge sidor så att pappa kanske kanske kan få hämta ut mitt paket i alla fall.

Dumma dumma dumma

Åh, jag är lite arg på cdon.com. De meddelade att om man ville ha sitt paket levererat till en annan adress så skulle man ändra adressen och skriva in en c/o-adress till den önskade adressen istället. Detta gällde även om man ville ge bort paketet som gåva. Nu är jag i den oerhört frustrerande situationen att mitt stora paket därifrån ligger på ett postutlämningsställe i hemstaden. Pappa har fått avin levererad till sin telefon med ett sms. Men han får inte hämta ut paketet för det är ställt till mig. Observera att det inte fanns någon möjlighet att beställa paketet i någon annans namn. Posten säger att jag ska ringa cdon och be dem be posten att låta paketet ligga ända tills jag kommer till hemstaden och kan hämta ut det själv. Cdon säger att det har de ingen möjlighet att göra. Punkt. Jag säger fan också. Mitt paket kommer alltså returneras och vad händer sen då?

En älskad liten lillebror

Vi satt vi middagsbordet igår och pratade med Gg om hans läxor. Han visade upp att han hade en jättelång text att läsa och sa att han redan för fröken och hon sa att han var bra, men han tyckte själv att han var bäst. Föräldrarna uppmuntrade honom imponerat och höll med om att han är jättebra och bekräftade honom på alla sätt och vis. Då börjar jag höra ett upprepande surr utanför vår lilla läxbubbla.

"Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma!"

Så låter det. Till slut vaknar jag till och förstår att Gb söker min uppmärksamhet. Vad vill du, frågar jag.

"Vad har jag gjort för något idag då?"

Frågar han. Sen fick jag en lång redogörelse om lövplockning och lövpyssel och hur jobbigt och svårt det var. Och hur duktig han var. Sen var det bara för Gb att kamma hem berömmet. Han är också jätteduktig och behöver också få veta det. Vilken tur att han är envis och högljudd nog att bryta igenom skolbubblan.

Nya tag

Efter en vecka av självstudier och VABande så är det dags att ta sig samman och ta sig till praktiken imorgon igen. Det behövs, jag har massor att göra denna veckan.

Husmodern lagar

Gamla Bettan från 60- eller 70-talet sköter sig än. Och jag känner mig rekordelig och lagar påslakan som gått upp i sömmarna.

Nå, hur gick utvecklingssamtalet då?

Jo, jag fick svar på tal. Blev lite motbevisad. Eller rättare sagt. Hon såg att han hade lätt för sig. Poängterade att läxan inte ska vara en utmaning utan ska vara lätt. Läxor har man tydligen bara för rutinens och repetitionens skull. Vilket låter vettigt. Jag fick även se i skolans arbetsbok att han blir utmanad, hon kunde visa upp en hel sida med konsekventa fel. Det var bilder på fjärilar i olika färger och av dessa skulle man skriva ut räknetal. Två röda fjärilar och tre blåa fjärilar skulle skrivas 2+3=5. Gg hade konstant skrivit 2+5=3. Alltså summan på fel ställe. Annars fick han bara massvis med beröm. Hon höll inte med om att mönster kan tolkas olika, då sa jag ifrån, då gav hon med sig till viss del. För övrigt kändes det lite svårt att framställa sin son som ett geni, när själva sonen bara satt på sin stol i en minut av trettio minuter. Resten av tiden gömde han sig bakom en soffa, sprang runt och tittade i böcker, visade mig böcker, kladdade på svarta tavlan och lekte clown. Jag fick någon flash back från mitt första kvartsamtal i ettan och får upp en minnesbild av hur jag ligger på golvet under frökens kateder. Jag nämnde det för Ggs fröken som sa:

"Det kanske ligger i generna då!"

Längtar till morgondagens frukost

Gjorde jordgubbssylt förut!

38 graders feber

Men det är inte värre än att man orkar med en cykeltur och lite frisk luft.

Moderna provocerande tider

På torsdag ska jag och Gg ha utvecklingssamtal med hans lärare. Nu för tiden fyller man inte in några formulär för hand utan man loggar in på någon läroportal och fyller i uppgifter omhur man är som kompis och hur man trivs i skolan. Självklart var Gg fåordig i sina kommentarer. På frågan om hur han var som kompis sa han:

- Men, det är väl ingen som skulle säga att man är en dålig kompis heller!

(Helt rätt, vilken korkad fråga.)

Sen när vi väl kommer träffa läraren IRL så ska vi sätta oss framför en dator och gå igenom Ggs IUP där. Åh vilket trivsamt möte det ska bli. Vi ska alltså hänga framför en skärm och kalla det för utvecklingssamtal. Jag blir förbannad bara jag tänker på det. Sen kunde jag redan idag läsa deolika lärarnas kommentarer om Ggs kunskaper i olika ämnen. De var säkert rättvisa och så. Han verkar inte vara någon större begåvning och det är jag helt fine med. Han verkar vara en fullt normal 7-åring. Det som irriterar mig är kommentarerna i matematik.

- Han kan läsa och skriva talen 0-9.

- Kan addera talen 0-5

- Behöver utveckla sin förmåga att se och rita mönster.

För det första. Observera att det står talen 0-9, inte siffrorna, det hade varit logiskt. Men jag vet att min son kan läsa tal såsom 563 745 utan problem. Jag vill att hans lärare också ska veta det. Jag vet också att min son kan addera större, ja mycket större tal än de mellan 0-5, jag vet också att han inte är så duktig på minus och gånger. Men jag vill att hans lärare ska veta det. Jag vet också att när det i läxan är uppgifter där man ska fullgöra ett påbörjat mönster, så gör han inte på det mest uppenbara sättet, men vid närmare eftertanke har vi sett att man kan tolka det på precis det sättet som han har gjort. Jag vill att hans lärare också ska se det. Sen får hon gärna motbevisa mig. Jag kommer vara lika stolt över Gg oavsett om han är ett mattegeni eller ej. Det enda jag kräver är att hans lärare vet och känner till hans riktiga förmåga innan hon uttalar sig.

Åhvadjagkänner mig bitchig,hoppas jag harmodatt vara detpå utvecklingssamtaletpå torsdag också!

Föräldrakänslor

Åh. Gosegrisen har lite kompisbekymmer. Grannpojken vill inte leka längre. Det har varit så i någon vecka och han är märkbart störd av detta. Jag försökte peppa honom att gå dit igen idag med halvlyckat resultat. Grannen vill fortfarande inte leka men mamman sa ja. Så nu leker de förhoppningsvis med tre andra barn också. Hur son helst så får jag så ont i hjärtat av sånt här. Jag vet att det är en del av livet och att det snart kommer gå över. Men när Gg säger:
"Det är därför jag vill flytta dit bort där X och Y bor, för där skulle jag få grannar som vill leka med mig"
Då vill jag också flytta dit. Någon som har några hundratusen till övers? Vi behöver en kontantinsats!

Om att inte kunna hålla hemligheter

Så fort Kärleken öppnade dörren ropade Gosegrisen vi har en överraskning till dig pappa.
- Det är en tårta sa Gb.
- Vi har ett paket också, sa Gg
- Det är en bubbelvattensmaskin, sa Gb

Back to normal

Helgen har förflutit väldigt mycket smidigare än jag förväntat mig. Inga stora gräl och oenigheter. Så kom Kärleken hem och alla barn var glada och lyckliga i en halvtimme. Sen dess har det varit ständiga konflikter. Nu sitter de och trängs i samma badbalja och bråkar friskt, med pappan bredvid som fredsmäklare. Vilken tur att Kärleken far iväg igen i morgon. Kanske får vi några dagars lugn då. Nej seriöst. Fy vad jag vill att han ska stanna.

Fredagkväll och gräsänka, vad gör Lisa då?

Hon lägger sig tidigt, läser lite och hoppas på en lång natts god sömn. Sen är det bara 5 (minus 1) gräsänkenatt kvar.

Disciplin

Sitter hemma och pluggar idag. Har en bok om organisationsteori som jag ska ha läst den här terminen. Det borde ju inte vara så svårt, men hittills har jag bara läst 36 sidor. Jag snittar mindre än en halv sida dagen alltså. Klart underkänt. Så hur långt har jag kommit idag då? Hittills noll sidor. Men jag har hunnit beställa julklappar till barnen på nätet och varit extra briljant och låtit leveransadressen vara föräldrarnas i hemstaden. Smart sätt minska packningen på!Sen har jag surfat lite sommarhus, pratat med mamma och pappa på telefon, betalat lite räkningar, vinkat hejdå till Kärleken som har en Köpenhamnsweekend utan mig. Nu ska jag ladda kaffebryggaren och sen ska jag nog sätta igång med boken. Javisst!

Trist känsla

Känner mig lite småfet och lite småful idag. Världens tristaste känsla. Kanske dags att börja viktväkta igen. Eller så väntar jag på en bättre dag bara. Vågen säger inte småfet och maken säger inte småful...

Ut o springa hej å hå!

Ni kan kalla mig gasellen!

Det är inte bara jag som drömmer

Önskelistan till jul planeras. Vad stor han är och vad fint han skriver. Mamman är mycket stolt.

(och innan jag ens hunnit publicera inlägget har Gosegrisen hunnit få ett hysteriskt utbrott för att det blev ett R istället för ett P, jag tejpade över en liten vit pappersbit över felet och gav honom en blyertspenna istället)

Om 20 dagar.

Detärförsta adventomtjugodagar.helt otroligt. det innebär att man kan få börja bakaoch planera nu va? Minspacetangent strejkar. jävla skit också.

Is there anybody out there?

Har visst inte bloggat på ett tag. Försökte komma varför, men har ingen riktigt bra förklaring. Det närmsta en viss sanning är väl att jag är rätt så nöjd med tillvaron för tillfället. Jag har liksom inget att klaga på och jag brukar nog mest klaga här på bloggen. Eller skriva om något gott som jag ska äta. Som sagt, jag är rätt så nöjd. Lite lagom pigg, med ett tålamod som verkar bättre än på länge. Mina barn är underbara och min man likaså. Jag är också underbar.

Helgrapport

Fredag:
På Loney Dear konsert i kyrka. Mycket vackert, mycket obehagliga bänkar. Konserten var en överaskning från mig till Kärleken som kallade den smått fantastisk. Lyckat!

Lördag:
Sovmorgon för mig till halv tio. Något slags rekord för mig i år tror jag. Middag med Långa Bror och J. God mat. Jag och Kärleken hade även komponerat ett uppskattat popquiz.

Söndag:
7 tvättade men ännu ej vikta maskiner. Slängt ca 1 kubikmeter med bös från några garderober. Sprang med svägerskan - rekordsnabbt för den här hösten. Skickade ut Kärleken som medtiggare med en spiderman och en snäll och ofarlig sjörövare. Folk har firat Halloween hela helgen och barnen orkade inte vänta tills i morgon. Mys och filmkväll med barnen.

Han kan sin anatomi

Gullebullen glatt:

"Om man gör så här (han harklar sig) då kommer det snor på *uvulan!"

*gomspene

Jag tror bestämt att pappa doktorn har varit i farten...

Tradition

Dags för den årliga korvgrillningen med storebror i friluftsområdet i närheten. Vi brukar ha ofantlig otur med vädret, det brukar blåsa och regna och vara allmän misär. Det har till och med hänt att vi sutiit och huttrat i jackor och under våra badhandukar i juni ätandes iskall glass. Men idag verkar ju vädret vara på vår sida. Det ska bli spännande att se vad utflykten bjuder på för motgångar idag...

Som utlovat!

Min present till Kärleken, roligaste diskborsten ever.

Kärleken har fått en otroligt stor och vacker bukett från sin familj. Ett grattis till AT! Den är så fin att jag tror att jag måste städa hör hemma. Så att den kommer till sin rätt.

Öhhhh åhhhh

Jag är trött och känner mig en gnutta rödvinsförgiftad. Inte så att jag drack vidare mycket igår, men rödvin kan ha den effekten på mig ibland. Om dryga timmen går mitt tåg tillbaks till vardagshelg med tentapluggande Kärlek och allt vad det innebär. Det var ett härligt semesterdygn.

Egen tid, egentid!

Sitter på ett tåg på väg till bästa S o S o D. Jag ger mig själv ett dygn av egentid. Ser fram emot en trevlig dag med barnvagnspromenader och vuxna som sällskap. Det är jag värd!

Jag råkade visst unna mig lite igår. En supersnygg handväska från 10-gruppen. En liten röd sminkväska från samma grupp till en liten salvtub och tjejgrejer (tamponger, bindor). Sen fick jag en superbra och skön ryggsäck från Haglöfs. Nya lakan till sängen och ett nytt duschdraperi. Kärleken fick en ny diskborste. Den är så snygg så den förtjänar ett eget inlägg. Det får bli i morgon!

Kontraster.

Vissa dagar kan man glädjas åt stora ekonomiska tillskott i kassan. Andra dagar kan man bli minst lika lycklig, om inte lyckligare, över att ens mamma tycker att ost smakar gott igen. Det finns så mycket att glädjas över tänkte Lisa och kände sig till sin förskräckelse lite frireligiös...

Hurra Hurra Hurra!

YES! Äntligen, 8 dagar senare än beskedet kom i fjol, fick jag veta att det blir stipendiepengar även för mig. Julen är räddad, vår ekonomi fram till Kärleken börjar jobba är räddad. Jag är så himla lättad. Och glad. Kärleken cashar in 2000 kr från CSN i slutet av den här måanden och sen är det slut. Och inte nog med det, sen vill de ha tillbaks pengar på direkten, så som sagt, pengarna är JÄVLIGT välkomna!

Hur ska detta firas då?

Dags att fira igen!

Kärleken har blivit erbjuden en AT-tjänst och jag har sprungit nio kilometer för första gången sedan i maj. Detta måste ju självklart firas, framför allt det förra. Och hur firas det i Lisa-familjen då? Jo självklart med ostbågar och cocacola, som alltid. Fast idag tar vi cheeze balls och lättsaltade chips. You say patäto I say potato. Och så lite "how I met your mother på det" och kvällen är fulländad. Jag har inte så mycket högre krav på ett lyckat firande.

Det blir bra

Helgen ser ut att bli bra. Vädret är fint. Det är härlig höst. Kärleken är bara iväg och pluggar ca 3 timmar idag. Vi ska käka trerätters ikväll. Gårdagens familjemiddag blev mysig och trevlig. Vi har hunnit städa och ja, jag kan inte önska mig så mycket mer. Bara ett positivt stipendiebesked kanske. Jag behöver pengarna, planerar och drömmer redan om julklappsinköpen!

På väg mot helg!

Är på väg mot en helg som jag inte vet något om. På ett mindre bra sätt. Ikväll vet jag att jag och mina bröder med familjer ska bjuda våra föräldrar på middag. Det ska bli fint. Men vad händer sen? Ska vi vara lediga tillsammans? Måste Kärleken börja tentaplugga och hur mycket då? Finns det tid till lugn och ro? Jag hoppas det för jag är trött och sliten. Jag önskar även att jag tar mig ut på en lång löprunda i helgen. Siktar på nio kilometer.

Nere

Har en sorts oidentifierbar deppdag idag. Vill upp till ytan, hur kommer man dit?

Gullebullen har flyttplaner

"Mamma, jag vill åka....nej flytta någonstans, jag vill flytta någonstans!"

"Jaha, vart vill du flytta då?"

"Jag vill, jag vill, jag vill flytta till Liseberg!"

Är jag bortskämd eller pengafixerad!?

Fick ett mystiskt sms av Kärleken idag. Det stod:

"Jag har två goda nyheter"

Han vägrade berätta vad det var utan jag fick snällt vänta tills jag kom hem med att få veta vad det gällde. Innan jag kommit hem hade jag hunnit tänka ut en massa olika saker som det skulle kunna gälla. Mest av allt hoppades jag att det skulle gälla ett stipendium jag har sökt och att beslutet om det hade kommit idag. (Ja här hemma öppnar vi varandras brev titt som tätt, speciellt om vi misstänker att det har med pengar att göra. Vi och vi förresten, det är väl mest jag som gör det...)

Hur som helst så var det måndag v 41 som jag fick besked om stipendiet förra hösten. Gud vad bra att ha en blogg att kolla upp gamla viktiga datum i. Det gällde i alla fall inte stipendiet. Inget besked har kommit än. Saken gällde att han (Kärleken) blivit kallad till intervju om en AT-tjänst även i en annan grannstad (det hade jag inte gissat, trodde däremot att det gällde AT här i hemstaden ). Den andra nyheten var att han fått besked om vilken lön han kommer få på viket han kommer ha i vår fram tills han kan börja på en eventuell AT.

Båda nyheterna är ju fantastiska och positiva, men det enda jag går och tänker på är vart fan beslutet om mitt stipendie är. Om det kanv ara så illa att jag inte får något i år och om jag får hur lite pengar jag kan tänka mig att nöja mig med. Jag blir lite störd på mig själv. Till mitt försvar måste jag säga att vi är tämligen beroende av dessa stipendiepengar, Kärleken har slut på studiemedel från och med månadsskiftet, så lite extracash är väldigt väldigt välkommet.

Jag håller helt enkelt tummarna på att jag får ett trevligt brev någon gång denna veckan och jobbar vidare på att försöka glädjas över att ekonomin till våren är säkrad.

Till sista droppen!

Jösses vilken bra helg Lisa-familjen har haft. Alla har varit pigga, friska och glada. Vi har haft energi och lugn. Ätit och druckit gott. Umgåtts med varandra. Dessutom har jag sprungit idag i gott sällskap av Gosegrisen på cykel. Han har varit så trevlig och medgörlig så jag nästan blir orolig för honom. Kan han vara sjuk? Antagligen är han bara lika nöjd med helgen som vi är. Vi avrundar en perfekt helg med ett avsnitt av How I Met Your Mother, jordnötter och ett litet glas rödvin.

Eldig eller ledig, det är frågan?

(Se tidigare inlägg) Kanske är vi både och!

En lugn produktiv lördag

Vi är eldiga och avslappande idag. Ledig är tyvärr inte alls samma sak som att slappna av och känna sig lugna, åtminstone inte i vår familj. Men just idag är det så. Vi har städat och fixat. Nu väntar en trerättersmiddag och familjemys. Bara vi fyra.

Gårdagen var också ovanligt lyckad. Barnen var glada, vi drack vin och drinkar, men blev inte trötta utan orkade umgås och ha trevligt. Hurra för riktiga helger!

Forden är såld, forden är såld!

Eller såld och såld. Det kom en skrotgubbe och hämtade henne, alldeles gratis och körde henne till skroten. Det var väl ungefär så mycket som hon var värd. Det känns skönt att inte ha en skrotig, trasig bil stående på en gata lite för långt bort. Men det känns tråkigt att inte ha någon bil.

Är det inte den ene, så är det den andre

Gosegrisen är inne i en relativt lugn period för tillfället. Han verkar ganska nöjd och får inte utbrott över varendaste motgång han stöter på. Med undantag om han är hungrig. Gullebullen däremot är en riktig utmaning just nu. Han är sjövild och ska absolut inte göra som vi säger, speciellt inte på hamburgerrestauranger, i affärer eller i närheten av trafikerade vägar. Han ska inte äta när maten serveras, inte sova i sin egen säng, helst inte sova alls. Han ska inte borsta tänderna och när vi väl gjort det med tvång så är han gärna törstig på mjölk eller ett päron, som vi nekar honom eftersom han nyss borstat tänderna. Han ifrågasätter och vägrar att finna sig i varje beslut Kärleken och jag tar. Det är mycket påfrestande för tålamodet. Den enda fördelen är att Gosegrisen reagerar med att vara extra foglig och glatt lyder sina utmattade föräldrar. Alltid något, och framför allt skönt för honom att inte alltid vara den son som det blir mest bråk med.

Hur som helst så är vi (Gullebullens stolta föräldrar) alldeles utmattade.

Framtiden närmar sig!

I januari tar Kärleken sin examen. Han har redan fixat jobb på vårdcentral i väntan på AT-tjänst. Idag är han på AT-intervju och jag känner mig trygg hur det än går. Han är ju ändå bäst på och mycket sympatisk min älskade make!

Men jag har ju inte ens någon bil, sa Lisa förtvivlat.

I förmiddags ringde det till mig på ett mystiskt stockholmsnummer. Jag ignorerar samtalet eftersom jag var på möte. Någon minut senare får jag sms om att jag missat samtal från ytterligare två nummer, men den här gången var det från mobiltelefoner. Fjärde gången det ringer svarar jag och meddelar att jag är upptagen, hinner dock uppfatta att det är från ett försäkringsbolag.

Då fattar jag vad som hänt.

Igår när jag drömde om hus och bilar och blev allmänt nedstämd bestämde jag mig för att försöka mig på en realistisk sparplan. Om Kärleken ska pendla till våren är det knappt realistiskt att avstå från bil om vi vill att vardagen här hemma ska flyta på något så när. Och vilken bil som helst duger ju inte. Jag vill helst av allt ha en volvo v70 Diesel, en sån som mor och far har. Den snittar ca 0.54 liter per mil. Det är ju fantastiskt. Jag gick in på pricerunner för att hitta billiga bilförsäkringar och kom på den briljanta idén att använda registreringsnumret till mammas och pappas bil. Det är ju som sagt en sån bil jag drömmer om. I bara farten fyller jag även i mitt mobilnummer, vad de nu skulle ha det till. Och nu förstår jag. De ville ha det för att ringa och sälja försäkringar till.

När jag väl fattat vad det handlade om svarade jag nästa gång de ringde och berättade att jag inte har någon bil, att jag drömmer om en men att det är länge kvar tills jag äger en egen. Men registreringsnumret då, frågar den trevlige försäljaren? Det stal jag från mamma och pappa. Smart, sa han och lovade att ta bort mitt nummer från deras lista.

Det gick ju rätt så bra till slut, men jag kommer då aldrig fylla i något telefonnummer nästa gång jag ger mig på något liknande. Eller så gör jag det, för då har jag förhoppningsvis en bil att försäkra,

Nu ska jag gå in och surfa bilar och billån istället. Klart slut.

Självplågeri

Jag ägnar mig åt den ädla konsten av självplågeri. Det mest effektiva sättet att plåga sigsjälv som fattig och trångbodd student och småbarnsmor det är att surfa på hemnet. Så jag suckar av åtrå till en massa hus och sen suckar jag av nedstämdhet när jag går in och kollar på boendekalkylerna och inser vad det skulle kosta oss i månaden. En boendekostnad på 23000 i månaden. Jajjemen, det har vi råd med. Speciellt har vi råd med handpenningen på minst 15 %. Låt se vad har vi på sparkontot nu? Det är åtminstone ett fyrsiffrigt belopp, vilket är inte är illa när det gäller oss.

Så lite deppig som jag nu har blivit över det självförvållade plågeriet bestämmer jag mig för att drömma lite om hur mycket vi skulle kunna spara under de närmsta åren förutsatt att vi bor kvar i vår lilla och relativt billiga lägenhet.

Om jag pluggar och Kärleken jobbar har jag räknat ut att vi kan spara 132 000 kr om året! Låter det realistiskt? Jag betvivlar att det är det. 132 000 låter ju som en enorm summa. Sen tänkte jag att när båda två jobbar har vi kanske råd att spara ca 200 000 om året. Det betyder att om ca 3 och ett havlt år har vi råd med en fräsig villa i området.

Men...

Då har jag ju inte räknat med att vi ska köpa en bil och att csn vill ha tillbaks sina förbannade pengar varje månad och alla andra extrautgifter vi säkert kommer skaffa oss.

Åh, jag är dömd att leva i en pytteliten studentlägenhet i tio år till, samtidigt som Kärleken och jag läser kvällskurser på halvfart för att ha rätt att bo kvar. Vi kommer skaffa tio ungar till under tidens gång och som i en militärbarack med våningsängar i hela lägenhet. På grund av alla barn kommer våra utgifter bara stiga och i misären skaffar vi ännu fler barn. Till slut avlider vi 42 år gamla på grund av stress. Barnen ärver bara skulder och.....

Nej nu får det räcka. Dags att leva i nuet, skaffa en plan och sluta upp med hemnet-självplågeri för ett tag fram över.

Fredag

Gräsänka (jouränka)
Slutar tidigt
Gosegrisens kompis ska sova över.
Det kan nog bli ok.
Måste bara plocka fram tålamodet, vilket faktiskt inte känns allt för svårt.

Nostalgi i plånboken

Rensar ur min, av kvitton och diverse skräp, proppfulla plånbok. Jag inser att jag gjort en massa roligt sedan mitten av juli.

Plånboken bjöd på:
Spårvagnsbiljetter från Oslo
Restaurangnota från Håverud
Biljetter till Borås djurpark
Tågbiljetter till och från Halmstad där jag hälsade på nyfödd liten S.
Hotellnotan från Borås
Biobiljetter till bridesmaids
Inträde till norsk folkemuseum
Ett kvitto på öl i en bowlinghall (möhippa)


Det här var riktigt roligt. Jag ser fram emot nästa plånboksstädning, undrar vad jag kommer minnas då?

Lite vimsig och virrig.

Stod just och väntade på vagnen när jag börjar leta efter min telefon. Känner snabbt igenom alla fickor. Rotar runt i handväskan. Känner paniken växa, jag hittar den inte. Sen kommer jag på. Just det! Jag pratar i den. Kan man skylla på att det är måndag?

En lista

Jag döpte ju min blogg till Lisas livs listor för att jag trodde att jag bara skulle skriva i listform. Det visade sig att jag nästan aldrig skulle göra det. Därför blir jag så glad när någon annan har en lista på sin blogg som jag kan stjäla. Någon gång snart ska jag hitta på en egen lista. Den här stal jag här.

Fyra jobb jag haft:
1. Barnskötare
2. Brevbärare
3. I charken på konsum
4. Alla möjliga uppgifter på en fiskfabrik

Fyra filmer jag kan se igen:
1. Bridesmaids
2. The Royal Tenenbaums
3. Leon
4. Ciderhusreglerna

Fyra städer jag bott i:
1. Lidingö
2. Stockholm
3. Oslo
4. Askvoll

Fyra TV-serier jag gillar:
1. Vita huset
2. How I Met Your Mother
3. Stolthet och fördom
4. True Blood

Fyra ställen jag varit på semester:
1. Playa del Carmen, Mexiko
2. Kreta
3. Hulsig, Danmark
4. Aten

Fyra hemsidor jag besöker varje dag:
1. DN.se
2. Facebook
3. Hotmail
4. Gmail

Fyra favoriträtter:
1. Pappas grillade oxfilé med örter
2. Min burgundiska gryta
3. Hemmagjord pizza och rödvin
4. Rödbets och quinoasallad med lax

Fyra platser jag gärna varit på just nu:
1. Här (på min praktikplats, fantastikst va?)
2. På charter (var som helst) med min familj
3. I en egen förstahandslägenhet
4. På weekend med Kärleken

Utskolning

Gosegrisen växer upp och blir stor. Idag fick jag inte följa med honom in på skolgården utan fick krama hejdå redan vid cykelparkeringen. Jag försökte motsätta mig genom att säga att jag måste prata med hans fröknar. Det fick jag inte. Det kunde han göra själv, meddela vilken tid han slutar idag och att de får nytt schema i morgon.

Jag känner mig både överflödig och stolt. Men jag var inte riktigt beredd på att bli urfasad eller utskolad redan nu. Suck.

Skam den som ger sig

Med diverse löparmotgångar i veckan som gått (glömd sport-bh, stinkande skor och en gnutta lathet) kom jag idag ut på en tur igen. 8 dagar sen sist. Det är åtminstone sex veckor mindre än mellan löppassen innan dess.

Höstfint på balkongen!

Nytt

Ser fram emot att i morgon avnjuta ett nystädat hem med nya krukor och växter i köket samt en vackra balkongblommor där utanför!

Ett stinkande dilemma.

Tog med mina löpargrejer till praktiken igår med ambitionen att springa hem. Halvnaken inne på toa inser jag att sport-bh:n är kvar hemma. Det bidde ingen träning igår...

Kvar på kontoret är nu en påse med ett par fuktiga löparskor. De luktar så fruktansvärt illa. Jag borde verkligen ta ut dem och torka dem, men då finns en risk att jag avlider av ångorna. Det blir nog ingen löptur hem idag heller. Skorna får åka ryggsäck hem och sedan får det nog bli en sanering med såpa i duschen. Någon som har ett bättre förslag?

Skoltrött redan?

Det är dags för Gosegrisens andra läxa i livet. Det är tydligen inte okej. Onödigt rent utav. Varför ska man hålla på med sånt efter skoltid för, när man håller på med sånt hela dagen i skolan?

90-talet ringde!

De hade ett par bruna dr Martens över. De sa att de passade även på 10-talet. Så jag sa ja. 1499 spänn, vilket kap? Åtminstone vrålsnygga. Jag ska ha dem ända till 20-talet!

Ja, vad ska man säga?

Med Gullebullen på väg hem från bussen:

"Vad är det där?"
"Det är en flugsvamp, den är giftig!"
"Ja den är giftig för att den bajsar flugor!"
"Nej, det gör den inte."
"Jooo, det gör den. Och man får ont i magen av den för att man får flugor i magen om man äter den"
"Jasså!?"

Världsrekord i löparskor

Är det träningshelg så är det.

Nu är det dags!

I morgon bär det av till Huset, Sommar-/vinterstugan, smultronstället eller vad det nu är jag borde kalla det.

Hur som helst väntar en helg med familj, föräldrar, syskon, farbröder med fruar och ett par kusiner. Det är dags för träningsläger eller uppstart inför vårens Göteborgsvarv. Min hosta börjar äntligen ge med sig och jag hoppas på en lugn löptur, baljbad med svägerska njutandes en kall öl och en brakmiddsg på det. Förväntar mig även Kaos och högljutt umgäne. Som vanligt. Underbart!

Vad sa han sa du?

Igår vid middagen hade vi ett rekordlångt samtal med Gosegrisen om hur hans skoldag varit. För det mesta brukar han grymta lite bara, men igår fick vi veta lite om hur tråkigt det är att skriva a:n och 1,2,3. Dessutom fick vi veta hur skolkortsfotograferingen gått. "Det gick bra när vi var tillsammans (gruppfotot) men när jag var ensam blundade jag. Han sa att mamma skulle bli ledsen."

VA FAN DÅ?

Känner jag den här personen eller? Vet han att jag blir ledsen om mina barn blundar på porträttbilder? Varför sa han så? Hur fan kan han säga till en 7-åring som blir bländad av kamerablixten, och därför blinkar, att hans mamma blir ledsen för det.

Jag bli faktiskt förbannad.

Ta kortet och håll sedan käften om mammors potentiella känslor kring kortet. Det vet han inget om och ska absolut inte lägga det på en 7-åring.

Förbannade stenålders skitgubbe!

Så vansinnigt trött

Är det okej att skylla sin trötthet på att ens man har "jobbat" natt hela helgen. Det låter inte riktigt som om det är jag som borde vara trött då, men det är det. Jag vill också ligga hemma och sova som han gör...

Mitt hjärta sväller

När Gullebullen mycket engagerad bakar bullar med sin far. Nyfiket och entusiastiskt deltar han i varje moment. Och vilken lycka och förvåning över hur gott det var med sirap. (vilket förklarar fingern i munnen)
Han är så underbart optimistisk, min Gullebulle!

Äntligen!

Det första Gosegrisen sa i morse var: jag vill bygga upp 10:an idag. Som mamma till en gammal power miners-älskare fattade jag snabbt att det handlade om den hett efterlängtade titanium command rig som han fick i julklapp. Han fick den, byggde upp den, rev den och sedan dess har inte pratat om eller rört sitt lego. Den liksom dog ut, legobyggarlusten. Men nu är den alltså tillbaka. Jag uppmuntrar det hela genom att (typ) helhjärtat hjälpa till att skapa ordning i kaoset. Det lämpar sig extra bra när Kärleken hela helgen går bredvid på kk nattetid och dagtid försöker sova i vår för det syftet på tok för lilla lägenhet.

Lisa surar till.

Hamnade framför en kvinna i fyrtioårsåldern i kön på Ica. Jon blev uppenbart störd av Gullebullens goda och spralliga humör, så Kärleken gick ut med honom. Så långt allt ok. Men när min mycket skötsamme och för tillfället harmlöse 7-åring får henne att sucka surt ett flertal gånger, för att han exempelvis råkade putta till henne när han försökte gå förbi henne i de mycket trånga gångarna, blir jag riktigt sur. Stod länge och funderade på lämpliga sura repliker att fälla, men kom inte på någon klockren. Jag fick pysa ut ilskan, i småportioner, genom öronen istället.

Nåväl, det är över nu. Nu blir det fredagsmys med pizza och rödvin.

Trägen vinner...

... och blir några kronor fattigare. Några och några. Idag försökte jag mig på shopping igen och lyckades bättre. Knepet tycks ha varit att lämna mina gamla trygghetszoner, såsom H&M och Lindex. Idag vågade jag mig nämligen in på Zara och hittade ett par skitsnygga byxor och en underbar blus. Jag provade även på MQ men blev ivägskrämd av priserna. Veronica Moda gav också en liten jackpot. Sen blev det lite grejer på H&M också, men jag har åtminstone vidgat mina vyer. Det blev dock inga skor. De snygga kängorna jag spanat in på ecco finns inte i stl 42 än. Måste ha det för att få i mina inlägg.

Tjoho!

Antiklimax.

Jag blir minst sagt lite nere när jag hade ett par timmar över och förde över en rejäl slant från sparkontot fast besluten om att få ett par nya skor, nya byxor, en kjol, ett par strumpbyxor och minst en topp. Det enda jag åker hem med är ett par, förvisso snygga, byxor men främst en känsla av att vara ful och missnöjd. Skorna var för små. Kläderna skulle inte matcha något jag hade hemma. Dessutom gnagde en ovälkommen röst som sa att jag inte var värd nya kläder. Prutt!

Stora känslor hos liten människa.

Det var lite kaos vid läggdags. Mitt i allt skulle Gullebullen bara gå ut och stänga av TV:n då passar jag på att gå in för att krama Storebror godnatt. Han ligger redan och kramas med sin pappa så jag lägger mig bredvid och så trippelkramas vi lite. Gullebullen kommer in och brister ut i storgråt. Vi tror såklart att han gjort sig riktigt illa, han gråter minsann inte så lätt. Men till slut lyckas han snyfta fram att han också vill vara med på familjekram. Mitt hjärta värker fortfarande när jag tänker på att min älskade gubbe kände dig så utanför att han brast i gråt. Älskade lilla loppa. Självklart fick han också vara med, men det lång tid att trösta honom och vi fick överösa honom med Kärlek och bekräftelse. Jag är fortfarande skakad och kan inte låta bli att läsa in en massa i hans utbrott. Älskade älskade Gullebulle!

Lyckat arvegods

Lyckan är total! Nappen och snutten ligger slängd på golvet. Spiderman använder inte sånt.

Ledig helg

Ligger i sängen och laddar batterierna inför en händelserik söndag. Kärleken är ute och paddlar och jag hostar mig halvt fördärvad.

Gårdagen bjöd på städning, skönt spontanhäng i lekparken med massa andra barn och föräldrar. Brorsan med familj kom på middag och kvällen avslutades med filmmys med barnen.

Idag ska vi passa grannpojken en stund. Sedan hitta på något med kusinerna på Kärlekens sida. Tänkte baka en blåbärskladdkaka och ta med fika till en rolig lekpark lite längre bort. Senare på eftermiddagen kommer en Kärlekens faster hit. Kul.

Men först behöver jag ladda batterierna lite och ta lite hostmedicin tror jag.

Sjuk i huvudet...

Jag är förkyld. Och trött i huvudet, fortfarande. Kombinationen förkylningstjock i huvudet och trött av alla intryck. Ger helt enkelt en känsla av att vara sjuk i huvudet. Så är det.

Jublar

Om man glömmer bort sig, glömmer hålla tummarna, Kan man få positiva besked i alla fall. Fick det första positiva beskedet om min mamma, sedan helvetet i februari, idag. Så skönt att medicinen har effekt. Jag är så lättad för tillfället att jag blir alldeles gråtmild. Även om det aldrig kan försvinna, är det en oerhörd lättnad att veta att det bromsas och går tillbaka. Halleluja!

Jag älskar min familj.

Vi har haft en fantastisk dag på Liseberg. Den började i gråt och tandagnisslan precis utanför ytterdörren när Gosegrisen upptäckte att det regnade och vägrade ta på sig regnkläder. Men efter det har det bara blivit bättre och bättre. Vädret blev perfekt, lagom fult för att orsaka korta köer. Vi har bara åkt och åkt och åkt i sex timmar med paus för lunch, glass och sockervadd. Så himla roligt. Väl hemma åt vi upp gårdagens pizzarester och alla var nöjda och glada. Barnen gick till och med frivilligt in i duschen. Helt utan konflikter. Ibland klaffar allt. Nu väntar läggning och sedan soffläge. Jag har en sådan underbar familj. Älskar den.

Det händer mycket nu:

Det händer så mycket att jag knappt har tid att blogga, som kanske märks.

Den första praktikveckan har varit toppen och jag längtar till nästa vecka när den fortsätter. Vilken tur att den håller på hela terminen.

I fredagskväll hade vi kräftskiva hos Långa Bror och hela stora familjen var där. Mina kronärtskockor var mycket goda.

Igår var det fest på gården och vi lyckade sälja en massa böcker, skivor och dvd:er. Ett väldigt trevligt arrangemang, synd bara att det regnade. När Gullebullen behövde gå hem och byta till torra kläder för andra gången, gav vi upp och stannade hemma resten av kvällen.

För gårdagens vinst och sparbössesparade pengar går vi idag på Liseberg. Alla pantperngar under åren som gått har hamnat i sparbössa, som vi fick öppna med konservöppnare igår. Vi har ju inte pantat burkar för över tusen kronor på ett år, men kanske hälften. Barnen är eld och lågor och hänger på oss, sprallar och kan inte vänta längre på att vi ska ge oss av.

En händelserik helg, men rolig. Nu längtar jag till nästa helg när vi inte har någonting inplanerat hittills. Min planerade första löprunda för säsongen har det inte alls funnits tid till. Jag tar den en annan dag...

Tillslut en fråga:

Kan dina (eventuella) barn leka själva? Mina verkar vara sällsynt dåliga på det, eller så är det normalt...

Slut i huvet och om en klok fröken.

När Gosegrisen började skolan i måndags höll fröken en liten föreläsning för oss föräldrar. Hon sa att det var viktigt att vi tänkte på att inte boka in gör mycket på fritiden för barnen den närmsta tiden. De behövde sova mycket och ha tid att återhämta sig efter skolan. Det är mycket för dem nu, med nya vänner och nya rutiner. Tänk själva efter hur det är när man börjar på ett nytt jobb, uppmanade hon oss föräldrar. Jaja, tänkte jag. Klokt förvisso, men ändå...

Idag hyllar jag fröken K. Jag förstår precis vilken känsla hon var ute efter att beskriva. Jag är fullkomligt färdig, både i huvudet och kroppen. Samtidigt som jag är lite uppe i varv och längtar till i morgon. Jag ska dock verkligen lyssna på kloka frökens råd och lägga mig och god tid och gå till praktiken pigg och utvilad i morgon.

Är jag redo?

Min praktik börjar idag. Läskigt värre. Jag har en tendens att förstora upp läskigheten i alla nya och främmande situationer. Idag är inget undantag. Men oftast så förvånas jag över hur oläskigt det blev till slut.

Jag får helt enkelt ha lite mer tilltro till mig själv och lita på att jag kan något. Inte konstant vänta på att någon ska genomskåda bluffen Lisa.

Åhhh, jag är så nervös.

Men jag är bannemej redo. Och kompetent. Och bra med människor. Och inte alls blyg, rädd och osäker.

Kom igen nu!

Sponsrad av:

Sponsrad av:

PAPPA

Jag får nog skaffa mig en t-shirt med den texten på när jag springer mitt göteborgsvarv, som jag nyss anmälde mig till, i vår. Jag är mycket tacksam för hans generositet och för att han är så svag för att hans barn för traditionen med löpning och efterföljande fest vidare.

Smått klaustrofobiskt

Instängd i ett pyttelitet hus på lekparken. Men vad gör man inte för att få en portion kakglassmat...?

En soffpotatis saknar skogen

Jag saknar löpningen ganska mycket. Efter en minst sagt slapp sommar känner jag att kroppen riktigt Längtar efter hög puls, flås och tiden för mig själv i skogen. Jag ska sätta igång igen. Snart. På lördag blir nog bra!

Pustar ut

Sitter i soffan och gottar mig med en campari och tonic. Pustar ut efter den här sommarens sista arbetsdag och hoppas att jag hinner ladda batterierna innan min praktiktermin (med 8-17-jobb) börjar på onsdag. Det ska bli skoj. Jag är nervös. Spännande.

Sista dagen

På väg till sommarens sista arbetsdag!

Jobbhelg

Gör mig redo för sommarens sista jobbhelg. Det ska bli skönt att få komma dit och avsluta på riktigt. Det har liksom varit lite frustrerande att vabba bort halva min sista arbetsvecka. Men nu är jag på't igen!

Svammel

Jag inser att jag hunnit göra väldigt mycket den här sommaren, men hur i all världen kunde den gå så fort? På söndag jobbar jag min sista dag, på måndag börjar Gosegrisen första klass (hur kan sju år gått så fort?) och på onsdag börjar jag skolan. Jag har min praktiktermin nu och ser verkligen framemot den. Men jag är inte riktigt redo än. Jag känner mig redo kunskapsmässigt, det har varit skönt att få ladda upp lite med jobbet, jag har känt mig lite professionell så att säga. Men jag känner mig inte riktigt redo mentalt. Hur i all världen kan det redan vara slutet av augusti. Men jag antar att jag har måndag och tisdag på mig att ladda och när pengarna börjar trilla in i slutet av månaden ska jag handla lite nya vuxenkläder, som inte är förstora, så att jag känner mig redo även klädmässigt. Tjola hopp, tjola hej. Just nu känner jag mig mest rastlös, vilket ju kan bero på att jag varit instängd i lägenheten med sjuka barn i fyra dygn snart. Gah. Jag måste nog börja springa snart igen. Min kropp behöver det. Min vikt behöver det. Mitt tålamod behöver det.

F som i fira

Dags att fira igen. Kärleken arbetar sin sista dag för den här sommaren och jag tänkte överraska med hemmagjord pizza och annat lyx. Barnbidraget trillade in redan idag och räddade vårt firande. Men att jobba sommarens sista dag innebär tydligen att man ska bli färdig med allt man inte hunnit med. Så om han har tur hinner han med 18-tåget från grannstaden. Vi kan med andra ord räkna med att se honom tidigast runt 19. Barnen och jag får visst fira ensamma till en början. Men det är klart, om jag fortsätter att surfa ett tag till är maten inte klar förrän 19 i alla fall. Frågan är om mina två feberloppor har tålamod att vänta tills dess. Jag tror inte det, bäst att sätta fart. Oj vad här ska firas!

Apropå gårdagens strejk

Tipsatack till Jenny!

Tjoho!

Det är rent. Jag är nöjd. Jag är bra.

(nu jan jag ägna mig åt mina två (!) febriga söner, åtminstone fram till middagen)

Hmm...

...kanske borde vi gå ut med våra gamla tidningar lite oftare. Nederst i högen låg en tidning från 15 maj. Det är tre månader sedan. En gång i månaden borde ju vara ett rimligt mål.

Det börjar likna något

Jag tror att jag ska ha ambitionen att freda linneskåpet från allt vad laptops och sladdar heter hädanefter.

(Jag förstår att ni alla är mycket intresserade av min städning, jag menar det är det ju ingen annan som gör, så jag kan nu glädja er med att idag är det dags att dammsuga, damma och skura)

Fortsättning följer...

En mamma som strejkar

För en timme sedan sa jag till barnen att det var läggdags. Precis som alla kvällar blev den äldste förbannad och den yngste busig. De skulle ha frukt sa de. Vi har ingen frukt, då bröd helvetet ut. Jag berättade att jag inte tänkte göra någonting för dem mer ikväll. Inte borsta tänder, inte läsa saga och inte natta. Jag tänker ta mig faen aldrig mer lägga barnen. Typ. Kärleken sköter ruljansen i köket och tog även med sig den äldste till affären och köpte frukt. Utan min tillåtelse. Pjosk fnyser jag. Nu servar han dem, samtalar med dem och gör makor. Pjosk säger jag. Från morsan är det hårda bud som gäller från och med nu. Vill man ha hjälp med något får man ta emot den när den erbjuds. Gör man inte det, så är det kört. Tuff shit.

Jag väntar med spänning på vad som kommer hända snart när Kärleken kanske förväntar sig att jag lägger barnen. Har inte bestämt mig än om jag ska göra det för hans skull eller strunta i det för att markera för barnen att nu är det nog. NOG!

Banan, kaffe och panodil

Kan göra under. Här kommer därför två före-bilder.





Förhoppningsvis kan jag snart bjuda på några trevliga efter-bilder också!

Faen också!

Idag skulle ju vara dagen när jag var pigg och städsugen. Jag skulle passa på att plocka, dammsuga, damma och skura medan Gosegrisen var på fritids en kortis och Gullebullen skulle vara lugn och nöjd i soffan. Istället känner jag mig tjock i huvudet, snorig, trött och med en lätt huvudvärk. Gullebullen är störigt pigg med en lätt feber, den stiger säkert ikväll.

Alltså: jag orkar inte städa men får samtidigt inte vila eftersom Gb kräver min uppmärksamhet. Jag tror jag ska muta mig till lite slapp i soffan med hjälp av en film.

Håll nu tummarna att jag håller mig pigg och frisk.

Steg 1 i projekt Rensa/Städa

Kaoshyllan i badrummet är organiserad och snygg. Jag önskar att jag hade modet att bjuda på före-bilder i vårt projekt, men jag skäms för mycket för att visa upp vårt stök. Jag ser däremot fram emot att visa upp många efter-bilder den närmsta tiden.

(tyvärr är städorken slut för idag, så ny bild kommer nog tidigast i morgon)

VAB

Efter en vecka på dagis är det självklart (men ändå väldigt överraskande) dags för terminens första VAB. Trist tycker jag. Jag fick vara den som offrade jobbet. Hoppas de får tag i vikarier. Så här i semestertider jobbar ju vi vikarier redan. Jaja, sånt är livet.
kanske lyckas jag skapa lite ordning här i hemmet de här dagarna. Det vore ju bra!

Pricken över i

Vi åker dubbeldäckare hem till allas vår glädje. Samtliga gött trötta efter åtskilliga timmars lek i bubbelpool, vågbassäng och rolig vattenrutchbana. (hur fan stavas det?) En power nap i bussen skulle sitta fint!

Dagens äventyr

Dagen började på djurparken. Vi såg en massa spännande djur, åkte tåg, lekte på lekplatser och Gosegrisen fick en tiger "Tigis" som "det är otroligt att någon kan vara så rolig även om den inte lever". Vi har även hunnit med bus i hotellets bubbelpool där vi hade turen att få vara ensamma. McDonalds och sedan Cars 2 avslutade dagen.



Nu känner vi oss alla fyra lika trötta som den här giraffen ser ut att vara. Förhoppningsvis somnar barnen ganska snart, då kanske Kärleken och jag hinner med en kall öl innan vi också slocknar.