Men jag har ju inte ens någon bil, sa Lisa förtvivlat.

I förmiddags ringde det till mig på ett mystiskt stockholmsnummer. Jag ignorerar samtalet eftersom jag var på möte. Någon minut senare får jag sms om att jag missat samtal från ytterligare två nummer, men den här gången var det från mobiltelefoner. Fjärde gången det ringer svarar jag och meddelar att jag är upptagen, hinner dock uppfatta att det är från ett försäkringsbolag.

Då fattar jag vad som hänt.

Igår när jag drömde om hus och bilar och blev allmänt nedstämd bestämde jag mig för att försöka mig på en realistisk sparplan. Om Kärleken ska pendla till våren är det knappt realistiskt att avstå från bil om vi vill att vardagen här hemma ska flyta på något så när. Och vilken bil som helst duger ju inte. Jag vill helst av allt ha en volvo v70 Diesel, en sån som mor och far har. Den snittar ca 0.54 liter per mil. Det är ju fantastiskt. Jag gick in på pricerunner för att hitta billiga bilförsäkringar och kom på den briljanta idén att använda registreringsnumret till mammas och pappas bil. Det är ju som sagt en sån bil jag drömmer om. I bara farten fyller jag även i mitt mobilnummer, vad de nu skulle ha det till. Och nu förstår jag. De ville ha det för att ringa och sälja försäkringar till.

När jag väl fattat vad det handlade om svarade jag nästa gång de ringde och berättade att jag inte har någon bil, att jag drömmer om en men att det är länge kvar tills jag äger en egen. Men registreringsnumret då, frågar den trevlige försäljaren? Det stal jag från mamma och pappa. Smart, sa han och lovade att ta bort mitt nummer från deras lista.

Det gick ju rätt så bra till slut, men jag kommer då aldrig fylla i något telefonnummer nästa gång jag ger mig på något liknande. Eller så gör jag det, för då har jag förhoppningsvis en bil att försäkra,

Nu ska jag gå in och surfa bilar och billån istället. Klart slut.