Nå, hur gick utvecklingssamtalet då?

Jo, jag fick svar på tal. Blev lite motbevisad. Eller rättare sagt. Hon såg att han hade lätt för sig. Poängterade att läxan inte ska vara en utmaning utan ska vara lätt. Läxor har man tydligen bara för rutinens och repetitionens skull. Vilket låter vettigt. Jag fick även se i skolans arbetsbok att han blir utmanad, hon kunde visa upp en hel sida med konsekventa fel. Det var bilder på fjärilar i olika färger och av dessa skulle man skriva ut räknetal. Två röda fjärilar och tre blåa fjärilar skulle skrivas 2+3=5. Gg hade konstant skrivit 2+5=3. Alltså summan på fel ställe. Annars fick han bara massvis med beröm. Hon höll inte med om att mönster kan tolkas olika, då sa jag ifrån, då gav hon med sig till viss del. För övrigt kändes det lite svårt att framställa sin son som ett geni, när själva sonen bara satt på sin stol i en minut av trettio minuter. Resten av tiden gömde han sig bakom en soffa, sprang runt och tittade i böcker, visade mig böcker, kladdade på svarta tavlan och lekte clown. Jag fick någon flash back från mitt första kvartsamtal i ettan och får upp en minnesbild av hur jag ligger på golvet under frökens kateder. Jag nämnde det för Ggs fröken som sa:

"Det kanske ligger i generna då!"