En mamma som strejkar

För en timme sedan sa jag till barnen att det var läggdags. Precis som alla kvällar blev den äldste förbannad och den yngste busig. De skulle ha frukt sa de. Vi har ingen frukt, då bröd helvetet ut. Jag berättade att jag inte tänkte göra någonting för dem mer ikväll. Inte borsta tänder, inte läsa saga och inte natta. Jag tänker ta mig faen aldrig mer lägga barnen. Typ. Kärleken sköter ruljansen i köket och tog även med sig den äldste till affären och köpte frukt. Utan min tillåtelse. Pjosk fnyser jag. Nu servar han dem, samtalar med dem och gör makor. Pjosk säger jag. Från morsan är det hårda bud som gäller från och med nu. Vill man ha hjälp med något får man ta emot den när den erbjuds. Gör man inte det, så är det kört. Tuff shit.

Jag väntar med spänning på vad som kommer hända snart när Kärleken kanske förväntar sig att jag lägger barnen. Har inte bestämt mig än om jag ska göra det för hans skull eller strunta i det för att markera för barnen att nu är det nog. NOG!