Idag var världens bästa Gullebulle världens sötaste pepparkaka på i dagis luciatåg. Han var så stor och duktig. Stod kvar på sin plats trots att han såg både bror, mor, far och mormor. Han sjöng med ordentligt i alla sånger och ansträngde sig hårt för att göra alla rörelser rätt. Han var så där underbar så att jag blev lite blank i ögonen och tjock i halsen. Och sen när alla fina barn var färdiga och glatt stod och applåderade sig själva så kunde man gott frysa tiden ett tag. För det där efterföljande fikat med trängsel och fullkomligt kaos med spralliga syskon och trötta föräldrar. Det är liksom bara trevligt ett väldigt väldigt kort tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar