GOTT NYTT 2011!

Mitt nyårslöfte:

Jag ska bli ännu snyggare i år!

Meny:

Förrätt:
- Laxbakelse med avokado och äpple

Varmrätt:
- Oxfilé med nöt gremolata
- Rödbets- och chevreknyten
- Baconfrästa haricotsverts
- Sötsyrlig rödvinssås

Efterrätt:
- Cheesecake med kexkross och ingefärshallon
- Kokostryfflar

(Hela menyns är tagen från ICA Buffé)

Jag längtar till i kväll!

Seg start på årets sista dag.

I går kväll lät vi Gosegrisen vara vaken superlänge för att han ändå vaknar tidigt och det skulle i son tur leda till att han somnar tidigt ikväll. Nu visade det sig att han inte alls tänkte vakna tidigt. Klockan 8.30 vaknar jag, och det visar sig att jag vaknar först av alla i hela familjen. Helt otroligt, det har inte hänt på jag vet inte hur länge. Så nu har vi en ny plan. Stor del av dagen ska spenderas ute så att barnen blir fullkomligt utslitna och därför somnar tidigt ikväll. Vi är lite angelägna om att få dem i säng tidigt eftersom vi bestämt att vrålmiddagen ska serveras efter att de somnat. (De får självklart ett eget lyxigt firande innan de somnar.)

Kvar idag har vi att:

- Städa hela lägenheten
- Diska
- Förbereda delar av varmrätten
- Ta ut barnen på en utmanande längdskidåkingstur
- Hålla mig över ytan (Är väldigt förkyld och hoppas att jag orkar ända till 00.00 ikväll)

Tyvärr blir det inget mil-lopp för mig idag som jag hade hoppats på. Förhoppningsvis dyker det upp något under våren, som jag kan springa istället.

Vuxenpoäng eller kanske tantpoäng!?

Idag tog jag fram de vackra vita linnedukarna som jag tänkt ha till nyårsdukningen. De var förfärligt skrynkliga Jag fick helt enkelt ta med dem till tvättstugan, fukta dem, centrifugera dem och sedan mangla dem. Nu är de släta och fina.

//Tant Lisa

TV-time

Dags för ett glas rödvin och OS-krönikan på SVT-play. Ibland är livet bra gött!

Sorg och saknad

I kväll tänder jag ett ljus för M. Hon finns ofta i mina tankar.

Skiiiit också!

I dag som är första dagen där en löprunda varit realistisk sedan i onsdag vaknar jag med en hosta som gör lite ont och river i halsen. Detta på grund av en mycket liten möjlighet till dusch efter träning i sommarstugan (baljbad i ett uthus kändes inte så lockande när det va 15 minus ute). Jag som hoppas på att få ställa upp i mitt livs första tävlingslopp på nyårsafton får nog vänta med beslut om deltagande tills sj'lvaste dagen. Förhoppningsvis är hostan borta redan i morgon.

Viktigt meddelande!

Idag är en MYCKET bra dag! På alla sätt och vis! Nu far jag ut i radioskuggan. Men om jag lutar telefonen i en speciell vinkel i fönstret mot vägen i det som förr kallades barnens rum så har jag en liten plupp på 3G-nätet. Så det kanske kan bli något blogginlägg under helgen! Om inte så god jul alla underbara!

Men...

...ett glas vin kanske hjälper...

Var är ledighetskänslan?

Vi tog jullov vid halvfyra tiden idag jag och min B-uppsatspartner. Ett kullov som kommer vara fem dagar, alltid något...

Väl hemma och nu när Kärleken ska lägga barnen föväntade jag mig någon slags lättnad över att vara ledig. Jag känner mig inte ett dugg ledig, jag känner mig som om jag ska börja gråta. Jag vill inte alls ta disken och tänka på packning och planering inför morgondagens resa. Jag vill helst lägga mig i soffan ett tag och gråta kanske, eller åtminstone se ledsen och ömklig ut. Jag ahr varit så stressad de sista veckorna så jag inser att nåogon timmes ledighet verkligen inte är nog för att jag ska slappna av. Jag har redan sakat bort en efterlängtad löprunda ikväll för att hinna allt. Det var kanske inte vad jag borde gjort. Hoppas att jag hinner ta en tur i morgon efter att vi hämtat hyrbilen men innan vi börjat packa och ska åka iväg.

Jag vill känna mig avslappnad och pigg, med energi att göra roliga saker som man gör när man är leeeeedig. Inte vara skittrött på gränsen till nervsammanbrott...

Spårvagnsobservation

Vissa människor på spårvagnarna har väldigt svårt att i god tid berätta att de behöver gå av vid just den här hållplatsen. Vilket innebär att jag ofta får flyga upp från min plats med min tunga ryggsäck för att de ska hinna av innan vagnen lämnar hållplatsen. Och många ställer sig bara upp, knäpptysta, och förväntar sig att vi andra ska förstå vad det betyder. Jag brukar lite demonstrativt fråga: "ska du gå av eller?"

//Lisa (en surkärring)

En värdig söndagsfinal!

Nu ska jag ställa mig i köket och tillaga:

Hasselbackspotatis,
Helstekt lök,
Entrecote och
Bearnaisås.

Det blir fint det!

Det tar sig

Julen och planerna för resten av året börjar ta form. Vi har en krok ute om eventuellt nyårfirande i Värmland som vore väldigt nice om det kunde bli av. Jag var hel-ledig och ägnade hela min gårdag åt familj och en fin svägerska. Vi gjorde Ninnes makalöst goda kola, åt laxsoppa med saffran och chili, pyntade pepparkakshuset och hade det allmänt lugnt och trevligt. Jag skrev ner två saker på packlistan inför julresan:

Rödkål
Julstrumpor

Jag räknar med att listan kommer att växa, men bara att ha börjat känns skönt. Det är bra mycket längre än vad jag hade kommit för bara några dagar sedan.

Till råga på allt bra med gårdagen tog Gosegrisen simborgarmärket på sin julavslutning på simskolan. Vi var så stolta både han och jag. Och han var chockad när han kom upp ur vattnet och jag berättade att han simmat tvåhundra meter och att då hade man klarat SIMBORGARMÄRKET. Morfarn blev stolt och belönade honom med en krona metern, så nu är hans lilla huvud full med olika planer om vad han ska spendera pengarna på.

Idag har jag sprungit milen i snön, det var tungt och gick långsamt på de delar som inte hunnit bli plogade efter nattens snöfall, men ju längre tid det tar desto längre tränar jag ju.

Nu sitter jag med delar av B-uppsatsen och Kärleken skulle nog bli jätteglad om jag kom hem innan halvtre när herrarnas stafett i längskidor börjar. Den vill jag också se, så det är väl bara att sätta igång med skrivandet då!

Årets pepparkakshus är pyntat

Det känns bättre idag

Vi hade flyt i uppsatsskrivandet idag. Det var så skönt att få ta helg (förvisso bara lördag) med den känslan. Det kanske finns hopp om att hinna färdigt i tid i alla fall...

Tyvärr, Tomten är död!?

Jo...
Jag har under hösten haft mina funderingar på hur allvarligt det är att Gosegrisen fortfarande och otvivelaktigt tror på tomten. Är det skadligt? Kommer det bli hans livs trauma att hans mor och far ljugit för honom osv...

Jag beslutade mig för att inte på något vis prata om tomten eller uppmuntra någon form av önskeliste-överlämnande till någon tomte. Och förhoppningsvis skulle någon mer allvetande vän på skolan vara så vänlig att tala om för honom hur det egentligen står till med jultomten.

Så satt vi för några veckor sedan på en spårvagn, bara Gosegrisen och jag, när han plötsligt säger:

"En gång förra året, så fick jag en jätt dyr julklapp av tomten, som ni inte hade hjälpt honom med att köpa, den svarta pulkan"

(Nej, den svarta pulkan var verkligen inte dyr och ja, vi har sagt att vi har hjälpt tomten med att köpa en del av julklapparna. För hur fasen ska en enda tomte klara av att köpa alternativt tillverka så många julklappar till hela jordens barn?? Nu är det ju en del av min oro att han svalt alla lögner runt om kring med hull och hår, utan den minsta tendens till ifrågasättande, han som annars reflekterar över så mycket.)

Hur som helst jag svarade:

"Har du tänkt på att det kanske inte finns någon tomte?"

"Vad saaaaa du?"

"Hrmmm, har du tänkt på att det kanske inte finns någon tomte???"

"Men det fattar du väl att det måste finnas en TOMTE! Va? Vem tror du annars att det är som kommer med julklapparna mitt i natten och lägger dem under granen?"

"Jag vet inte, det kan ju vara någon annan..."

"Men, det fattar du väl att det inte är och förresten det finns faktiskt ingen annan än Tomten som kan komma in i leksaksaffärer och handla julklappar mitt i natten. Så det så"

Och där var det slutdiskuterat för den gången. Men nu satt jag igår kväll och slog in julklappar och kom och tänka på det där med tomten igen och frågade Kärleken hur han trodde att Gosegrisen skulle reagera om vi inte skrev att ett enda paket var från Tomten, om han då skulle börja ana ugglor i mossen?

"Äh, vi kan väl säga att Tomten dog i somras" föreslog min pedagogiske make.

Ja det är ju också en lösning...

Julstress, pluggstress, stressstress

Det är hektiskt nu. Mycket att göra på alla plan. Helst av allt skulle jag bara vilja gå hemma och dona och baka lussebullarna som inte blev gjorda och drömma om extravagant julgodis. Knäcken och kolan hoppas jag hinna göra i Nöre, där jag hoppas få fira en fin vit jul i år. Blir nog hel(g)igt förbannad om snön töar bort tills dess. Det kryllar av oinslagna presenter i huset också och julkorten har varit färdiga länge, men jag har inte hunnit gå och köpa frimärken. Jag ska snart ge mig ut på en timmes huvudrensning i löparsåren hade jag tänkt. Kankse känner jag mig itne lika gnällig när jag kommit hem igen. Det vore bra, för då är det dags att skriva resultat och analys i B-uppsatsen.

Klart slut stressade tjut.

Idag:

Är det b-uppsats-skrivar-verkstad som gäller. Nu kör vi. Tut tut!

Status måndag kväll

Har firat lucia på dagis. Har köpt thaimat på det lokala haket. Gott och så mycket att två portioner räcker till fyra personer och även till matlådor till både mig och Kärleken. Ungarna har varit mysiga efter eller... Jösses vad snabbt man glömmer diverse rymningar och riktigt fula tjuvnyp av Storebrorsan i familjen. Ja nu när ilskan har lagt sig hos alla fyra inblandade så upplever jag att barnen har varit mysiga den sista halvtimman...

Kvällen ska ägnas åt en hemtentaskrivning, som faktiskt snart är klar, och när Kärleken (fick ta en paus här för att läxa upp samma Storebror som tidigare när han rotade i våra skåp och började slåss med ett skohorn, suck) har lagt barnen ska jag fira måndag kväll med West Wing och ostbågar. Visst jag är duktig och springer, men lite gott kan man väl få en vanlig måndag...

Så rätt men ändå så fel...

Första gången Gullebullen frivilligt tar på sig overallen själv här hemma tar han på sig brorsans. Inte ens dragkedjan var några problem. Bevisligen går det om man bara vill.

Uppfyllda mål!

När jag började jogga i september bestämde jag mig för att årets mål var att jag skulle klara av att springa 8 km. Det gjorde jag redan i oktober så nästa mål fick bli att springa minst 12 km i veckan sammanlagt, det klarade jag också ganksa (väldigt) snabbt så jag fick höja målet att innan året var slut skulle jag stabilt springa 20 km per vecka. Förra veckan sprang jag 24.5 km och denna sprang jag 28.5 km sammanlagt. Jag känner mig mycket stolt men funerar på om jag sätter upp för enkla mål...
Men jag tror inte det ändå, det är ju så skönt med mål som går att uppnå, så jag tar hellre bara små delmål än ett jättestort mål, som typ Göteborgsvarvet. Det tänker jag inte springa förrän jag blir stor.

Härligt och lugnt släktkaos

Idag har svärmor och barnens kusiner och deras föräldrar varit här. Det var mycket fint, barnen lekte och vi vuxna njöt. Det var lite lagom kaos men samtidigt väldigt lugnt och skönt. Mycket trevligt!

Nu tänkte jag slappa i soffan. Vi har ju en svärmor (a k a diskmaskinen) på besök... Hon är guld värd, även för sina egenskaper utöver diskandet, såklart.

Rensa i röran

Idag ska jag försöka mig på konststycket att rensa ut barnens gamla leksaker, massa Mc-Donalds-skit bland annat, utan att barnen uppräcker det och börjar ha en massa åsikter om vad som får slängas eller hamna i källaren. Det behöver göras plats för årets julklappar. Svärmor är är här och underhåller, så jag hoppas att jag hinner färdigt snart, det är SKIT-tråkigt nämligen. Att städa alltså.

Reker? Ja såna som maneter!

Ikväll firar vi freda med färska räkor som svärmor har köpt och två havskräftor. Mest till Kärleken och Svärmor, jag är inte jääte intresserad. Tänkt själv istället prova baconlindade dadlar som jag blivit tipsad om vid flera tillfällen. Men självklart ska jag käka en räkmacka, jag håller ju på att bli stor. Jag glömmer bara bort det ibland.

PS. Jag sprang 10.5 km idag, rekordsnabbt, 6.06 min/km. Snart ska jag börja kalla mig för Blixten eller Stickan, för jag vägde det minsta jag gjort sen jag födde Gullebullen häromdagen, men jag har säkert ätit upp mig sen dess...DS.

Luciapremiär

Det tassar omkring en skolpojketomte här hemma. Han ska snart gå till skolan och vi ska få följa med. Det ska bli mysigt.

Det är tema kyrkogård idag

Som en vintersaga

Snön ser ut som mjuka fluffiga duntäcken. Det är fint.

Det blir stökigt så snabbt

I söndagskväll plockade vi i lägenheten och diskade ordentligt så att det skulle se fint ut när Kärleken for iväg på sin kurs. På måndagen höll jag efter fint och idag ser det ut som ett bombnedslag. BOMBNEDSLAG. På förmiddagen igår låg jag i soffan och njöt av en fantastisk filmatisering av Jane Eyre, sedan drog jag iväg till F och jobbade med B-uppsats och sedan iväg till fritidsgård och intervjuade ungdomar. Min Långabror var snäll nog att hämta ungarna, laga middag och natta barnen. Jag kom hem vid nio, slappade i soffan, vaknade i morse, såg allt rot i lägenheten, lämnade barnen på skola och gick sedan hem och nannade gott i soffan i två timmar. Därefter gick jag för att hämta ut barnens julklappar som kommit till en närbutik ganska långt bort. (Näthandel till julklappar kan bara rekommenderas!) När jag kom hem var jag ju tvungen att slå in alla paket och gömma dem högt uppe i en garderob och sedan knöka in alla täcken och kuddar som brukar ligga i den garderoben någon annanstans. Nu måste jag äta lunch och snart kommer min uppsatspartner hit. Jag har inte alls tid att städa innan Kärleken kommer hem igen. Det känns lite trist för själv älskar jag att komma hem till ett nystädat hem om jag varit borta. Det har jag visserligen aldrig fått göra....

Nu lunch sedan dags att transkribera en massa öhhh, öhhh, slappa, röka, gryyyymt och andra viktiga saker som ungdomarna förmedlade till oss igår. Viktigt på riktigt alltså!

Det går när man måste

Jag är faktiskt inte vidare van vid att vara gräsänka. Tack och lov. Men det går faktiskt riktigt bra. Jag har ju liksom inget annat val och då går det. Jag har ett helt annat tålamod när jag är ensam än vad jag brukar ha när jag vet att det finns någon annan som kan ta över när mitt tålamod tryter. Än så länge funkar det som sagt bra, men det har ju bara gått en timme och tjugofem minuter sedan jag hämtade dem från skola och dagis...

Men modershjärtat smälter snabbt...

Filmen är lite läskig. Vad underbart att känna att storebror är trygg när faran hotar!

En skithelg eller en skitLisa

Helgen har inte alls varit så där härlig som jag hade tänkt mig. Barnen har väl känt på sig att vi har haft tid för dem, så bägge två har passat på att prova gränser hela helgen. Jag har varit på ganska (mycket) dåligt humör och något tålamod har jag inte sett skymten av. Jag har insett att jag är skitstressad inför allt skolarbete jag måste göra i december. Hemtenta och B-uppsats och ingen inplanerad ledighet utöver helgdagarna. Vi har känt oss tvingade att ställa in en resa till hemstaden redan den här hösten och den vi tänkte göra i mellandagarna har vi också ställt in. Dumma skitskola. Jag hoppas att F och ja har ork att skriva färdigt vår B-uppsats innan julledigheten så att vi kan åka norrut en sväng i alla fall. Om så bara över nyåshelgen.

Jag är ganksa pessimistisk idag helt enkelt och ganska stressad. Till råga på allt åker Kärleken på lyxkurs med sin skola och bor borta i tre dagar medan jag är ensam med barnen och ska försöka göra min andra fältstudievecka för B-uppsatsen. Tror ni jag kommer få två nätter borta under min utbildning? Det är inte första gången de åker bort på kurs heller. Det är skillnad på folk och folk. Jag är bara lite bitter...

Lasagnen står i ugnen, tzatzikin är färdig, ungarna tittar redan på Draktränaren (filmen), Vienetta-glasstårtan står i frysen. Den här helgen ska få ett mysigt slut, med mys och mat framför filmen. Så det så och hör sen din (min) JÄVLA SURKÄRRING!

Ja, vad säger man?

Storebror är sur på Lillebror. Kreativ som han är tog han sina lär-dig-bokstäver-med-byggare-Bob-klistermärken och "klottrade" på hans säng. Istället för att bli sura fick föräldrarna ett illa dolt fnissanfall.

En helg utan måsten

För första gången på länge har vi inget inplanerat och inga måsten på hela helgen. Ett barnkalas i morgon är det enda. Friheten det innebär är underbar. Lusten att hitta på saker infinner dig då. Jag känner för pulkaåkning, pepparkaksbak, mustiga middagar, kanske konstruera ett eget pepparkakshus i år, löpning och kanske mest av allt att njuta av min fina familj!

Ännu en fredag!

Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Det är jag säkert inte ensam om, men det känns ändå som om vi har fredagsmys två gånger i veckan. Det är ju visserligen bara något positivt. Den här fredagen firas med familjen. Med överaskning till barnen, Toy Story 3 på dvd. Med pizza och rödvin. Med öl och chips. Med Kärlek.

Men först måste jag springa iväg och inhandla sånt som behövs för myset och sen hoppas jag att jag orkar städa innan ungarna kommer hem. Tänkte peppa med att spela julskivor för första gången i år. Det blir mysigt!

Jag är het, trots kylan!

Jag gjorde faktiskt som jag sa och tog en runda efter lunchen. 7 km kändes lagom och faktum är att jag tangerade min bästa kilometertid för hösten, kanske den bästa nåogonsin, 05:49 min/km. Jag är lite förvånad själv, det trodde jaa inte med tanke på kylan och ovanan att ha snö som underlag. Nog för att snön är rejält tillplattad och grusad, men ändå... Jag är jävligt begåvad helt enkelt.

Fler träningströsklar

I dag är det - 10 ute.
Det borde vara dags för en löprunda igen, men jag är inte så sugen...
Det är ju ganska varmt och skönt här inne...
och hade jag inte lite ont i halsen i morse...
Det har i och för sig gått över nu...
Kankse ska jag ringa min storebror och få lite hård (men hjärtlig) peppning idag igen, det fungerade väldigt bra i måndags... (jag sprang ju mitt livs första mil då!!)
Borde jag inte vara inne och börja skriva på min hemtenta istället...
Jag tror jag väntar till efter lunch, det är nog lite varmare ute då...

Flygande grisar och granar

Jag gillar vårt adventspyntade köksfönster. Vi flyttade kökssoffan igår, den passar in under fönstret. Barnen har hjälpt till med pyntandet, så det flyger en gris och en gran lite fint i bakgrunden.

Oinspirerad

Idag försöker vi vara ambitiösa och skriva på vår B-uppsats, F och jag! Det går så sakteliga framåt, trots min lite ledbrutna kropp, en lätt huvudvärk och en mild magkatarr... Jag tycker visst lite synd om mig själv idag.

Ikväll ska jag ha glöggkväll och se på The nightmare before christmas. Det blir mysigt.

IDAG SPRANG JAG 10.6 KM!!!

Ännu ett hinder att överstiga

Det är - 4 ute, det blåser och solen skiner. Jag har inte joggat i sådana förhållanden förut och självklart tar det emot ovanligt mycket. Storebror piskade på lite i luren förut. Hoppas att det får effekt...

Så blev det vardag igen

Vi kom hem. Pussade glada och ignorerande barn. Den äldste glad, den yngre lite cool. Han hade minsann inte saknat oss, livet gick vidare och var bra även om vi valde att resa på weekend, så det så. Vid läggdags var han inte så cool längre. Mammmmma ska lägga mig, buhuu.

Det blev vardag efter en halvtimma. De vanliga bråken, sitt sitll vid matbordet, ät upp din mat, nej du får ingen marmeladmacka precis innan läggdags, men ost eller leverpsatej går bra. I morse ville de inte gå till skola och dagis, de ville vara hemma. Det ville jag med. Skolkar lite idag och tänker nog hämta hem barnen tidigare. Om det inte blir en B-uppsatsdate i eftermiddag som planerat vill säga.

Det är skönt att vara hemma hos mina bångstyriga barn igen. De är ju trots allt världens bästa bångstyriga barn.

Vadslagning

Igår kväll slog Kärleken och jag vad. Vi slog vad om vilken tid vi skulle vakna idag. Jag tyckte att vi skulle sätta väckarklockan på tio för att garantera att vi inte skulle missa hotellfrukosten idag. Då sa min fina Kärlek att han slog vad om 1200 kr att vi båda är vakna klockan nio, redo att gå ner och äta frukost. 1200 spänn kostade ett par fantastiska ecco stövlar som jag slog ur tankarna igår på grund av priset. Jag är vaken nu, han ligger och småsnarkar. Om nio minuter är klockan nio. Jag ska vara knäpptyst ett tag till...

Gulash!

Pilsner Urquell

Idag käkar vi middag på en Tjeckisk krog. Jag ska ha friterad ost till förrätt och Gulash till varmrätt!

Dags att ladda för kvällen!

Idag tar vi våra Irish Coffes före middagen!

Älska!

Jag älskar alla former av friterade ost o chili- snacks. Igår provade vi Burget Kings idag är det Jensens Böfhus variant som gäller!

Titta! Jag har blivit stor

Jag beställde in skagenröra till förrätt! För att jag blev sugen på det och för att det lät gott. Det var det. Snacka om att mogna...

På ett tåg

Vi sitter på tåg Kärleken och jag. På väg mot lite lyxig ledighet. Jag har ett kompendie att läsa på tåget. Det har legat i knät i tio minuter, oöppnat. Det finns en risk att det förblir så hela resan...

Idag är det fredag

Idag är det min fredag. Det blir en lång dag. Först skola sedan vikarieträff på jobbet. I morgon åker Kärleken och jag på hotellweekend. Idag är det exakt fem år sedan vi hade vår första weekend utan barn. Idag är det exakt fem år sedan vi förlovade oss <3

Karaktär

Det har jag kanske inte så mycket av just nu. Däremot så hoppas jag att osten jag köpt för att avnjuta på mina pepparkakor har karaktär. Och julmusten. Och den pyttelilla påsen med ostbågar...

Upp som en sol, ner som en...

Igår var jag pigg, hurtig och effektiv. Idag är jag trött och sliten och vill helst bara ligga i soffan och moffa i mig godsaker. Det återstår att se om jag har någon karaktär när barnen somnat och tv:n står på. Jag drömmer om ostbågar, chips och dip eller kanske några goda nötter...

Godkänd

Båda tentorna är Godkända. Äntligen kan ja andas ut och se framåt.

Vyer från löparspåret

Fatta vad snabbt jag springer ;)

Framsteg!

Vecka 37 joggade jag 8.13 kilometer sammanlagt, fördelat på tre joggingrundor och på en sammalgd tid av 57 minuter. Idag joggade/sprang jag 9 kilometer på 55 minuter. Det kallar jag framsteg!

Debut i snö

Första gången jag joggade i höstas för 28 (!) gånger sedan så regnade det. Jag insåg hur skönt det var att jogga i regn och därför behövde aldrig det dåliga höstvädret bli en ursäkt för att inte komma ut. I söndags sprang jag i snöslask, det gick också bra. Men idag är det kallt, det ligger nysnö på marken och det blåser och snöar samtidigt. I söndags ringde jag min äldre bror för att fråga hur man gör om man vill springa när det är snöigt ute. Jag fick det lite självklara svaret att man tar på sig sina joggingskor, går ut och börjar springa. Jag antar att det samma gäller idag. Jag vill ju inte bryta min fina svit, så det är väl bara att ge sig av antar jag...

Lättad

G på första tentan. I morgon får vi veta hur det gått på den andra.

Att försöka förstå en 6-åring

Gosegrisen och jag stod och väntade på bussen. Han var allmänt macho och stod och krossade snö mot busskuren med snön i sina oproportionerligt stora handskar. När bussen kommer brölar han "öhh, nu kommer bussen" med någon sorts tonårsröst, tar min hand och studsar med hoppsasteg på bussen. Liten och stor samtidigt.

Lite tentaångest

Idag får jag tillbaks en av mina hemtentor. Känslan av osäkerhet är läskig. Förhoppningsvis är den godkänd. Så säger jag jämt, men jag vet vad jag skrivit och jag vet vad jag kan prestera och den här gången är det inte samma sak...

Om gästen är bilburen...

... blir det mer vin över till värdinnan som just nu känner sig nöjd och lite gött snurrig i huvudet. Kvällen har varit väldigt trevlig Gullebullen fullkomligt adopterade vår gäst och tvingade honom till diverse lekar. När det blev dags för tåganebygge var nog båda två lika nöjda. Bortsett från vissa plumpa uttalanden av min äldste son har kvällen varit god och mycket trevlig. Nu tänker jag spara disken till i morgon och sätta mig soffan och varva ner.

Söndagar är Lisadagar

Det verkar som om söndagar är min typ av dag. Speciellt nu när jag pluggar och inte jobbar och därmed slipper allt vad söndagsångest heter. Det är ofta som jag är produktiv på söndagar. Det kan bero att vi rätt så ofta har gäster på söndagar och därför måste städa. Jag gillar att lägga krut på god mat. Ikväll får vi finbesök från Rune. Ända sedan vi flyttade till Göteborg för mer än fyra år sedan har vi pratat om en söndagmiddag tillsammans. Väldigt mycket har hänt sedan dess, så idag kan man verkligen säga att det var på tiden. Jag har köpt matchande vin till kvällens fisksoppa med chili och saffran och insåg just att vår gäst är bilburen. Lite kan han säkert smaka... Efterrätten blir fruktsallad i ugn med riven vit choklad och vaniljglass till. Det ska bli gott med middag.

Äventyr

Hela familjen är nu gött sliten efter en mycket lyckad dag på äventyrsbadet. Gosegrisen njöt av sina simkunskaper och Gullebullen upptäckte på riktigt tjusningen med att bada. Han hade inga problem med att hoppa från kanten och få huvudet under vatten eller att åka vattenrutschkana. Hela familjen har verkligen njutit! Nu ska vi hem till enchiladas och lördagslugn. Hoppas jag.

En morgon när jag vaknar...

... är hela världen vit. Jag blir glad och ängslig över hur det ska gå med min joggning, hoppas mina rundor är plogade tills i morgon!

Ett piggare perspektiv

Efter en sju kilometers löprunda känner jag livsandar och helg-glädje återvända. Det känns inte lika stressigt längre. Så länge vi planerar ordentligt och kommunicerar bra, ska det nog funka. Nu ska jag hämta mina underbaringar, ta med dem till affären och inhandla allt som behövs för ett lyckat fredagsmys.

Stressigt

Det är fredag morgon och den där lite sköna avslappnade känslan som skvallrar om att helgen är nära vill inte infinna sig. Istället kryper det i kroppen av oro för allt Kärleken och jag måste hinna göra innan vår weekend nästa helg, innan julafton, innan nyår osv. Tillsammans har vi de fem sista veckorna gjort fem (!) tentor. Kärleken hade sin sista i onsdags och Jag hade ju trott att lugnet skulle lägga sig lite nu. Istället tornar sig alla andra måsten upp, en stor del av dem har med skola att göra, resten fördelas mellan julbestyr och föräldrarollen. Det sistnämnda borde kanske ta störst plats... Hur som helst kommer helgen bli fin med utflykt till äventyrsbad på lördag och finmiddag med Rune på söndag, den blir kanske bara inte så lugn som jag hade hoppats på. Det får vi ta nästa helg istället, bara Kärleken och jag.

Make over

Dags för lite förändring tänkte jag. Målet är dock att lära mig hur man förminskar en bild, så att jag kan ha den klassiska Lisas Liv-bilden som bakgrund istället. Det får bli ett senare projekt. Jag får väl kontakta min tekniska svägerska, hon brukar kunna hjälpa mig.

Lisa har en date

I dag har jag en date med min äldste son. Jag ska hämta honom tidigt och sedan ska vi fara in till stan och köpa skridskor till honom och en födelsedagspresent till grannpojken. Sedan ska vi gå på kafé och fika. Vi ser båda framemot det, både han och jag. I morgon har han skridskoutflykt med skolan och han är mycket ängslig och orolig över det. Han har ju faktiskt aldrig åkt skridskor förut och är lite rädd för att ramla och få ont. Jag har lovat att han inte behöver åka om han inte vill, men att vi fixar ett par skidskor så att han har möjlighet att ångra sig. Förhoppningsvis kommer det ligga is på sjöarna i närheten hela vintern så att han får en riktig möjlighet att lära sig. Det gjorde jag när jag var sex år också tror jag.

Hur som helst. Dagens date kräver en mycket disciplinerad arbetsdag. Så nu är det dags att sätta igång med att läsa gamla B- och C-uppsaster för analysövningar i morgon. Tuuut tut.

Förbannad i tvättstugan!

En av tvättmaskinerna i tvättstugan var fullkomligt nerlusad av hund eller katthår. Det tog fem minuter att sanera den. Sånt gör mig så jävla förbannad att jag automatiskt börjar känna förakt för alla som överhuvudtaget äger pälsdjur. Det lägger sig ju såklart efter ett tag.

Ibland är vi så satans idylliska

Kärleken och Gullebullen sitter i vardagsrummet och spelar gitarr och sjunger barnvisor. Gosegrisen och jag nynnar förstrött med medans vi färglägger mörka himlar och turkosa hav i hans hemmagjorda julkalender. Som sagt: Idyll!

Gårdagen och dagen

Gårdagen var fin, den var nästan perfekt. Vi åt så himla gott och det var bara bra helt enkelt. Idag har jag varit flitig och läst och antecknat. Skrivit ett kort PM om vår B-uppsats, fikat med mina föräldrar och ätit smaskiga rester från söndagsmiddagen. Ikväll är det filmkväll som gäller. Känner mig trött nu men hoppas att det går över till dess. Ska hugga in på ett diskberg innan jag går och hämtar barnen. Joråsatt, mitt liv är intressant värre...

IDAG SPRANG JAG 9 KM!

Jag har fina bröder

Jag är så otroligt glad över att ha så fina brorsor och att jag bor i samma stad som dem. De följer med sin vilsna syster ut i löparspåren och vi äter så goda middagar ihop. De är så roliga och vi skrattar åt samma saker. Familjen är det bästa jag har.

Söndagsförhoppningar

Ikväll kommer bror och svägerska hit och vi ska äta mycket smaskigt: Boeuf bourguignon och choklad-kola-kladdkaka. Det ska bli så gott. Vi har inget till maten hemma så en sväng till affären är ett måste. Kärleken sitter på skolan och tentapluggar, jag är alltså ensam med barnen. Jag hoppas hålla mitt humör och min ork på en tolerant nivå. Jag skulle så väldigt gärna vilja ha en bra söndag och det ska jag fasen ha också. Jag vet ju att det hänger på mig och då får jag väl se till att få det också! Middagen får det redan att vatnas i munnen på mig och kroppen längtar efter en joggingtur med lillebror. Igår trodde jag att jag ville springa ca 6 km men idag tror jag bannemej att det lutar mot drygt 8... Vi får se hur det slutar. Jag hoppas kunna locka hit min bror ganska tidigt, som trevligt sällskap och för en idé jag har om ett dockskåp!

Bortglömt eller ointressant?

I Hammarkullen har de inte bytt reklam vid spårvagnshållplatsen sedan september. Jag undrar så vad det beror på. Är det helt bortglömt eller helt ointressant att annonsera här? Eller är marknadsförare helt okunniga? I rulltrappan upp till markplan är det fina teckningar från områdets dagisbarn i reklammontrarna. Det kanske är policy att inte ha reklam här? Men jag undrar ändå vad det beror på...

Gullebullen argumenterar

"Men jag hoppar inte i soffan, jag bara studsar!"

Det är fredag

Idag ska jag:

Diska gårdagens disk - check
Titta på någon som vill se om vi har fel på våra comhem-hål i väggen -check
Städa vår redan ganska rena lägenhet (fantastiskt) - inte check, sov visst någon timme istället...
Jogga - längtar
Hitta på någon god lunch - check (tonfisksomelett i ugn)
Läsa om olika forskningsmetoder - inte check, kommer inte att hända
Hämta barnen relativt tidigt - snart så
Ha fredagsmys på barns vis med mat i soffan och snacks efteråt
Ha fredagsmys på vuxnas vis med goda ostar, öl och vitt vin
Somna tidigt

Snyggt!

Gud vad snyggt och vi sparar plats också!

Små observationer som förgyller en dag

Gastronomiska Rådet Informerar

Drömmar som blir verklighet

De senaste åren, kanske de tio sista åren, har jag haft en återkommande dröm. Jag har inte drömt den särskilt ofta, en eller två gånger om året bara. Den har aldrig varit exakt likadan men det jag gör har alltid varit det samma. Jag har sprungit. Sprungit på vägar eller skogsstigar eller ängar eller stränder. Fort och obehindrat, känslan har varit underbar, som om jag var barn igen full av energi.

Idag ska jag ut på mitt 24 joggingpass för den här hösten. Det är rekord på så många olika vis. Aldrig någonsin förr har jag lyckats hålla intresset för jogging uppe så länge och aldrig någonsin förr har det gått så bra. För första gången i mitt liv njuter jag av att vara ute. Dels för att jag gör något bra för min kropp och för min hälsa, men också för att det faktiskt är som att få en minisemester. Att bara få ge sig iväg en stund, utan ansvar utan tjatiga eller sura barn och föräldrar. I kväll ska jag springa 6 kilometer och jag kommer flyga fram. Som i drömmen.

Det snöar!

Eller jag tror åtminstone att det snöar. Det blåser så in i helvete så det kan lika gärna vara nattens flortunna snölager som virvlar runt runt.

Kontraster

Igår var en fantastiskt bra dag med fint väder, glada barn och framför allt så sprang jag tillsammans med mina bröder 8.2 km. 8.2 km! Det är faktiskt världsrekord för mig. Och relativt snabbt gick det. Jag satsade på att klara ett tempo på ca 7 minuter per kilometer men det blev faktiskt 6.38 istället. Jag var alldeles hög av min prestation hela kvällen men idag känns det som ett platt fall. Vi försov oss i morse, jag borde plugga, diska, tvätta och städa men jag orkar ingenting och har ont i huvudet. Jag har orkat göra en veckomeny och gjort en inköpslista men jag orkar inte komma iväg till affären. Blöööääääääöö! Det får nog bli en liten lur i soffan innan jag tar mig samman.

Jag har dock frostat av frysen idag. Konstig prioritering.

Inställda nöjen

Om en vecka skulle vi ha åkt till hemstaden, men det visade sig att Kärleken hade tenta samma fredag och även en onsdagen därpå. Vi fick ändra vår resa till helgen därpå. Nu när vi fått våra scheman för sista delen av terminen så visar det sig att både Kärleken och jag har obligatoriskt fredag eftermiddag och måndag morgon i anslutning till den helgen. Vi orkar inte åka tåg så långt för att bara hinna vara där i ett och ett halv dygn. Det känns supertrist, speciellt som vi hade bestämt oss för att skippa min familj helt och fokusera på Svägerskan och en annan kompisfamilj. Nu får det bli till jul i stället. Jag trodde att det skulle kännas skönt att ställa in, men det känns faktiskt bara trist och tråkigt...

Ljus och mörker

Igår hade Kärleken och jag en helkväll ute. Vi började med en tur till kyrkogården och tände ljus för de vi saknar och sörjer. Sedan åt vi underbar medelhavsmat på Meze, drack gott grekiskt öl och fick ta en uppfriskande promead innan filmen började. Jag gillar ju verkligen Aaron Sorkin och The social network bar hans signum. Den var mycket bra. Hemma halv tolv nöjda och belåtna och lite utvilade! Om tre veckor gör vi om det men en hel weekend!

Min älskade 2.5-åring!

Han stod och grät i hallen med stövlarna på. Ville gå ut sa han. Till affären. Till affären för att köpa en sopbil. Inte en liten leksakssopbil utan en stor och riktig sopbil. Femton minuter senare grät han fortfarande över vår ovilja att köpa en sopbil. Då gick jag hemifrån till min fritidsgård. Han fick inte följa med och hittade därmed en ny sak att gråta över.

Fältstudier

Nu ska jag iväg på fältstudier. Jag och min B-uppsatspartner Fina F hamnade på en fritidsgård som bara har öppet kvällstid. Det tar 55 minuter dit med buss och spårvagn. Fel ände av stan kan man säga. Men jag tror att det kommer bli intressant. Det är egentligen inte frisitdsgården som vi samarbetar med utan ett nätverk som fritidsgården tillhör. Det blir nog som sagt bra, men jag känner mig redan trött och längtar till sängen.

Nästan färdig!

Jag orkade rota igenom en soffa och fyra skåp/garderober. Rotet ni ser på bilden ska slängas eller bäras till källaren.


Jag lämnade bara en liten del, lådorna i linneskåpet. Jag pallar verkligen inte det. Jag tror Kärlekens ska få ta det...

Ordning och reda!?

Vi köpte ju nya garderober för några veckor sedan. Vi stoppade snabbt in all skit som stod framme i dem men orkade liksom inte rensa ut och sortera ordentligt i våra olika skåp. Nu är det dags att börja någonstans tänkte jag. Det får bli här:


I kökssoffan!

Svullkväll hos L.

Indiskt. Öl. Daim. Chips. Stolthet och fördom. Vilken tur att jag joggat idag, det gör nytta för kropp och själ och dåligt samvete över för mycket svull!

En ledig tisdag

I dag har jag lämnat barnen på skola och fritids, men är själv ledig. Till mitt försvar kan jag säga att de får en kort dag och att båda var glada över att få gå dit. Hur som helst så funderade jag på om jag inte skulle ta en tur till IKEA och köpa lite smarta förvaringslösningar till alla våra adrerober, typ lådor och skoförvaring. Så jag skickade iväg två sms till mina bilburna goda klasskamrater för att fråga om någon ville med. Jag förväntade mig väl inget svar klockan åtta på morogonen från någon av dem. De är ju ändå barnlösa och också lediga idag. Men jag har minsann fått svar från en av dem och nu bär det iväg lagom till öppnandet. Undebart. Den som fortfarande sover unnar jag verkligen en sovmorgon.

Dagen efter en energidag

Kan jag känna mig lite sliten. Gött då att låta barnen se på film eller spela dataspel...

En härlig söndag

Den här dagen har varit fantastisk på många vis. Men nu sitter jag i soffan med ett glas vin och har egentligen planer på att surfa efter elektriska barntandborstar, orkar inte riktigt skriva allt bra som hänt idag. Det får bli i punktform idag:

- hela familjen hade sovmorgon
- innan klockan var 12 var hela lägenheten grundligt städad och all disk diskad
- fantastskt fin joggingrunda på 5 km med Gosegrisen som sällskap på cykeln
- Storebror med dotter här på söndagmiddag
- Gin och Tonic och rödvin
- Båda barnen sov redan klockan 20.05
- fantastiskt med andra ord
- tentorna utskrivna och lagda i igenklistrade kuvert (mycket ångest där iofs)

Jack har flyttat ut!

Jack!

Ikväll får han flytta ut på balkongen.

Genus

När han själv fick välja köpte han rosa nappar. Alltid något! Men här kommer vi nog stå tills jag bär hem honom. Han kommer inte gå härifrån frivilligt misstänker jag...

Spännande en lördagmorgon

All hallows eve

Vi har tydligen en ny högtid här i Sverige. halloween kallas den. Denf ann s inte när jag var barn eller ens när jag var tonåring. Jag vikarierade på en förskola på Lidingö första gången jag kom i kontakt med det firandet. Jag hade i alla fall tänkt mig en lightversion hemma i Lisafamiljen och köpte därför en stor härlig pumpa igår som jag och Gosegrisen ska skära till ett läskigt ansikte. Sen kom jag på att det kunde vara skoj att göra enmiddag med läskigt tema på kvällen och kanse kan vi pynta lite med äckliga spindlar eller något. Men sen fick det verkligen räcka, så när Gosegrisen sa att han skulle klä ut sig och knacka dörr och få godis, så jag NEJ. ABSOLUT INTE! Det skulle jag inte ha sagt för då brakade helvetet löst där hemma. Vi fick veta att vi var jordens sämsta föräldrar, att vi var hatade och att resten av festen inte var något roligt alls. Han var så arg, så ledsen och besviken. Till slut såg jag ingen annan utväg än att rina de andra föräldrarna i kvarteret bara föra tt fråga hur de brukade göra på Halloween. Det visade sig att idag, skulle en massa ungar för första gången få gå och knacka dörr. Jag kände att då kan väl Gosegrisen få hänga på han också. Han vill vara ett spöke. Det kommer bli fint, ett litet lakan som är ute och tigger godis. Jag tror Gullebullen också ska få vara med. Tänk er, två söta små spöken... Det blir nog bra.

Studielycka

Jag sitter på bussen på väg till skolan med en lite bubblande känsla i magen. Det är glädje- och förväntansbubblor. De senaste dagarna har jag varit otroligt effektiv och tentaskrivandet har flutit på perfekt. Det är en otroligt tillfredsställande känsla när man avslutar sin dag och verkligen känner sig nöjd med det man uträttat. Jag har höga förväntningar på den här dagen!

Är det nu, är det nu det börjar??

Klockan 01.40 i natt vaknade hela familjen, i vårt gemensamma sovrum, av att Gullebullen satte sig upp i sängen och var fly förbannad. Han ylade något om att "han ville ha den och att han skulle ha den". Jag som trodde att det handlade om täcket eller hans röda snuttetrasa försökte trösta honom och ge honom den. Men det dög verkligen inte. Han blev bara ännu mer förbannad och sprang iväg och klättrade upp på skrivbordet, ställde sig där och bara SKREK. Vi andra var klarvakna vid det här laget och Gosegrisen surade för att han blivit väckt medan Kärleken och jag lönlöst försökte trösta Gullebullen. Vi insåg ju att han måste ha drömt om något fruktansvärt orättvist eftersom han var i upplösningstillstånd. Med tanke på hur Storebror behandlat honom kvällen innan, som dagens hackkyckling, var det lätt för mig att tänka att han säkert varit en riktig retsticka i drömmen också. Skillnaden den här gången var att han sa ifrån mer än vanligt. Nu vet vi ju inte vad som utlöste det hela men till slut ville han komma tillbaka till sängen och krypa ner under mitt täcke och begärde en flaska välling. Det fick han såklart, vi vågade inte trotsa honom på något vis efter den uppvisningen.

I morse visade han ånyo prov på sin lite nyupptäckta förmåga att säga ifrån, det har ju hänt förut såklart, men jag skulle ändå kalla honom för en nöjd och lätthanterlig pojk. Som sagt i morse när det var dags att ta på sig lät han meddela att han inte alls skulle ha jacka på sig, och inte mössa och inte tröja, bara skor. Han tog av sig jackan han ahde på sig och kastade in den i garderoben igen och slängde igen garderobsdörren. Till slut lyckades jag lura honom genom att låta honom välja mellan jacka eller tjocktröja och mössa. Han valde det senare och promenaden till dagis gick mycket smidigt.

Men jag har en känsla av att det kommande året kommer bli tålamodsprövande. Det är bara att samla kraft och hoppas på att det går över så snabbt det bara går. Även om Gosegrisen just nu är en härligt pubertal 6-åring går det ju ändå att resonera med hon och han resonerar tillbaks. Jag ser inte riktigt fram emot kommande vansinnesutbrott i hallen, kamp om av och påklädning och krisreaktioner på att en banan blivit delad på fel sätt. Som sagt, jag tar sats.

Där ute i verkligheten

Om man går till 7-eleven för att köpa en kaffelatte (men kommer tillbaka med en godispåse istället...) så kan man upptäcka att det är en fantastisk höstdag där ute. Man kan även snubbla på läskiga löpsedlar om elvaåringar som blivit påkörda av spårvagnar. Huvaligen vilka nerver man ska ha när barnen ska ut själva i lokaltrafiken.

Nya tag!

Ännu en tenta. Nya tag och tillbaks på biblioteket där jag är som mest effektiv!

Efterrätt

När svärmor får bestämma blir det marängswiss till efterrätt. Att ha krossade salta cashewnötter på var däremot inget för henne. Det var skitgott!

Snål med sitt snor

Gullebullen är så där häligt snorig så att när han vaknar på morgonen har han två hårda snorkakor som täpper igen hela näsan. Jag försökte få ta bort dem i morse, men han protesterade vilt och till slut gjorde jag det med tvång. Det skulle jag inte ha gjort, han blev så förbannad på mig att han lyckades sno tillbaka snorkråkan jag hade på fingret och stoppade helt sonika tillbaka den i sin egen näsa igen, där den hör hemma. Kan man kalla det analt?

Svärmor är här...

... och lugnet har lagt sig här hemma. Ungarna sitter som små ljus och bara samtalar med henne. Hon borde vara här jämt. Ikväll får hon och jag lödagsmys medans Kärleken konstigt nog är den som ska gå på Långa Brors inflyttningsfest. Han hävdar att han också hjälpte till med flytten genom att vara hemma med våra barn. Jag tycker att det var ett dåligt argument, men tycker att han förtjänar en festkväll väl, men kanske för andra meriter än det.

Huvudvärk och drömmar

Jag har fått nyckeln till ett studierum som finns i vårt kvarter. Jättebra att slippa åka in till stan, vara nära hemma men ändå få vara ifred. Men studiemotivationen vill inte riktigt infinna sig. Dels så räckte tydligen vårt nätverk ända hit så jag kan surfa här också men jag har ont i huvudet också och känner mig allmänt omotiverad att börja med frågan som är den sisgta på den första tentan. Jag har väntat med den till sist eftersom jag kan minst om den. Det var kanske inte så smart. Mest sitter jag och drömemr mig in i framtiden till en Värmlandstripp i november och till julfirandet i sommarhuset. Gosegrisen pratar om julafton och julklappar hela tiden, så det är svårt att inte låta sig ryckas med. Jag vill ha knäck, snö, glögg och julgranspynt nu!

Lunch

Vilken tur att jag har en god mustig linssoppa som matlåda så jag slipper äta bara en stor maffig foccacia till lunch!

Fredag i Lisas liv

Sitter med en lätt molande rygg och försöker engegera mig i en tenta. Jag tror att jag behöver ta en paus och åka till systembolaget och köpa en flarra rödvin inför kvällens fredagsmys med grannmamman och grannpojken. Kärleken leker doktor på annat håll i kväll. Jag tror minsann jag ska få mig en pyjamas också. Köpte min första i vuxen ålder för några veckor sen och insåg att det var ofantligt trevligt att sova i pyjamas. Nu behöver jag en till att varva med när den andra ligger i tvätten. Jo men så får det bli. När jag kommer tillbaka hem igen, ska jag kanske vara flitig hela eftermiddagen. Lika bra att säga kanske så lovar jag inte för mycket.

Reflexer

Jag upptäckte till min stora glädje att det är reflexband på min nya sport-bh. Vilken himla tur, jag har nämligen stora planer på att jogga omkring iförd endast den och kanske mina tights i höstmörkret.

Tentaångest

Ska precis sätta mig med min första tenta men har svårt att förmå mig att öppna dokumentet. Jag håller på med en fråga som jag har läst all nödvändig littertur till och varit på alla tillhörande föreläsningar men ändå så känns det som om jag inte får den där sköna överblicken. Jag begriper inte riktigt vad det är de är ute efter. Kanske tror jag att det ska vara mer invecklat än vad det egentligen måste, men jag törs inte riktigt ta risken och köra på den lite mer lättviktiga varianten. Man snart får jag nog bestämma mig för den lätta och sedan är det bara att hoppas på det bästa. *suck*

Man kan inte prata högt med sig själv på ett bibliotek...

... men det kan man göra här hemma:

"OK Lisa, nu stänger du ner facebook, sen dricker du upp ditt kaffe och går på toaletten, efter det tar du fram dina anteckningar och låter dig inspireras inför frågan om socialpedagogik. Men först kan du ju blogga lite om att du sitter och pratar högt med dig själv... OK?"

Vardagsrealism

Det må hända att jag fått vila ut och fått tänka på mig själv i helgen och det var jag faktiskt förtjänt av. Gårdagen flöt också på fantastiskt bra med en större effektivitet i tentaskrivningen än vad jag räknat med och jag var fantastiskt tålmodig hela kvällen, blev aldrig arg på mina barn utan talade dem sakligt till rätta när de var förbannade eller slogs. Jag joggade i min nya fina utrustning och gjorde min snabbaste runda hittills. Det har varit bra på sista tiden med andra ord. Men jag misstänker att det var tvunget att balanseras upp till en lagom nivå av jävlighet. Den här morgonen började förvisso fantastiskt med två föräldrar som fick äta sin frukost i lugn och ro och barn som skötte sig fint. Så när pappan i hushållet hastade iväg till bussen var barnen färdigklädda, napp och snutte nerpackat till Gullebullen och Gosegrisen gymnastikkläder stod färdiga i hallen. För att inte tala om min gedigna packning till dagens tentaskrivande i biblioteket med en burk med plommon, klementiner och ett äpple för att äta istället för godis, en termos med kaffe och varm mjölk, en laptop, en massa anteckningar och massvis med böcker. Vi var redo att dra helt enkelt och i god tid var vi ute för en gångs skull.

Jag förstår att ni väntar på vad det var som gick åt helvete och jag kan meddela att när vi väl skulle gå ut hittade jag inte mina lägenhetsnycklar, inte någonstans. De låg inte i skålen där de ska ligga, de låg inte i någon av mina jack- eller byxfickor. De låg inte i bokhyllan där jag eventuellet kan ha lagt dem och inte på toaletten, under något skåp eller i barnens leksakslådor heller. Det var bara för mig att lämna min packning hemma och springa med ungarna till dagis och skola, helt plötsligt väldigt sent ute och med olåst lägenhetsdörr. Snabbt in med Gullebullen på sin avdelning och springa iväg till bussen som kom precis i lagom tid för att vi skulle hinna tills det ringde in på skolan. Men på bussen pussar jag min son på örat och får precis syn på hans gymnastiklärare som sitter på sätet bredvid. SKIT också, jag slängde inte bara in Gullebullen på dagis jag slängde även in påsen med gymnstikkläder.

Jag fick skjuts till dagis av en snäll förälder och sprang tillbaka till skolan på rätt så ömma och stela ben efter gårdagens superjogg. Väl hemma igen hittade jag nycklarna i min nya träningsjacka som jag lyft på tusen gånger i mitt desperata letande, men aldrig tittat i eftersom jag var hundraprocentigt övertygad om att jag skulle komma ihåg om jag hade sprungit med en tung nyckelknippa i fickan. Det gjorde jag inte heller. Däremot hade jag helt glömt bort att jag gick till affären, skär och grann i ansiktet, efter min joggingrunda för att handla bacon och frukt och med nycklarna i fickan, såklart.

Så dagen hade en dålig start och idag provar jag konststycket att skriva hemtenta hemifrån. Utan hjälp från en amitiös och perfekt miljö på biblioteket. Hittils har det inte gått så bra, men jag jobbar på det. Jag jobbar på det...

Gilla skrivarstuga!

Sitter på bibblan med första frågan på en av mina två hemtentor. Det är skoj, jag gillar känslan av produktivitet som dyker upp när man efter en tids stötande och blötande helt plötsligt har fått ihop en dryg sida. Ännu skönare är det när man läser igenom den och tycker att den duger bra. Jag hoppas snart bli klar med första frågan och tänker då bege mig hemåt för en välförtjänt joggingrunda i nya outfiten. Jösses! Vart fan är slapparLisa och vem faen är du, kan man ju fråga sig!

Flitens lampa måste lysa länge

De två följande veckorna har jag två hemtentor att skriva. Man kunde ju inbilla sig att eftersom vardera kurs är på 7.5 poäng så skulle tentorna vara hälften så mastiga som de brukar vara på en 15 poängare, men icke då. Det blir till att jobba på och hoppas på det bästa men absolut nöja sig med godkänt. Jag har nämligen vissa planer på att träffa min man och mina barn under de här veckorna...

En belönad hurtbulle!

Nya löparskor, ny sport-bh, nya löpartights, ny vindjacka och en ny träningst-shirt. Nu kommer jag vara så snygg i motionsspåren att jag blir duktig av bara farten! Jag längtar till morgondagens provtur.

Semester del 7

41 minuter.

Semester del 6

Semester del 5 - jag älskar havet