onsdag, oktober 20, 2010

Vardagsrealism

Det må hända att jag fått vila ut och fått tänka på mig själv i helgen och det var jag faktiskt förtjänt av. Gårdagen flöt också på fantastiskt bra med en större effektivitet i tentaskrivningen än vad jag räknat med och jag var fantastiskt tålmodig hela kvällen, blev aldrig arg på mina barn utan talade dem sakligt till rätta när de var förbannade eller slogs. Jag joggade i min nya fina utrustning och gjorde min snabbaste runda hittills. Det har varit bra på sista tiden med andra ord. Men jag misstänker att det var tvunget att balanseras upp till en lagom nivå av jävlighet. Den här morgonen började förvisso fantastiskt med två föräldrar som fick äta sin frukost i lugn och ro och barn som skötte sig fint. Så när pappan i hushållet hastade iväg till bussen var barnen färdigklädda, napp och snutte nerpackat till Gullebullen och Gosegrisen gymnastikkläder stod färdiga i hallen. För att inte tala om min gedigna packning till dagens tentaskrivande i biblioteket med en burk med plommon, klementiner och ett äpple för att äta istället för godis, en termos med kaffe och varm mjölk, en laptop, en massa anteckningar och massvis med böcker. Vi var redo att dra helt enkelt och i god tid var vi ute för en gångs skull.

Jag förstår att ni väntar på vad det var som gick åt helvete och jag kan meddela att när vi väl skulle gå ut hittade jag inte mina lägenhetsnycklar, inte någonstans. De låg inte i skålen där de ska ligga, de låg inte i någon av mina jack- eller byxfickor. De låg inte i bokhyllan där jag eventuellet kan ha lagt dem och inte på toaletten, under något skåp eller i barnens leksakslådor heller. Det var bara för mig att lämna min packning hemma och springa med ungarna till dagis och skola, helt plötsligt väldigt sent ute och med olåst lägenhetsdörr. Snabbt in med Gullebullen på sin avdelning och springa iväg till bussen som kom precis i lagom tid för att vi skulle hinna tills det ringde in på skolan. Men på bussen pussar jag min son på örat och får precis syn på hans gymnastiklärare som sitter på sätet bredvid. SKIT också, jag slängde inte bara in Gullebullen på dagis jag slängde även in påsen med gymnstikkläder.

Jag fick skjuts till dagis av en snäll förälder och sprang tillbaka till skolan på rätt så ömma och stela ben efter gårdagens superjogg. Väl hemma igen hittade jag nycklarna i min nya träningsjacka som jag lyft på tusen gånger i mitt desperata letande, men aldrig tittat i eftersom jag var hundraprocentigt övertygad om att jag skulle komma ihåg om jag hade sprungit med en tung nyckelknippa i fickan. Det gjorde jag inte heller. Däremot hade jag helt glömt bort att jag gick till affären, skär och grann i ansiktet, efter min joggingrunda för att handla bacon och frukt och med nycklarna i fickan, såklart.

Så dagen hade en dålig start och idag provar jag konststycket att skriva hemtenta hemifrån. Utan hjälp från en amitiös och perfekt miljö på biblioteket. Hittils har det inte gått så bra, men jag jobbar på det. Jag jobbar på det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar