Klockan 01.40 i natt vaknade hela familjen, i vårt gemensamma sovrum, av att Gullebullen satte sig upp i sängen och var fly förbannad. Han ylade något om att "han ville ha den och att han skulle ha den". Jag som trodde att det handlade om täcket eller hans röda snuttetrasa försökte trösta honom och ge honom den. Men det dög verkligen inte. Han blev bara ännu mer förbannad och sprang iväg och klättrade upp på skrivbordet, ställde sig där och bara SKREK. Vi andra var klarvakna vid det här laget och Gosegrisen surade för att han blivit väckt medan Kärleken och jag lönlöst försökte trösta Gullebullen. Vi insåg ju att han måste ha drömt om något fruktansvärt orättvist eftersom han var i upplösningstillstånd. Med tanke på hur Storebror behandlat honom kvällen innan, som dagens hackkyckling, var det lätt för mig att tänka att han säkert varit en riktig retsticka i drömmen också. Skillnaden den här gången var att han sa ifrån mer än vanligt. Nu vet vi ju inte vad som utlöste det hela men till slut ville han komma tillbaka till sängen och krypa ner under mitt täcke och begärde en flaska välling. Det fick han såklart, vi vågade inte trotsa honom på något vis efter den uppvisningen.
I morse visade han ånyo prov på sin lite nyupptäckta förmåga att säga ifrån, det har ju hänt förut såklart, men jag skulle ändå kalla honom för en nöjd och lätthanterlig pojk. Som sagt i morse när det var dags att ta på sig lät han meddela att han inte alls skulle ha jacka på sig, och inte mössa och inte tröja, bara skor. Han tog av sig jackan han ahde på sig och kastade in den i garderoben igen och slängde igen garderobsdörren. Till slut lyckades jag lura honom genom att låta honom välja mellan jacka eller tjocktröja och mössa. Han valde det senare och promenaden till dagis gick mycket smidigt.
Men jag har en känsla av att det kommande året kommer bli tålamodsprövande. Det är bara att samla kraft och hoppas på att det går över så snabbt det bara går. Även om Gosegrisen just nu är en härligt pubertal 6-åring går det ju ändå att resonera med hon och han resonerar tillbaks. Jag ser inte riktigt fram emot kommande vansinnesutbrott i hallen, kamp om av och påklädning och krisreaktioner på att en banan blivit delad på fel sätt. Som sagt, jag tar sats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar