Han stod och grät i hallen med stövlarna på. Ville gå ut sa han. Till affären. Till affären för att köpa en sopbil. Inte en liten leksakssopbil utan en stor och riktig sopbil. Femton minuter senare grät han fortfarande över vår ovilja att köpa en sopbil. Då gick jag hemifrån till min fritidsgård. Han fick inte följa med och hittade därmed en ny sak att gråta över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar