Det är klart att jag längtar efter mina barn, jag längtar jättemycket, så där så att det är svårt att stå stilla. Det blir lite hoppigt i benen. Jag har pratat med båda på telefon nu. Gullebullen är ju bara världens nöjdaste goaste kille som bullar runt och fattar snabbt vad vi andra gör och gör sedan likadant själv. Gosegrisen har ritat teckningar till mig, med hjärtan på. Jag vill ha mina gosiga och gulliga bullar och grisar hos mig nu. Jag tror att jag inte har längtat så mycket förut för att jag inte tillåtit mig, jag har inte tänkt på dem så mycket. Pratat lite i telefon med dem varje dag, fåt lite fina MMS, det har räckt bra. Nu räcker det inte längre, nu vill jag klämma och känna lite på dem också.
KOM HEM NU DÅ!
För övrigt är det nu strålande rent och fint i lägenheten, i alla fall här nere.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar