Utsvävning gav bitter eftersmak

Jag har kämpat mot ett godis och gottesug i några dagar. Det har varit väldigt svårt och igår bestämde jag mig fö att jag skulle få 2 hg godis. Jag meddelar det till Kärleken som förstör en del genom att säga, men jag hade hoppats på ostbågar och cocacola... Då börjar en inre konflikt värre än den som handlade om godis eller ej. Den nya konflikten handlade om ostbågar eller godis eller inget alls eller kanske både ostbågar och godis. Tänk om man kunde spela upp den inre monolog, eller snarare dialog mellan ängel och djävul, som utspelade sig i mitt huvud igår. Den kunde ha varit grunden till en fars eller något. Hur som helst så vann djävulen big time och sa att självkalrt skulle jag få allt om det var det jag ville ha. Han sa (ja, min djävul är nog en lite hane) att vi kunde se det som ett experiment; att jag skulle få gotta mig hur mycket jag ville just för den kvällen och sen skulle vi se hur kul det blir med vägningen på söndag, efter en sådan utsvävning. Det kanske kunde bli en tankeställare till andra tillfällen när jag suktar efter att riktigt svulla i mig godsaker. Han försökte alltså lura mig att han var min ängel som ville lära mig en läxa.

Hur som helst hade jag åtminstone vett att njuta av det goda innan det dåliga samvetet satte in. I morse var jag tvungen att väga mig för att garantera att jag inte gått upp sedan i söndags och vågen visade på 3 futtiga hekton ner. Idag får jag alltså äta riktigt magert och en rask promenad in till stan idag och en 12 kilometersrunda i morgon är obligatoriska. Det här var inte OK och det känns faktiskt inte värt det. Jag tror att jag måste bryta mitt sockersug igen. Ska bara äta upp de sista semlorna till efterrätt på söndag...