Upp som en sol... och ner som en sol

Jag hade höga förväntningar på fredagkvällen. Barnen skulle sova när jag kom hem från jobbet vid nio tiden, dvd:n skulle vara ladda med ett West Wing avsnitt och jag skulle njuta av dilldip och grönsaksstavar. Vid tio skulle jag kasta mig i säng för att sova gott innan lördagens jobbdag började. Så blev det förvisso, nästan, men det var svårt att tro att det kunde sluta bra när det första jag möter när jag kommer hem är en man som sanerar en toalett och ett dubbelsängstäcke, dränkt i kräk.

Kräk, kräk och kräk.

Det nästa jag möter i hallen är en glad Gosegris som meddelar att han kräkits, men också haft världens bästa kväll och sett Clone Wars för första gången i livet. Den var så bra, så han skulle spara 22 kronor så att han ahde råd att hyra den igen, så att jag (hans goda mor) också fick möjlighet att se denna kulturskatt. Hur som helst ovanligt glad för att vara kräksjuk tänkte jag och försökte att inte känna magkrampen och illamåenden som såklart låg på lur vid det här laget.

Det visade sig att han ätit tre (3) portioner nachos och en massa dip och dillchips också en läsk på det. Det händer att Gosegrisen kräks när han äter för mycket och som tur var, var det det som hade hänt den här gången.

Min myskväll blev av, om än lite senare än planerat men med en skön doft av både handsprit och ytdesinfektion i luften.

Ikväll har jag höga förhoppningar på att Gosegrisen ska ha tålamod med melodifestivalen för första gången i livet. Passar det inte är han välkommen att somna i TV-soffan, för jag är faktiskt peppad för att se i år!