Eller slagpåse eller punching bag eller vad det nu kallas. Det är det jag som förälder ofta är och det är helt ok. Jag förstår att barnen måste få leva ut sin frustration och sin ilska över livet på någon. Och vad ska man som förälder göra om inte ställa upp som hink, som de kan spy sin galla i. Gullebullen har hittills inte så mycket erfarenhet av frustration i livet, men det kommer väl för honom också. Gosegrisen däremot som ibland är på tok för snäll och medgörlig med sina vänner lever ofta ut sina frustrationer hemma istället för att säga ifrån i den situationen som framkallade ilskan eller känslan av maktlöshet. Vi måste ju självklart uppmuntra det också, att kunna säga ifrån när man känner sig överkörd. Samtidigt tycker jag att det är en så fin egenskap att kunna lägga sin egen vilja åt sidan ibland och att vara så generös som han är. Men det ska ju inte sluta med att han känner att han ger bort hela sig själv, att han aldrig får som han vill och att alla andra alltid bestämmer.
Hur som helst, så tar jag gärna emot hans frustration, står där som en klagomur och lyssnar på hans känslor av orättvisa och frustration och ibland (rätt ofta) ren ilska.
Men i morse när jag fick skulden för att det hade snöat i natt, då tyckte jag att jag inte riktigt förtjänade det. Men det tyckte han, för det är ju jag som älskar snö! Alltså måste det var mitt fel att det snöat, eller hur!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar