DÄCKADE

Snart däckade

Kärleken har inte varit kräksjuk under hela vårt liv tillsammans, ca 8 år, han mår illa och har ont i magen. Jag med. För en halvtimme sen mådde jag bra, vad snabbt det går. Barnen känns inte alls samerbetsvilliga och tänker inte alls på sina stackars föräldrar. Det i sådana här lägen det vore fantastiskt med en förälder eller svärförälder i stan.

Ambivalens

Idag slits jag mellan olika känslor och beslut.

Ska jag vänta på att börja kräkas eller satsa på att storstäda och mysa med räkor och kärleken ikväll? Vill ju inte sabba min första frivilliga räkmiddag med att kräkas efteråt, då är det garanterat kört för 30 år framöver igen.

Ska jag försöka skärpa mig på riktigt och sluta med godis och annat onyttigt? Eller ska jag fortsätta svulla? Är för första gången på flera år ganska nöjd med min kropp och njuter helt plötsligt av blubb och kurvor, tycker det är lite snyggt. Men samtidigt vill jag ju helst inte att vikten ska vara högre än den är nu, det är nästan rekord för icke-graviditet eller icke-amningsperiod i livet. Hmmm.

Ska jag fortsätta på friskis och svettis? Hitta ett nytt gym eller bara njuta av de fantastiska motionsspår jag har utanför knuten och lägga gympengar på en riktig doktor eller sjukgymnast som kan hjälpa mig att fixa min jävla häl-sporre?

Ska jag köpa del två i twilight serien? Jag är ju som resten av världens tonåringar inklusive Bella numera ganska kär i Edward. Tyvärr innebär en ny bok att jag fortsätter försumma studielitteraturen, så den får nog vänta tills vi tar in på hotell. Kärleken var snäll och hyrde filmen idag, så nu ska jag jag allmänbildas (och kanske sukta) i lite ungdomskultur.

Godis är så gott!

En ny erfarenhet

Klockan 00.05 vaknade jag av ett konstigt ljud från barnens säng, jag går dit och hittar Gosegrisen med kräk i hela ansiktet. Bara att tömma deras säng och flytta över barnen till vår säng. Gosegrisen kräks vae 45e minut ungefär. Till slut kommer jag på den briljanta idéen att Kärleken och Gosegrisen får lägga sig på madrass i vardgsrummet så att jag och Gullebullen kan få sova i fred i alla fall. Klockan 02.30 vaknar jag av att Gullebullen ligger och kräks. I vår säng. Bara att ta nästa madrass från våningsängen och placera oss på den med en hink bredvid. Han kräks bara en gång per timme. Så i natt har det inte blivit vidare mycket sömn för oss. Gosegrisen har dessutom hög feber och ont i örat (han tog sin andra dos influensavaccin igår). Gullebullen däremot verkar helt oberörd och började dagen med att hoppa högt i vår säng. Som tur är fick vi tvättid i både fintvättrum och grovtvättrum i dag så att alla täcken, kuddar och lakan kan bli rena till ikväll. Hoppas jag slipper bli smittad men vågar inte riktigt tro på det, vet med ganska stor säkerhet att jag fick Gullebullens kräk i munnen i natt. Bläöööhhh hö hö hö....

Älska slutrean

2 par jeans
1 kjol
3 bh:ar
2 trosor
1 sminkväska
1 kofta
1 par vantar

+
---------------------
590 kr

Get a room

OK!

Vi har bokat rum på hotell i vår hemstad, alltså där vi bor nu. I mars. 2 nätter för 1400 med coopmedmera checken. Gud vad gött, jag längtar redan nu efter sovmorgon och tid för böcker, lååångfrukost, god mat och samtal.

Fint som smör...

Har klarat av en hel eftermiddag/kväll med barnen utan att ha höjt rösten en enda gång. Kärleken leker doktor och har haft kirugi-jour? efter skolan så jag har varit ensam med barnen och klarat av att laga en smaskig broccolisoppa, steka pannkakor, ignorera onödigt gnäll från Gosegrisen, ätit en lugn och trevlig middag utan ilskna utbrott (faktiskt), hunnit få undan all disk från middagen, hållt mig för skratt när den ständigt sure Gosegrisen råkade ha roligt när han hjälpte mig att diska och måste kompensera med ett "jag ska bli jättesur sen igen", klarat av barnens hoppande i soffan, fått dem i säng i tid, läst färdigt fem i åtta, klippt Gosegrisens toklånga naglar, bytt Gullebullens bajsblöja som inte luktade (som tur är kan han kommunisera och skrika BAJS! när det behövs), inte fått psykbryt när storebror snodde lillebrors snutte 5 gånger under läggnignen, inte få psykbryt när Gullebullen visst vill ha välling ändå efter att ha legat och nästan sovit i femton minuter.

De sov halv nio, inte perfekt men inte så illa heller!

Nu ska jag läsa ungdomslitteratur som jag fick i julklapp, boken har tydligen blivit film också, twilight, eller något sånt heter den.

Om att missförstå budskapet

Vi tittar på Bolibompa, det är ett långt och mycket bra program om björnar. Gosegrisen uppfattar att björnarna behöver fett och frågar:

"Behöver björnar fett?"

"Ja, de behöver mycket fett, så att de klarar sig när de går i idé på vintern. Då behöver de ha ett fett på lager"

"Jaha! Precis som träsktroll, de behöver också lager, precis som lökar de har också lager. Shrek har ett lager."

Beach-Tunisien-2010

Igår sa min kloka mor:

"Lisa, jag kan inte förstå att du inte går ner i vikt, du har ju aldrig något gott som choklad eller kakor hemma!"

Nej precis, jag har haft det hemma men det ligger i min mage och runt min mage, det är därför jag inte går ner i vikt. Och finns det inget hemma kan man gå och köpa nytt väldigt lätt, av det blir det heller inget över att lägga in i något skåp.

Så min kloka mor och jag bestämde oss igår morse för att sluta med allt vitt socker, eller åtminstone skära ner på det ordentligt. Inget godis, ingen sylt eller marmeladmacka för att stilla sötsuget. Inga jävla russin heller. Bara frukt (och den där goda kladdkakan som jag itne hunnit baka men köpt alla ingredienser till...)

Det började ganska jättedåligt. Igår ca 2 timmar efter att vi slutit vår överenskommelse, råkade jag äta en påse med 2 hg lösgodis istället för lunch. Det var faktiskt väldigt konstigt för sådär har jag nog inte gjort på flera år. Idag var jag på väg att göra något liknande, men då tänkte jag på min mamma. Vi skulle ju göra det här tillsammans, hon börjar ju sin utmaning hos kakmonstret mormor. Då är ju det minsta jag kan göra att försöka i alla fall. Så istället för en sväng till affären blev det en delikat apelsin och 3 para nötter istället.(Paranötterna får nog uteslutas de också, kanske inte så sött, men väl så fett)

Morsan och jag kommer jogga runt på beachen i Tunisien med lite slimmare och mindre korviga midjor. Det är ju det som måste bli min målbild. Heja Lisa och Morsan!

Helgen v 3

Lördag:

Bråk med Gosegris om påklädning inför pulkaåkning
En timme senare: Pulkaåkning!
Med Mormorn och morfarn som minsann vet hur man har roligt i en pulkabacke.
Lunch
Handla inför kalas med Klaskalas
Salsatillverkning
Guacamoletillverkning
Dispyt med Stora Bror om guacamoletillverkning
Fajitas tillverkning
Titta på 2 galna 1.5-åringar som hoppar i soffan
Äta MYCKET god mat
Dricka Coronas
Höra om hur min guacamole åtminstonde är vacker
Sorgligt prat i soffan
Tequilashots
Titta på 2 galna 1.5-åringar upptäcka ostbågar&chips skålen (oslagbart)
Njuta av en harmonisk och alldeles underbar Gosegris


Söndag:
Sovmorgon med bara Gullebullen här hemma
Lätt frukost
Lämna Gulebullen hos Klaskalas, J, Mormorn, morfarn och Gosegrisen
Åka till Incontro
Äta sig otroligt mätt i Brunchens paradis
Prata ostört med Kärleken
Komma hem
Åka direkt till fina R i Backa med mamma
Sorgligt prat
Trevligt
Låtsas som om Katt inte kliar
Äta en vårrulle till kvällsmat (fortsatt mätt från Incontro)
Läsa för barnen
Leka med mamma
Se på Botswana-dam
SÖndagsångest
Sova sängen

22 januari 2010

Idag fyller min kära Långa Bror 28 år. Det är faktiskt ganska konstigt, för sist jag kollade var väl jag 28 eller vänta Stora Bror var 28. Firandet har vi dock sparat till i morgon. Idag har gamla kärnfamiljen suckat, hulkat, skrattat och gråtit, umgåtts med goda gamla vänner och varit nostalgiska på en otroligt vacker och värdig begravning. På något konstigt vis kändes det som lyx att få en hel dag med min familj utan barnen och att helt och hållet få ägna mig åt mig själv och dagens alla känslostormar. Det var väldigt jobbigt att komma dit och väldigt jobbigt att gå hem. Men skönt att komma hem till mina trötta, lite fredags-ilskna barn och känna att jag älskar dem lite mer än igår och bara vara tacksam över att vi har varandra.

Städa städa varje fredag (inte)

Den här helgen skulle vi bland annat ha ägnat åt att flyttstäda gamla lägenheten. Det behöver vi inte, för de nya hyresgästerna vile ha tillgång till den tidigare och åtog sig då att ta på sig städningen också. Jag tycker verkligen verkligen synd om dem, den var verkligen inte ren, men jag är otroligt glad över att slippa göra det själv. Nu kan vi ha lite familjefokus istället.

Längtan

Ikväll kommer mina föräldrar. Jag längar väldigt efter dem. Hoppas orka med hela veckoslutet med allt det innebär. Liv och död, sorg och glädje.

Ett modershjärta del 2

Är det inte den ene så är det den andre. Gullebullen gillar läget på dagis nu och gråter inte ens vid lämningen!

Men igår hämtade jag barnen från dagis redan klockan två. När jag kom dit efter att ätit min lunch hemma sa Gosegrisen att han stått och tittat på alla bussar jättelänge, men jag kom aldrig med någon av dem. Busshållplatsen är precis utanför fönstret i deras hall.

Idag tänkte jag åka hem och plugga vid tvåtiden. Barnen skulle hämtas vid fyratiden så två timmars plugg kunde det ändå bli. Med tanke på förskolans placering får man passa sig för att inte bli upptäckt när man går förbi. Jag skulle precis hoppa av bussen och spanade mot dagis för att kontrollera att de inte var ute. Det var de inte, men i fönstret står en lite pojke med brun- och grårandig tröja och tittar ut mot bussarna. Gosegrisen. Jag fick sån ångest att jag åkte en hållplats till, hoppade av där och ringde Kärleken med brustet hjärta. Det fanns bara en sak att göra, hämta hem dem tidigare. Jag kunde inte riktigt stå ut med tanken på att min älskade Gosegris skulle stå där och titta på bussar i två timmar till.

Något jag borde vilja göra

Idag är dert information till föräldrar med barn födda -04 på den skolan Gosegrisen ska gå på. Det hade jag glömt bort, jag kom på det klockan fem när jag var och handlade. Det började klockan 18.30 så vi skulle hinna dit i alla fall. Men fy vad jag var osugen, så jag ställde in. Det är verkligen inte okej. Som tur är har Kärleken ett sämre samvete eller kasnke högre moral, så han stack iväg lite spontant efter middagen. Det känns verkligen bra. Som förälder till barn födda -04 måste man jui faktiskt engagera sig i hur deras framtida skola är. Det är viktigt! Jag skäms lite men tackar Kärleken för engagemanget. Han är bra.

Tålamod

Det STORA tålamodet plockades fram igår vid ett antal tillfällen och visst blev dagen mycket bättre. Inte så att vi hade färre konflikter än en riktigt dålig dag, men de var nog över lite snabbare än de dagar när jag också blir hysterisk. Både jag och pappan hade fint tålamod förutom vid två tillfällen. Första gången var när vi försökt få ut Gosegrisen i över en timme och jag höjde rösten och började tjata om att "förstöra för alla andra", "förstöra för sig själv" och "föräldrar bestämmer över sina barn för vi vet BÄST!" Till slut gick halva familjen ut i förväg och jag lämnade honom surandes här inne medan jag gick ut och fixade ett längre snöre till pulkan, att han skulle slippa gå...

Vid det här laget fick jag en flash back från barndomen där jag ligger i hallen och surar, överhettad över för mycket kläder på mig och resten av familjen väntandes där ute.

När jag kom in igen var kläderna på och fem meter från entrén var han på ett strålande humör. Pulka åkte han i massor, trots att han lovat att han skulle stå bredvid och ha jättetråkigt.

Pappan tappade tålamodet vid middagen när han fick en spottloska på tröjan. Dagens konflikter avslutades lämpligt nog och som vanligt med att Gosegrisen på något vis slår sig (medvetet eller omedvetet). Har man slagit sig behöver man tröst och då kan man ju passa på att bli sams igen. Middagen intog han sedan efter alla andra, sittandes i mitt knä och på ett tämligen gosigt humör.

Idag är jag ledig med barnen och min ambition är såklart att behålla mitt nyförvärvade STORA tålamod.

Inte riktigt som jag tänkt mig

En dag som borde blivit perfekt, blev inte riktigt det. Gosegrisen och jag for till stan i morse och tittade i leksaksaffärer, det är hans största nöje, som att gå på museum ungefär. Han tjatar aldrig någonsin om att han ska få utan pratar bara drömmande om vad han kanske okmmer önska sig när han fyller år. Det är fint. Idag fick mitt modershjärta en inmpuls och köpte en sympatisk lego-grej till honom för lite mindre än hundralappen. Jag blev så glad över att han ville ha fyra gubbar med portfölj, soptunna, radio och megafon hellre än de där förbaskade power miners. Så han fick den utan att han bad om det. Sen köpte vi nya innetofflor och gick på restaurang. Allt var frid och fröjd ända tills vi kom hem Sedan dess har han bara varit en otacksam skitunge som bara gnällt och skrikit hela dagen och åtminstone 10 gånger gnällt över att det är en dålig dag. Då har ändå fått lördagsgodis, en pappa som byggt lego-stad med honom i flera timmar, allt ovanstående samt läsk till maten. Vanligtvis borde det här vara en ovanligt bra dag. Funderar lite över hur han har det egentligen. Det måste vara tufft med en ny förskola, utan några kompisar. Han är ju ganska mycket blyg, så än så länge leker han bara med fröknarna eller lillebror och bästa kompisarna från förr kan ju inte komma hit och leka varje dag som förr. Nu har han inte träffat någon sedan innan jul och jag blrjar bli trött på att ringa dem och få nekande svar om att de är upptagna. Det kan ju inte de hjälpa, men jag får ändå lust att säga "Men GOSEGRISEN då!"

Så nu är det dags att plocka fram det STORA tålamodet och ha lite medkänsla med den stackars grisen istället för att känna förbjudna elaka känslor. Stackars älskade Gosegris :(

Fredagsmys

Kvällar som den här, när inspirationen tryter, är jag otroligt glad över vårt lokala thai-hak. En portion räcker till två och mycket smaskigt är det. Så nu väntar resten av på spåret, en sort guld och maten. Smackelack!

Lite urlakad

Igår när jag for hem från skolan och ända tills jag la huvudet på kudden kände jag mig liksom hög av energi och ork. Idag, inte så mycket. Åt en svullig lunch med några klasskamrater, kött med sås och nu känner jag mig fullkomligt färdig. Hämtade barnen tidigt idag, kl 14 och sedan dess har Gosegrisen pratat konstant. Jag har tyvärr inte orkat lyssna på allt han babblar om utan säger förstrött, ja, nej eller jasså där det passar in. Stackars barn och stackars mig, jag vill ju ta ett bad på ett hotellrum någonstans och sjunka in i en bra bok. Jag har inte ens orkat planera en god middag till ikväll, systembolags besöket gick däremot bra: gott öl och en flarra gin. Förr i tiden kunde jag fira med bara de ingredienserna...

Klart

Tentan är nu färdig, men ej inlämnad. Förhoppningsvis slipper jag tänka mer på den förrän vi får den tillbaka om tre veckor. I morgon tror jag att det ¨måste firas här hemma med en flarra gin kanske. Eller middag efter att barnen somnat, eller varför inte både och.

Karaktär

Idag kan jag stolt säga att det är min finfina karaktär som gör att jag inte köper en ski¨tstor godispåse. Att ha med sig frukt, mackor och matlåda gör såklart också sitt för att hålla sötsuget borta!

25 924

Inklusive mellanslag. Det är så många tecken jag har skrivit hittils på hemtentan, max antal tecken är 28 000. Det verkar ha haft effekt att jag hela tiden är beredd på att telefonen ska ringa från fröknar som ska rapportera om ledsna Gullebullar. Jag skriver som om jag har eld i röven och ändå känns det som om det är lite substans i texten. Tänk vad effektiv man kan vara med lite sund stress i kroppen.

Jag kom av mig

Precis när jag skrivit förra inlägget, ringde det på telefonen från dolt nummer. Inte bra. Mycket riktigt, Fröken på dagis tyckte att Gullebullen hade en dålig dag. Klockan var strax innan ett och han hade gråtit eller gnällt hela dagen med avbrott för lite lunch och bara 20 minuters sömn. Jag höll med om att det inte verkade vara någon bra dag och fick packa mig hemåt. Så nu är det dags att krypa upp i soffan och fortsätta där jag slutade i Huberman. Vilken tur att det är en skrivdag kvar innan tentan ska lämnas in. I morgon får nog Kärleken ta jouren.

Historiska vingslag

Jag sitter och läser igenom den äldsta boken i den här kursens litteratus, den är skriven av Leo Huberman redan 1936. Jag misstänker att det aldrig mer kommer dyka upp någon bok med samma ålder under hela utbildningen. Hur som haver, så läste även min far den här boken HT- 72 som han själv antecknat i pärmen. Tyvärr har han få understrykningar, men när jag läser de han har, kan jag inte låte bli att fundera över vad han tänkte och tyckte då, när han var nyss 25 år fylda. 25 år, min lilla pappa. Jag var inte ens påtänkt och min mor satt kanske och läste på samma institution som jag gör idag, helt ovetandes om den lille mannen som studerade Människans rikedomar av Huberman. Boken var ju förbövelen lastgammal redan då.

Glömde

Ett tag fick jag för mig att anledningen till att jag inte gick och köpte världens största godispåse var att jag inte hade råd till det. Hur kunde jag glömma bort att det faktiskt är min starka karaktär som gör att jag inte svullar godis så här i tentatider?

Ett modershjärta

Det gör ont, stramar och drar lite i mitt hjärta när Gullebullen förtvivlat försöker hålla kvar sig i overallen när vi ska in på dagis. Jag får ta av den med tvång. När den väl är av hämtar han sina skor på hyllan och försöker förgäves få på dem igen. För visst måste det vara så att om behåller ytterkläderna på, får han följa med hem igen. Stackars lilla pojke. Storebror står tappert och tittar på, men jag ser i hans ögon att han verkligen lider med lillebror. Det gör lite ont i mitt hjärta.

Skrivprocessen

Funderar
Ångest
Börjar trevande formulera en text
Det flyter
Stannar upp och läser
Får ångest
Skriver vidare
Det flyter
Börjar få slut på skrivutrymme
Får ångest
Är det relevant?
Har jag verkligen svarat på frågan?
Redigerar tidigare text
Får lite ångest
Bestämmer mig för att det är good enough
Får lite mer ångest
Jag går förhoppningsvis vidare.

I morgon

I morgon börjar en ny fas i våra liv. Livet som två heltidsstuderande tvåbarnsföräldrar. I drygt ett och ett halvt år har vi haft en mjukstart på tvåbarnsföräldra-livet, men i morgon, då jäklar kör vi igång. Det blir hårdstart för barnen som knappt känns färdiginskolade, 40 timmars vecka och både frukost, lunch, vila och mellanmål. De som hittils bara ätit lunch och gått hem vid kvart i tolv. Gullebullen har dessutom bara lyckats genomföra det tre gånger.

Så nu börjar alltså söndagar med schemapussel och ställningstaganden om vem som ska få satsa på vad den kommande veckan, om du lämnar då så kan jag hämta då, men då får du hämta då och så lämnar jag sen. Typ. Men jag vet ju att vi inte är unika på något sätt, de flesta föräldrar har det väl såhär och det vi har som kanske inte andra har är friheten att ta sig lite ledigt då och då. En blank dag i skolschemat kan faktiskt betyda en ledig dag hemma med barnen. Sån lyx är det inte alla som har. Samtidigt försöker vi ju göra helgen helig, så då gäller det ju att utnyttja just de där "lediga" vardagarna till plugg.

Nästa kurs börjar den 19e och tentan ska vara inlämnad den 15e. Det betyder att jag har tre lediga dagar utan ett enda måste från skolan. Jag längtar redan efter att ge barnen en ledig dag från dagis och känner jag min underbara idylliska och harmoniska familj rätt, så kommer hela lediga dagen vara en konfliktfri fröjd. Tuddilu!

Skryt

Jag fick ett sms från Kärleken som gjorde mig så stolt.

"W räknade just ut i huvudet att om han får 40 kr i femmor blir det 8 st"

Jag har sagt det förr, 5 år och ett matematiskt geni, det är min son det!

Dubbel utmaning

Jag har sedan nyår önskat mig att jag hade ett nyårslöfte som lät ungefär så här:

JAG LOVAR ATT BÖRJA SNUSA IGEN!

Jag hade inget sådant nyårslöfte utan senare försökte jag lova att sluta äta så mycket godis och annat skit istället. Dumma, dumma löften och ickelöften.

Nu sitter jag här och skriver hemtenta igen. Ca 10-11 sidor ska produceras fram till på fredag klockan 12. Utan snus och utan GODIS. Jag försökte först vara riktigt duktig och köpte ett paket tuggummi med lemon/lime-smak. Skittråkigt, tuggummi kan inte på något vis ersätta godis, så är det bara. Helt galet, det gick ju såklart åt skogen ganska snart då jag inhandlade en påse turkisk peppar bara för att överleva, det finns fortfarande kvar några karameller dock och det är ju faktiskt helt otroligt. Tilläggas bör att jag glömde min älskade ingefära hemma igår, så det blev extra dubbel-jobbigt.

Idag anlände jag till biblioteket mycket väl förberedd på eventuella motgångar och med resterna av den turkiska pepparn i fickan som back-up. väskan innehöll:

1 termos kaffe
2 äpplen
1 banan
1 stor påse med nöt- och russinmix
1 fin matlåda med köttbullar, potatismos och sås
1 välfylld snusdosa med ingefära i

Jag tror att jag kommer klara mig idag. Men vem lurar jag egentligen, jag har suttit och knaprat på lakritskarameller hela förmiddagen och istället för att ta en välbehövlig lunchrast pimplar jag kaffe i min magkatarr-ömma mage och behandlar min kropp allmänt illa.

Kärlek

Storebror till lillebror:

"Jag gillar dig min lilla dreggel-bosse"

Hur man kan förstöra en morgon!

Arla-mjölk-paketen har haft någon slags frukostkampanj. Med hjälp av olika bilder har vi fått förstå att allt går alltid dåligt om man inte äter frukost. Jag äter frukost, det gör dör det mesta (Gose)grisen också. Men han vet synnerligen hur man kan förstöra en morgon även om man har en stadig frukost i magen. Och snabbt kan det gå.

I morse gick han och jag upp tillsammans och allt var frid och fröjd ända tills Gullebullen vacklar ut från sovrummet. Jag sätter honom bredvid storebror som snabbt rycker snutten ur handen på honom. Gb blir självklart förtvivlad nyvaken som han är. Jag ger en mild tillrättavisning och hämtar Gg:s egen snutte, som han fått bara för att han alltid snor brorsans. Men den duger inte, den kastar han istället på lillebror som i rättvisans namn inte heller är på sitt mest strålande humör. Bråket om snuttefiltarna fortsätter och efter tio (10) milda tillsägelser brakar helvetet lös. Jag blir självklart skitförbannad och Gosegrisen likaså. Sen är det bara bara synd om Gosegrisen och allt är vårt fel och han har inte gjort något och antagligen älskar vi inte honom överhuvudtaget. HJÄLP! Vad matt jag blir. Tur för mig att jag bara kunde lämna cirkusen och åka till skolan istället.

Borde kanske tillägga att situationen hade lugnat ner sig betydligt innan jag stack, gillar inte att lämna honom om vi är arga på varandra.

Ätstört och/eller karaktärssvagt?

Eller så är socker en väldigt väldigt tung drog. I förrgår föreslog jag för kärleken att vi skulle sluta äta godis och sluta med att unna oss en massa snacks och skit hela tiden. Ska vi unna oss gott så ska det vara god mat som intages efter barnens läggning sa vi. Vi var överens och kärleken skulle inte ha några problem med det alls, hans svaghet är inte godis utan cocacola. Men vi får ingen läsk heller. Det började dåligt med att jag gick och nallade resterna av Gosegrisens lördagsgodis, sen var jag ju tvungen att snaska i mig en läkerolask. (Jag fiser ganska äckligt efter en hel läkerolask, undrar vad det kan bero på?) Idag gick jag till Willys för att köpa vindruvor, men det blev även en ask med philadelphia light och några smarriga bread sticks från Liba-bröd. Bara den utsvävningen är ju ganska illa, men väl vid kassan brakade allt åt skogen. Köp 2 påsar julskum för 10 kr. Inte bra. Jag stod länge och tvekade, inte på om jag skulle handla, utan vilka sorter jag skulle välja. Två påsar fruktskum, eller två påsar chokladdoppat skum eller en av varje. Det blev det senare. Skummet är ganska äckligt, speciellt det chokladdoppade. Nu är planen att jag ska vräka i mig allt snabbt och hoppas att jag blir spyigt äckligt mätt och aldrig mer vill äta godis. För det fungerar väl så?

Dagens visa...

...med tillhörande dans utspelade sig hoppandes mellan stolarna runt köksbordet.

Gosegrisen sjunger: Masurka och Gud, bajsa på Gud

Gullebullen körar: Bajs bajs bajs bajs bajs osv.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt den oandliga uppfostran mina barn får.

Om evighetsförkylningar och energi

Varje höst kommer den: förkylningen som inte går över förrän framåt maj. Varje höst tror jag att vi ska slippa den, att immunförsvaret äntligen har blivit starkt och att åtminstone jag ska få gå frisk hela vintersäsongen. Men icke. Såklart. Fredag den 27 november, på kvällen började jag hosta. (Innan dess hade hela familjen varit realivt friska förutom lite småsnoriga barn). När hostan försvann efter ca två veckor kom halsontet smygande, sen hosta igen och nu mycket snorigt och härligt öm i halsen. Men ingen feber, inte då. Jag är inte så sjuk och sliten, bara lite så där lagom för att aldrig känna mig helt frisk och kry och sprudlande av energi. Jag längtar så förfärligt mycket efter energi, den behövs till så mycket:

1. 2 st halvfriska dagisbarn
2. heltidsstudier förbåde mig och kärleken från och med måndag
3. hemtenta
4. slutseminarium
5. Göra färdigt och fint i lägenheten
6. Orka laga god och nyttig mat
7. Att både jag och kärleken bara har två lediga dagar i veckan, precis som alla andra (alltså kan jag inte lämpa över alla måsten på honom som ändå är hemma på dagarna)
8. Att ha sinnesro att klara av Gullebullens alla börja-dagis-förkylningar, med all skola som det innebär att vi missar. Antagligen det tuffaste med att båda föräldrarna pluggar och har barn.
9. Att ha sinnesro att lärarna på nästa kurs inte har haft vett att lägga ut schemat än, så att jag inte vet hur vi ska planera schemat til dagis. Studenter (oavsett om de har barn eller ej) kan väl inte behöva veta vad de ska göra om 14 dagar?

Superdatorn.

Det kom en ny dator hem till oss igår, eller vi fick ju såklart åka och hämta den i Bäckebol själva, men nu bor den hemma hos oss. Jag försöker bli vän med datorn och det är väldigt skrivvänliga tangenter. Det lyser mysigt oranget om den istället för kallt grönt. Den är blank och fin och alldeles tom. Snart ska alla våra bilder i kameran få flytta in. Många av dem ska framkallas, barnen behöver bilder till dagis för ett familje-kollage på väggen. Nu ska jag tyvärr använda finfina datorn till att betala tråkiga räkningar. VI råkade visst glömma bort det i jul- och nyårsmyset.

10 år

Såg en trevlig idé på Verldensgang och lät mig inspireras, eller snarare stal jag konceptet rakt av. Det som skrivs har däremot hänt mig och ingen annan.

2000
Komvux. Arvikafestivalen, debut som funktionär på riktigt. Pussar på kärleken ibland om alkohol är inblandat. Fiskefabriken i Norge.

2001
Fiskefabriken. Arvikafestivalen, debut på campingen. Litteratusvetenskap i Stockholm, vantrivs med både studier och staden. Åker aldrig mer tillbaka dit efter jullovet. Mexiko baby!

2002
Kollektivet Orgeln. Capingsamordnare. Blir kär i kärleken. Dokumentär. Grekland 2 veckor med Kärleken. Blir sambo.

2003
Posten i Oslo. Tråkigt med distansförhållande. 107:an. Vantrivs i charken på Konsum. Dokumentären sänds och mina "15 minutes of fame" är därmed förbrukade. Blir gravid. Ojsan. Mycket eksem och skitjobbigt.

2004
Graviditeten blir fröjdefull, eksem bättre. Världens bästa Gosegris föds med en stor dos dramatik. Ganska lugnt och tråkigt liv som föräldraledig. Stor omställning när jag tänker tillbaka på det.

2005
Det blir roligare och jobbigare att vara förälder. Mexiko med baby. Vi köper radhuset. Jag börjar studera till lärare. Vi förlovar oss i Göteborg. Kärleken säger upp sig och söker till läkarlinjen.

2006
Han kommer in. Radhuset säljs. Vi gifter oss. Vi flyttar. Mycket påfrestande höst för mig utan jobb, förskoleplats eller föräldradagar kvar.

2007
Förskoleplats till Gosegrisen. Dagisvikariat till mig. Sommarsemester på campingplats. Blir gravid igen. Brorsan blir gravid.

2008
Två mysiga 60-års kalas, båda mammas. Den gulliga bullen föds. Blir faster. Rolig föräldraledighet. Farmor dör. Jul i Dalum. Kommer på vad jag ska bli när jag blir stor

2009
30 år. Lång skön ledig sommar. Camping. Barnfri weekend i Halmstad. Börjar plugga till socionom. Flyttar hit.