Tungt, tungt och tungt

Jag känner mig sönderstressad. På gränsen till ett sammanbrott. Är i sånt där tråkigt stadium i stressen att även om ljuset i tunneln inte är långt borta, så känns det som en evighet dit, som om jag måste bestiga världens högsta berg för att komma dit. Jag kan inte ens förmå mig att känna glädje över den förhoppningsvis trevliga och lediga helgen. Jag är så trött. Jag behöver vara ledig och bara göra det jag känner för, inga jävla måsten. Ikväll är det vårutflykt med Gosegrisens skola. Den får jag ta själv. Det hade väl inte varit några problem om jag hade känt mig pigg och Gullebullen inte var en virvelvind så att jag antagligen inte hinner grilla vår korv, ge Gosegrisen uppmärksamhet eftersom jag med största sannolikhet måste jaga runt Gullebullen överallt.

Åhhhhh!

Jag behöver få gnälla, få vara ledig och få ha roligt!