Dagen efter, en ny dag!

Idag värker benen något ofantligt och att gå trappor är ingen lek vill jag lova. Men jag är otroligt stolt och nöjd över gårdagens resultat. Jag hade ju hoppats på en tid under två timmar och att då springa på 1:57:51 känns fantastiskt. Att jag sedan slog Kärleken med 14 sekunder är ju bara en bonus!

Idag ska vi fira Gullebullen igen med mormorn och morfarn och även morbrorn och J som inte kunde vara med förra helgen. Jag ser fram emot en dag med min fina familj innan veckan stress och stoj börjar igen.

För övrigt kan jag meddela att allt blir vardag och Kärlekens pendlande känns inte lika betungande längre. Man vänjer sig liksom. Men kommande två veckor kommer han jobba kväll, så vi får väl se om jag är lika positiv då. Jag får åtminstone hjälp med lämningen på morgnarna, alltid något.