Så är jag uppfostrad

(bild lånad från interflora.se)

Den här buketten skickade jag till mor igår. Inte på Mors dag, för enligt min förnämliga uppfostran så ska vi hedra våra mödrar, alla dagar - året om. Vi ska inte falla för något kommersiellt dravell inte. Då får man som mor nöja sig med att bli hedrad på dagar som inte är Mors dag. Och hon är verkligen värd att hedras årets alla dagar. För hon är den bästa mamman jag har!

(Men nu är jag lite nyfiken mamma, är bilden något så när likt buketten som verkligen fick?)

Fråga ett, sista frågan!

Jo, en sista fråga på mellan två till tre sidor ska jag väl klara av fram till på fredag. Det är bara ett litet problem. Vi ska utgå från en samtalssituation under våra rollspel som vi hade i slutet av mars och jag kommer inte ihåg någonting. Jag kommer liksom bara ihåg en vag känsla. Det är lite svårt att utgå från det. Jag måste även utgå från och reflektera kring en etisk frågeställning kopplat till exemplet. Jag undrar om jag ska reflektera kring om det är okej att hitta på en samtalssituation i en tentafråga...!?

Kolla, kolla, kolla!

Trots tungt, tungt och tungt har jag faktiskt lyckats skriva tre sidor idag. Och klockan är bara två. Nu är det bara en fråga kvar. Kanske kan jag se ljuset i tunneln i alla fall!?

Tungt, tungt och tungt

Jag känner mig sönderstressad. På gränsen till ett sammanbrott. Är i sånt där tråkigt stadium i stressen att även om ljuset i tunneln inte är långt borta, så känns det som en evighet dit, som om jag måste bestiga världens högsta berg för att komma dit. Jag kan inte ens förmå mig att känna glädje över den förhoppningsvis trevliga och lediga helgen. Jag är så trött. Jag behöver vara ledig och bara göra det jag känner för, inga jävla måsten. Ikväll är det vårutflykt med Gosegrisens skola. Den får jag ta själv. Det hade väl inte varit några problem om jag hade känt mig pigg och Gullebullen inte var en virvelvind så att jag antagligen inte hinner grilla vår korv, ge Gosegrisen uppmärksamhet eftersom jag med största sannolikhet måste jaga runt Gullebullen överallt.

Åhhhhh!

Jag behöver få gnälla, få vara ledig och få ha roligt!

Underbara barn

När jag kom hem och skulle låsa upp dörren fick jag syn på ett rött hjärta som var fastklistrat på dörren. Det stod:

"Mamma vi älskar dig"

Gosegrisen hade skrivit så fint och till och med Gullebullen hade signerat med sin begynnelsebokstav. Åh vad det värmde i hjärtat.

Åhhh neeeeeej!

Den sista tidens stress har fått konsekvenser. Magkatarren slog till som knytnäve i magsäcken. Konstanta rapningar, illamående och en sån där tråkig trötthet infinner sig just nu. Det får bli slut på kaffe och godis som tröst när tentaskrivande känns tungt och tråkigt. Idag knaprar jag novalucol istället. Det är inte den ultimata medicinen, men var allt de hade att erbjuda på 7 eleven. Blööö!

(Att jag drack tre glas rosé igårkväll bidrog säkert till dagens fysiska dilemma) Stackars mig.

Ännu en dag i tentans tecken (och lite om vad som komma skall)

Jag formulerade (i huvudet) den första meningen som fråga 3 ska börja med på vägen till biblioteket idag. Jag skrev ner den. Det står: enligt ---- ska man tänka på -------- när man -------. I den utredning jag har läst har de---------. Vilken bra start va!? Hur som helst så var det faktiskt förlösande. Jag har kommit på hur jag ska angripa frågan och texten. Jag hoppas att det ska göra det lättare för mig att skapa en struktur i mitt läsande och skrivande.

Det börjar för övrigt tära lite på familjens krafter att båda föräldrarna aldrig är hemma samtidigt, förutom på kvällarna då. Men jag satsar hårt på att bli klar med tentan redan på fredag (men helst på onsdag) så att vi kan få en långhelg tillsammans. Och vilken långhelg vi ska ha sen. Vi ska göra tradition av återträff med barndomsvännerna och yr.no säger att det ska bli 26 grader varmt och solsken. Jag hoppas på en underbar helg med familj och nostalgi (och en färdigskriven tenta).

Kärleken jobbar bara kväll en vecka till, sen blir det kanske lite mer ordning på torpet. Jag ska jobba ganska lite i juni och ser framemot att kunna vara ledig med mina barn och kanske mina föräldrar. Mest av allt ser jag framemot Gosegrisens 7-årsdag och att få handla presenter som han önskar sig så mycket. Jag har däremot inte orkat börja tänka på hans kalas än, och det behöver verkligen göras. En klasskompis till honom fyller år på samma dag, så det första jag måste göra är att kontakta hans föräldrar för att kontrollera att deras kalas inte krockar (de lär ju konkurrera om gästerna annars). Sen måste vi kanske hyra en lokal, blir det ca 15 barn kan det bli lite väl trångt i vår tvåa.

Men det är faktiskt ett problem jag får ta tag i ikväll kanske. Nu ska jag försöka ta vara på den där goa känslan jag hade när jag anlände till biblioteket.

Ett steg efter

Jag ligger lite efter i min planering. Först nu gjorde jag färdigt den fråga jag skulle varit färdig med i torsdags. Det betyder att jag måste ladda om nu för att ta tag i frågan jag har som mål att bli färdig med senast i morgon. Åhhh, det känns så tungt (och i ärlighetens namn så jäkla tråkigt). Efter lunchen förtjänar jag nog en stor påse godis tror jag minsann. Kanske kan kritisk utredningsmetodik bli riktigt inspirerande då...?

Lugnet

Jaha, så vet vi då, lite mer av vad framtiden har att bjuda på. Beskedet var tungt, men samtidigt föll nog en stor tyngd från allas axlar. Jag avsa mig ett stort ansvar för klassfesten och deltog bara i förberedelserna. Kvällen ägnades istället i samvaro med bror och familj och ett stort stycke galghumor. Det var något om en makalöst god porterstek. Porterstek det löser det mesta vet ni! Hur som helst så är det tentaskrivning som gäller för hela slanten, hela helgen. Och det finns en chans att fokus faktiskt kommer vara bättre nu än under veckan.

Snart halvvägs:

Hälften av tentan, sidmässigt, är snart skrivet. Jag önskar så att jag även kunde känna att det innehöll lite substans också. Men det verkar inte vara en sådan dag idag...

Sicken dret!

Åhhhhhhh. Idag (hittills) är en sådan där dag när jag helst skulle vilja gå och lägga mig i sängen och stanna där hela dagen. Men det har jag såklart inte tid med. Och på grund av vissa logistiska skäl tvingas jag sitta hemma och skriva idag, med för lite kurslitteratur tillgänglig för att det ska kännas helt bra. Jag har en deadline i dag. Jag ska även på möte på höstens eventuella praktikplats. Trist att gå dit med den här hopplösa känslan. Hoppas det blir bättre snart.

Blölölhölöhlhölhöölhöh!

Ojojoj, behöver nog ta lunch!

Det är en sån där hålla-tummarna-dag igen. Och jag har trots det lyckats hålla ett mycket bra fokus på läsningen inför nästa tentafråga. Jag var riktigt imponerad av mitt fokus och min struktur. Så ringde telefonen och hon som har hand om höstens praktikplatser ringde för att erbjuda en plats som låter mycket intressant, dock lite väl smal. Jag måste ju ringa experten mamma för att konsultera och jag blev inte så mycket klokare på det, mer än att hon verkligen tyckte att det området var väldigt roligt och positivt. Så nu är all fokus borta. Det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Allt annat som snurrar i huvudet (bland annat en stor längtan efter sommarlov, Gosegrisens klassfest på fredag och idiotiska tankar på att sluta snusa) samtidigt som jag försöker fokusera har jag kunnat hålla på avstånd fram till nu. Hoppas att en lunch ger mig tillbaks mitt fokus. Jag behöver mitt fokus. Om två veckor är det sommarlov, det är bara att hålla ut. Halleluja!

Reflektion

Nu har jag en plan och känner mig alldeles snart redo att börja skriva. Men jag märker att varje gång jag känner att jag får ett genombrott eller får en ny idé, så måste jag ta en paus (spela lite, gå in på fb eller blogga) innan jag genomför idén. Varför gör jag så? Det kanske är ett vinnande koncept!?

*suck*

Åhhh, i dag ska jag bli klar med ytterligare en delfråga och det känns som om jag har en lååååång lång uppförsbacke framför mig. Motivation infinn dig! Mitt senaste inlägg var bara falskt. Inga pusselbitar föll på plats. Struktur infinn dig!

Så mycket bättre

Jag fullkomligt älskar när kaosets pusselbitar börjar lägga sig på plats, och en disposition och en text så sakteliga börjar ta form i mitt huvud!

En typiskt bläig måndagmorgon

Hela familjen var supertrötta i morse, trots att vi la oss skapligt tidigt igår. Vi fick väcka barnen 6.45 som inte hade rört en fena trots att föräldrarna snoozat i en halvtimme. Gosegrisen vaknade minst 1 timme och 15 minuter senare än han brukar göra. Jag önskar så att vi hade haft tid att ta sovmorgon idag, när mormorn och morfarn dessutom sov över. Men morgonen som skulle vara lugn för att Kärleken jobbar kväll och därför kan hjälpa till med lämning, blev inte alls lugn när jag upptäckte att en av mina biblioteksböcker inte gick att finna. Jag hade den hemma i fredags (när jag var så duktig och effektiv), så De

Och nu försvann 75 jävla procent av det här blogginlägget så nu är jag ännu mer förbannad och lägger ner skiten för den här gången.

SKIT OCKSÅ!

Dagen efter, en ny dag!

Idag värker benen något ofantligt och att gå trappor är ingen lek vill jag lova. Men jag är otroligt stolt och nöjd över gårdagens resultat. Jag hade ju hoppats på en tid under två timmar och att då springa på 1:57:51 känns fantastiskt. Att jag sedan slog Kärleken med 14 sekunder är ju bara en bonus!

Idag ska vi fira Gullebullen igen med mormorn och morfarn och även morbrorn och J som inte kunde vara med förra helgen. Jag ser fram emot en dag med min fina familj innan veckan stress och stoj börjar igen.

För övrigt kan jag meddela att allt blir vardag och Kärlekens pendlande känns inte lika betungande längre. Man vänjer sig liksom. Men kommande två veckor kommer han jobba kväll, så vi får väl se om jag är lika positiv då. Jag får åtminstone hjälp med lämningen på morgnarna, alltid något.

Dagen D (G)

Idag gäller det alltså. Det är meningen att jag ska springa 21.1 km. Jag har alltid ansett att resten av mina familjemedlemmar varit lite dumma i huvudet som ägnat sig åt sådant självplågeri, men idag är det alltså meningen att jag ska sälla mig till den skaran. Jag är mycket nervös och orolig för att massa konstigheter. Bland annat att jag ska behöva skita under loppets gång, behöva söka upp en bajamaja och på så vis få ett sämre resultat. Jaaa, mycket ska man oroa sig för. Annars ser jag faktiskt framemot det och kanske framförallt till kvällens middag och partaj. Hoppas att jag har krafter kvar och orkar hålla mig vaken...

Städningen går snabbt och lätt idag. Det är skönt att ha något annat att tänka på och barnen (peppar, peppar) leker underbart fint tillsammans just nu. Det är mycket ovanligt att de leker, mest brukar de busa.

OK. Wish me luck!

Fokus var ordet

klockan 11.32 var jag klar med den här veckans deadlines, vilket innebär att jag från och med nu kan ägna mig åt städning, nervositet inför morgondagen och att hålla tummarna. Fan vad gött att bevisa för mig själv att jag kan fokusera hemma också, om jag bara har en strategi. Framöver kommer jag dock behöva många fler böcker från biblan så det blir nog bra att fortsätta där på måndag.

Jag tror jag börjar resten av dagen med att göra en inköpslista inför morgondagens fest. Också lite lunch på det knorrar magen som påminnelse.

Om riskanalys och nervositet

Jag fick för mig att det skulle vara tidseffektivt att plugga hemma idag trots att jag vet att jag inte brukar prestera vidare mycket här hemma. Effektiviteten ska bestå i att jag slipper minst en timmes åkande sammanlagt och att jag kanske även hinner plocka och städa lite här hemma inför morgondagens göteborgsvarvskalas. Risken är dock stor att jag lägger mest tid på det sistnämnda, vilket inte bör prioriteras egentligen. Jag har försökt att intala mig att verkligen skärpa mig idag, då kommer jag gott och väl hinna med båda sakerna. Så nu ger jag mig fram till 13.00 att verkligen fokusera på mina två första delfrågor vars deadlines går ut idag och efter det får jag ägna mig åt städning och annat viktigt som kanske lite mental förberedelse inför morgondagens utmaning. Jag är så otroligt nervös att jag har mycket fjärilar i magen. Halva jag är övertygad om att det kommer gå åt helvete och om jag inte får bryta kan jag kanske räkna med en måltid på 2.30. Andra halvan längtar och ser verkligen framemot tävlingen och har goda förhoppningar om att det ska vara som folk säger, att det är jättekul att springa ihop med så många andra och när publik tittar på och att det därför brukar gå bättre än vid träning. Jag startar dock så sent så det finns en viss risk att publiken hunnit gå hem innan jag sprungit färdigt.

Men först, fokusering och framför allt produktion av tenta.

Angående hålla-tummarna-dagen

Ibland får man förlänga sitt tummehållande en vecka eller så. Så jag kör vidare med min tidigare strategi, håller en mentaltumme och försöker fokusera på hemtentan. Det funkar faktiskt rätt så bra.

Ibland så blir det så bra!

Den här dagen har stressat mig enormt varje gång jag sett på den i kalendern. Bara vetskapen att jag skulle ta med Gosegrisen på ett öron besök som det i kallelsen stod skulle ta ca 1.5 timmar har gjort trött. Gg som hatar att gå till doktorn. Och inte nog med det, jag har tyckt att sjukhusbesöket varit ett mycket ovälkommet avbrott i mitt tentafokus. Men dagen har varit fantastisk. Jag fick inget gjort på tentan, men kanske behövde jag en ledig dag! Här kommer det fantastiska med dagen i punktform:

- vi kunde ta det riktigt lugnt i morse eftersom Gg inte skulle till skolan.

- Det var grymt bra att ha en gammal Ford att köra dit i så vi slapp ta lokaltrafiken.

- Gg skötte sig exemplariskt under hela besöket

- Det ledde till lämpliga åtgärder (vilken socialtantsformulering...)

- Jag har haft ett otroligt och överraskande tålamod idag

- Jag fick med båda barnen in från gården utan bråk

- När vi gick in sprang inte Gullebullen 18 varv ute i loftgångarna som han brukar

- Gb tog även av sig sina skor helt själv utan bråk så fort vi kom in

- Gg kramade mig och sa att det var en bra dag eftersom vi inte bråkat en enda gång, världens bästa är han!

- Som belöning för en fantastisk dag fick han gå med sin far och handla plockmaten till morgondagens fredagsmys, trots att klockan är läggdags för länge sen.

- Jag fick lägga Gb ensam och nu ligger han och snusar gott bredvid mig i sängen.

Den här dagen ska jag vårda och tänka på när det är tungt. Beviset för att man kan ha en konfliktfri dag, bara alla (jag) anstränger sig lite.

Underbart sällskap

Gosegrisen och jag har varit på hörselkontroll. De vill operera in rör. Det vill jag med att de ska göra på honom. Då kanske vi inte behöver bli så frustrerade när han inte hör (förutom när han bara är disträ och ignorerar oss). Gosegrisen är redan orolig inför sprutan han kommer få, så vi tagen heldag tillsammans med lunch på kanske Sveriges godaste pizzeria. Samtalen är underbara och han skötte sig verkligen perfekt under all väntan och de fyra olika kontrollerna. Ibland blir saker så mycket bättre än vad man väntat sig. Nu håller vi tummarna för att ingreppet blir så tidigt i juni som möjligt.

Rusar som en tjur rakt in i nästa!

Har stångat mig blodig för att få till en kort, koncis och oredentlig text på endast 1.5 sidor, men det är ju ta mig fan omöjligt. Så nu lämnar jag sexualitet som maktaspekt och går vidare till nästa del av den låååånga frågan. Hoppas att det skav ara lättare att applicera en vettig maktaspekt på den handlingsstrategin istället. Som sagt, jag rusar som en tjur rakt in i nästa!

(Och skapar en helt ny etikett, tentaångest, jag begriper inte varför jag inte gjort det tidigare. Det är ju inte ett nytt ämne på den här bloggen på något vis...)

Tar det här med kolhydratladdning på stort allvar

Men idag har jag lärt mig av misstaget med godiskoman från häromdagen och även köpt en stor kopp kaffe!

Hålla-tummarna-dag

Idag är en sån där dag då jag helst skulle vilja sitta och hålla tummarna hela dagen. Men istället får jag sitta i skolan och håller därför en mental tumme att vi får bra besked från K-stad ikväll. Men jag håller också tummarna att jag orkar hålla ett nödvändigt fokus på min tenta idag. Min första deadline går ut kl 16.00 i eftermiddag...

Struktur i kaoset

Strukturen för tentan börjar ta form. Och som en sista åtgärd, för att få en bra översikt, gjorde jag nyss ett ordentligt schema för mig själv där jag markerade i kalendern vilka dagar jag skulle vara färdig med de olika frågorna och delfrågorna. Det känns skönt. I morgon ska jag vara färdig med den första delfrågan. Då är det ju bara att sätta igång då.

Mitt livs roligaste toabesök!

Det var visst någon som inte tänkt till här. Världens roligaste klotter!

Borttappat och upphittat

Borttappat idag:
Min handväska med plånbok i.
Två stycken cyklande 6-åringar.

Upphittat idag:
Min handväska med plånbok i (den hängde kvar på samma stol jag glömt den vid, trots att det gått två timmar!)

Två stycken före detta cyklande 6-åringar (som väntade vid dagis, vilket jag aldrig trott att de skulle göra)

Ett rätt så dåligt humör. (vilket är konstigt eftersom jag inte tappat bort det och sannerligen inte letade efter det)

Soverfarenheter från tyst läsesal:

Kan nu av egen erfarenhet utfärda en liten varning om vad som händer om man somnar i en stor läsesal hängande över sin lilla arbetsbänk.

- Höger hand somnar

- Vänster ben och fot somnar, om det råkar vara det benet som ligger underst när du för bekvämlighetens skull har benen i kors under bordet

- Hela höger arm somnar och du kan även känna dig lite öm i överarmen efter att ha vilat ditt kunskapstunga huvud på den.

- Det finns även en viss risk att du får röda märken i ansiktet efter tröjan som du lutat ditt huvud mot.

I övrigt så sov jag gott och Godiskomat tycks ha gått över. Så om du kan ha överseende med dessa bieffekter rekommenderar jag starkt en lite lur i en läsesal (som dessutom är behagligt tyst även om jag säkert delar den hundratalet andra!)

Godiskoma

Jag råkade köpa en påse med godis. Jag tyckte visst att jag var värd det och den var fantastiskt god. Men nu, ca 15 minuter efter att den är slut, infinner sig godiskoman. Jag blir så trött så att jag lätt skulle kunna lägga mig med huvudet på bordet och somna en stund. Så störigt att jag för det mesta glömmer att kalkylera med den bieffekten.

För övrigt tycker jag att jag varit duktig idag. jag har fortfarande inte skrivit en enda mening på tentan med det börja så sakteliga formulera något i min komadrabbade hjärna. Alltid något.

Söndagsångest, majångest eller bara lite sliten?

Jag är vansinnigt trött nu. Ser framemot att lägga barnen och kanske råka somna själv. Är inte van vid att vara vaken ända till 01.00 som jag var i natt. Tur att det är eurovision bara en gång om året. Känner mig inte ett dugg redo att börja en ny hysterisk vecka och ta tag i min tenta på riktigt. Men det är väl bara att flyta med, det är visst inte så mycket annat att välja på...

21.11

Och där kastade även Gullebullen in handduken. Det blir visst vuxenkväll i kväll.

20.58

Två minuter innan det börjar. Ger min älskade, kloka och otroligt trötta Gosegris upp. Han konstaterar att han ändå kommer få veta vem som vann i morgon. Vi får Gullebullen som sällskap istället. Frågan är om han är vaken länge till...?!



Nerbäddad i soffan och med snutten i högsta hugg somnar han nog snart om jag sänker volymen på tv:n lite.

3 år

Idag firar vi vår underbara Gullebulle. Om 15 minuter kommer gästerna och lägenheten är mirakulöst färdigstädad. I år är nog första gången som jag inte bakat en enda liten grej till ett barnkalas. Vi bjuder på glasstårta och köpebullar och kakor. Det blir bra. Golvet är fullt av ballonger och barnen leker snällt för första gången idag. Robyn och Röyksopp gör sitt för att bidra till en mycket god stämning. Då börjar väl kaoset snart!

Höll ut till låt nr 10

Erik Saade hade start nummer åtta. Innan tionde bidraget var slut sov han, min lilla Gosegris.

Hysteri i kubik

Jo, som jag redan nämnt och gnällt lite om så pendlar ju Kärleken nu och kommer hem runt 18 varje kväll. Det innebär att jag själv får dras med hämtningar varje eftermiddag. Jag hämtar oftast tidigast 16, vilket innebär att vi alla (3) är så där härligt eftermiddagssura och allmänt känsliga. Mitt i all hysteri ska jag försöka laga middag, vara tålmodig och ha något som jag tror kallas principer. De två senare sakerna går det sisådär med. Min korta stubin brukar ha brunnit ut innan vi ens hunnit hem och innanför dörren. Ofta brukar den brinna av i dörren på dagis eller på gården så att resten av världen får höra mina (och barnens) utbrott. Mina principer har falerat totalt och jag har försökt rädda situationen med både erbjudande om film och ohämmat data/tv/game boy-spel. Men idag fick jag för mig att vara principfast och förbjöd allt vad TV och spel hette för bägge barnen. Det hade en mycket dålig effekt på mitt tålamod, men nu efter en timmes kaos verkar lugna lägga sig lite. Det är bara Gullebullen som är vansinnig över att hans tunisiska kamel inte går att sätta fast på toaletten med dess gummipropp. Värre utmaningar har jag varit med om. Ikväll är det schlager och Gosegrisen ska få vara uppe sent. Det ska bli intressant att se vad får för effekt på morgondagens eftermiddag och kväll...

Gillar glada och generösa bibliotikarier!

Jag skulle skriva ut inbjudningar till Gosegrisens klassfest och gick till informationsdisken på biblioteket för att köpa kopieringskort. Den trevlige mannen i kassan:

- förklarade att det i längden lönade sig att köpa ett laddningsbart kort, men erbjöd mig ett gratis som han hittat på gatan utanför

- hjälpte mig att växla min skrynkliga 50-lapp och visade mig hur laddningsapparaten fungerade

- gick pedagogiskt med mig bort till skrivaren och pekade på de tydliga instruktionerna som visade vad jag gjort för fel och som även tydligt beskrev att man inte ska skriva ut om det blinkar en orange varningslampa. (vilket jag totalt ignorerat och därför fått ut och betalat sju kopior av någon annans dret)

- Sa vänligt att han tyckte instruktionerna var glasklara, klappade mig på axeln, log och gav mig ett nytt kopieringskort med 25 kopior på!

- Lyckades med detta utan att verka nedlåtande eller otrevlig på något vis.

Service när den är som bäst alltså!

Finkamma litteratur och luskamma barn

Det är vad som står på dagens to do. Litteraturen blir dock inte så finkammad, mest skummad. Jag hoppas dock att mina barns här blir ordentligt finkammat och att vi inte hittar en endaste liten levande varelse i det. Bläää! Är dock orolig att ingen av dem ska ha tålamod att sitta still tillräckligt länge för att kunna genomföra kammandet konfliktfritt. Inser att jag får inhandla klubbor som muta. Det kan lindra konfliktbenägenheten lite. Satan vad det kliar i hårbotten, hoppas det är eksem eller inbillning...

Jag gjorde min läxa, jag har en strategi:

Idag ska jag orientera mig i den litteratur som jag tror krävs för att besvara den mastigaste frågan. Först ska jag dock försöka bestämma vilka fyra inriktningar jag ska välja på den frågan. Datorn har fått stanna hemma, den distraherar för mycket... Så, då är det väl bara att hugga i då!

Dagens to do:

Jag har bestämt mig för att ge mig själv en dags ledigt innan jag börjar med tentan på riktigt, men jag gav mig själv ett villkor för att få ledigt; innan dagen är slut ska jag ha kommit på en bra strategi hur jag ska angripa tentan och plugget när jag väl far in till biblioteket i morgon, så att jag inte famlar i blindo som jag hittills gjort i mina tankar. Så jag presenterar dagens to do:

1. Göra upp en bra strategi hur jag ska angripa pluggandet och tentaskrivandet den sista månaden.

2. Jag ska handla födelsedagspresenter till Gullebullen

3. Jag ska försöka plocka i hela lägenheten (och sedan försöka hålla det så till på fredag när det borde bli dags att dammsuga och skura).

4. Tvätta

Bara så ni vet

Jag vet (eller åtminstone misstänker) att jag redan nu är rätt så enformig i mina inlägg här på bloggen och jag kan meddela att den närmsta månaden kommer den antagligen inte handla om annat än om:

Tentaångest

Stress

Kalas

Träning

Göteborgsvarvet

och

Tentaångest igen

Som sagt, bara så att ni vet!

(Om jag mot förmodan råkar skriva om något annat så blir ju det en förhoppningsvis positiv överraskning!)

Jo men visst är det så!

Vi har blivit "mamma" och "pappa" igen. Ordningen är återställd och det känns fint faktiskt.

Undrar om jag blivit "mamma" igen!?

Jag gick här förut och tänkte på min älskade förstfödde son. I tanken hörde jag honom kalla mig "mamma", vilket han inte gjort sedan han var drygt tre år gammal. Jag har mot min vilja blivit kallad för Lisa istället för mamma. Men jag undrar om han inte har bytt tillbaks till "mamma" igen utan att jag märkt något. Jag ska undersöka saken i eftermiddag. Kanske är det så att han fortfarande kallar mig Lisa, men jag har börjat höra "mamma" istället. Det ska bli spännande att se hur det egentligen ligger till.

Liten känsla av lättnad

Den 8 juni tar jag sommarlov. Det ska bli så otroligt skönt att få slippa skolan ett tag, men jag har de sista veckorna haft ångest och känt mig stressad över hur i all världen jag ska överleva fram till dess. Jag kommer ha fullt ansvar för barnen under veckorna och samtidigt känna att jag har tid och ro att skriva färdigt en bra hemtenta. Igår fick jag mitt preliminära arbetsschema för sommaren. Det ser väldigt bra ut. Jag kommer vara ledig några extra veckor vilket verkligen känns välbehövligt. Kärleken kommer ju fortfarande bara vara ledig två veckor, men jag får lite mer. Det blir väldigt bra med tanke på att det är praktiktermin hela hösten, så det kommer bli som att jobba då också. Ja, så nu har sommarångesten släppt ganska mycket, jag trivs ju faktiskt ändå väldigt bra på mitt och jobb och tycker om det! Nu ska jag bara klara av den här sista månaden genom att försöka knåpa ihop en bra hemtenta och suga åt mig kunskap, fixa att vara en bra morsa till mina barn och att klara av att springa göteborgsvarvet (helst under två timmar som sagt) helst utan att inskränka för mycket på våra numera mycket heliga helger.

Stressad

I dag får vi vår hemtenta och vi har fyra veckor på oss att skriva den. det kan ju låta mycket, men det är en otroligt omfattande hemtenta med över 3000 sidor kurslittertur till. Jag har väl hittills kanske skummat ca 1000 av de sidorna. Sen är det ju det här med Kärlekens pendling som gör att jag får ta huvudansvaret för barnen också. Och så är det ju det andra som händer i maj, med klassfester, dagisfester, utvecklingssamtal, göteborgsvarv och barnkalas. Och min sista plugghelg innan tentan ska vara inlämnad är det nostalgikalas i Huset. Jag hoppas att jag är färdig då, så att jag får långhelg, men hur i all världen ska jag hinna!?

En stolt bojkottare!

Det HÄR gör mig så himla ledsen! Och jag tror faktiskt på Ola. Jag gör det. Det jag däremot inte tror utan VET är att expressen, aftonbladet och GT är ena riktiga jävla skittidningar. Jag har inte läst en rad ur varken expressen eller aftonbladet sedan i augusti, bara om jag av misstag klickat på en länk på fejjan och inte förstått att det var en länk till dem. Jag tänker fortsätta med det. Jag kan inte för allt i världen försvara att jag skulle läsa tidningar som publicerar så jävla mycket smörja, hänger ut brottslingar med bild innan de är dömda och utnyttjar människor som drabbats av sorg och tragedi. Jag har besparat mig många irritationsmoment varje dag sedan jag slutade läsa skiten. Nyheter kan jag få till mig på många andra vis. Så, vad säger ni? Är ni med på min bojkott?

Tänker ha en underbar lördag!

Det är faktiskt väldigt skönt att vara hemma hos min underbara familj igen. Jag har höga förväntningar på dagen (det kanske är dumt?). Jag planerar att skita i allt vad städ och plock heter och bara ägna mig åt familj och äventyr. Jag hoppa att dagen kommer innehålla smidig hämtning av bil tillsammans med Gullebulle, trevligt besök på leksaksaffär för att inhandla födelsedagspresent till kalaskompis, att barnen går med på Burger King istället för Mc Donald´s (så att jag kan få chili cheese), att Gosegrisen har kul på sitt kalas på museet och att vi andra har kul på samma museum medan vi väntar. Sedan hoppas jag på de 18 grader som GP utlovar och att vi lyckas komma på någon smaskig middag idag. That´s it. Mer begär jag inte.

The Wall

Jag var med om mitt livs konsert eller föreställning eller show igår. Idag är jag liksom hög av känslan och samtidigt känner jag en sorg och tomhet över vetskapen att jag aldrig kommer få uppleva det igen. Jag mest suckar hela tiden, både av lycka och av sorg. Jag tror jag är lite kär i Roger Waters. Och mina tårar sen. Jag hade verkligen förväntat mig att jag skulle grina och hade ganska klart för mig när det vet som mest troligt att det skulle ske. Så kom tårarna helt oförberett till Vera Lynn och Bring the boys back home. Han hade så otroligt starka bilder till de låtarna och i kombination med otroligt mäktig och pampig musik var det omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Jösses, vad ska jag ta mig till? Jag måste få se det här igen och igen och igen...

Fortsätter i kärlekens tecken:

Jag fortsätter med låtar från vår vigsel. Jag är visst mycket nostalgisk just nu. Den här låten "tågade" vi in till. Oerhört nervösa var vi och jag kunde inte sluta le. Jag bara log och log. Till slut fick jag kramp i kinderna.

Dagen D (W)

Idag far jag iväg och gårdagen ägnades åt att bara peppa inför kvällens konsert. Självklart börjar dagen på sämsta möjliga sätt. Redan vid femtiden börjar äldste sonen vara förbannad över att det är fullt i vår stora säng och han surar över att han inte får plats. Utslagna som vi andra är ignorerar vi honom så gott det går, men den sköna sömnen är ju såklart förstörd. Nu har jag lätt huvudvärk och trötta och ömma axlar. Undrar om jag sovit illa eller burit för tung ryggsäck på sista tiden. Om några timmar lämnar jag barnen på deras skola och förskola och sedan tänker jag åka iväg och ha the concert of my life. Men först måste iprenen verka och jag måste ta det viktiga beslutet om jag ska ha med någon kurslitteratur att kanske kanske läsa på den långsamma tåget hem igen. Jag borde, men med tanke på mina ömma axlar kanske jag borde ge dem en läte lättare packning... Vilken bra ursäkt!

Bjuder på lite kärlek:

Den här låten var med i Min och Kärlekens vigselceremoni. Vi gick, eller kanske studsade ut till den. Vår underbara tvååriga Gosegris slet sig loss från sin barnakt, ställde sig i gången, tog sina nygifta föräldrar i varsin hand och drog oss ut ur lokalen. Det var underbart.

Jag älskar den här låten. Den är full av hopp och realism på en gång.

Vilken dag är det idag? och lite livspussel.

Om måndagen var lite ångestladdad så var tisdagen en riktig slö och orkeslös dag. Jag sov i soffan i ca två och en halv timme istället för att springa eller plugga. Jag snoozade i en timme och 45 minuter. Det måste vara något slags rekord! Jag vräkte i mig bullar och var allmänt trotsig mot allt vad träning och matmedvetenhet heter. Men vad fasen, man måste få ha sådana dagar eller veckor också.

Idag däremot känner jag mig piggare och mer motiverad. Snart drar jag ut på en löprunda och sen planerar jag att plugga flitigt resten av dagen. Ikväll ska jag (vi) tvätta och städa och handla all nödvändig mat som Kärleken behöver under torsdagen och fredagen när jag far iväg till staden med konserten med stort K. Jösses vad peppad jag börjar bli.

Jag tänkte alltså att idag skulle vara effektiva och ambitiösa dagen!

Annars så börjar vi inse Kärleken och jag vad det är för liv vi har att vänta fram till augusti. Han har precis börjat jobba i en stad i närheten och pendlar alltså. Hans arbetstider kommer vara mellan 8-16.30 så det blir hämtningar och lämningar och matlagning till mig för hela slanten. Under tre veckor kommer han jobba mellan 10 och 19.30 istället och under de veckorna får han och barnen nöja sig med att träffas på helgen och till frukost och läggning. Stackars mig...

Vi börjar inse att när det börjar bli dags för hans AT så lär det inte vara så aktuellt att jobba i någon annan stad än den vi bor i, om vi inte ska flytta till den staden... Det är bara att hoppas att han kan ha flyt och få en tjänst här. Men de problemen kan vi skjuta på framtiden ett halvår eller så.

Vintern rasar?

Det snöar! Ganska mycket, och stora flingor dessutom. Cykeln fick stå idag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Den 2 maj, en dag fylld av:

Oro
Hopp
Ångest
Längtan
Väntan
Mera hopp
Jag måste hoppas
Kanske till och med tro