Can't trust that day

Måndagmorgon. Febrig Gullebulle hemma med förkyld pappa. Trött och gråtande Gosegris lämnad på skola med fröken som undrar om man inte ska vara hemma om man är så snuvig att det rinner. "Han är inte snuvig, han gråter ju!" svarar jag med undertryckt ilska. "Han hatar dina långsamma och trätorra samlingar..." svarar jag inte.

Nu är det bara att hugga in på en vecka med knutar som brinner här och där. Två seminarier, sjukt barn och bråttom bråttom med intervju och intervjuanalys.

Sen börjar något nytt också, men mer om det när jag köpt en ny våg...

Idyll eller karaktärsdanande?

Åh vilka härliga påhittiga föräldrar mina barn har. Inte ska vi åka buss in till stan. Nej då, och inte ska vi gå heller. Vi ska ta sparken över sjön. Åh det var så roligt och vi blev så varma när vi kämpade oss fram över isen i tolvgradig kyla. Vi glömde dock att tänka på barnen. De var inte ett dugg varma utan grät av köld när vi närmade oss stan. Och inte lärde vi oss till hemvägen och tog en buss hem då. Nej, vi gav oss iväg över isen igen med den skillnaden att barnen grät eller surade redan från start den här gången. Iskalla och rödgråtna kom vi så hem till lite varm oboy. Kanske var det lite karaktärsdanande också... Jag hoppas det.

2011

2011 händer sånt här fortfarande i världen. Det är rent ut sagt förjävligt.

Habegär!

Första stora utmaningen för att klara av att inte äta godis. Jag älskar att prova nya godissorter och den här verkar riktigt god... Det kommer gå bra att inte köpa någon påse, det kommer bra...

Vems är vattnet och vad heter det egentligen?

Gosegrisen: "Jag vill ha läsk!"

Gullebullen: "Det är inte läsk, det är dralvatten"

"Det är inte dralvatten, det är MINedralvatten!"

"Det är inte din dralvatten den är MIN dralvatten"

Jo men det är inte så lätt alla gånger.

K A O S

Ett impulsbeslut om att alla fyra skulle skolka fram till avresan mot hemstaden har resulterat i något slags kaos. Inget är packat, inget är diskat, det är inte städat någonstans och barnen har lite svårt att hålla fred. Jag kommer inte ha studiero att hinna plugga och har precis förstått att någon löprunda hinner jag inte heller med. Det är tydligen typ - 10 ute så det kanske är bra att skippa joggen idag...

Hur som helst. Nu är det dags att bringa ordning i kaoset och se till att få en fantastisk helg i vår kära hemstad.

Medicin för sjuklingar

Gosegrisen låg vaken mellan två och fyra i natt. Han var pigg och ville gå upp. Jag ignorerade honom så gott det gick men hörde honom mumla något om att han ville ha en drink.




Nu har han fått det enligt specifik beställning:

Jordgubbsaft
Mineralvatten
Frysta jordgubbar
Fryst mango

VAB

Idag är jag hemma med liten febergris. Eller han hade feber igår och gick frivilligt och la sig klockan sex. I morse var han feberfri men får vara hemma från skolan ändå. Jag hoppas att jag lyckas plugga lite men risken är stor att jag också gosar ner mig i soffan och bara njuter av mitt febertroll...

Styrkebesked

I går hade vi film kväll. Sista delen av Traceys hämnd, den var underbar. Men det är inte det viktiga här, det viktiga här är att jag inte åt en endaste liten bit godis. Mina tjejer åt godis, det gjorde inte jag. Min stora lilla jävul på axeln försökte övertyga mig att efter ett migränanfall så är man värd hur mycket godis man vill. Men ängeln på andra axeln måste ha tuffat till sig lite och bad jävulen hålla käften.

Jag satt och knaprade på en honugs polome istället, det gick precis lika bra. Jag är så fantastiskt duktig.

All cred till min stora lilla ängel.

Tankar och citat från skogen.

Trots mina tråkiga erfarenheter från träningen förut (se nedan) så måste jag skriva om mina andra lärdomar från löpspåret i skogen idag.

Om man springer på förmiddagen i det naturområde jag brukar träna i så träffar man mest gubbar i åldrarna 60 år och uppåt. De joggar, de promenerar i par, de springer eller går stavgång i stora grupper. Gemensamt för alla är just att de är gubbar. I början av min runda tänkte jag att jag idag skulle räkna alla gubbar jag möter eller springer förbi, men kom på att det skulle gå snabbare att räkna alla tanter jag möter istället. Jag mötte ingen tant på hela turen. Jo förresten jag mötte ju en tant med hund, när det blinkade som mest för ögonen på mig. Okej, det som hände efter blinkandet räknas inte, jag inser att jag inte var uppmärksam då, men det är egentligen inte så viktigt.

Jag började fundera på vad tanterna håller på med egentligen. Varför är det inga tanter som ät ute och promenerar på förmiddagen. Är de ute på stan och fikar med sin väninnor istället? Tycker de att det är för halt i skogen och vågar inte gå för risken att halka? Arbetar de? Är de hemma och lagar mat till sina gubbar som antagligen kommer hem från sin promenad lagom till lunch bör serveras?

Jag kom inte på något vettigt svar utan sprang vidare. Efter ytterligare några kilometer måste jag sicksacka fram mellan några gubbklungor igen och hör då ett eventuellt svar på min fråga från en gubbe som samtalar med en annan (tänk er riktigt gubbig göteborgska):

"Det är ju rena rama meckat för kärringer vettu. Ja jäklar. Och billigt är det också vettu!"

Jaha... är alla tanter i Ullared medan gubbarna är ute och promenerar i skogen?

Migränattack i löparspåret

Efter 6.7 km och ofantligt dålig tid de två sista kilometrarna börjar det plötsligt stroboskopblinka om en lite prick i vänster synfält. Jag stannar och börjar gå istället, pricken blir större och större och flyttar sig. Tillslut är den en ring som jag kan se igenom och mitt periferiseende försvinner istället. Jag möter grupper med människor, det har sammanlagt fyra kroppar men bara två av dem har huvuden. När jag bestämmer mig för att ringa sjukvårdsupplysningen så är det ofantligt svårt att träffa rätt på tangenterna, som om jag inte ser vart fingrarna landar. Jag misstänker såklart att det är ett migränanfall men tankar om diverse hjärntumörer är mycket svårt att undvika i sådana situationer. Väl hemma tog det ett tag innan jag lyckades pricka nyckeln rätt i låset. Jag ringer vårdcentralen och får en tid om migränutredning nästa vecka. Det låter bra säger jag och PANG så kom huvudvärken. Samtidigt som det såklart gör skitont är det en lättnad, det är nog ingen hjärntumör trots allt utan migrän. Såklart. Nu har jag legat prick still i sängen i några timmar. Huvudvärken har släppt och jag har äntligen fått i mig min lunch. Jag var så hungrig efter att bara ha ätit en tallrik fil i morse och sprungit på det, men inte orkat äta för huvudvärken och rädsla för att börja må illa också.

Det är skönt när det går över...

Sköna tider!

Om söndagen kändes kass så känns framtiden okass. Den känns bra helt enkelt. Nu har jag äntligen hämtat mig från den värsta skol- och jul- och icke-ledig-stressen och börjar känna lugnet och lusten återkomma. Det första som behövde åtgärdas då var bristen på besök i hemstaden under hösten och vintern. Vi har ju ställt in planerad resa två gånger. Det är inte okej, men vi har faktiskt inte haft energi och ork över till att kånka iväg oss alla fyra på tåg över en kort liten helg. Men nu kör vi! Både Kärleken och jag skolkar. När jag mailade Gullebullens förskola om schemaändringarna och att vi tänkte skolka lite fick vi som svar att "det gör vi rätt i!". Härligt att ha sådan support.

Men skolket måste kompenseras med extra mycket flit fram tills dess, så nu måste jag läsa Integrationens svarta bok. Den är otroligt intressant och upprörande, så om någon känner sig sugen på att läsa om strukturell diskriminering av utlandsfödda svenskar kan ni höra av er till mig. Jag har den i pdf-format. Mycket intressant.

En halv vecka avklarad

Okej, det var väl i onsdagseftermiddag efter den däringa lösgodispåsen som jag slutade äta godis va? Jo, men så var det. Resten av veckan klarade jag utan godis men med lite utsvävningar på lördagen i form av tårta och kanelbullar. Men det är ju inte godis...

Hur som helst, fredagen klarade jag med endast en lite 35 grams ostbågspåse och gårdagens efterrätt var supersmaskig, jag mixade ett paket fryst mango med vaniljyoghurt och saft från en lime. Smasken var det och säkert nyttigare än semlor. Den här veckan blir svårare. På torsdag åker vi till hemstaden så måste jag klara av allt umgänge där utan för mycket godis och fika. Jag får nog helt enkelt nöja mig med att inte äta något godis alls och sen försöka vara så duktig som det bara går när det gäller kakor och sötsaker.

Det är ännu viktigare nu när mitt vänstra knä är tjock och svullet, men inte ömt. Jag ger det ytterligare en dags vila och i morgon tänker jag prova om jag kan springa med det ändå. Det är bäst för knät att det håller annars vet jag inte vad jag gör. Jag som ÄNTLIGEN kommit igång med något på riktigt, för första gången i mitt osunda liv.

Nu håller vi tummarna och jag sätter mig och pluggar flitigt eftersom en hel del pluggtid försvinner p g a den där hemresan på torsdag.

Bättre

Har en bättre kväll, men två inte lika fantastiska barn längre...

Skit

Har en riktigt dålig dag, men två fantastiska barn.

Illamående

Gosegrisen kräktes på kvällens kalas så vi fick hastigt och lustigt åka hem. Nu mår jag lite småilla men hoppas på det bästa. Han smaskade glatt i sig en bulle efter kräkningen och sa att det var medicin. Det kanske inte är någon kräksjuka ändå...

Lördagens todo:

- Diska (utan att Gullebullen kommer och tar över)
- Städa
- Tvätta (måste lyckas få med Gullebullen utan att han hittar på för många hyss på vägen)
- Springa 9 km
- Peppa Käeleken att springa
- Vara tålmodig och på bra humör hela dagen, gårdagen går inte till historien som min mest tålmodiga dag...
- Gå på lillebrors födelsedagskalas. Han fyller 29, vilket är jättekonstigt, för det är ju jag med. (Något jag tror och tycker varje år.)
- Ha en allmänt skönt, produktiv och trevlig lördag utan att så mycket som slicka på en lördagsgodis...

Bonus!

Vi har bostadsbidrag i vårt hushåll, man kan få det om man är fattig student och har barn. Det gäller att pricka sin inkomst för året så bra som möjligt för om man råkat ange för lite i inkomst kan man få betala tillbaks. Självkalrt ska det vara så. Det nervösa i det hela är att det är först ett helt år senare som man får veta om man behöver betala tillbaks eller ej. Det har faktiskt aldrig tidigare hänt. I dag kom ett kuvert från berörd kassa och jag blev lite nervös. Jag fattade ju vad det handlade om. Men det visade sig att vi angett för hög inkomst istället för för låg år 2009. Så kassan är skyldig oss ganksa mycket pengar, drygt fyra tusen. Gött att det funkar så åt båda hållen. Men göttast hade det nog varit att ha dem när det behövdes. Nu ska de ska in på sparkontot!

Livskvalité

Fåglarna kvittrade i skogen idag. (jag hörde det när det var tyst mellan låtarna ipoden...) Nästa gång borde jag nog stänga av musiken. Det gick bättre idag, löpningen alltså, jag tänkte mycket på att inte äta godis och istället äta frukt. Första målet är att klara veckan ut. Jag ska bara äta lite tårta på brorsans kalas på lördag...

Pluggmotiverad

Jag ska läsa en kurs om migration och mångfald de närmsta veckorna. Föreläsningarna har namn som låter så oerhört intressanta och jag ser verkligen framemot att få lära mig mer om processerna kring migration och hur det fungerar att komma till Sverige som flykting och invandrare. Jag vet inte mycket om ämnet och har ett stort kunskapshål att fylla. Det ska bli spännande. Jag måste nog börja läsa nu.

Toaletten ingen frizon

Jag vet att folk säger att toa är det enda stället de får vara ifred på. Det gäller inte mig.

"Mamma, vill du ha ett äpple?"

"Nej"

"Vill du ha ett päron då?"

"Nej"

"Vill du ha en apelsin dååååå?"

"Nej jag är på toaletten, jag vill vara ifred."

"Det får du inte. Du får inte vara ifred."

"Nej jag märker det"

"Sluuuuta kissa nu, sluuuuta kiiiiisssssssa!"

bank, bank, bank, ryck i handtaget, bank osv.

Som sagt. Jag får inte vara ifred på toaletten, inte ens gå in dit misstänker jag om Gullebullen får bestämma.

Godisknarkare

Jag är en godisknarkare. Jag kan inte sluta. Min klasskompis har gått ner över tretton kilo sen början av oktober med hjälp av viktväktarna. Hon är skitsnygg och berättade att nu kände hon inget godissug längre. Hon var avsockrad sa hon. Jag blev inspirerad och lovade mig själv att sluta jag också. En timme senare tänker jag att visst jag ska också sluta, men först måste jag köpa lite godis bara.


Jag är en godisknarkare...

Vardagsgnäll

Kära schema läggare vid olika institutioner på universitetet där jag och Kärleken läser. Kan ni inte försöka sluta göra så att han börjar en timme före mig nästan varje dag. Det är tungt att alltid ha båda barnens lämningar på morgonen. Framförallt är det tungt att 3 av 4 morgnar behöva vara världsmästare i att motivera andra att äta frukost, ta på sig, borsta tänderna och vilja gå till skola eller förskola. Jag har nog med att motivera mig själv ibland.

Värst är nog ändå alla diskussioner som blir och som gör att vi alltid måste stressa. Det handlar om avundsjuka för att den ene har fått men den andre inte eller om barn som helt plötsligt inte är barn längre utan en häst som vill vara ifred under köksbordet eller om att samlingen på skolan är så vansinnigt tråkigt att man funderar på att aldrig mer gå till skolan eller om att man helt enkelt vill vara ledig. Vem fan vill inte det?

Hur som helst så känns det som att jag ibland skulle vilja ha en bättre start på dagen där det finns lite energi kvar till mig själv också. Det skulle faktiskt räcka med att Kärleken var hemma och tog hälften. Mer begär jag inte...

På äventyr med Gullebullen:

Sitta ordentligt på bussen.




Sitta ordentligt och vänta på spårvagnen.




En dykare i hajakvariet, kan man äta den?




Hålla kusinen i handen.




"jag vill inte titta på dom bubblorna"




En apa, kan man äta den?




Hugger direkt in på efterrättsbullen och kastar på potatisen på golvet.

Väl hemma igen behövde han en timmes middagslur. Det är ovanligt.

Blodad tand och blodad tand...

... snarare blodad tå - a la nagel som skaver hål på tån bredvid.

(9 km, rekordlångsamt, rekordfrustrerande)

What to do, What to do?

Jag sitter i entrén till mitt skolbibliotek på en ledig dag och undrar vad jag ska göra nu. (Jag var tvungen att åka in och hämta några beställda böcker inför nästa kurs.) Barnen + en kompis ska hämtas klockan två. Innan dess hade jag hoppats hinna med en löptur, en veckohandling, en dusch och ett besök på Clas Ohlson. Jag behöver anteckningsblock, nya pennor och dubbelhäftande tejp. Affärerna öppnar inte förrän om en timme och frågan kr alltså vad jag ska göra med den dyrbara tiden fram tills dess. Valet står mellan att unna mig en lyxig kopp kaffe på ett kafé eller att strunta i Clas Ohlson, ta vara på tiden och fara hem och he mig ut på en joggingtur. Det lutar åt det senare. Jag har redan fått blodad tand igen när det gäller löpningen. Fan va gött!

Listig som en räv

"Jag vill göra något till dig och pappa som ni kan köpa av mig så att jag får pengar. Jag behöver lite pengar."

"Då får det allt vara något riktigt fint!"




"Snela mamma pappa" - det funkade. Verket är nu vårt till priset av en krona.

Omnipotent!?

Gullebullen ligger i soffan och ser (lyssnar) på musik. "inte den, inte deeeen!" skriker han när musiken inte passar honom. Det är bara att gå dit och byta låt åt honom.

Han brukar även tysta sin mors skönsång genom att skrika "Tyst! Sjung inte den sången!" om det inte passar.

Jo då! Det är nog han som bestämmer...

Tvättad näsduk

Tvättid idag. Jag körde 3 stycken 60-maskiner och en 40-maskin. I 40-maskinen söank det med en näsduk av fibrigt slag. Vi har mycket mörka kläder Kärleken och jag. Nu är de mörka med vitt ludd på. Jag tänkte inte på att man kan ha papper i fickorna på luvtröjor också. Det var min luvtröja. Det var min näsduk. Hoppas det går lättare att borsta bort när det torkat.

Tillökning

Vi har fått en ny medlem i familjen. En väldigt rolig och uppskattad sådan, men den tar inte fram de bästa egenskaperna hos oss övriga familjemedlemmar. Vi blir dåliga förlorare, förbannade när det inte går som man tänkt sig, vi skriker på varann och blir arga på den som blir arg. Den gör även att allt annat här hemma prioriteras bort. Både lunch och middag blev ovanligt sena idag och vi ska inte tala om hur lite vi har plockat, diskat och städat sen vi fick tillökningen. Trots detta är det jäkligt kul och vi har nog snart lärt oss att kontrollera våra känslor och kommer säkert hitta en bra balans mellan sysslor och att spela på vårt Wii. Barnen älskar det så mycket att de fogligt följde med ut när jag hotade om att de inte skulle få spela något mer idag om de inte gjorde det. Sådana hot brukar inte funka annars. Jag tror vi ska säga så varje ledig dag hädanefter. Och titta vad fint vi hade det ute:


Det var perfekt snö för att bygga en snökoja idag!

Nu ska jag och Kärleken ha en date och dricka rödvin och spela Bowling eller kanske pingis eller golf eller supermario kart. Det blir fint!

Värsta prylen

En olivurkärnare:



Tar olivätandet till nya höjder, som far min säger.

Härligt salongsberusad en fredagkväll!

På mousserande vin.

Äntligen!

Om tre timmar och tio minuter lämnar vi in vår färdiga B-uppsats. Det ska firas med thaimat och öl till lunch. Men innan jag far in till stan ska det städas i lägenheten (så mycket jag hinner) för ikväll ska här fortsätta firas med lådvin och goda ostar. Då vill jag minsann ha lite fint runt omkring mig också. Fy fan vad gött att bli äntligen bli av med skiten!

Jag gjorde det!

Det blev en 6-kilometers runda. det gick ovanligt långsamt för den distansen och det kändes ovanligt tungt också. Jag hostade en del på vägen, men ajg tror inte att det är någon fara. jag får helt enkelt vara noga med att mjukstarta under den första veckan för att se till att jag orkar köra vidare sen.

Osugen

I dag ska jag jogga igen, för första gången på tre veckor. Jogginglusten är helt borta och det suger. Nu måste jag ju tvinga mig och kämpa med min slöhet för att komma ut igen. Hoppas det går över snart. Det var så underbart när jag joggade för att jag ville och längtade efter att få göra det. Åhej å hå.

Lisas kväll

Ikväll är jag ensam hemma och nu har barnen somnat. Jag ska avnjuta sista avsnittet av Emma på SVT-play tillsammans med lite cashewnötter, öl och en stång häxvrål. Sen ska jag ta och surfa lite på hemnet. Surfa hus i hemstaden... Man kan väl få vela lite hit och dit?

Underbara vinter!

Jag hörde en del glada utrop när det började töa och regna i helgen. Jag sällade mig inte till skaran men fick faktiskt själv vårkänslor i måndags när solen sken och vattnet droppade från hustaken. Vårkänslor lite mot min vilja, det kändes så fel att ha det den 10 januari. Men i morse när vi vaknade var hela världen vit igen. Det känns så rätt. Jag tar gärna vinter tills det är vår på riktigt!

Kärleksmatematik

Flera gånger varje dag bubblar det till av kärlek till mina barn. Jag vet att jag gnäller en del över föräldraskapet här, men egentligen är det inte barnen jag gnäller på utan min oförmåga att handskas med vissa situationer.

Hur som helst så är de så fantastiska så hjärtat nästan spricker och det häftiga med att ha två barn är att det inte bara är dubbelt så mycket kärlek som tidigare. Det är tre gånger så mycket kärlek! Dels får de en lika stor portion kärlek var, men det är nästan kärleken man känner för dem när de är tillsammans, som ett par, som är störst.

Det är så fantastiskt när de busar, fnissar eller myser ihop. I morse var båda två sura och ovilliga att gå upp. När jag kommer in i sovrummet för att tjata på dem igen, ligger de under täcket tätt omslingrade och alldeles tysta och bara myser. Då tankades mitt modershjärta med så mycket tålamod att det räckte hela morgonen.

UPDATE:

Jag inser ju att jag glömde komponenten maken, Kärleken med stort K. Vår kärlek har ju också blivit större sen vi fick barn, så antagligen är det sex gånger mer kärlek nu än innan, inte bara tre gånger.

Jubileum

Idag firar förkylningen och jag tvåveckors-jubileum. Det är skit. Nästäppa, hosta och halsont på morgonen. Jag trodde minsann jag var på bättringsvägen i fredags men nu känns det som om tillfrisknandet stannat av.

På onsdag är det tre veckor sen jag joggade sist. Jag längtar ut i spåren och efter egentid. Nu är jag riktigt trött på det här.

Min Pinjemun är borta åtminstone, alltid något...

Paksongmannen

Det heter inte paksong, det heter laksong har Gullebullen upplyst oss om idag. Det borde ju han veta som haft kalsonger på sig hela dan och även lyckats bajsa i pottan utan några missöden! Vi är mycket stolta och hoppas snart ha en blöjfri tillvaro. Han har varit torr på natten i dryga månaden nu, så det är bara det här sista finslipandet kvar nu. Synd bara att han föredrar potta framför toa när det kommer till tvåan. Att tömma pottan är ju lika bökigt som blöjbyten...

Läsarundersökning

Jag har fått indikationer på att bloggen är sämre nu än innan. Att den inte är lika snygg som tidigare, att det är svårt att läsa texten med den bakgrunden och att man blir frustrerad av att man inte ser hela bakgrundsbilden. Jag vill ju inte hänga ut en nära anhörig men jag kan ju säga som så att det är en kvinna, född på 40-talet som även råkar ha fött mig, som har dessa åsikter.

Så vad säger ni? Håller ni med?

(Jag tål självklart ärliga svar och skulle aldrig drömma om att hänga ut någon här i bloggen...)

Pott-debut

Idag gjorde Gullebullen sin första nummer två på pottan. Den första delen kom visserligen i paksongen (kalsongen) men det var en seger ändå (om än halv, höhö). Samtidigt satt Stora Brors dotter på toan och gjorde sitt och vi konstaterade, brorsan och jag, att det är nya umgängesformer nuförtiden...

Nöjd gulasch?

Är det det här som är nöjt gulasch tro?

Godiskoma

Samma sak händer varje lördag. Jag är godissugen och köper en rejäl godispåse till mig och Kärleken. Kärleken är ingen gottegris som jag är och därför moffar jag i mig större delen av påsen själv. Sen så blir jag fullkomligt handlingsförlamad.

Nu är det bara att hälla i sig en kopp kaffe och fortsätta fixa och dona inför kvällens besök av brodern med familj. Det blir fint, det nöjt gulash!

Dagens gräl...

I dag grälar Gosegrisen på oss för att han inte får sälja sina Pokémonkort på Tradera. Det hela började rätt så oskyldigt när han bad oss surfa fram vad ett Palkia-kort skulle kosta. Surfningen ledde oss till tradera och jag lät honom klicka runt bland bilderna. Det tar ju inte lång tid innan han inser att om andra kan sälja kort på tradera kan han ocås göra det. Jag säger att det får han absolut inte göra, dels för att korten är en gåva, dels för att de inte är äkta utan kinesiska kopior. Jag har inte alls någon lust att sälja dem vidare när vi fått dem från oerhört generösa människor. Så morgonen som började så fint och harmoniskt har förvandlats till en krigshärd i miniformat. Dessutom regnar det ute. Skit också!

Snyggt!

Nu är jag nöjd. Jag fick fina tips från person med relation till stället på bilden. Tack för det! Nu planerar jag att vara nöjd med det här i resten av mitt blogg-liv. Kanske...

Förbannat!

Snart ger jag upp det här projektet. När jag äntligen lyckats göra om bilden så att logger godkänner formatet, så blir det inte bra i alla fall. Jag vill ju att bildjävlen ska vara still och att blogginläggen ska röra sig ovanför ju!

Hjälp!?

Bilden här till höger, den i hängmattan, är för stor för att ha som bakgrundsbild. Jag lyckas inte minska storleken på den, den ska bli max 300 kb. Någon som vet hur man gör?? Till dess jag klurat ut det, får ni nöja er med en lagom deprimerande vinterskrud på bloggen. Jag gillar snölandskap...

Schack matt?

"Och prinsessan ska stå dääääär!"

- Gullebullen har egna regler och pjäser när han spelar!

Helg!

Kärleken tentar idag och när han kommer hem i eftermiddag har vi helg. Precis som alla andra, såklart. Då hoppas jag att vi ska ha lite energi att fixa färdigt här hemma, kanske komma ut på en skidtur och bara vara tillsammans. Tänk om min förbannade pinjemun kunde vara borta snart, då skulle jag göra en boeuf bourguignon och kanske bjuda hit en store bror eller så...

Men helgens största mål är ändå att bli frisk från den förbannade förkylningen, jag längtar ut i löparspåren och jag tycker att löpmässigt fick 2011 sämsta möjliga start!

Ordning & reda!

Gosegrisens lego är nu förgsorterat. Det gick visst att göra något, trots låga förväntningar. Synd bara att det endast är i dessa sex lådor som det är ordning i. Resten av lägenheten ser förjävlig ut, men den här veckan städar vi på djupet, inte på ytan...

Med rätt inställning så!

Idag och i morgon är jag ledig tillsammans med mina fina underbara barn. Jag har minsann bestämt mig för att det ska bli fina och trevliga dagar utan för många utbrott från mamman, 6.5-åringen eller 2.5-åringen. Det blir en utmaning, men jag tror att om jag bara flyter med och låter bli att ha för stora förhoppningar på vad JAG ska hinna göra och för stora krav på vad DE ska göra så blir det nog bra. Hoppas jag. Vi har ett spännande och lite mystiskt paket att hämta ut från posten. Jag har inte beställt något och inte hört någon som skickat något hit. Gosegrisen kan tänka sig att följa med och hämta det om vi ar bussen till Ica. Jag föll till föga, som sagt, inga höga förväntningar på någons prestationer idag. SPÄNNANDE!

Förkylningen från helvetet har inte släppt över huvudtaget och jag hostar värre än någonsin och "m" och "n" är bokstäver som är svåra att uttala.

Det bråkas här i bakgrunden. Att blogga är tydligen något jag inte ska förvänta mig att jag ska få göra heller. Så nu ska jag vara en trevlig, rar och närvarande mamma. (Men det är jag jämt sa Kärleken innan han smet iväg till skolan.) Jag gillar honom. Mycket.

Prydnader och skatter:

Jag rensar ur hyllor som ska väck för att lämna plats åt nya. Däribland Gosegrisens prydnadshylla. Här är ett axplock av fynden:


Viktiga vackra saker. Min favorit är den vita bollen, det fanns flera olika och jag råkar veta att han tillverkat dem själv av blött toapapper som han knådat ihop till bollar. Vad ska man annars ägna tiden åt när man sitter på toa?

Men rarast är väl ändå:


En bild på mig i balklänning! Jag är minsann värd en plats i prydnadshyllan jag!

Tidernas smidigaste IKEA-besök

Idag var jag på IKEA för att införskaffa lite förvaringsmöbler till vårt ytterst icke-feng-shui-iga sovrum/lekrum. Det gick otroligt smidigt, det var lagom lite folk, kort kö till kassan, brorsan hade med sin stora jobb-bil så allt var smidigt att packa och blev dessutom hemlevererat till strax utanför lägenheten. Alla inblandade, Långa Bror och jag, höll sin blodsockernivå på en acceptabel nivå och därmed var det inga sura IKEA-miner under hela besöket. Fantastiskt.

Dagen D

Idag är det opponering på våra B-uppsatser. Idag får vi se hur långt vårt arbetet räcker och hur mycket vi måste ändra den närmsta veckan. Det är lite läskigt, men inte hälften så läskigt som att opponera på en annan uppsats.

Löpåret - en god anledning att fortsätta

Det gick ju riktigt bra det där med att börja jogga, så bra att det känns som en omöjlighet att sluta springa så länge kroppen håller. Så här summerar jag (löp)hösten som gick:

Total tid: 1521 minuter (1 dygn 1 timme och 21 minuter)
Totalsträcka: 236,32 km
Antal träningspass: 40
Snitt sträcka per vecka (under hela året): 4,46 km
Snitthastighet: 9,32 km/h
6,26 min/km

Inte riktigt redo

Idag började vardagen igen. Den fick en lite snopen start när vi upptäckte att våra iPhones inte ringde för att väcka oss. (Jag har läst om det i tidningen, men kunde inte drömma om att det gällde våra gamla omoderna telefoner...) Kärleken vaknade i alla fall till vid 07.20 och vi andra fick snabbt gå upp, ta på oss, packa väskor och skynda iväg. Bägge barnen var lämnade redan innan klockan åtta, även om den yngre var rätt så chockad av den snabba omställningen.

Så nu är varadagen igång igen, jag känner mig inte riktigt redo. Den här veckan ska jag förvisso vara ledig torsdag till söndag, men Kärleken tentapluggar och tentar så i får inte
hela ledigheten tillsammans.

Som sagt, jag är inte redo, försöker drömma mig bort till en eventuell ledighet. Det är ett bröllop i april, då blir det lite ledigt. Jag önskar verkligen att vi kan dra till hemstaden någon gång de närmaste månaderna också. Jag saknar ingift familj och vänner jag har där.

Men det är väl bara att bitra ihop, hoppas på att mosterförkylningen snart går över och börja njuta av vardagsrutinerna igen. Jag längtar ut i löparspåret...

Bitter eftersmak av nyårsfirandet...

... bokstavligt talat. Jag har nämligen drabbats av pinjemun och det suger verkligen. Allt gott, ja överhuvudtaget allt, som man äter smakar efter ca en sekund bittert. Eftersmaken sitter i ganska länge och de två andra jag känner som tidigare råkat ut för detta har haft kvar det i en vecka. FY SJUTTON! Kvällen hemmagjorda pizza smakade skit, till och med mineralvattnet får en bitter eftersmak. Allt smakar bittert. Jag hoppas att mitt går över på ett par dagar som jag läst är rätt så vanligt. Det enda positiva med det här är ju att jag inte kommer småäta någonting så länge det här varar. Det här suger verkligen. Likt min bror, som också haft det, kan jag nästan lova att jag aldrig mer vill riskera det här och därför aldrig mer kommer äta pinjenötter... Jag tycker förfärligt synd om mig själv

:(

Klaga på andra går ju

... Men vad hjälper en hjälm om man vurpar med pulkan och kanar på ansiktet?! Gullebullens ansikte är numera läskigt randigt i rött och vitt. Stackars liten.

Två surpruttar

"Jag vill också va' sur, jag vill också va arg." Liten följer stor. Båda stampar iväg med bestämda steg. VardagsIdyll förvandlas till vardagsmisär så snabbt...

Iskana

Iskanan i pulkabacken är superrolig, men jag kan inte förstå att det finns idiotföräldrar som låter sina knoddar åka utan hjälm. // Lisa en ordningspolis

Muthärva på årets första dag

Idag mutar jag Gullebullen med en massa lördagsgodis innan lunch. Allt för att få se på Tour de Ski istället för filmen om Bärgarn för hundrade gången...