tisdag, januari 25, 2011

Tankar och citat från skogen.

Trots mina tråkiga erfarenheter från träningen förut (se nedan) så måste jag skriva om mina andra lärdomar från löpspåret i skogen idag.

Om man springer på förmiddagen i det naturområde jag brukar träna i så träffar man mest gubbar i åldrarna 60 år och uppåt. De joggar, de promenerar i par, de springer eller går stavgång i stora grupper. Gemensamt för alla är just att de är gubbar. I början av min runda tänkte jag att jag idag skulle räkna alla gubbar jag möter eller springer förbi, men kom på att det skulle gå snabbare att räkna alla tanter jag möter istället. Jag mötte ingen tant på hela turen. Jo förresten jag mötte ju en tant med hund, när det blinkade som mest för ögonen på mig. Okej, det som hände efter blinkandet räknas inte, jag inser att jag inte var uppmärksam då, men det är egentligen inte så viktigt.

Jag började fundera på vad tanterna håller på med egentligen. Varför är det inga tanter som ät ute och promenerar på förmiddagen. Är de ute på stan och fikar med sin väninnor istället? Tycker de att det är för halt i skogen och vågar inte gå för risken att halka? Arbetar de? Är de hemma och lagar mat till sina gubbar som antagligen kommer hem från sin promenad lagom till lunch bör serveras?

Jag kom inte på något vettigt svar utan sprang vidare. Efter ytterligare några kilometer måste jag sicksacka fram mellan några gubbklungor igen och hör då ett eventuellt svar på min fråga från en gubbe som samtalar med en annan (tänk er riktigt gubbig göteborgska):

"Det är ju rena rama meckat för kärringer vettu. Ja jäklar. Och billigt är det också vettu!"

Jaha... är alla tanter i Ullared medan gubbarna är ute och promenerar i skogen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar