Kärleksmatematik

Flera gånger varje dag bubblar det till av kärlek till mina barn. Jag vet att jag gnäller en del över föräldraskapet här, men egentligen är det inte barnen jag gnäller på utan min oförmåga att handskas med vissa situationer.

Hur som helst så är de så fantastiska så hjärtat nästan spricker och det häftiga med att ha två barn är att det inte bara är dubbelt så mycket kärlek som tidigare. Det är tre gånger så mycket kärlek! Dels får de en lika stor portion kärlek var, men det är nästan kärleken man känner för dem när de är tillsammans, som ett par, som är störst.

Det är så fantastiskt när de busar, fnissar eller myser ihop. I morse var båda två sura och ovilliga att gå upp. När jag kommer in i sovrummet för att tjata på dem igen, ligger de under täcket tätt omslingrade och alldeles tysta och bara myser. Då tankades mitt modershjärta med så mycket tålamod att det räckte hela morgonen.

UPDATE:

Jag inser ju att jag glömde komponenten maken, Kärleken med stort K. Vår kärlek har ju också blivit större sen vi fick barn, så antagligen är det sex gånger mer kärlek nu än innan, inte bara tre gånger.