lördag, november 14, 2009

380

Jag vet inte om man får blogga om sin privata ekonomi, det kanske man inte får, men det tänker jag skita i och göra i alla fall.

Måndagen den 2 november kollar jag vårt banksaldo efter dagar av ångest, bara för att få mina farhågor bekräftade, vi hade bara 1700 kr kvar. Det var 18 dagar kvar till den 20 november när barnbidraget kommer.

Anledningen till den (ovanligt) kassa ekonomin är en kombination av en hop höga räkningar, el, tv-licens, elnätet och en students inkomst, en föräldraledig students inkomst och tillfälligt kraftigt sänkt bostadsbidrag.

Åter till måndag den 2e. Jag blev väldigt ledsen bölade mot min mammas axel i 2 sekunder men slutade snabbt för att inte oroa för mycket. Situationen var lite illa vald eftersom vi precis höll på att säga hejdå efter en helg tillsammans.

Färdigbölad, och efter att ha tackat nej till pengar från mamma med motiveringen att vi aldrig kan betala tillbaka, bestämde jag mig för att leka att det här är en svår men intressant utmaning för mig och kärleken. Varje månad är förvisso en ekonomisk utmaning, men det här var faktiskt extremt. Vi satte oss ner samma kväll och försökte göra den billigaste menyn vi kunde tänka oss. Med hjälp av Buffés billiga vecka har vi på köpet ätit riktigt gott vissa dagar. (Som ni kanske har läst). Andra dagar inte lika gott, idag fick vi spagetti till lunch och en potatis- och tomat-gratäng till middag, det kändes som om något köttigt saknades till båda rätterna.

Det har verkligen varit en utmaning, fy fasen vad bitter jag har varit, riktigt surt jävla bitter. Om någon i klassen föreslagit en öl eller att luncha ute har jag tagit det som en personlig förolämpning. Jag har haft ett ha-begär utöver det vanliga. Bara för att jag inte har råd så har jag känt sug efter shopping som aldrig förr. Någon gång har jag trotsigt köpt en påse godis och svurit åt mitt dåliga samvete att det kan fara åt helvete, med motiveringen: är det någon i hela världen som är värd en påse godis så är det JAG!

Vi har norpat 200 spänn från vårt flytt/julklappskuvert för att uppfylla ett löfte till Gosegrien. Det var det värt. Men 7 kusiner får antagligen klara sig utan julklappar från oss i år.

Idag är det 5 middagar och och 5 luncher kvar till den 20:e november. I morse hade vi 380 kronor kvar. Nu ca 50 kronor mindre efter diverse matköp.Ica säljer 1 kg blandfärs för 49,90 t o m i morgon. Måste skynda att handla innan erbjudandet går ut, det är ju två middagar. Coop Forum säjer en hel färsk kyckling för 19,90 t o m i morgon, måte skynda dit också. Det är ju en hel lyxmiddag i lergryta till exempel.

Hade det inte varit för upptäckten att Gosegrisens vinterkängor hade blivit för små, så hade vi nästan klarat oss utan allmosor denna månad trots ganska kassa förutsättningar. Det är inte utan att jag är lite stolt över oss, men jag är mycket glad om jag slipper det här igen. För bittrare än så här har jag nog aldrig varit och jag kan verkligen förstå sambandet mellan en bra inkomst och lycka.

Tack och lov har jag lyckats fånga min drömfamilj och känner mig lycklig för det mesta. Men jag är hellre lycklig med pengar, än lycklig utan...

Ursäkta övertrampet om någon känner sig illa berörd av ekonomi-blogginlägg.

3 kommentarer:

  1. Huu. Känns igen SÅ mycket. Karaktärsdanande försökte ´jag glatt säga de där åren...

    SvaraRadera
  2. Precis, eller vad sägs om "det är ju ändå bara tillfälligt och självvalt" en ganska klen tröst när plånboken är tom.

    SvaraRadera
  3. Ja och när "tillfälligt" handlar om flera år känns det jävligt permanent...

    SvaraRadera