Idyll eller karaktärsdanande?

Åh vilka härliga påhittiga föräldrar mina barn har. Inte ska vi åka buss in till stan. Nej då, och inte ska vi gå heller. Vi ska ta sparken över sjön. Åh det var så roligt och vi blev så varma när vi kämpade oss fram över isen i tolvgradig kyla. Vi glömde dock att tänka på barnen. De var inte ett dugg varma utan grät av köld när vi närmade oss stan. Och inte lärde vi oss till hemvägen och tog en buss hem då. Nej, vi gav oss iväg över isen igen med den skillnaden att barnen grät eller surade redan från start den här gången. Iskalla och rödgråtna kom vi så hem till lite varm oboy. Kanske var det lite karaktärsdanande också... Jag hoppas det.