2013 - ett av mitt livs mest händelserika år.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag blev delägare i världens bästa hus. Jag tog socionom examen och jag har för första gången sedan 1999 haft några dagars betald semester.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga nyårslöften, bara en förhoppning om att klara av år 2013 och det gjorde jag ju.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera stycken.

4. Dog någon som stod dig nära?
Verkligen.

5.Vilka länder besökte du?
Sverige.

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha 2014?
Mer semester. En tillsvidareanställning. En frisk familj. Och en utlandssemester, minst en.

7. Vad var din största framgång 2013?
Att ha lyckats ta min examen och börjat ett nytt jobb.

8. Största misstaget?
Så här i backspegeln önskar jag att jag gett mig själv mer tid att sörja men jag har svårt att se vart jag skulle fått den tiden ifrån utan att det hade gått ut över min examen.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej.

10. Bästa köpet?
Huset och hörnsoffan.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Glad över ett arbete med fantastiska kollegor. Över att se Mini växa och bli en underbar filur. Över min familj. Huset. Och all kärlek vid mammas död.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013?
What the Fox say, med Ylvis - Mini älskar den och nynnar på den och pekar på våra iPhones, vilket betyder att vi ska spela den.

Strövtåg i hembygden med Mando Diao

The long and winding road med Beatles

14. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2013?
Hemma.

15. Bästa boken du läst i år?
Stål och I en människa

16. Något du önskade dig och fick?
En hörnsoffa.

17. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jobbade.

18. De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya arbetskamrater.

Citat i juletid (nr 2)

Mellan:

"Jag har skickat min inköpslista till tomten!"

(Det låter ju som ett säkert sätt att få vad man önskar sig)

Citat i juletid (nr 1)

Stor:

"Vem är den där Hosianna de sjunger om i alla sånger?"

Sorgsen

Det har varit en riktigt mentalt jobbig vecka på jobbet med svåra beslut och besvikna och arga klienter. Julen närmar sig. Barnen ser sina förskolelärare och lärare mer än mig och Kärleken på dagarna. Min lilla Mini har börjat på dagis. Och jag har saknat mamma som aldrig förr. Var och en av sakerna som hänt den här veckan hade varit orsak nog att ringa mamma. För att ventilera om jobbet, för att planera julen, för att dela min ångest över att lämna bort mina barn. Men det finns ingen mamma att ringa till. Hon är borta. Det är rent ut sagt för jävligt.

Idag har jag gråtit mer än jag gjort på väldigt länge. Kärleken är på fest och jag är ensam hemma. Skönt då att bo i samma hus som min fina bror och svägerska. Det var bara att knalla ner för trappan med Mini på armen, knacka på, hulka lite och få en famn att gråta lite i. Så skönt, så jäkla sorgligt.

Suck.

Förbannad, inte förtvivlad.

Nu visade det sig att Mini inte var ledsen på dagis igår, snarare arg. Det är ganska stor skillnad försöker jag trösta mig med.

Så det ska bli väldigt spännande att höra hur länge han var arg idag.

Igår när jag hämtade honom var en lugn och nöjd och bröt inte alls ihop, vilket jag hade föreställt mig att han skulle göra. Kanske är han tuffare än vad jag tror!

Klockan 15:18

Tiden jag stämplade ut från jobbet. Sitter nu på bussen på väg för att hämta mina älsklingar och försöker peppa mig med att det bara är två veckor och fyra dagar kvar till julledigt och 17 kanske 18 dagars semester. Pepp pepp.

Fetångest.

Då har jag lämnat en förtvivlad och gråtande 16-månadersbebis på dagis då. Fy fasen. Vi får väl se hur länge jag orkar jobba idag...

Hejhej!

Här sitter jag i soffan i vår ganska rotiga lägenhet och äter cheeze balls. Klockan är 21.52 och precis i detta nu kommer kärleken ut från den sista läggningen. Uuuh vad sent. Nu är det ju läggdags för oss också... Men så har livet varit de sista veckorna; sena vanor, sena läggningar.

Får sluta nu så jag hinner prata lite med min make innan det är läggdags...

Tjejkväll!

I morgon slutar jag tidigt på jobbet. Då tar jag pappas bil och kör till min kära 92 år unga mormor. Vi ska umgås hela dagen. Jag ska sova över. Jag ser fram emot en lugn dag och kväll och en god natts sömn. Sen blir det fint att tidigt åka hem till familjen igen!

Häcken full.

En månad sedan senaste inlägget. Största orsaken är nog att jag haft fullt upp med jobb, hus och familj. Så fullt upp att jag en sömnlös natt i helgen insåg att vissa åtgärder behöver sättas in. Så, jag har förför;
- helgat helgen och ställt in allt som känns stressigt, även om det är roliga saker
- bestämt mig för att sänka ribban på jobbet
- bestämt att jag måste börja träna i ngn form igen. Förslagsvis löpning
- tagit semester vecka 44 (den där sömnlösa natten insåg jag att sedan mamma dog har jag inte varit ledig en enda hel vecka i sträck)

Plötsliga tårar.

Jag lever vidare i sorgen eller förträngningen... För det mesta är livet bra och jag tänker inte så mycket på mamma. Eller jo. Jag tänker på mamma hela, tiden varje dag. Men jag förstår inte att hon är borta. Kan verkligen inte koppla minnet av min fina mamma med död.

Men så plötsligt överrumplar mig sorgen. Helt utan förvarning. Som alldeles nyss på spårvagnshållplatsen. Jag fick syn på en tjej, en dotter till en av mammas fina vänner. Vi har aldrig känt varandra tjejen och jag men vetat om varandra hela livet. Vi har samma namn. Då plötsligt kommer sorgen och tårarna. På en spårvagn. När jag ser människor ur mammas liv blir det verkligt ett tag.

Något liknande hände på ett bröllop i somras. Plötsligt, helt oväntat fick jag se mammas gamla kollega i publiken. Då grät jag på direkten.

Ibland längtar jag otroligt mycket efter människor som var viktiga för mamma och som mamma var viktig för. Jag tror att jag längtar för att få chans att gråta och sörja.

(Nu måste jag bita ihop, för snart är jag framme på jobbet...)

Höst och tid för projekt.

Idag hade vi husmöte och hela september är inbokat för olika projekt. Nästa helg ska vi måla och göra fint i Mellans rum. Det är brunt nu och ska bli ljusgrönt. Vi ska även sätta tak på lekstugan. Helgerna därpå ska vi riva delar av altanen.

Jag gillar verkligen att ha hus och trädgård som är mitt. Där vi kan ha framtidsplaner och drömmar och utan att känna stress eftersom vi vet att huset är vårt och här ska vi bo nu.

Vi ska även fira min examen på lyxrestaurang framöver.

Tror det blir en fin september!

The Wall.

The Wall igår var så otroligt bra. Hela kvällen var bra. Kärleken och jag stack hemifrån halv sex. Åt middag och drack vin med fina människor och sedan drog vi till Ullevi. Där såg vi en magisk och effektfull show och drack öl samtidigt. Underbart!

Ööööh!

Trots två dagars semester är den här veckan på jobbet en sådan vecka då jag bara vill dunka huvudet i väggen av frustration. Så himla mycket krångel. Folk vill göra rätt men gör fel. Folk gör fel men har rätt ändå, enligt dem. Folk vill fel och gör fel. Folk vill fel men lyckas ändå göra rätt. Folk vill tack och lov ibland rätt och gör även rätt. Men frustrerande kan det vara.

Och jag då. Jag är inte ett dugg bättre. Jag tänker fel och gör rätt. Jag tänker rätt men gör ändå fel. Jag tänker fel och gör fel. Ibland blir det jättebra. Ibland går det åt skogen.

Sa jag att jag vill dunka huvudet i väggen lite?

Febern är borta men halsontet värre.

Jag verkar ha energi nog att ha semester men frågan är om jag har energi att börja jobba på onsdag...?

Åh nej!

Vilket slös med värdefulla semesterdagar att ligga i sängen med feber och halsont. Fy så tråkigt!

Ett till mattegeni! (OBS! Skryt. )

Kärleken förklarade kronor och ören för Mellan 5 år. Hundra öre är en krona förklarade han. Mellan fattade galoppen på en gång:
"Jaha! Så tvåhundra öre är två kronor och trehundra öre är tre kronor och sexhundra öre är sex kronor och sextusen öre är sextio kronor"

Jag häpnar. Jag var ju tvungen att själv tänka ett tag för att bekräfta att det var rätt.

Gräsänka

Har haft två kvällar som gräsänka och jag har verkligen hunnit både njuta och vara effektiv. Igår skruvade jag fast de sista skåpspärrarna så nu kommer Mini inte kunna fynda "rester" i soporna längre. Efter det rensade jag och organiserade om i våra köksskåp. Idag har jag jobbat, haft gäster och druckit rosé och ätit godis. Jag har även hunnit plocka och vika tvätt. I morgon är det jobb igen och sedan bär det av till familjen igen och sexdagars ledighet. Jag byter alltså från en slags lyx till en annan. Inte så illa!

Shopping

Shoppat klänning inför lördagens bröllop. Ett fynd på rea för endast 239 kr. Är väldigt nöjd!

Söt.

Så här somnar Mini varje kväll. Vilken tur att vi har en sån lurvig matta.

Lever livet och njuter av viktiga saker.

Vackert väder och heltidsjobb är ingen dålig kombo på sommaren. Tre kvällar i radhar jag och mina stora pojkar åkt och badat. Jag har börjat cykla till och från jobbet. Jobbet är roligt. Familjen är bäst. Livet är, trots allt, väldigt bra nu!

34

Fyller år idag. Med vetskapen om att Mini kräkts och haft feber under dagen hade jag inga höga förhoppningar på firande. Men jag kommer hem till en piggare Mini. Blommor från svärmor och svägerska. En flaska campari från pappa. En hemmagjord ask med saltlakrits från Stor. Pappa stekte smarriga hamburgare och Kärleken hade bakat Toscakaka. Inte illa alls!

Ännu en fin helg till ända.

Måste säga att helgerna är verkligen fina nuförtiden. Kanske beror de på att de är mer värdefulla nära jag nu jobbar. Kanske beror det på vädret. Kanske beror det på huset. Självklart beror det på familjen.

Den här helgen har min 92-åriga mormor varit här. Det har varit fint. Jag passade på att ge henne lite fotvård, klippa hennes naglar, måla dem med nagellack och sedan ge lite fotmassage. Då var hon nöjd den gamla damen.

Mini fyller 1 år.

Idag firar vi att vi haft den underbara Mini hos oss i ett år. Han har varit och är en riktig guldklimp som charmar skiten ur oss och påminner oss om livet som går vidare. Att folk dör, men folk föds också. Underbara unge. Vad hade jag gjort utan honom och hans fina bröder?

Helgen i Halland.

Har haft härlig helg med många stopp längs havet i Halland. Skönt med minisemestrar när det är jobb hela sommaren som gäller.

Mammas röst.

I julas spelade jag in en 39 sekunder lång film när mamma matade Mini. Jag har inte vågat titta på den sedan hon gick bort. Men idag satte pappa på den. Det var så underbart att höra hennes röst igen. Alldeles underbart och väldigt sorgligt. Så skönt att spärren har släppt. Nu ska jag se den igen. Och igen. Och igen.

Gillar jobbet.

Måste bara säga hur mycket jag gillar mitt nya jobb. Kollegorna är fantastiska och erbjuder sig att hjälpa till och svara på vilka frågor som helst. Jag känner ingen press från kollegor alls vilket gör att jag lär mig snabbare. Tror jag. Arbetsuppgifterna är också roliga och jag ser fram emot att kunna sätta mig in mer i mina ärenden och att lära känna människorna bakom akterna. Så jag går glad till jobbet varje morgon och går glad hem. Ibland går jag till och med motvilligt hem eftersom det är så bra att vara där. Det har aldrig tidigare hänt mig. På någon arbetsplats. Dessutom får jag betalt för det. Fantastiskt. Än så länge känner jag mig alltså inte ett dugg tyngd eller ledsen över bristen på semester den här sommaren.

Uppskattar verkligen min helg.

Helgen har varit så där härligt social och effektiv. Jag flexade ut klockan tolv i fredags och mötte upp min familj i stan. Barnen fick slösa bort sin månadspeng och sedan "lyxade" vi till det med lunch på donken. När vi kom hem möttes vi av pappa och mormor som kommit för att fira min femåriga brorsdotter. Resten av dagen ägnades åt släktkalas, korvgrillning och brorsans sagolika bakverk.

Lördagen ägnades åt städning, lunch hos vänner, barnkalas igen och toppades med vin i sällskap av våra ypperliga grannar från våningen under.

Idag har vi fortsatt städ- och sorteringsprojektet. Dessutom prövar vi en ny möblering i vardagsrummet så nu är det rent men lätt kaotiskt här hemma.

Nu sitter jag i trädgården och vaktar grillen. Tror på en bra final på en förträfflig helg!

Midsommar.

Midsommarafton var görbra med god mat trevligt sällskap och barnen lekte så mycket och bra med kusinerna så vi knappt såg till dem. Förutom Mini då som vi såg till hela tiden. Ville bara säga det, att var bra alltså, inte bara depp utan mycket bra också!

Konstigt.

Är i föräldrahemmet för första gången sedan begravningen. Känns tomt och konstigt. Mer tomt nu än då.

Samtal med barn.

Stor: Mamma, visst är det nästan magiskt att när man blundar kan man se vad som helst! Alltså om jag tänker på ett äppelträd, så ser jag ett äppelträd framför mig, fast jag blundar.

Mellan: Ja precis, nu blundar jag och då ser jag liksom en svart vägg...

Firar fredag.

Fredagen blir speciell när man jobbar en hel vecka. Firar därför idag med kärlekens magnifika pizza, vin i sällskap med mina bröder och finbesöket från Finland. Gött trött gött!

Hjärndöd.

Har förvånats över att jag inte känt mig så där otroligt slut i huvudet som jag förväntat mig nu när jag börjat ett nytt jobb. Men kanske är jag det ändå. Upptäckte just att jag gått på fel spårvagn och därmed förlängde jag min restid hem med ca 15 minuter. Jaha. Får väl hoppa på bussen i stan istället.

Pirr i magen.

Dags att gå och lägga sig. Tack och lov är jag trött efter en heldag på Liseberg. Kan hända får jag ändå svårt att somna. Det är en stor dag i morgon. Jag hoppas så att jag kommer gilla det och att kollegorna är trevliga. Oooh så spännande!

Tack för idag!

Har haft en fantastisk dag på Liseberg med min pappa, Mellan och Stor. Vackert väder, inga köer och nöjda barn. Hurra! I morgon börjar livet som heltidsarbetande.

Presenter i trädgårdens tecken.

Hade examensfest i vår trädgård igår. Mycket roligt och lyckat. Fick en massa överraskande presenter och alla gick i trädgårdens tecken:

-Vinbärsbuske
-Hallonbuske
-Björnbärsbuske
-Solstol
-Örtkryddor
-Rabarbersmarmelad och lemonad
-En buske till
-Salladsbestick

Och en bok och ett presentkort från Kärleken som också höll ett fantastiskt tal.

Behöver mer mat.

Har ägnat dagen åt att steka kryddiga köttbullar och gjort filodegcigarrer ned fetaost. Inser att det inte kommer räcka! Det behövs säkert dubbelt så mycket. Bara att gå till affären och handla mer!

Ledig!

Jag är alltså ledig nu. Ledig. Ledig. Ledig. Ledig. Ledig. Måste internalisera detta i mig själv. Ledig ledig ledig!

Kanske detta hjälper:

Dryga timmen kvar!

Sitter på vagnen på väg till tentan. Upptäckte i morse att mitt kårleg var utgånget. Blev otroligt stressad men vilken himla tur att jag upptäckte det i tid. Hinner fixa det och lite godis innan det är dags att fixa den här förbannade tentan. Tror det kan gå bra, med lite tur. Go go go!

Mardrömmar

Inatt har jag drömt mardrömmar om supersvåra tentafrågor och fuktskadade hus. Inte roligt. Önskar att jag drömt om libanesisk buffé och champagne istället!

Stirrar på en skärm!

Den här skärmen har jag stirrat på mycket den sista tiden. På tisdag har jag tentan och i morgon har jag min sista lektion i skolan. Så det är meningen att jag den här dagen ska ha full fokus på tentaplugg. Jag har ändå varit rött så disciplinerad men lite pauser för att duscha, tvätta och diska har jag allt tagit. Är ganska omotiverad samtidigt som tentaångesten kommer krypande. Måste nog läsa lite mer om pensionssystem nu...

Hurra!

Idag flyttar resten av sällskapet in. Lyckan är stor!

Jomen visst vet ni!

Då är man en fjärdedels husägare då! Göttans!

Veckovill

I min framtidsvision här nere har jag tydligen skrivit att jag står i köket och förbereder en buffé till min examen om tre veckor. Det vore ju tråkigt om jag gjorde det eftersom jag då missat min examen med sex dagar. Insåg detta alldeles nys och förstår att jag måste lägga in ytterligare en växel i tentaplugget!

Svårare idag

Idag har jag svårare att plugga motiverat. Har lättare att frammana bilder av kvällens magnifika pizza och vin än bilden jag romantiserade till igår. Får väl helt enkelt även se pizza och vin som en morot. Men då måste jag ju såklart saka like tentaplugg till förmån för en tur till systemet!

Framtidsvision

Om tre veckor står jag hemma i köket och förbereder den libanesiska buffé som jag planerar att bjuda på på min examensmottagning fredagen den 7 juni. Jag njuter av min lediga dag och att jag gjort den sista tentan i den här utbildningen. Solen skiner och jag funderar på vilket slags bubbel jag ska bjuda på. Ska vi ha långbord ute om det är vackert väder? Jag gläds över att få samla viktiga människor och få fira den bedrift som jag nu börjar inse att det är att plugga med barn. Jag sörjer över att mamma inte får vara med men hoppas att det inte ska överskugga glädjen allt för mycket även om jag på sista tiden verkligen insett att "med avståndet ökar saknaden" som en klok klasskamrat sa.

Hur som helst så är det den här fantasibilden i mitt huvud som motiverar mig att plugga inför tentan så att det ryker. Fatta så himla underbart att ha ett hus, en trädgård, ett jobb, en inkomst, lediga helger och en underbar familj att få njuta av!

Halleluja!

Ajajaj!

Vet ni hur ont jag har i mina ben idag? Skitont!

Men det är bara att bita ihop. Idag är det dags att börja ta tag i pluggandet till den där jäkla omtentan. Men jag är åtminstone ganska motiverad och det är ju alltid något!

Sitter i sängen med datorn i knät och känner hur det liksom vibrerar under båda mina stortånaglar. Ska aldrig glömma klippa dem innan ett långlopp igen. Undrar hur länge det tar innan de trillar av...

Heja heja!

Ser sportigare ut än vad jag är! :-)

Borde sova!

En otroligt varm dag gjorde att Mellan råkade somna i soffan innan middagen. Värmeslag kanske. Hur som helst så innebär det att han inte sover än vilket innebär att min lilla dyrbara egentid blir fördröjd. Får helt enkelt inse att någon egentid blir det inte fråga om idag. Så fort han somnat ska jag gå ut och dricka ordentligt med vatten och sedan krypa till kojs. Det får bli min uppladdning inför morgondagens Göteborgsvarv. Ser fram emot det på något konstigt vis. Tänkte springa riktigt långsamt och ta det lugnt och njuta av folkfesten! Wish me luck!

Hej!

Jo jag håller på med annat just nu. Typ skola och familj. Ska ju försöka ta en examen om några veckor. Ska även springa en halvmara, otränad. Har vilat mig i form kan man ju hoppas på. Ja. Men vi hörs väl igen någon gång!

Lyxdag

I eftermiddag och i kväll har jag och Stor varit ensamma hemma. Han konstaterade att det var första gången sedan Mellan föddes (observera Mellan som snart fyller fem år, inte Mini). Jag tror han har rätt. Vi har varit på stan och fikat, köpt födelsedagspresenter till Mellan, ätit kebabtalkrik på den lokala pizzerian, sett Sune i Grekland, läst saga och bara njutit av varandras sällskap. I morgon, efter våra skolor, åker vi efter de andra till smultronstället. Det ska bli skönt, mysigt, sorgligt och tomt. En självklar mamma kommer saknas där.

Sunes sommar

Vi såg på Sunes sommar igår (alltså klassikern från 1993). Herregud vilken igenkänningskomik! Mellan är PRECIS som Håkan Bråkan!

Ljuset i tunneln?

Sitter med den sista hemtentan för den här kursen. Sen är det en lättvikskurs kvar på utbildningen och en omtenta för mig på examensdagen och sedan börjar arbetslivet. Spännande. Läskigt. Men framför allt roligt och otroligt skönt. Fatta! Jag kommer få månadslön och i december kommer vi ha två hela inkomster! Det är knappt så jag vågar tro det. När jag tar examen har någon av oss eller båda två varit student i en sammanhängande period på åtta år. Åtta år! Det är nästan så att jag själv är imponerad av att vi orkat. Hoppas att vi aldrig mer efter det behöver vända på slantarna. Aldrig mer!

Skål!

Jag har fått ett sexmånaders vikariat med start direkt efter examen! Hurra hurra hurra!

I morgon:

- blir jag typ lite lite grillad i skolan.
- ska jag på jobbintervju.
- måste jag verkligen börja springa igen efter nära två veckors uppehåll.

Det var allt men spännande så det räcker och blir över!

Feeling

Kärleken har läst en biografi om Freddie Mercury och har således snöat in lite på Queen. Mitt i tacomiddagen där jag sitter och njuter mitt vin sätter han på "show must go on" på hög volym. Vilken fantastisk låt, vilken fantastisk artist. Tårarna börjar stiga i ögonen och jag gråter nästan (men bara nästan, jösses så lätt släpper jag tyvärr inte fram känslorna) för jag inser att det är mitt liv just nu. Inside my heart is breaking men the show must go on.

http://m.youtube.com/watch?v=4ADh8Fs3YdU

Ovan gräsänka

Har ju blivit ganska van vid att ha en hemmaman den sista tiden. Så van att hösten logistiska helvete är glömt. Det innebär att när jag nu ska vara gräsänka till på söndag eftermiddag känner jag mig lite osäker. Hur gör man? Hur lägger man tre barn samtidigt? Hur gör man när de springer och vill åt olika håll? Och hur fasen får man tid över till disk och städ och matlagning?

Det kommer såklart gå bra och jag unnar verkligen Kärleken lite egentid men det kommer bli grymt skönt när han kommer hem igen!

65

Idag skulle mamma fyllt 65 år. 

Jag börjar återfå minnen av henne som frisk.

Det tydligaste minnet eller bilden jag har av henne just nu 

är hur hon på kvällen sitter iklädd nattlinne i sin säng,

lutad mot väggen med en kudde bakom ryggen,

med läsglasögonen långt ner på nästippen, 

med en tandpetare fastkilad mellan de nedre framtänderna

och blicken fokuserad i sin bok.

Så såg min underbara mamma ut på kvällarna när jag tassade in 

för att säga god natt.

Jag undrar så vart hon är nu, men i min fantasi ser det ut så här där hon är:

2013-04-05

På dagens agenda står:
- söka jobb.
- städning.
- löprunda.
- fira fredag.
- på något vis hedra och uppmärksamma att mamma skulle fyllt 65 år idag!

2 månader

Idag är det två månader sedan jag träffade min fantastiska, underbara och bästa mamma för sista gången. Två månader har gått väldigt fort och jag inser att jag fortfarande inte inser att det är för gott, att hon inte kommer tillbaka. Jag jobbar med att kunna använda mig av ord som död men som ni ser är det till och med svårt att skriva det. "Hon har gått bort" får duga så länge.
Jag ägnar dagen och flitigt skrivande och känner att jag inte kunnat hedra henne på ett bättre vis än att ägna tio sidor åt en djupodlad analys av en tidigare klientkontakt. Men saknaden är stor, inte minst när jag vill reflektera kring mina studier och min framtida yrkesroll med någon. Några av våra mest fantastiska samtal vi haft, jag och mamma, har handlat om just socialt arbete eller socialpolitik. Hon var så vansinnigt klok, hade mycket erfarenhet att dela med sig av men var också öppen för de nya rön och teorier som jag presenterade. Jag upplevde aldrig att hon stagnerade i sin socionomroll. Fy vad jag saknar henne.

Mini den vilde

Jag hoppades ju länge på att Mini skulle bli en lugn och nöjd liten bebis. Nu när han kan krypa har vi fått se hans sanna jag. Han är snabb som blixten, älskar sladdar och diskmaskinen och ropar jag efter honom kryper han iväg bort från mig med ett mycket muntert leende på läpparna. Han är även precis lika högljudd som oss andra i familjen, såklart. Får han inte en sked mat till eller sitt vatten så fort han önskar skriker han högt. Inte skrika som att gråta eller gnälla utan han låter bara väldigt högt när han ber om mat.

Så självklart blev han en vild och högljudd liten parvel, precis som sina bröder. Självklart är han alldeles fantastisk och charmar skiten ur resten av oss.

På med skorna

Dags att ta på sig löparskorna, efter en veckas uppehåll, igen. I måndags sprang jag den backigaste jävla milen i mitt liv och tröttheten efter det i kombination med lite förkylningskänslor har hållit mig borta. Kanske, kanske att jag  i själva verket inte var så förkyld utan kände efter lite väl mycket, bara för att slippa springa. Hur som helst är lusten tillbaka och idag satsar jag på en runda på nio kilometer. Jag hoppas att en veckas vila har gett tidsmässiga resultat. Vila sig i form vet ni!

Saker och tankar jag tänkt blogga om men inte gjort

- Hur mycket jag trivs i och älskar den nya lägenheten.
-Hur jag inte riktigt vågar lita på och glädjas åt att vi i framtiden kommer äga den.
- Hur fint vi börjar få det i lägenheten.
- Hur rolig skrivuppgiften är i skolan.
-Hur mycket jag saknar att bolla skolrelaterade tankar och idéer med mamma.
- Att det känns som om jag hade två olika mammor, en frisk och en sjuk, och att jag saknar dem båda.
- Hur mysigt det har varit att kunna ha sin pappa i stan i en dryg vecka.

Ja. Det var det. Lite lagom kortfattat.

Till min mamma <3

Det rullar på, typ.

Det känns som om vardagen och lusten och energin börjar återvända lite. Lördagen var toppen med löprunda med Stor, städande och plockande, ärenden på stan och middag hos storebror. Söndagen var inte lika bra. Men det går ju upp och ner och visst finns det gläntor fortfarande (läs dikten nedan)! Har ett enormt skrivarbete i skolan framför mig och sitter på mitt gamla bibliotek och försöker komma in i gamla vanor igen. Det känns bra. Dessutom har vi fina pappa i stan hela veckan och det är ju verkligen trevligt, funderar på att fråga om  han  vill gå på lunchdate med mig någon dag!

Ojojoj vad bra!

Så klockan 11 i förmiddags kom det två glada gubbar hem med en massa mat till oss. Strålande bra. Jag längtar redan tills nästa gång jag ska handla. Då ska jag passa på att köpa en massa tunga storpack och njuta ännu mer av att det enda jag behöver göra är att bära upp kassarna för trappan och in i vårt kök. Tänk er en bal med toapapper, storpack välling och annat som varit jobbigt att handla utan egen bil. 85 kronor i hemkörningsavgift är så himla värt!

Spännande!

Jodå! Då har jag gjort mitt livs första veckohandling online. Hemsidan var seg så det tig lång tid, men inte lika lång tid som det skulle tagit att ta bussen till affären, handla, köa, packa, vänta på bussen och åka hem igen. Nu levereras maten någon gång mellan 9 och 11 i morgon. Det ska bli väldigt spännande att se om vi blir nöjda!

När mammor dör

Jag fick ett fint kort på posten idag. det var någon annans fina mamma som ville skicka en tanke. Jag blev rörd, ledsen och glad. Hon skickade med en dikt av Göran Tunström:

När mammor dör,

då förlorar man ett av

vädersträcken.

Då förlorar man

 vartannat andetag,

då förlorar man en glänta.

När mammor dör, 

då växer det sly överallt.

Jag tycker så mycket om dikten, den är inte vidare trösterik, men den är sann.

Håller ett löfte!

Jag lovade en högre makt att om det löste sig med huset och boendet så skulle jag börja löpträna. Och dessutom är jag anmäld till göteborgsvarvet som går av stapeln om ganska exakt två månader. Så det var ju bara att hålla sitt löfte. Summerar 19 avklarade kilometer på en vecka. Det kallar jag godkänt. Idag blev det 8,3 km och fasen vad det känns i benen, tror inte jag kommer kunna gå på flera dagar!

Vardagsliv

Så. Då har snart en hel ledig helg gått till ända. Vi har umgåtts, sett på mello (rätt låt vann enligt mig och Kärleken), städat, varit ute, hunnit springa, varit på gympa med mellan och bara haft det gött (och för all del även haft minst en handfull heliga utbrott hela bunten, men det glömmer vi nu).

Nu tänkte jag skriva om att jag måste sluta amma, men det tar jag någon annan gång. Fasen vad ont det gör!

Förnyad matplats

Före:



Ett bord på typ 1 kvm med fem stolar runt.

Efter:



En bild säger mer än tusen ord, men ikväll kommer även kastruller och skålar få plats på middagsbordet!

Drömmar slår in.

I högerspalten här nere. Står det vad jag drömmer om. Det måste visst uppdateras för det verkar som om den drömmen slagit in. Skål!

Kramens kraft

Så många varma, innerliga och kärleksfulla kramar som jag fick i fredags har jag aldrig fått förr. Min kropp minns dem med värme, mitt intellekt minns dem med tacksamhet. Jag kommer reprisera kramarna i minnet så fort jag behöver styrkan från dem igen. Alltså nu.

Tack för all kärlek, tack för alla kramar och tack ni som kom.

Åh så duktig...?

Har ni någon Billybokhylla hemma? I så fall känner ni säkert igen en sån här!


Mellan:
"Oj titta vad jag hittade! Den låg på golvet. Jag tänkte att du ville ha den mamma. Jag tror att den är viktig va?"

Jag bekräftar att den är mycket viktig och hur himla duktig han är som hittade den och gav den till mig så att vi kan fixa hyllan i hans rum. Mellan blir tyst, tänker lite och klämmer ur sig:

"Öhhh. Jag använde den som bomb förut. Jag hade flera stycken! Men... några råkade komma bort i mattan. Det gör väl inget?"

Så nu blir det till att leta nålar i höstack...

En ny tideräkning.

Jag tror att hädanefter kommer jag referera till händelser som "före" eller "efter" mamma gick bort. Och än så länge har ju det mesta hänt FÖRE, men det känns som om det hänt så himla MYCKET efter också. Saker som jag aldrig kommer kunna berätta för mamma. Som lägenheten till exempel. Det hade varit så underbart att få visa henne den. Alla garderober och de stora fönstren.

Det som hänt har blivit lite verkligare de sista dagarna. Och med insikten om vad som faktiskt hänt kommer också smärtan och sorgen. När jag packade upp lådorna i köket var mamma med mig hela tiden. I tanken om hur hon skulle ha gjort och vad hon skulle tyckt men också i minnet över alla kök hon hjälpt mig ställa i ordning i tidigare flyttar.

Igår firade vi också den första födelsedagen EFTER hon gick bort. Jag hade föreställt mig att det skulle vara så uppenbart tomt när alla var samlade och hon inte var där, men barnen fyllde tomrummet bra med sitt bus och stök. Det var först när jag lämnade kalaset, mina bröder och min pappa, som tomheten kom. Jag hade kunnat stå och krama om pappa i en evighet innan jag gick. Jag ville verkligen inte släppa taget. Det är som om jag nu har dubbel kärlek till honom. Som om all min (jordiska) kärlek till mamma nu flyttats över till pappa.

Det var som sagt tungt att gå från kalaset. Gick hem själv till våra nya underbara lägenhet (Kärleken och barnen var ute och lekte) lagade middag, tände massa ljus, lyssnade på stämningsfull musik och lät melankolin ta över. Så skönt.

Jag inser ju att det är så här det kommer vara. Upp och ner. Glädje och sorg. Och när jag tröstar mig själv säger jag att jag inte måste berätta allt som händer för mamma, för hon vet redan. Där hon är nu, vet hon allt.

Nervös.

Ligger här på en matta i vårt nya vardagsrum och oroar mig för att vår soffa och våra stora tunga gamla skåp (vi snackar verkligen tunga skåp, ingen jäkla fanér här inte) inte ska komma upp till andra våningen (trappen känns lite trång...).

Det här blir, hrmm, intressant...

Jag oroar mig lite för att våra grannar under (tillika hyresvärdar) inte ska stå ut med våra hoppetossor till söner mer än ett par dagar. De lär ju uppleva det som om de bor i en trumma.

Någon där uppe måste ha sett mig...

Mitt i allt har vi fått ett förstahandskontrakt på en femma på hundra kvadrat. Flytt om en vecka. Det är ju såklart bra. Jag tror det var det något av det första mamma såg till att fixa när hon kom till andra sidan. Det känns faktiskt så.

Men det här blir nog första gången jag flyttar utan att jag engagerar mig och planerar. Ingen att-göra-lista, inga planer på möblering, inga idéer alls. Jag bara följer med strömmen. Den här gången får Kärleken ha översikten och kontrollen. Det fixar han bra.

Ska jag skriva redan?

Tillbaka till skolan och vardagen idag. Först kändes det lätt, till och med skönt. Nu på bussen hem igen känns det inte så lätt och skönt längre. Berg- och dalbanan fortsätter alltså, såklart...

Hopp?

Mådde illa en halv natt. Kräktes en gång. Har sedan dess fått behålla maten. Det kanske inte var det värsta viruset i alla fall!?

Bitter.

Är kräksjuk och är mycket bitter. Dels betyder det att jag min första vecka i skolan missar tre obligatoriska tillfällen och dessutom innebär det att jag inte kan åka till mamma i helgen. SKIT!

Det spänner och ömmar

Efter att varit borta från hemmet och Mini i tio timmar är det delar av min kropp som undrar om det finns någon därhemma som är lite hungrig, eller åtminstone törstig, som kan tänka sig att lätta på spänningen lite...

#ammarfortfarande

Ny tid.

Är på väg till skolan. Även om jag längtat och sett fram emot den här kursen och den här terminen känns det inte lika roligt att redan lämna Mini och föräldraledigheten. Kluvna känslor helt enkelt.

Ja. Vi får väl se vad den här våren har att bjuda på...

Så det kan gå.

Tänkte precis skriva om hur fin den här söndagen är med simklubb för Stor och söndagmiddag med mina bröder. Då kräktes Stor och de middagsgäster som hunnit hit gick hem. Så. Ja. Nu har vi en jäkligt stor lasagne i ugnen.

No coke...

Kombinationen Mellan och cocacola är ingen hit alltså. Efter två stora glas till fredagsmyset är han fortfarande i full gång och jag gav upp läggningen för längesen och tvingade helt enkelt upp honom igen. Det får helt enkelt vara slut med "svart läsk" tills pojken blivit myndig typ.

Viktväkta

Nu äntligen viktväktas det igen och Kärleken är med på tåget vilket förhoppningsvis kommer underlätta. Jag vägde in mig i onsdags på 81.1 kg, hela 2 hg lättare än jag var när jag började för ca 2 år sedan.

Men jag har visst glömt bort hur man gör... Ikväll vill vi ju gärna lyxa till det lite och glad i hågen gjorde jag en riktig lågpoints-soppa till lunch för att kunna götta i mig de nya ostbågshjärtana ikväll. Nu tre timmar senare är jag vrålhungrig och börjar minnas att det är smartare att spara in points på middagen om man ska snaska godsaker på kvällen, då behöver man ju inte vänta så länge till man får äta igen.

Ja ja. Nu klunkar jag kaffe istället och längtar mycket efter både kvällens hamburgare och osthjärtan! Det ska nog gå bra det här!

Tårar

Ser på idrottsgalan och tårarna rinner. Även om jag (av någon konstig men säkert förklarlig anledning) inte kunnat gråta ut någon av min sorg och ledsnad under hösten är det otroligt befriande att sitta och snyfta av rördhet åt andras lycka. Alltid något!

På tivoli.

I lördags pratade mamma och jag om berg- och dalbanan som vi är ute och åker i nu. Hon tyckte även att det ibland kändes som om man gick i de där konstiga trapporna i lustiga huset på gröna lund. Ni vet när man tar ett steg i trappan och tror att man vet åt vilket håll man går så visat det sig att man är på väg någon helt annanstans med benen. Jag tyckte det stämde bra det med och vi konstaterade att vi helt enkelt är på tivoli, förutom att det långt ifrån är lika roligt på det här tivolit alla gånger.

Pizzadag

Idag är det stora städdagen och jag hoppas verkligen att min energi räcker hela vägen in i kaklet för ikväll kommer grannarna för att njuta av Kärlekens sagolikt goda pizza. Lätt den godaste jag ätit i hela mitt liv!

Snål.

Jag skulle så väldigt gärna köpa lite nya kläder inför min skolstart. Framförallt behöver jag byxor. Jag har bara ett par hela jeans som passar. Lite snygga toppar skulle också sitta fint.
Men så blir jag snål (vilket är jättebra, eftersom vi inte är rika på något vis just nu...) och tänker att hela garderoben är full av snygga kläder som passar mig om jag lyckas gå ner 8-12 kilo till. Då känns det ju onödigt att köpa nya kläder som förhoppningsvis kommer vara för stora innan sommaren.
Men det vore fint att få känna sig fräsch och snygg...

Up date:
Efter lite konsultation med Kärleken.

"Du skulle ju kunna ta de där klädpengarna och lägga på ett medlemskap i vikt väktarna istället"

Och han har ju faktiskt en poäng där!

Ny dator!

Titta, den glittrar! Den här finisen ska barnen inte ens få peta på. Den ska det bara skrivas skolarbeten på och streamas tv-serier på.

Än så länge är den hemlig, barnen har inte ens märkt att vi plockat fram den och pillat med den hela eftermiddagen! :)

Drömmar

Just nu drömmer jag om:

- En ny dator (är i desperat behov av en inför skolstart och tänker undersöka möjligheten att köpa en på avbetalning i morgon!)

- Ett förstahandskontrakt på en lägenhet (är i desperat behov av det och har bestämt mig för att vi måste annonsera minst en gång i månaden under hela året)

- Ett lättare sinne. (Det går ju upp och ner som bekant)

En dag

Idag städar vi (jag) ut lånehuset samtidigt som jag lyssnar på Zlatan på ljudbok och ser på tour de ski. Ikväll blir det middag i goda vänners lag och i morgon bär det av hemåt igen.

Gott nytt år!??

Ja. Nyårsafton var fint. Vi firade med bror med familj. Mysigt. Men vid tolvslaget blev det kanske inte något jubel direkt och gott nytt år sa vi kanske mest för sakens skull och kanske mer ställt som en fråga. Gott nytt år?

2012 var en berg- och dalbana utan dess like. En fantastisk Mini föddes. Världens finaste och goaste tjockis.

2012 var glädje och hopp, sorg och förtvivlan. Men mest var det kärlek, värme och omtanke.

Jag tänker att 2013 (det är så jävla overkligt, oförståeligt och konstigt att tänka på hur år 2013 kan bli) också kommer bli precis så. Det kommer vara glädje och hopp, sorg och förtvivlan. Men vi ska ha en massa kärlek, värme och omtanke också. Det måste bli så.

Gott nytt år till er alla!