Sorgsen

Det har varit en riktigt mentalt jobbig vecka på jobbet med svåra beslut och besvikna och arga klienter. Julen närmar sig. Barnen ser sina förskolelärare och lärare mer än mig och Kärleken på dagarna. Min lilla Mini har börjat på dagis. Och jag har saknat mamma som aldrig förr. Var och en av sakerna som hänt den här veckan hade varit orsak nog att ringa mamma. För att ventilera om jobbet, för att planera julen, för att dela min ångest över att lämna bort mina barn. Men det finns ingen mamma att ringa till. Hon är borta. Det är rent ut sagt för jävligt.

Idag har jag gråtit mer än jag gjort på väldigt länge. Kärleken är på fest och jag är ensam hemma. Skönt då att bo i samma hus som min fina bror och svägerska. Det var bara att knalla ner för trappan med Mini på armen, knacka på, hulka lite och få en famn att gråta lite i. Så skönt, så jäkla sorgligt.

Suck.