I julas spelade jag in en 39 sekunder lång film när mamma matade Mini. Jag har inte vågat titta på den sedan hon gick bort. Men idag satte pappa på den. Det var så underbart att höra hennes röst igen. Alldeles underbart och väldigt sorgligt. Så skönt att spärren har släppt. Nu ska jag se den igen. Och igen. Och igen.
Åh!
SvaraRaderaJobbigt och underbart på samma gång. Så nära men så långt bort.
Har en sån film med pappa också. <3
Kram
Och så kom en tår eller flera. Kram.
SvaraRadera