Ser på idrottsgalan och tårarna rinner. Även om jag (av någon konstig men säkert förklarlig anledning) inte kunnat gråta ut någon av min sorg och ledsnad under hösten är det otroligt befriande att sitta och snyfta av rördhet åt andras lycka. Alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar