Mammas lilla hjärtegull?

Tidigt i morse när det fortfarande var kallt ute och man faktiskt blev lite kall om nästippen promenerade jag och Gosegrisen hand i hand till fritids. Det var så mysigt, vi pratade om både det ena och det andra och han verkade glad över att äntligen vara frisk igen och över att få gå i skolan. När vi precis rundar skolbyggnaden för att komma in på skolgården släpper han min hand. Av misstag tänker jag och försöker smidigt fånga upp den igen varpå han lite bryskt skakar loss sin hand igen och mumlar något ohörbart. Dumma dumma Lisa. Det tog ett tag innan jag begrep vad som hade hänt. Herregud! Vem vill gå och hålla sin antagligen megatöntiga mamma i handen på skolgården? Jag skämdes lite över mitt misstag och accepterade med lite sorg i hjärtat att Gosegrisen är stor nu. På riktigt.

Men jag tänker försöka smyga till mig hans hand ibland, men bara i smyg när ingen kompis ser. Hejdå-kramen är jag dock inte riktigt redo att ge upp än...