Nu väntar jag inte längre på banken. Nog för att de inte ringde upp förrän klockan 17.30, precis samtidigt som jag och Kärleken hastade iväg på en lägenhetsvisning, så vi nobbade bankmannen eller Kärleken gjorde det. Vi hade nämligen blivit fullkomligt kära i en fyra här i området som såldes för endast 1.7 miljoner. Vi har ju verkligen inte råd, men efter lite snack med lite föräldrar och med en annan bank, verkade det som om det kanske kunde lösa sig ändå.
Lägenheten var inte så fantastisk som den verkade och 1.7 miljoner är jätte mycket pengar och jag orkar inte gå tillbaks till att vara skitfattig igen. Nej jag bor hellre trångt och njuter av att veta att pengarna räcker till slutet av varje månad, att kunna dricka lite vin på fredagar och alltid ha mat i kylskåpet. Hmm nästan i alla fall, den här månaden inte så mycket, men som tur är kommer våra sponsorer och tillika mina föräldrar hit i helgen, så vi överlever nog till den 20:e den här månaden också. Och har jag tur så har någon av mina skolböcker blivit sålda på kåren och då har jag en eller åtta hundralappar att hämta där. Måste kolla upp det genast. I morgon.
Så nu går den nya väntan ut på att ta det lite lugnt, att trivas i nuet och i bostadsområdet som är helt fantastiskt. Det finns inga bilvägar och många lekparker och Gosegrisen är stor nog att få gå till många av dem ensam. När den dagen kommer att vi blivit för trångbodda eller inte får bo kvar för att vi inte är studenter längre, då vet vi att det löser sig alltid på något vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar