Lisa tar helgen

Jag börjar min helg med skorpor, rån, ost, te och lite west wing. I morgon tänker jag skolka för att vara hemma och packa och städa och dona inför avresan till helgens "träningsläger". Jag ska jogga, bada i balja, dricka öl och äta mycket god mat. Vi har fått låna en bil av en snäll vän, så resan dit blir betydligt enklare än vad den brukar vara med två olika bussar och cirka två kilometers promenad med full packning och trötta barn den sista biten. Jag längtar till i morgon.

Jag gick förbi en tragisk verklighet idag

På Hisingen. Fruktansvärt.

Vardagslyx och pessimism

Vi försov oss i morse, eller rättare sagt Kärleken, som hade i uppgift att väcka oss innan han gick till skolan, försov sig. Så strax innan sju väckte han oss och sig själv och berättade hur det låg till. Jag hade en snabb överläggning med mig själv om det var värt att skynda upp och springa med barnen till dagis och skola eller om vi helt enkelt skulle ta en sovmorgon och ligga kvar och njuta, prata och gosa. Jag valde självklart det sista. Det var varmt och mysigt, men samtalsämnena med Gosegrisen gick i pessimismens tecken. Inte nog med att han missar sin skolas gårdsfest på lördag han missar även kompisens födelsedagskalas söndag. Vi ska nämligen åka till älskade "stugan" i helgen, träffa släkten, jogga och bada i brygghus. Jag och Kärleken längtar men det gör inte Gosegrisen, förutom ovan nämnda anledningar till pessimism kan han tillägga att det inte finns några roliga leksaker, det är kallt att bada i brygghuset, det finns inga kompisar, natten är väldigt lång och han kanske kommer drömma mardrömmar, vi brukar tvinga honom att gå ut, han brukar inte få ligga i mitten av sängen och det är inte roligt att vara där om det inte är sommar. Det är heller inte roligt att blåsa såpbubblor där och om vi skulle åka till mormor B så har hon inga leksaker alls och det var kallt att leka ute där. När han ändå var i farten med att klaga passade han på att meddela att han inte alls mår bra här, dit vi flyttade i december, utan längtar tillbaka till vår gamla lägenhet och det kommer aldrig bli bra här. Inte ens det faktum att fyra olika kompisar helt spontant kom hit och ringde på i måndags var bra nog.

Ja det var väl alla invändningar han hade. Men vi hade en väldigt gosig sovmorgon och jag lät honom klaga färdigt, rikitgt gotta sig i sitt missnöje, så när vi gick upp var han tämligen nöjd. Han ska ju trots allt få lite mutor i form av en liten legosats och ett paket Pokémonkort som tröst för att han missar massa roliga grejer. Så lite nöjd är han allt ändå och jag med som slapp en stressig morgon.

"En jävla gumma"

Det är jag det. En jävla gumma alltså. Gosegrisen hade ett heligt utbrott vid läggdags igår och då fick jag höra sanningen om vad jag egentligen är för något. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Jag funderade ett tag på att rätta honom och fråga om han inte menade kärring, men valde att tyst ta emot hans utskällning. Jag förtjänade den säkert.

Gilla jogging!

Nu har jag joggar åtta gånger de senste veckorna. Mitt mål är tre gånger i veckan och att ta det så lugnt att kroppen håller och att jag orkar springa hela varvet runt. Det känns bra under tiden och efteråt. Det är skönt att känna att jag orkar och att få vara alldeles i fred med mina egna tankar eller bara tömma huvudet i ca 25 minuter. Jag hoppas verkligen att kroppen håller för det känns som om jag hittat den bästa träningen för mig. Äntligen. Det är bara att sticka iväg när som helst när det passar mig och resten av familjen, inga fasta tider att anpassa sig efter. Nästa månad ska jag få nya löparskor och kanske ett träningsställ. Hoppas att det kommer att användas i massvis med mil. Hoppas att min, tydligen ganska bräckliga, kropp håller!

Tidig måndag morgon

Sitter med den sista halvan av den sista boken inför dagens litteraturseminarie. Jag tycker ändå att jag fått ihop två helt okej diskussionsfrågor och hoppas och ber att jag har förstått uppgiften rätt. Det är så svårt när lärarna bara lite flummigt skriver att vi ska förbereda två frågor inför seminariet. Men jag har bestämt mig för att de menar diskussionsfrågot. Visst vet du. Nu är det bara att hoppas på det bästa.

Efter dagens skolinsats ska jag köpa nya skor till Gosegrisen. Jag har ritat av hans fötter på ett papper och hoppas att det ska räcka. I lördags insåg jag snabbt som attan att det inte blir någon shoppingtur med något av barnen närvarande, vi har inte nerver och tålamod till det någon av oss. Gullebullen reste sig upp vagen två gånger med resultat att han välte oh ramlade ur och hade tur att haninte slog sig. En ny leksaksbuss och en klubba hjälpte inte alls. Han satt och skrek "men kööööör då" om jag stod still längre än 30 sekunder på samma ställe. Efter lördagens misslyckade försök inser jag att han inte kommer få följa med på stan förrän om kanske tre till fyra år.

Så idag ska jag iväg och njuta av att jag bara har mig själv och mitt eget tålamod att ta hänsyn till och så får vi hoppas att ungarna gillar det jag kommer hem med.

Nu är det dags att skumma igenom det sista av litteraturen.

Hepp.

Mums, bajs!

De lillebror har gjort är ju underbara!

Tripp, trapp och trull

Gör chokladbollar, de ska bli som riktiga bajskorvar. Hoppas de blir goda...

Söndagkväll

Jag pluggar medan maten står i ugnen. Bara en och en halv bok kvar...


Lergrytan set lite ut som en julskinka.

Stoj och lek

Igår var det ganksa öde på kompisfronten för Gosegrisen så jag ringde runt till lite barn den nya klassen och undrade om någon ville komma och leka. Det ville en göra men först idag. Och självklart så kan alla vänner leka då. Vilket ju är jättekul, men just nu är de tre på rummet och förut var de fyra. Men jag är tacksam, är ensam hemma med barnen medan Kärleken tentapluggar och en nöjd Gosegris ger för det mesta en nöjd mamma och ibland en missnöjd Gullebulle. Nu ska han och jag leka med en buss.

För kropp och själ

Ljuvligt för både öga och mun.

Det sista av sommaren

En iskall mojito efter joggingrundan är helt fantastiskt gott. Det var det sista av romen från sommarens resa. Nu väntar en läcker greksallad och förhoppningsvis lyckas jag samla ihop till ett gott humör. Det var ju ändå mitt argument när jag gav mig iväg på joggingrundan. Att jag skulle bli på gott humör alltså. Än så länge verkar det utebli. Men jag hoppas på att middagen ska göra sitt för att bidra också.

Vi är rika!!

Och det kan inte vara bra. Det kliar i fingrarna. Vi behöver så många saker; strumpor, skor, jackor, pokémonkort, en leksaksbåt och lunch på Mc Donalds. Det kliar som sagt i fingrarna. Jag kan rabbla upp säkert hundra andra saker som vi skulle behöva också. Men det vi främst behöver är ju att börja spara pengar till nästa höst när Kärlekens sutidelån tar slut. Det påminner han mig om med en bekymmersrynka mellan ögonen. Han litar inte riktigt på mig och pengar. Jag känner det. Usch vad tråkigt. Jag vill leva i flärd eller åtminstone i en ny regntät vinterjacka och ett par skor i läder som passar i göteborgsvädret. Men det tänker jag unna mig. Sen ska vi spara. Jag lovar!

Käppar i hjulet

Soffläge med huvudvärk. Den MÅSTE gå över. Vi har ju hemmagjord pizza, cheese balls, rödvin och tre lyxiga ostar att se framemot ikväll och nya Bamsetidningen till barnens läggning. Fredagsmys utan huvudvärk tack!

Lite stressigt

I dag har jag ett litteraturseminarie och på måndag har jag ytterligare ett. Jag har bara hunnit läsa till dagens, till måndagens ligger jag alltså två böcker back. Inte så skönt. Till råga på det så har Kärleken tenta på måndag så mina studier hamnade lite på andra plats i helgens planering. Jag har dock en plan. Jag ska skumma igenom dem på kvällstid och om jag tänker efter riktigt noga så kan jag med god vilja få för mig att läraren sa att man inte måste ha läst böckerna från pärm till pärm utan att litteraturseminariet var till för att hjälpa oss förstå litteraturen. Jo, så sa hon nog, tror jag ganska säkert.

Men det är ju inte bara studierna som stressar. Jag behöver ju shoppa också. Regnkläder, skor och jackor till nästan hela familjen. Det är bråttom eller kanske inte. Jag kan ju vänta till måndag eftermiddag. Men inte vänta med att köpa vin och ost för det behöver vi ikväll. Verkligen.

Höst

Än så länge är det mesta grönt, men det börjar komma lite höstfärger. Det är vackert men lite vemodigt. Höstdeppen ligger och puttrar lite under ytan.

Funderingar en onsdagmorgon

Det är mycket politik i luften nu. Det är skitbra tycker jag att en fråga engagerar så många. Jag blev varm i hjärtat när jag förstod hur många det var som visade sitt missnöje genom olika demonstrationer i måndags. Men alla tycker så olika, därför var det skönt när Mamma ringde i morse och vi fick vädra våra nästan exakt likadana åsikter. Skönt att få lite medhåll.

Jag är förkyld och hängig men har ingen feber alls. Jag hoppas orka ge mig ut på en joggingtur i dag. Vill inte bryta min fina svit hittils. Jag funderar på hur fågånger man får ha joggat innan man köper ett sprillans nytt joggingställ, med tights och vindjacka. Jag hoppas lite att det räcker med en fem till sex joggingturer. Man får ju belöna sig själv lite också. Men tänk om mina jävla hälar inte tänker hålla den här gången heller? Det är jobbigt. Jag vill konsumera lite. Högst upp på önskelistan står ändå en ny jacka. Inte vilken jacka som helst, på inköpslistan står det en-Göteborgs-jävla-väder-jacka. Ni vet en varm, vindtät och regntät jacka eller kanske helst en rock med en stor varm luva som gör att man inte fryser även om det blåser loch regnar nerifrån upp i näsan på en.

Nu ska jag dra till skolan. Det är inte drömmen när föreläsningen är lagd mellan 11 och 14 och man snällt får äta sin lunch redan nu. Hepp.

Liten vill bli stor

Gulleplutt vill inte gå till dagis, han vill gå till simskolan istället. Han vill göra som storebror. Sitta gränsle baklänges på barnvagnen på väg till dagis. Precis som "broderbrorsan" gör.

Hat hat hat

Jag blir så trött på allt hat. På alla människor som på FB riktigt gottar ner sig i hat och ber eventuella vänner som röstat på SD att ta bort dem från sin vänlista. Jag blir så trött på allt hat. Hat föder bara hat och inget annat. Jag måste säga att det är otroligt sorgligt att nästan 6 procent av sveriges befolkning röstat på SD. Riktigt sorgligt. Jag tror att det är en måttstock på att något står riktigt fel till i Sverige idag. Det måste betyda att nuvarande och kanske tidigare regering har misslyckats med något i samhället. Misslyckats med att se till alla människor. Jag har svårt att tro att det är lyckliga människor som röstar på SD. Jag tror att de upplever ett utanförskap och ger fel personer skulden för det. Men jag tror inte att någon av dem känner sig ett dugg bättre eller mer värd så länge politiker vägrar ta i dem med tång och deras vänner inte vill vara vänner med dem för att de röstat på fel parti. Det känns som fel väg att gå, fel sätt att lösa det riktiga problemet på. Problem med utanförskap och missnöje löser man inte genom hat och förakt, det föder bara ett större utanförskap, utan genom att ta reda på vad som är det egentliga problemet. Jag ger inte en spottstyver för SD:s politiker eller deras politik, däremot tycker jag inte att 5.7 procent av sveriges röstande befolkning förtjänar att bli hatade av resten, då är vi inte ett dugg bättre än vad de är.

Pust och stön

Kvällen började ganska dåligt när jag öppnade städskåpet och det nyöppnade tvåkilos tvättmedelspaket föll ut på golvet och landade upp och ner. Det kliar ordentligt på fötterna även av ett allergivänligt tvättmedel. Det kliar ordentligt och känns oroligt i själen av vallokalsundersökningens första siffror. Det blir en lång och kanske lite plågsam kväll.

Kö

Jag har alltid förtidsröstat förr. Blev lite förvånad över den långa kön. Det kanske alltid är så, eller så engagerar det här valet fler väljare!?

Trerätters

Det var trerätters igår kväll:
- jordärtskockesoppa
- coq au vin
- stenålderschokladpudding

Jösses vad gott, lugnt och trevligt det var!

Lördag = Kalas

Hela stora Lisafamiljen kommer vara här under dagen och kvällen för att fira Pappans födelsedag. Det blir god mat, coq au vin, god dryck, stenåldersefterrätt och säkert ganska högljutt och hysteriskt. Men för att få det lite lugnare är planen att de tre små vilda kusinerna ska sova innan vi börjar avnjuta middagen. Nice.

Röd-Rosa

Och visst lite darrig på handen, men jag orkade hela banan runt!

Jogga!

Redo att prova på en tre-kilometersrunda!

Jag är så kär så kär

I mina barn. De är så fantastiskt olika, envisa, söta, smarta, sura, gosiga, roliga, vilda, arga och alldeles alldeles underbara! Kärlek.

Sugar in the morning, sugar in the evening...

SOCKER. Vilket jävla gift alltså. Jag ångrar så (om man nu kan ångra vad någon annan gjort) att Kärleken vann de där jävla kilona med choklad på Liseberg. Min karaktär har ju varit på tok för svag för att klara av att ha så mycket socker hemma och jag som hade varit så duktig och stått emot sockersuget så länge att jag till slut kunde gå förbi godishyllorna på affären utan att ens tänka på det. Skit också, jag kan ju inte skylla på Kärleken såklart, men jag kan skylla på den JÄTTESTORA jävulen som jag har på min vänsteraxel. Den är så stor och så snäll mot mig. Den tycker att jag förtjänar precis allt som jag vill ha. Godis eller cigaretter i plugg- eller semestertider. You name it - Jävulen säger att jag får. Inte bara får, den uppmuntrar mig att äta så mycket godis som jag vill. Jag som är så himla duktig och joggar lite nu och sitter hemma och läser läxor. Jag förtjänar lite godis. Den pyttelilla ängeln på andra axeln har inte mycket att sätta emot, men jag misstänker att det faktiskt inte är en ängel utan en jävul där också. Det är inte lätt. Inte lätt alls. Jag är lite besviken på mig själv och måste hitta ett lämpligt datum för nystart. På måndag låter bra. Nu är det ju snart helg och då kan man ju passa på att moffa i sig lite extra mycket godsaker, så att jag står mig ända till jul...

Mys

Boken, koftan, mjuka kuddarna, filten och te! Det blir nog hemstudier hela dagen idag...

Skön skönlitteratur

Jag börjar skolan först klockan 15 idag. Jag har höga förhoppningar att hålla en hög studiedisciplin idag. Boken jag ska fokusera på är nämligen skönlitterär, Karin Fossums De galnas hus läser jag. Det ska bli trevligt och mysigt, en kopp te till blir perfekt.

Om att lära sig nya ord

"Jag är äcklig. Jag är äcklig. Jag är äcklig."

Gullebullen provade ett nytt ord i dag. Det blev så fel. Jag blev lite ledsen och sa till på skarpen att det var han inte alls och så får man inte säga om sig själv eller någon annan heller. Undrar om Storebror har sagt så till honom lite för mycket. Antagligen tror han väl att det betyder något bra. Stackarn. Han är långt i från äcklig, han är underbar.

Konkurrens

Joråsatt.... man kan ju känna sig stolt, duktig och snygg för att man sprungit 2.5 kilometer i dag. Det är inget fel med det. Gosegrisen däremot han sprang 3 kilometer på skoljoggen idag. Ibland blev han trött och fick ont på sidan av magen eller i axlarna. Det kallas håll, det vet han. Men det var ganksa roligt ändå. Undrar om han också känner sig duktig och snygg? Jag blev stolt över att han tyckte det var kul och inte pset och pina vilket jag hade förväntat mig. Han är ju trots allt lite utav en pessimist, ibland.

Oväder

Det haglar, störtregnar och åskar. Hoppas det går över innan det är dags att hämta barnen.

Trevligheter

Idag har jag redan joggat 2.5 kilometer. Jag känner mig väldigt duktig och pigg och snygg. Snart åker jag in till stan, kollar om jag har pengar på kåren och sedan ska jag luncha med Brorsan och barndomsvän. Det blir trevligt, och gott hoppas jag. Men först ska jag läsa lite om en stressad hjärna och en stressad kropp. Litteraturen i skolan är intressant nu, det är positivt för studiedisciplinen.

Nytt namn

Idag fick jag brev från skatteverket. Det var ett personbevis. Jag har ett nytt efternamn. Det känns både roligt och läskigt. Mest roligt tror jag nog. Det ska firas till helgen. Minsann!

Städa städa städa

Vi dammsuger oftare och bättre än någonsin, säkert två gånger i veckan, ändå är det smutsigare/sandigare än någonsin på golvet. Jag begriper inte vad det beror på. Men det blir i alla fall plockat på köpet och det är ju bra! Ungefär en halv dag.

En annan sorts väntan

Nu väntar jag inte längre på banken. Nog för att de inte ringde upp förrän klockan 17.30, precis samtidigt som jag och Kärleken hastade iväg på en lägenhetsvisning, så vi nobbade bankmannen eller Kärleken gjorde det. Vi hade nämligen blivit fullkomligt kära i en fyra här i området som såldes för endast 1.7 miljoner. Vi har ju verkligen inte råd, men efter lite snack med lite föräldrar och med en annan bank, verkade det som om det kanske kunde lösa sig ändå.

Lägenheten var inte så fantastisk som den verkade och 1.7 miljoner är jätte mycket pengar och jag orkar inte gå tillbaks till att vara skitfattig igen. Nej jag bor hellre trångt och njuter av att veta att pengarna räcker till slutet av varje månad, att kunna dricka lite vin på fredagar och alltid ha mat i kylskåpet. Hmm nästan i alla fall, den här månaden inte så mycket, men som tur är kommer våra sponsorer och tillika mina föräldrar hit i helgen, så vi överlever nog till den 20:e den här månaden också. Och har jag tur så har någon av mina skolböcker blivit sålda på kåren och då har jag en eller åtta hundralappar att hämta där. Måste kolla upp det genast. I morgon.

Så nu går den nya väntan ut på att ta det lite lugnt, att trivas i nuet och i bostadsområdet som är helt fantastiskt. Det finns inga bilvägar och många lekparker och Gosegrisen är stor nog att få gå till många av dem ensam. När den dagen kommer att vi blivit för trångbodda eller inte får bo kvar för att vi inte är studenter längre, då vet vi att det löser sig alltid på något vis.

Väntan

Jag sitter och väntar på ett samtal från banken, de skulle strax ringa upp sa de för en timme sedan. Under tiden sitter jag och slösurfar men borde egentligen plugga lite eller kanske gå på toaletten. Gör jag det så ringer de säkert. Helst av allt vill jag ta mig en tupplur. Jag är otroligt trött efter en ganska sömnlös natt med óvanligt bökande barn och en lite för allert hjärna. Det jag däremot ska göra är ge mig ut på en joggingtur till. Jag ger banken till klockan tre, sedan drar jag.

Politik

Jag tycker att Centerpartiet kan dela ut sin gratisfrukost några kvarter bort hos Räddningsmissionen i stället för att ge den till studenter utanför Handels. Skäms!

Lisa drömmer stort. Jättestort.

Efterrätt

Blåbärssmulpaj med vaniljglass

Smaskens!

För övrigt kan jag meddela att jag har ätit extremt mycket socker i form av mjölkchoklad den här veckan. Snart är de 2 kilona slut. Mycket snart. Vad gör man inte för att snabbt kunna återgå till efterrättsdieten igen. Eftersom jag redan syndade så mycket har jag passat på att synda med lösgodis också.

Ett framsteg

Titta! Det är bättre än på länge, men först efter att vi nekat dem film, dataspel och lego.com.

Uppfostringskrig

Jag och Kärleken för ett krig mot tidigare vanor och principer här hemma. Vi har av lathet/trötthet de sista åren låtit barnen se på film när helst de vill, spelat dataspel när de vill coh fått titta på lego.com och youtube i princip så mycket de velat. Konsekvensen har varit att TV:n lätt stått på större del av dagen och att barnen gått fram och tillbaka mellan sitt rum och TV:n utan att varken leka eller se på film helhjärtat. Förutom när det kommer till Pokémon och lego i vissa perioder är den äldre fruktansvärt dålig på att leka själv. Han måste och kräver någon av sina föräldrars medverkan om inte en kompis är med. Gulleplutt verkar inte helt förstörd än, men är lite chockad över att inte få se på film när han vill. Från och med nu får man bara se på film istället för Bolibompa en stund på morgonen och efter klockan sex på kvällen och dator får den äldsta bara ägna sig åt i max 30 minuter per dag. Vi har några veckors krig framför oss, men har redan efter en dag märkt att Gosegrisen gillar läget. Han verkar gilla regler och gränser vilket vi borde utnyttja bättre. Så nu hoppas vi på en kreativ och lekfull höst, med föräldrar som inte ger upp så fort det blir motigt...

Joggingpremiär

I dag joggade jag 2.6 kilometer på 17.30 minuter och förbrände 210 kalorier enligt iphone-appen runkeeper. Det gick förvånansvärt bra och jag har inte alls ont i min häl, ta i trä, ta i trä. Jag hoppas att det här är början på en ny,billig och smärtfri vana.

Belöning eller tröst?

På väg till simskolan i morse föll Gosegrisen för bullreklamen på pressbyrån. Jag sa att om han klarade att ta ett märke idag, då skulle han gå en bulle när vi åkte hem igen. Lite oroligt frågade han vad som hände om han inte tog ett simmärke idag (eller medalj som han kallar det). Jag sa att då kan man få en bulle i alla fall. Men min kära och kloka Gosegris hade en annan ide', han tyckte bara att han skulle få en bulle om han inte klarade det eftersom han redan skulle vara glad om lyckades ta medalj. Fint resonemang. Det blir alltså ingen bulle nu, för han tog sitt märke, och det bästa av allt är att han inte har några problem med att stå vid sitt ord. Det är ju en härlig dag i dag!

Förväntningar

Gosegrisen har förväntningar på att ta ett simmärke idag. "Hoppas det blir en härlig dag i dag" funderar han. Fina älskade.

Surkärringen Lisa observerar också att bara två av nio barn duschade utan simkläder och tvättade sig med tvål innan de hoppade i bassängen, trots att allas föräldrar var med. Sånt blir jag en surkärring av och jag funderar på att skvallra till fröken...

Mitt kloka demokratiska skolbarn

Idag har de pratat om demokrati i skolan. Alla barnen delades in i olika färger/partier, och fick tillsammans bestämma vad den egna gruppens färg/parti skulle stå för. Gosegrisen hamnade i det gröna partiet och de bestämde sig för att kämpa för nyttigare mat i Bamba. Har ni hört på maken, jag var tvungen att fråga om det var fröknarna som bestämt de olika partiernas ståndpunkter, men icke då.

"För hör här, va, blad och grönsaker är ju gröna, alltså tog vi nyttigare mat. Alltså, det fanns några som bara hittade på lek-grejer, som fler lekparker eller kojor i träden, det är ju inte nyttigt eller bra utan bara lek. Tokigt va?"

Det gröna partiet vann, hela 12 barn tyckte att nyttigare mat i bamba var viktigast. Imponerande.

Om kön och normer och annan skit

För att göra en kort historia lång måste jag berätta om en sak som hände oss i somras när Gosegrisens bästa kompis från förr var här och hälsade på. Det var bästa kompisen, hans lilla syster och deras mamma som var här och åt lunch. Pappan var hemma i Kosovo och hälsade på sin familj. Samma eftermiddag skulle Kärleken och Gosegrisen gå på bio, det var bestämt sedan länge, och jag föreslog att bästa kompisen, systern och mamman skulle följa med de också. Det gick inte. Mamman var orolig att andra från deras land skulle se henne med en främmande man medan hennes egen var bortrest. Hon sa att hon var fördomsfri men att andra inte är det och det skulle inte se bra ut. Jag suckade och tyckte så synd om henne. Förälderns kön skulle minsann aldrig få hindra mig från att umgås med mina barns kompisars föräldrar.

HA!

För nu går jag här, lite nojjig och nervös för att jag ska bjuda in en singelpappa och hans son på pizza och rödvin ikväll. Det som var en supermsig idé så länge jag tänkte mig att mamman skulle komma eller åtminstone de båda tillsammans har nu blivit ett problem. Ska jag skicka ett SMS?hur låter inte det inte det tänker jag då:

Hej! Kärleken jobbar ikväll, så jag är ensam med barnen och undrar om du och M vill komma hit på ett glas vin och lite pizza??

Det låter ju som en date, eller det kan åtminstone tolkas som en date. Nej jag får nog ringa istället. Det är lättare att få det att låta avslappnat och så kan man lite i förbifarten nämna att han också är välkommen.

Det som stör mig något fruktansvärt är att jag upplever det som ett problem över huvud taget. Va fan är det här? Borde jag ringa Kärleken och meddela att det kommer en man istället för en kvinna hit ikväll? Nej fy fasen, jag tänker minsann låtsas som att det är den mest naturliga sak i världen, för då kansde det blir så också. Jösses!

Uppdate:

Nu har jag konsulterat en man om saken. Min äldre bror. Han tyckte att det var vinet som ställde till saken. Pizza, läsk och barnfilm = oskyldigt. Pizza, vin och barnfilm = inte lika oskyldigt. Så jag har bestämt mig för att bjuda in till läsk och spara alkholen till senare när Kärleken är hemma. Det finns ju trots allt ingen jag hellre dricker vin tillsammans med än honom. Klart slut genustjut!

Fredagsplaner

Jag tänker skolka idag och istället hämta en bok hos min bror och kanske hinna med en stenåldersfika. Det blir väl ett äpple och en kopp te kanske...

Sen hoppas jag hinna plugga lite och få i mig en billig men god lunch. Jag funderar på linssoppa. Ikväll går Kärleken någon slags ögonjour och jag tänkte njuda in grannpojken och hans mamma på pizza och vin, eller läsk till barnen. Supermysigt. Nu visade det sig att mamman inte kan och att jag får nöja mig med pappan som visserligen är väldigt trevlig, men som jag inte känner lika väl. Tänkte ett tag fega ur och bara bjuda in pojken, men visst fasen kan pappan följa med han också. Då lär vi ju känna varandra lite bättre när myskvällen är slut vid sjutiden. Så får det bli. Om de nu kan komma vill säga.

Nu dags att diska och plocka lite!

Drömmar

Jag läste på fejjan om någons drömmar och började själv drömma om och längta till både stort och smått. Först om morgondagens köttfärspizza med rödvin till. Sen till föräldrarnas besök nästa helg. Sen till höstens resor till Nöre och Halmstad och kanske allra mest till min och Kärlekens Göteborgsweekend med förhoppningsvis tillhörande musikalbesök. Och sen om julpyssel och julklappsköp och vips har man slutat leva i nuet lite. Men det är ofta stora och små drömmar som håller mig uppe och jag brukar minsann njuta när de väl slår igenom och det gör de ju redan i morgon med pizza och rödvin och min fina familj. Eller kanske redan ikväll med korv och bröd och trötta barn...

Nu är det dags...

... att samla lite vuxenpoäng. Föräldramöte på skolan. Hoppas att det kommer vara åtminstone lite inspirerande...

Det är mörkt ute

Dags att plocka fram reflexerna. Ikväll har jag och L haft filmmaraton, alla tre delarna i BBCs Förnuft och känsla. Underbart!

Alltså

Tänk så här... Hur ofta råkar ens älskade make vinna två kilo mjölkchoklad? Inte alls ofta, svarar jag och eftersom det aldrig hänt förut så resonerar jag som så att när han väl gör det så måste man väl få njuta av chokladen! Eller hur? Och kanske allra mest när man som jag tänker byta bort mitt allra käraste efternamn och byta till Kärlekens, då måste jag väl förtjäna hans choklad ännu mer. Nu blir vi ju liksom gifta på riktigt. Och där fick ni som orkade läsa allt svaret på frågan om vart kuvertet skulle: till Skatteverket.

// Er tillgivna fru S

Sjokolade vil ikke ha de

Här inne, bakom specerierna, i köksskåpet har vi gömt vår choklad. Efterrättsdieten ligger pyrt till nu alltså. Igår kväll delade vi på en kaka. Nu sitter jag hemma och försöker plugga, men tankarna vandrar hela tiden bort mot köksskåpet. Jag som aldrig ens varit vidare förtjust i mjölkchokladen förut, vad fel jag haft. Den är ju så OTROLIGT god! Har snart bestämt mig för att vi måste äta upp dem snabbt så att jag återigen kan känna mig duktig och kan fokusera på söndagens efterrätt istället...

Fika!

Nu ska jag åka och fika med två gamla vänner, en från barndomen och en från ungdomen. De känner tydligen varandra. Tänk vad man kan upptäcka skojiga saker med Facebook!


Vi har fantastiskt väder också.

Nu är det postat!

Fortsättning följer...

Ojdå!

Hur ska det nu gå? Vi får nog äta choklad till efterrätt ända fram till jul...

Veckan har för övrigt varit helt sockerfri.

Förändring

Idag ska jag posta ett brev som kommer förändra resten av mitt liv. Det är mycket spännande.

Exotiskt

Att plocka björnbär på väg hem från kompisen är exotiskt för värmlänningen Lisa.

KTB

Äntligen sitter jag på biblioteket igen. Jag blir så flitig i lokaler som andas historia och ambition.


Och läget i Hagaparken ger alltid något vackert att titta på.

Mammas lilla hjärtegull?

Tidigt i morse när det fortfarande var kallt ute och man faktiskt blev lite kall om nästippen promenerade jag och Gosegrisen hand i hand till fritids. Det var så mysigt, vi pratade om både det ena och det andra och han verkade glad över att äntligen vara frisk igen och över att få gå i skolan. När vi precis rundar skolbyggnaden för att komma in på skolgården släpper han min hand. Av misstag tänker jag och försöker smidigt fånga upp den igen varpå han lite bryskt skakar loss sin hand igen och mumlar något ohörbart. Dumma dumma Lisa. Det tog ett tag innan jag begrep vad som hade hänt. Herregud! Vem vill gå och hålla sin antagligen megatöntiga mamma i handen på skolgården? Jag skämdes lite över mitt misstag och accepterade med lite sorg i hjärtat att Gosegrisen är stor nu. På riktigt.

Men jag tänker försöka smyga till mig hans hand ibland, men bara i smyg när ingen kompis ser. Hejdå-kramen är jag dock inte riktigt redo att ge upp än...

En hyllning till hyresrätten

Vår gamla spis, som antagligen var riktigt gammal med tanke på alla bruna detaljer, började bli riktigt dålig. Så jag ringde och klagade hos hyresvärden. Det tog förvisso nästan två veckor innan någon kom och tittade på den, men två och en halv timme senare är en ny spis installerad. Det är fördelen med hyresrätt!


Enda nackdelen är att ugnen måste brännas in först, vilket pajar kvällens meny som var fiskgratäng. Nu får det bli panerad sej med stuvad spenat istället.

En fantastisk känsla

Jag tänkte tjata lite mer om dammsugare! Titta här står de bredvid varandra, gammal och ny. Det är en sådan otrolig skillnad mellan dem, inte bara utseendemässigt. Den gamla gick det inte att dammsuga med borsten nerfälld på för då sköt man bara sanden framför sig. Den nya kan man inte ha borsten uppfälld på för då är sugeffekten så hård att det knappt går att rubba munstycket fram och tillbaka. Men det bästa av allt med den nya är att golvet verkligen är rent när man är färdig . Idag när jag skurade efteråt hittade jag inte ett endaste litet sandkorn, för första gången i mitt liv. Helt fantastiskt, jag kan verkligen kalla mina golv rena!

Men...

... det positiva är att jag idag får dammsuga och skura golven här hemma. (Om barnen behagar hålla sams så att jag slipper agera fredsmäklare hela tiden.)

Rapport från verkligheten

Man kan planera och fantisera hur mycket som helst, om både Lisebergsbesök och nystarter kring terminsstart. Jag har romantiserat min skolstart så in i bänken. Tisdagar som är schemafria ska dagtid ägnas på Kurs-och tidningsbiblioteket med flitets lampa lysande. Men man ska aldrig glömma bort att verkligeheten kan sätta stopp och att höst- och vinterförkylningarna kan komma redan i augusti. Det klassiska att man först snorar, sedan hostar, sedan får ont i halsen och sedan snorar man igen.

Den första tisdagen var igår och då var jag hemma med en sjuk familj. Vi trodde barnen började bli bättre igår och ringde till deras respektive förskolor och skolor och lät meddela att idag skulle de minsann vara tillbaka och förhoppningsvis skulle min och Kärlekens frånvaro från skolan bli minimal. Men icke då, Gosegrisen avslutade gårdagen med 38.5 i feber och Gulleplutt som vi trodde var "good to go" tempade 37.8 i morse, vilket kanske är lite väl högt för att få gå en heldag på dagis. Helt plötsligt ser min prognos för skolnärvaro och tid för studier den här veckan mycket bleka ut. Kärleken är hemma han också, men jag är lite angelägen om att han ska tillbaks till skolan fort eftersom hans obligatoriska moment är så mycket bökigare att ta igen än vad mina är. Jag behöver ju bara skriva en sida eller två om något intresasnt antar jag. '

Så nu hoppas jag att jag orkar ladda om när vi blivit friska igen och inte låter mig nedslås av att jag redan halkat efter och har en hel del att ta igen.