Ska de inte flytta hemifrån snart?

Alla dessa eviga utbrott av syskonkärlek på morgnarna får mig att önska dem stora och flyttfärdiga och blotta tanken på ett barn ger mig rysningar. Varje morgon samma sak. Bråk i soffan, ret i lekrummet, skrik i öronen och annat otyg. Jag igonerar dem helt enkelt tills de lugnat ner sig eller någon slagit sig och gråter lite krokodiltårar.