Samtal i en tvättstuga.

Det är något visst med samtalen som man nästan obligatoriskt måste genomföra med sina okända grannar i tvättstugen. Inte allt för sällan slutar ett positivt utrop med en harang av pessimistiska utlåtanden. Alldeles nyss träffade jag på en tant modell äldre, hon stod och väntade på att klockan skulle bli 10.00 exakt för att kunna boka en tid till tvättstugan kl 10.00 den 30 juni. (Jag brydde mig inte om att tala om för henne att man kan boka sina tvättider vilken tid på dygnet som helst, man måste inte vara där det exakta klockslaget.) Jag suckade lite över mina tre tunga överfulla IKEA-kassar och hon fällde en kommentar om att mycket ska man slita eller något liknande. Kort därefter berättar hon med positivt tonläge att hon och gubben minsann brukar vara hela somrarna i Grebbestad i stugan om de inte har något annat inplanerat. Jag tycker att det låter underbart och säger något om att det låter skönt. Men ack så fel jag hade. Det är inte alls skönt att vara hela sommaren i Grebbestad, det är nämligen inte alls som det var förr i tiden där längre. Nu är det bara en massa norrmän och annan skit som festar så att man knappt vågar gå ut. Inte bra eller trevligt alls. Jag blev faktiskt lite snopen. Varför spenderar man hela sommaren där om det bara är skit? Är det bara hon som tycker det men gubben gillar Grebbestad och därför får det bli så. Det är ju ingen omöjlighet, men jag misstänker att det kanske inte är så farligt utan att hon snarare lider av den klassiska pessimist-sjukan som innebär att det finns inget GOTT som inte för något riktigt ONT med sig. Jösses!