I torsdags förmiddag gick vi till texas i påsk-vår-solen. Långa Bror och jag blev otroligt nostalgiska och Gosegrisen älskade att leka där. Han var helt i sin egen värld och kastade gräs och pinnar i vattenet och hojtade och skrek för sig själv. Det var svårt att få med honom hem och jag förstår precis varför han ville vara kvar. Solen sken och det blåste, men nere i grytan var det vindstilla och underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar