I dag om bara några minuter kommer Gosegrisen hem från förskolan tillsammans med två av sina fröknar. Han pratar ju inte med dem, men han gillar dem verkligen. Jag och Kärleken har haft som idé under alla de år som tystnaden pågått att någon av hans ansvarsfröknar ska komma hem till honom. Med våra vänner brukar det släppa då. Ibland i alla fall. Men ingen av hans tidigare pedagoger på förra förskolan har riktigt nappat på idén. Men nu händer det grejer. Kärleken sa till fröknarna att han ville att de skulle prata med sin chef och fråga om de får komma hit och hälsa på. Det fick de. Så nu kommer de. Gosegrisen har varit jätteglad för detta men undrat lite om varför de vill komma hit. Vi har dragit någon lite lögn om att de så gärna vill hälsa på honom. På frågan om de ska hälsa på de andra barnen också har vi tyvärr inte haft något bra svar.
Så nu sitter jag här i köket och känner mig lite nervös. Vad vill vi egentligen? Vad förväntar jag mig och vad förväntar de sig? Förhoppningsvis faller det sig naturligt vad de ska göra. Gosegrisen har några önskemål som har med legokatalogen och legobyggande att göra. Det fixar säkert han. Och om det inte blir så att han börjar prata (jag har inga höga förhoppningar om det) så har säkert besöket fört något gott med sig i alla fall. Större trygghet för Gosegrisen kanske? Men kanske kanske det släpper, vad coolt det vore...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar