En kluven mor

Förra veckan hittade Gosegrisen en bio-annons i tidningen och fick sin mor att boka in ett bio besök som gick av stapeln igår. Filmen han hade fastnat för heter Winx och hemligheternas slott. Annonsen var rosa och vecker och jag förstår precis varför han fastnade för den. För att försäkra mig om att det verkligen var den filmen han helst ville se visade jag annonsen med Draktränaren också (varför gjorde jag det? Kunde inte hans val gälla även om det var en typisk "tjejfilm" han valt?). Han ville inte se Drakstränare utan Winx-filmen, som handlar om ett antal supersnygga vackra älvor som räddar världen om än med hjälp av "specialisterna" som är älvornas tuffa pojkvänner. HERRE GUD! Vilken jävla film! Och vilka kval jag gick igenom under filmens gång. Först var jag otroligt stolt över att vara den enda föräldern till en pojke i hela biosalongen, det fanns iofs en lillebror med i raden bakom, men han pratade och ville gå hem hela tiden. Sedan blev jag alldeles förfärad över de kroppsideal älvorna hade. Kroppen bestod av 3/4 delar ben, en getingsmal midja och en sockersött ansikte. Ja jisses. Sedan blev jag lättad över att jag inte har en dotter som fullkomligt älskar det här. Sedan skällde jag på mig själv för att jag dissade flick-kultur vilket jag tycker är allt för vanligt. Det ska liksom vara jämställt, men det är fortfarande pojkar som ska vara normen. Sedan blev jag förbannad över att hjältinnorna blev handlingsförlamade i sällskap av sina pojkvänner och samtidigt mös jag över en film som visade kärlek och pussar. Som sagt ena stunden var jag nöjd och andra stunden ville jag spy. Nu vet jag inte vad jag tycker, men den stora känslan är nog ändå en stolthet över att min "tuffa" son verkligen gillade filmen och reflekterade inte en enda gng över att det kanske var en tjejfilm. Nästa steg får bli att gå på en film med tjejer som inte slåss mot onda makter utan som bara är. Undrar om sådana filmer finns?

För första gången sedan jag blev förälder har jag verkligen insett att det är stor skillnad på att vara förälder till en kille eller en tjej. De möter så otroligt olika ideal och normer i "kulturutbudet" så det är skrämmande. HJÄLP!