Tre andetag...

... sen svimmar man om en pyroman skulle komma in i vårt trapphus och tända eld på vår barnvagn som vi glömt att köra in barnvagnsrummet. För pyromaner tar ju inte med sig egna grejer att tända på vet ni, de går runt och letar efter något lämpligt att tända på. Tre andetag av giftig rök, sen är det kört. Mannen som ringde på dörren förut lät meddela detta. Jag sa inte emot utan körde snällt in vagnen i vagnförrådet (där den i ärlighetens namn brukar stå). Jag passade på att klaga på att det luktar skit i vagnrummet, varpå han lovade en städning. Tänk så fint och intressant allt kan bli med lite hederlig kommunikation.

Helylle!

I kväll ska vi kasta oss in i Svenssonlivets valborgsfirande med hull och hår och jag ska njuta varenda sekund av gamla och nya godingar, hoppas på vinst vid lottdragningen och njuta av mina lyckliga, pigga och glada barn. Självklart.

17.00 Spökligan underhåller barn och vuxna
18.30 Generations spelar gamla och nya godingar
19.45 Lottdragning
20.00 Brasan tänds
Kören sjunger in Våren

En gammal favorit!

Titta vem som har kommit tillbaka i guldpåse och allt. Jag älskade jumbobågarna när de fanns att tillgå. Hoppas verkligen att de här håller vad jag hoppas att de lovar!

Beskt

Idag valde jag först att inte gå på en ganska viktig föreläsning för att istället vara hemma och läsa lite av studielitteraturen. Sedan valde jag att ligga i soffan och se på film istället. Sedan valde jag att gå och köpa lösgodis att ha till filmen. Sedan valde jag att poppa lite pop corn när jag blev sugen på salt i stället för sött. Sedan valde jag att stänga av filmen och sov istället i fina två och en halv timme. Jag hade intalat mig att jag faktiskt var värd en egen semesterdag med slapp i soffan och lite gott i munnen, men eftersmaken är faktiskt ganska besk. Jag känner mig seg och oproduktiv och inte alls förtjänt av den semester jag tog. Så på det hela taget har det varit en ganska dålig dag. Vad har jag då lärt mig av detta? Inte något antagligen, för det dröjer säkert inte allt för länge innan jag unnar mig oförtjänt semester igen...

Surt sa räven.

Ording och reda

Jag älskar min nygjorda ordning i lagboken, jag har till och med markerat ut sakregistret och det kronoliogiska registret. Aldrig mer ska jag vilset blädra bland de drygt 2800 sidorna på någon föreläsning. Jag blir alldeles exalterad av sådan här ordning vilket kan tyckas underligt om man tittar på kaoset i mitt hem, men jag har en teori om det och den kommer publiceras här någon annan gång. Over and out.

Om att vara mörkrädd

"Vuxna kan också vara mörkrädda. Alla kan vara mörkrädda. Till och med djuren kan vara mörkrädda, de vet bara inte om att de är mörkrädda!"

Vardagsrealism

Ni kan se det framför er va? En tålmodig mor med sina två söner med rosenröda kinder som smyger omkring i en slänt och plockar vårens första vitsippor. Idyllen blir som fulländad när de ser två rådjur lugnt gnaga på några fällda buskar, bara tjugo meter bort. Barnen tittar förtjust och rådjuren tuggar vidare. Till slut får den stora pojken en idé om att han ska visa blommor på ett annat ställe mycket längre bort. Den lilla pojken tycker att det är en dålig idé och går åt ett annat håll. Den tålmodiga modern jagar efter den lille, slänger upp honom på axeln och rusar efter den äldre som hunnit en bra bit bort. På vägen dit bestämmer sig den lilla familjens grannar för att komma fram och presentera sig och även berätta om några andra grannar vars barn antagligen kommer gå i den stora pojkens klass till hösten. Den tålodiga modern blir genast nyfiken och måste såklart stanna och prata lite. Den stora pojken kommer också dit och är på ett alldeles förfärligt humör. Han berättar för sin ömma moder att hon är dum, inte att han tycker det, utan att hon bara är det. Punkt. Modern frågar om han är intresserad av att träffa en pojke i hans ålder, men det är han inte alls, och hon slänger en ursäktande blick på grannmodern. Väl framme vid de andra blommorna, tycker den lilla pojken åter att blomplockning suger och springer iväg mot en trafikerad väg. Den tålodiga modern joggar tålmodigt efter och lyfter till slut upp den lilla tunga pojken på sina axlar. Han blir arg på sin mamma och bestämmer sig för att hämnas genom att rycka tag i blombuketten och riktigt knöckla till den varpå den stora pojken fäller en hel pöl med tårar och den tålmodiga modern tappar tålamodet och högt skäller ut den lilla pojken så att hela grannskapet får höra harangen. Till slut lyckas den före detta tålmodiga modern rädda en del av buketten, bära hem en sprattlande liten pojke och få en snyftande stor pojke att röra på påkarna av egen maskin. Hon kommer hem och sätter blommorna i vas och visst ser de väl lite misshandlade men ändå våriga ut?

Reflektion

Nu har jag snart varit ensam hemma med Gullebullen i 24 timmar. Vi har verkligen haft det mysigt. Igår var Brorsan med sambo och barn här och åt middag och Gullebullen kunde leka lite med sin kusin, men idag har vi varit helt ensamma. Det ahr fått mig att tänka lite. Tänka på hur otroligt liten plats han faktiskt tar när båda barnen är hemma, hur stor naturlig plats Gosegrisen tar och hur Gullebullen bara hänger på nöjd och glad. Det gör det enkelt för oss föräldrar. Den enda gången han blir riktigt jobbig är vid läggdags när han ligger och pratar och vispar med armarna i minst en halvtimme efter att storebror har somnat. Tyvärr är ju det ingen positiv ensamtid vi har då, jag blir ofta sur och lite vansinnig på honom då. Stackarn. Men idag har vi som sagt umgåtts, pratat och gungat. Det har varit så mysigt, visst har jag gjort som jag alltid gör med den smidiga ungen, passat på att städa och diska, men när det var färdigt kunde vi äta lunch tillsammans i lugn och ro och bara ägna oss åt varandra. Nu ser han på film, han tröttnade på mitt sällskap, trots att jag erbjöd honom att vi skulle leka.

Måste komma ihåg att leka/vara lite mer ensam med honom i framtiden, vi har varit så fokuserade på att Gosegrisen ska få egentid med sina föräldrar, att vi glömt bort Gullebullens egentid lite. Får nog ta och ändra på det. Framför allt är det nog jag som är dålig på det. Längtar redan till nästa gång.

En kaffe i lugn och ro.

Gullebullen somnade i soffan redan innan pastavattnet hann börja koka så jag passade på att äta upp de sista kanelsnäckorna och dricka en kopp kaffe innan jag hugger in på disken. Lunchen kan vänta eftersom Gosegrisen fortfarande huserar hos Långa Bror (de har haft grabbkväll, med tv-spel och godis och han har inte kommit hem än.) Kärleken anländer till vår dörr vid 20.30 och jag hoppas att barnen somnat då och att lägenheten fortfarande ser städat ut då, som den faktiskt gör nu. Ikväll blir det taco- och ris-gratäng, lite udda, men mycket gott. Det har varit en skön helg och jag har njutit av ensamtid framför tv:n på kvällarna.

Praktiskt

Både jag och Gullebullen uppskattar vår stora balkong.

Fredag de luxe

Kärleken är på en välbehövd mini-semester och jag och barnen lyxar till det med pizza som levereras vid dörren, läsk och vindruvor. Ser framemot en kväll med sovande barn och vilken kärleksfilm som helst alldeles för mig själv och sedan få krypa ner i dubbelsängen och göra barnen sällskap. Mys.

Vid middagstid

Jag vill ha glass från glassbilen. Jag hatar er era förbannade jävlar. Nu tänker jag rymma. Buhhuuääää. Gråt gråt gråt. Svära lite. Gråta lite. Kramas lite. Gråta lite mera. Äta en halv burk majs. Kan jag få en sax, en svart penna och ett papper?

Majs är bra grejer det!

Jag gillar min nya studieplats...

... så mycket att jag känner mig lite osugen på att gå på föreläsningen i eftermiddag. Flitiga Lisa here I (be)come!

Glad idag.

Jag har två sådana fantastiska barn och en lika fantastisk man. Lyllo mig!

Att skvallra för första gången!

"Fröken E kallade mig för bajskorv!"

(Otroligt skönt som mamma att veta att han inte lika lätt kan hackas på om man riskerar att bli påkommen av en fröken. Oron för det har varit något av det jobbigaste för mig. Men igår minsann fick han berätta om en oförätt för första gången.)

Fröken på förskolan ringde nyss. Han tjatar hål i huvudet på dem. Till och med med de fröknar som inte följde med hit. LYCKA!

Hoppas hoppas hoppas!

Åh, vad min älskade bästa Gosegris har snattrat och tjattrat. Precis som han alltid gör med sådan han känner men inte har gjort med en endaste dagispersonal på över 3 år (!) Jag bara hoppas att det håller i sig ända till dagis. De gick alldeles nyss och så länge jag hörde pratade han på för fulla muggar. Vågar ändå inte riktigt tro att han ska fortsätta när han väl är där. Det verkar ju sitta lite i väggarna det där med tystheten. Men shit, jag är så solt och lycklig så jag svävar på små rosa moln. Hur ska jag kunna fokusera på förvaltningsrätt nu? Jag tror jag skiter i det och planerar en lyxmiddag till Gosegrisen i stället. Stora köttbullar, potatismos, sås och lingon får det bli!

Nu gäller det att bita sig lite i tungan och inte göra för stor sak av det här inför Gosegrisen. DÅ finns en stor risk att han tystnar igen.

UNGEN PRATAR!!!

Spännande grejer

I dag om bara några minuter kommer Gosegrisen hem från förskolan tillsammans med två av sina fröknar. Han pratar ju inte med dem, men han gillar dem verkligen. Jag och Kärleken har haft som idé under alla de år som tystnaden pågått att någon av hans ansvarsfröknar ska komma hem till honom. Med våra vänner brukar det släppa då. Ibland i alla fall. Men ingen av hans tidigare pedagoger på förra förskolan har riktigt nappat på idén. Men nu händer det grejer. Kärleken sa till fröknarna att han ville att de skulle prata med sin chef och fråga om de får komma hit och hälsa på. Det fick de. Så nu kommer de. Gosegrisen har varit jätteglad för detta men undrat lite om varför de vill komma hit. Vi har dragit någon lite lögn om att de så gärna vill hälsa på honom. På frågan om de ska hälsa på de andra barnen också har vi tyvärr inte haft något bra svar.

Så nu sitter jag här i köket och känner mig lite nervös. Vad vill vi egentligen? Vad förväntar jag mig och vad förväntar de sig? Förhoppningsvis faller det sig naturligt vad de ska göra. Gosegrisen har några önskemål som har med legokatalogen och legobyggande att göra. Det fixar säkert han. Och om det inte blir så att han börjar prata (jag har inga höga förhoppningar om det) så har säkert besöket fört något gott med sig i alla fall. Större trygghet för Gosegrisen kanske? Men kanske kanske det släpper, vad coolt det vore...

En kluven mor

Förra veckan hittade Gosegrisen en bio-annons i tidningen och fick sin mor att boka in ett bio besök som gick av stapeln igår. Filmen han hade fastnat för heter Winx och hemligheternas slott. Annonsen var rosa och vecker och jag förstår precis varför han fastnade för den. För att försäkra mig om att det verkligen var den filmen han helst ville se visade jag annonsen med Draktränaren också (varför gjorde jag det? Kunde inte hans val gälla även om det var en typisk "tjejfilm" han valt?). Han ville inte se Drakstränare utan Winx-filmen, som handlar om ett antal supersnygga vackra älvor som räddar världen om än med hjälp av "specialisterna" som är älvornas tuffa pojkvänner. HERRE GUD! Vilken jävla film! Och vilka kval jag gick igenom under filmens gång. Först var jag otroligt stolt över att vara den enda föräldern till en pojke i hela biosalongen, det fanns iofs en lillebror med i raden bakom, men han pratade och ville gå hem hela tiden. Sedan blev jag alldeles förfärad över de kroppsideal älvorna hade. Kroppen bestod av 3/4 delar ben, en getingsmal midja och en sockersött ansikte. Ja jisses. Sedan blev jag lättad över att jag inte har en dotter som fullkomligt älskar det här. Sedan skällde jag på mig själv för att jag dissade flick-kultur vilket jag tycker är allt för vanligt. Det ska liksom vara jämställt, men det är fortfarande pojkar som ska vara normen. Sedan blev jag förbannad över att hjältinnorna blev handlingsförlamade i sällskap av sina pojkvänner och samtidigt mös jag över en film som visade kärlek och pussar. Som sagt ena stunden var jag nöjd och andra stunden ville jag spy. Nu vet jag inte vad jag tycker, men den stora känslan är nog ändå en stolthet över att min "tuffa" son verkligen gillade filmen och reflekterade inte en enda gng över att det kanske var en tjejfilm. Nästa steg får bli att gå på en film med tjejer som inte slåss mot onda makter utan som bara är. Undrar om sådana filmer finns?

För första gången sedan jag blev förälder har jag verkligen insett att det är stor skillnad på att vara förälder till en kille eller en tjej. De möter så otroligt olika ideal och normer i "kulturutbudet" så det är skrämmande. HJÄLP!

Från surkärring till solstråle?

I går var jag en riktig surkärring mest hela tiden. Jag ville helst av allt vara i fred och mina barn var inte ett dugg charmiga någonstans. Jag fick liksom bita mig i tungan flera gånger för att inte skälla på dem helt utan att de förtjänade det. Men i dag är det en ny dag och eftersom solen inte skiner får väl jag göra det istället. Kärleken och Gosegrisen har redan åkt iväg till simskolan och föroppningsvis har jag orkat diskat och kanske till och med städat tills de kommer hem.

Gullebullen däremot verkar vara en riktig surgubbe i dag och jag hoppas att han inte påverkar mitt humör allt för mycket.

Om natten

I natt vaknade jag av att Gosegrisen frågade:

"Känner jag någon av er som ligger här i sängen?"

Jag tittade upp och insåg att hela familjen trängdes i samma säng och lät honom veta att han kände oss alla. Tänk vad läskigt att ligga i en säng och inte veta om man känner de andra i den.

Godkänd

Jag var faktiskt väldigt osäker på om jag hade klarat salstentan i förra kursen, men idag fick vi resultaten och jag hade 29 poäng. 22 poäng var godkänt-gränsen så jag hade nog rättat mig själv väldigt hårt. Är väldigt sugen på att få tillbaka den så att jag kan se hur i all världen de har räknat. Men jag är mycket nöjd och shit vad skönt det är att inte behöva ladda om för en omtenta. Hurra! Jag måste nog fira på lämpligt vis ikväll, men först hämta barnen på dagis och sedan vara ute och lapa sol.

11 April 2010

I dag är det åtta år sedan Kärleken och jag bestämde oss för att vi nog skulle vara lite mer än bara vänner. Åtta år känns länge, men med tanke på att Gosegrisen faktiskt fyller sex år i sommar är ju åtta år snarare lite. Vi hade bara varit ihop i ett och ett halvt år innan jag var gravid. Det har varit fina år.

Idag har vi firat med att njuta av Gosegrisens eskalerande 6-års beteende. Varit ute lite i det fina vädret. Tvättat 5 maskiner med tvätt. Städat lägenheten. Preimär-druckit kaffe på balkongen. Ätit pannkakor. Veckohandlat. Ätit underbara tjocka revben i lergryta. Ätit smaskig fruktsallad med vaniljglass och druckit kranvatten ur vinglas.

Nu är det färdigdiskat och Kärleken lägger snart barnen. Jag ska ägna mig åt lite lagövningar i hyresrätt och sedan ska vi spana in vårens och sommarens budget. Det ser inte allt för ljust ut för tillfället. Juli är ju ingen drömmånad för studenter direkt. Men vi har båda fått jobb i sommar. Helt fantastiskt.

Jag kan även stoltsera med en kraftig träningsvärk i höger skinka. Jag började nämligen dagen med en rask promenad med stavar i femti minuter och sista backen satte sina spår där bak, tydligen.

Till farmor Iris

"Lisa, vet du? När jag drömmer mardrömmar på natten så brukar jag tänka på farmor Iris. Då blir det bättre. Jag brukar tänka att hon blev så gammal och levde ända till hon dog, utan några hemskheter."

Tänk att det tröstar Gosegrisen! Det tröstar mig med.

Om äktenskapet

Visst har det väl blivit lite bättre sedan år 1734, notera att de i alla fall skulle be far om lov och att man inte fick med våld taga sig sin fru:

"Vill man hjonelag bygga; då ska han mö av hennes giftoman begära, och ej med våld taga, eller hemliga till sig locka"

1734 års lag (GB 1:1)

Vårfredag!

Idag är det fredag, solen ska skina lång tid framöver, krokusarna blommar här och var och snart kan vi säkert se tussilago. Balkongen väntar på blommor och kaffedrickande. I kväll väntar tacogratäng, röda vindruvor och senare bröllopsfotografen för mig och Kärleken. Men först ska jag minsann läsa en massa civilrätt, promenera in till skolan och ha en föreläsning i familjerätt. Jag tror att den här dagen blir riktigt fin!

Jajjemensann!

Visst vet ni. Lisa är en tjej som gör som hon har sagt minsann. Säger hon att hon sks promenera till skolan så gör hon det!

I går orkade jag gå i 50 min ända till Valand med stora röda lagboken i ryggan, inte skönt. I dag gick jag hela vägen fram till skolan och det tog ganska exakt en timme. Eftersom jag drabbades av någon sorts övermod promenerade jag också halva vägen hem idag. Därför har jag nu blåsor under (observera: UNDER) båda fötterna och har ont i någon okänd muskel lite över svanken som har balanserat upp lagboken. Det gör inte farligt ont, men jag ser ut som en höggravid när jag staplar fram. I morgon ska jag vila och på frdag får jag sällskap. Nice.

Att knäcka koden!

När jag kom hem från skolan idag ligger det en teckning av ett jävligt snyggt lejon där. Jag blev så stolt så jag nästan sprack. Gosegrisen har verkligen blivit duktig på att rita. Jag lyfter upp teckningen och hittar ännu en under den som föreställer figurer ur Star Wars. Bredvid Yoda har han skrivit J U D A (!) helt på eget bevåg. Jag blir alldeles till mig och frågar varpå han säger "jag bara lyssnade på mig själv, sen skrev jag". Kärleken och jag ler stolt mot varandra och Gosegrisen skriker "sluta". Han är inte övermåttan förtjust i att få överdrivet mycket beröm. Stackarn, men vi kunde inte hejda oss. Och värre blev det när vi alldeles nyss spanar vidare på hans nästa teckning upptäcker jag att det står P A U A M A J U S under Power Miner-teckningen. Jag kan säga att han skrek "SLUTA" ännu högre den här gången, men vi kunde inte låta bli att berömma och se lyckliga ut över vår alldeles fantastiska Gosegris.

Nya tag!

Efter en hel veckas ledighet utan att ens ha öppnat en skolbok börjar jag faktiskt längta till skolan. Juridiken är hittils ganska rolig och jag kan hämta ut boken i civilrätt på biblioteket i morgon. Den är lite tråkig men grymt informativ och allmänbildande. Efter en veckas frosseri pekar vågen på toppnotering, men jag känner mig ovanligt motiverad att verkligen skärpa mig. Min nya strategi att ta en kopp gott te på kvällen för att stilla sötsuget funkar bra (iofs bara för andra kvällen i rad, men ändå...) Jag har väldigt mycket eftermiddags lektioner i den här kursen och jag tänkte att jag ska börja promenera mot skolan minst tre dagar i veckan. Jag måste ju inte gå hela vägen dit utan kan hoppa på en spårvagn vid korsvägen om jag inte skulle orka längre. Jaghar däremot inte vågat bestämma mig för om stavarna ska få följa med, det är ju faktiskt oerhört töntigt men oj så mycket snabbare kilona försvinner med stavar i nävarna.

I kväll har Kärleken och jag drömt oss bort på hemnet. Det fanns ett antal hus och lägenheter här i området som jag mycket väl kan tänka mig att köpa och bo i. Framtiden känns ljus just nu. Om ett och ett halvt år är kärleken färdigutbildad och då kan man börja spana på bilannonser i tidningen har jag hört, men han säger att vi inte behöver bil om vi ska bo i Göteborg. Jag säger att vi behöver en begagnad Volvo v 70.

I dag har vi bonat in oss lite i lägenheten och satt upp en massa fotografier i sovrummet och en tavla i köket. Det känns fint att bona in sig. Snart får de kanske in balkonglådor på Clas Ohlson också, då ska jag bona in balkongen på riktigt. Det ska bli skoj!

Nytt ord:

"Jag är inte bara mörkrädd, jag är självrädd också"

- Gosegrisen om att inte vilja vara ensam.

Glad Påsk!

Gosegrisen gillar att pynta.

TEXAS

Det är inte svårt att föreställa sig ett gäng indianer och cowboys komma ridande nere i dalen.

Ska vi gå till Texas och ramla i bäcken?

Traditionsenligt blötte jag ner skorna när jag hoppade över till andra sidan för att ta den här bilden. Gullebulle lyckades med att dubbeldippa sina fötter. Men det gjorde ingenting, det är så det går till i Texas.

I torsdags förmiddag gick vi till texas i påsk-vår-solen. Långa Bror och jag blev otroligt nostalgiska och Gosegrisen älskade att leka där. Han var helt i sin egen värld och kastade gräs och pinnar i vattenet och hojtade och skrek för sig själv. Det var svårt att få med honom hem och jag förstår precis varför han ville vara kvar. Solen sken och det blåste, men nere i grytan var det vindstilla och underbart.

Barnångest.

Efter en skön tur till sommarstugan eller kanske snarare sommarhuset som inte är mitt utan mina föräldrars och som inte helt är deras utan deras till en femte del är vi hemma hos Kärleken/pappan igen. Det är skönt. Jag har längtat lite, även om jag aldrig riktigt längtar hem därifrån. Gosegrisne däremot har längtat hem. Igår mitt på ljusdagen kom han fram till mig och pep som en liten mus och lyckades klämma fram att han "var rädd". Jag förstod först inte vad det handlade om och efter 100 frågor fattade jag att han helt enkelt hade lite hemlängtan/krypande oro/ångest som man kanske kan beskriva som rädsla när man är 5.5 år. Stackarn har varit helt bekymrad sedan dess, han vill aldrig bli lämnad ensam och samma gäller hans lillebror. Gullebullen ligger ensam och sover i sovrummet med dörren stängd och Gosegrisne klarar inte riktigt av det. Oroligt bad han en av oss gå in till honom så att han inte skulle behöva sova ensam. När vi försökte lugna honom med att det är OK så bestämde han sig för att gå och lägga sig därinne istället för ute i soffan med oss som han brukar göra på fredagar. "Men ni får inte lämna mig när jag somnat" säger han. Jag undrar vad i all världen han är så otroligt bekymrad över. Vad jag vet hände det ingenting speciellt som kan ha utlöst detta, men jag börjar fundera på spöken...

Jag kanske missade något viktigt i förra kursen i utvecklingspsykologi, man kanske helt plötsligt blir väldigt bekymrad och harig i den här åldern. Han har ju inte börjat drömma mardrömmar än, men det kanske är på gång!? Någon som känner igen detta? Jag är tacksam för delad erfarenhet! Jag känner igen hemlängtan ångesten från när jag var liten, men visst gick det väl över ganska snabbt, framför allt när man var hemma igen!?