Stora Gullebullen!

Gullebullen har blivit en stor pojke. Om mindre än två månader fyller han två år och han utvecklas med en jäkla fart. Tjatar och pratar och härmas har han ju alltid gjort men nu börjar det bli små rara två ordsmeningar av det. Han pratar med oss och ropar "tysta!" och "sluta!" till sina jobbiga familjemedlemmar. Han har ju förvisso en fin förebild av att apa efter. Men igår när vi var ensamma hemma Gullebullen och jag fick jag den finaste av frågor samtidigt som han tittade mig så där allvarligt i ögonen:

"Mamma, fåga sak!"

"Vill du fråga en sak?"

"Ja, LEKA?"

Tyvärr hade mamman inte riktigt tid att leka men jag var vänlig nog att tipsa honom om bilgaraget som ju är ganska roligt.

Vi har även våningsäng i barnens rum och eftersom båda två sover bredvid varandra på nederslafen så har vi lagt en träskiva istället för madrass på övervåningen så att Gosegrisen kan få ha sitt lego i fred. Som säkerhetsåtgärd har vi tagit bort den nedersta pinnen i stegen upp så att Gullebullen inte ska komma upp. Det är nog minst en månad sedan han lyckades komma upp på stegen ändå, men han har inte riktigt vågat ta det där sista steget över kanten förrän för några dagar sedan. Kärleken och jag har inte riktigt vant oss vid det än, så när vi hittar honom sittande pillandes med brorsans kära lego högst upp i våningsängen blir vi lite förvånade (men ändå inte). Han får vara kvar för han är så otroligt söt när han ler stort och spänner ut bröstet stolt som en tupp över sin klätterprestation och sin förbjudna lek. I dag tar vi bort en pinne till i stegen och jag undrar stilla hur många månader det tar innan han hittat en nytt trix för att ta sig upp igen...

Stolt men lite nervös mamma!