Nostalgi

Bad mina yngre manliga studiegruppsmedlemmar om musiktips för ett tag sedan, en av dem skrev R.E.M-automatic for the people (en klassiker) på lappen. Jag kan ju inte annat än hålla med och faktiskt lyssnat ganska mycket på den igen sedan dess. Den är ju ofantligt bra, men jag får sån där tonårsångest när jag lyssnar och blir lite olyckligt och oroligt och hoppfullt kär i .... Kärleken igen, nu som då. Det blir en lite konstig känsla att vara nostaligskt tonårskär i någon som man råkar vara gift med nu. Det hade vi nog aldrig trott då vintern 94/95, att vi faktiskt skulle gifta oss med varandra tolv år senare. Får kanske ta en nostalgi-tripp med Radio city love songs också, väldigt förknippat med Kärleken då på högstadiet. Han var så söt, snäll och töntig. Vilken tur att det inte blev allvar redan då...