Målet börjar närma sig...

...och vad gör man då? Jag har hittils gått ner 10.2 kg, alltså väger jag fina 71.1 kg och jag ska ärligt säga att jag inte minns när jag vägde det sist, men det är antagligen runt 2002 när Kärleken och jag blev ett par. Det känns fint. När man fyller i sin vikt varje vecka i Viktväktarnas viktnedgångsverktyg så uppmuntrar de mig att berätta om sina bedrifter och idag sa dem även att jag skulle fira min 10 kg. Jag fick en fin blå stjärna i diagrammet som belöning. Men jag blir lite nyfiken på vad de menar med att fira. Får man supa sig redlös eller ska man fira med en morot?? Nej seriöst så är det klart att jag ska fira. I morgon blir det räkor och vin med min bror och hans familj. Det kan ju räknas som firande.

Men nu när det bara är drygt ett kilo kvar, funderar jag över vad jag ska göra när jag nått mitt mål. Vad konstigt livet kommer vara då. Eller så kommer det vara precis som vanligt. Kanske ska jag minska mitt mål till 68 kg. Det vore ju otroligt om jag klarade det. Hur som helst så känns det lite tomt och jag är ganska orolig att allt kommer gå åt skogen och kilona ska börja komma tillbaks när jag väl nått mitt mål.

Jag kan ju hittills summera att det antagligen är mycket tack vare min intensiva löpning som kilona rasat. Men å andra sidan gjorde de inte det när jag tränade utan att viktväkta samtidigt. Jag har kunnat äta mycket gott och jag tror att det jag mest skärt ner på är alkohol och smörgåsar. Godis och ostbågar har jag unnat mig ganska ofta faktiskt, även om snuset bidragit till att suget att äta något framför TV:n på kvällen minskat kraftigt.

Snuset ja! Igår tänkte jag att jag ska sluta på måndag. Det vore ju bra, men jag har redan separationsångest. Jösses! Hur ska det gå? Jag väntar och ser hur det känns då...