Det borde kännas fint...

...men det är inte helt ångestfritt. Jag har shoppat. Till mig själv. Chinos och en fin tröja i storlek 40 och medium. Storleken känns superbra. Att mina gamla kläder är för stora känns också som ett fint kvitto. Att slösa pengar på mig själv däremot, det ger mig ångest. Jag vill inte ha ångest. Jag vill tycka att jag är värd det, men det är bara det att den här våren läggs det mycket mer pengar på mig än vad det gör på någon annan i min familj. Jag vill känna att det jämnar ut sig i längden och att det är jag som behöver mest nu, men lyckas inte riktigt övertyga mig själv. Det är irriterande och tråkigt.

Nej! Dags att gaska upp mig, solen skiner ju för helvete!