När livet är härligt!

Vi har just haft en fantastisk kväll och dag tillsammans med min Stora Bror, hans fru och deras döttrar. Vi åt hemgjord aioli, räkor, kex och ostbomb och drack rosé. Barnen gjorde inte som vi tänkt oss (alltså satt nöjda vid en film och mumsade pop corn) istället for de runt som de virvelvindar de är. Men stämningen var god och livet känns fantastiskt! Tänk vad lite vin och vardagsidyll kan göra. Som en vitamininjektion. (Hoppas vi inte är för bakis i morgon och att Gosegrisen inte vaknar klockan 5.30 i morgon som han gjorde i morse...)

Ingen idyll utan hysteri!

Det var planerat redan igår att dagen skulle ägnas åt grill med bror och hans familj nere vid vattnet. Men en timme innan avförd kommer Gosegrisen på att det var en dålig idé. En så dålig idé att han helt enkelt vägrade att följa med. Till slut gick resten ab sällskapet och Körleken fick stanna hemma och tvångsmata och ägna en timme åt att övertala Goaegris att det skulle bli kul. Det blev det ju såklart, men pessimist som han är i grunden, var det ju omöjligt för honom att förutspå det. Mina söner badade, bråkade och hade roligt. Och självklart ägnades 85% av tiden åt att jaga en obstinat och trotsig Vildgris som tydligen saknar minsta tecken på självbevarelsedrift. Men vi är ju åtminstone inte på barnakuten (än) där jag spenderade förra årets valborg tillsammans med Vilsgrisen. Det var då han spräckte sin läpp och fick sitt charmiga ärr.

Lyx!

Lyxigaste plockmaten den här våren!

Målet börjar närma sig...

...och vad gör man då? Jag har hittils gått ner 10.2 kg, alltså väger jag fina 71.1 kg och jag ska ärligt säga att jag inte minns när jag vägde det sist, men det är antagligen runt 2002 när Kärleken och jag blev ett par. Det känns fint. När man fyller i sin vikt varje vecka i Viktväktarnas viktnedgångsverktyg så uppmuntrar de mig att berätta om sina bedrifter och idag sa dem även att jag skulle fira min 10 kg. Jag fick en fin blå stjärna i diagrammet som belöning. Men jag blir lite nyfiken på vad de menar med att fira. Får man supa sig redlös eller ska man fira med en morot?? Nej seriöst så är det klart att jag ska fira. I morgon blir det räkor och vin med min bror och hans familj. Det kan ju räknas som firande.

Men nu när det bara är drygt ett kilo kvar, funderar jag över vad jag ska göra när jag nått mitt mål. Vad konstigt livet kommer vara då. Eller så kommer det vara precis som vanligt. Kanske ska jag minska mitt mål till 68 kg. Det vore ju otroligt om jag klarade det. Hur som helst så känns det lite tomt och jag är ganska orolig att allt kommer gå åt skogen och kilona ska börja komma tillbaks när jag väl nått mitt mål.

Jag kan ju hittills summera att det antagligen är mycket tack vare min intensiva löpning som kilona rasat. Men å andra sidan gjorde de inte det när jag tränade utan att viktväkta samtidigt. Jag har kunnat äta mycket gott och jag tror att det jag mest skärt ner på är alkohol och smörgåsar. Godis och ostbågar har jag unnat mig ganska ofta faktiskt, även om snuset bidragit till att suget att äta något framför TV:n på kvällen minskat kraftigt.

Snuset ja! Igår tänkte jag att jag ska sluta på måndag. Det vore ju bra, men jag har redan separationsångest. Jösses! Hur ska det gå? Jag väntar och ser hur det känns då...

Invarderad av påskfluff!

Mina söner fick ett par söta kaktusbröder av oss när vi kom hem från Skåne. Jag tyckte de var riktigt söta och gick med på att de fick bo i fönstret i vardagsrummet. Det är jag (och kanske Kärleken) som bestämmer över det fönstret och min regel är: inget puttenuttigt krimskrams.


Det är därför den här "härliga" påskkaktusen varit förvisad till sovrummet. Men Gosegrisen har gjort en kupp. Det var tydligen synd om den stackars kaktusen som inte fick vara med sina kompisar i vardagsrumsfönstret, så nu bor den här ute med dem. Jag funderar på om jag ska kuppa tillbaks den till sovrummet, men jag har nog inte hjärta till det...

Göteborgsvarvsambitioner.

Jag har som första mål att springa varvet under två timmar.

Jag har som andrahandsmål att springa varvet under två timmar och sex minuter.

Jag har som tredjehandsmål att springa varvet. Att ta mig runt.

Idag sprang jag 16.7 km på 1:36:38, vilket innebär ett kilometertempo på 5.47 min. För att klara varvet under två timmar måste jag ner på 5.43 minuter per kilomter. Det känns tufft att klara det just nu, även om jag sprang 9 km, på 5.20 tempo i måndags. Det var rekord för min del.

Det vore ju så himla roligt att klara det, men å andra sidan har jag hellre det ganska behagligt i två timmar och sex minuter än ett rent helvete i "bara" två timmar. Vi får väl se hur det går. Det är ju en hel månad kvar nästan.

Pengaångest

Cykelreparatören ringde nyss. Han lät meddela att hela navet på bakre hjulet var trasigt och därför kommer det kosta 2185 spänn. Det är väldigt mycket pengar. Jag tänker att cykeln är värd de pengarna (den var väldigt dyr när jag köpte den för sex år sedan, så jag får ingen likvärdig cykel till reparationspriset) men nu börjar jag tänka på allt vi kunde fått för de pengarna. En ny cykel till Gisegrisen exempelvis eller hela kostnaden inför Gullebullens födelsedag. Men jaja, det går väl gå bra då...

Pedagogiskt hjärnsläpp!

Gullebullen funderar:


"Vad är det här? Vad är det i den? Kan man äta den?"

Lisa svamlar:

"öh öh öh, det är sånt mammor behöver ibland. Jag lägger in dem på toaletten."

Klart som korvspad antar jag.

Vardagen i ett (jävla) nötskal!

Jag är inte bra på det här att handskas med vardagen ensam. Jag behöver allt som oftast att vi är två här hemma på kvällarna. Framför allt om vi behöver något på affären. Jag går sällan dit frivilligt med bägge mina söner om det inte är absolut nödvändigt eller om vi ska köpa glass eller godis. Då brukar de sköta sig som två små änglar.

Men.

Idag fick jag väl hjärnsläpp eller så trodde jag att Gullebullen som snart fyller 3 år hade mognat. Men ack så jag bedrog mig. Gosegrisen önskade sig röda vindruvor att ha med till fruktstunden på skolan i morgon och jag tänkte att det var ju en mysig idé. Dessutom skulle jag också vilja ha lite mer frukt till min frukost. Hur svårt kan det vara att gå in i affären plocka på sig lite frukt och sedan raskt gå ut vid 17-tiden när alla andra är och handlar. Tydligen jäkligt svårt. Åtminstone för mig. När frukten var samlad och Gullebullen skött sig exemplariskt blev jag djärv och insåg att scans köttbullar och spagetti inte var min drömmiddag direkt, jag bestämde mig för att pröva lyckan och även försöka inhandla ingredienser till en ny middag och ett paket tamponger.

Varför, varför, varför?

Varför kunde jag inte nöjd mig med köttbullar och spagetti?

Redan då brakade helvetet loss. Gullebullen börjar stänga av och sätta på lampan i Ben & Jerry-glassfrysen varpå Gosegrisen får panik och börjar brottas med honom. Efter några minuter löser jag situationen och beger mig bort till köttfärsen. På väg dit smiter Gullebullen igen och springer räser mellan hyllorna medan jag jagar. Jag fångar honom men sekunden efter är han borta igen. Borta på riktigt. Jag lämnar min kund korg och springer om kring minst sagt stressad för att hitta honom och det gör jag. Han sitter glatt utanför kassorna och inspekterar någon annans mat som kommer åkande på bandet. Jag bär med honom in i affären igen och talar allvar med honom. Då upptäcker jag att Gosegrisen är borta. han kommer dock lunkandes och gråtande efter ett tag. Rädd över att ha tappat bort både mig och Gullebullen. Nu borde det väl ändå vara över. Men icke. Medan jag är och hämtar tortillabröd försvinner Gullebullen igen och den här gången beordrar jag Gosegrisen att stå kvar på sin plats och går direkt till kassorna för att fånga in den yngre Vildgrisen (som jag för övrigt funderar på att döpa om honom till efter den här dagen) men döm om min förvåning när jag inte ser honom på den plats jag förväntat mig att hitta honom på (vid rullbanden vid kassorna). En vänlig kassörska men med ändå ganska uppfodrande blick meddelar mig att hann står och trycker bakom henne, alltså inne bakom och mellan kassorna. Det hänger en kätting i vägen in dit som en liten hint att det är förbjudet område. Men vad bryr väl sig en Vildgris om något sådant?

Men nu tog det slut på det roliga för hans del. Jag skällde mycket bestämt (men ändå ganska diskret måste jag säga) ut honom och lät meddela att han aldrig mer ska få gå och handla med mig. Sen bar jag honom på armen under resten av vistelsen på affären och gudarna ska veta att jag undrar över varför jag inte tog ett järngrepp om honom redan efter fryslampe-incidenten?

Aldrig mer!

Hellre svälter jag mig själv och mina barn än går dit själv med honom igen. Han ska få vänta tills han blir minst fem år innan han får gå och handla mat igen. Det lovar jag nästan...

Cykeltrubbel.

Mitt nya hurtiga liv som hurtig cyklist har tagit en oönskad paus. I morse gick växeln sönder på cykeln. Tyvärr stannade den på en trög växel så det blev jobbigt att trampa igång när det blev grönt ljus i korsningarna. Jag lämnade in min cykel på reparation och lät den gubbiga gubben i den oljeluktande cykelverkstan få veta att han även behöver fixa både hand- och fotbroms och ringklocka. Det kommer kosta lite men jag ser framemot att gå börja cykla igen. Jag sparar mycket tid på det, både på morgonen och eftermiddagen.

Det blir lite feel good istället!

Mamma Mia går ju på TV. Det får bli lite trevlig film istället. Tröttheten försvann lite...

Så trött

Kärleken är på fotbollsmatch, någon division ett match eller liknande. Jag är hemma med två ganska underbara barn. Men jag är så vansinnigt trött att jag bara längtar till läggningen då jag ser framemot att få somna själv. Jag får nog däremot sätta väckarklocka för jag har både plugg, skol och dagisschema skrivande och disk att ägna mig åt. Det finns en risk att både det första och det sista får stryka på foten. Skriver jag barnens scheman nu, behöver jag ju inte sätta klocka alls...

Ömma vader.

Jag svängde min lurviga som aldrig förr på lördagkvällen. Idag har jag en förfärlig träningsvärk. Hoppas lindra den med en tur i spåren.

Balkongen är färdig!

En timme efter hemkomst inviger vi våra spontaninhandlade balkongmöbler. Här kommer vi ha det trevligt i vår och sommar.

Going to the chapel of love!

Jag är i ett fantastiskt vackert Skåne. Solen skiner och det är fyra timmar till vigseln börjar. Igår var det mingel med de gäster som redan kommit och vi har precis avnjutit en värdig tvåtimmars frukost i trevligt sällskap. Jag ligger i sängen och övar på mitt tal och känner mig nöjd men ganska mycket nervös. Hoppas att jag hörs och att det kommer gå bra. Snart dags för en promenad längs sundet. Igår lärde jag mig att det finns en ö som heter Ven som är svensk.

Underbart!

Fint ska det va, fint ska det va!

Där har vi slottet...


... och där har vi sundet.

Utmaning!

Om en halvtimme drar far och jag ut på en 17-kilometersrunda. Det blir bra... Tur att pappa är med så att tempot blir behagligt. Önska mig lycka till!

Mina vårpojkar:

Sanningen om påskharen är avslöjad

Gosegrisen tyckte att det var konstigt att en liten kanin eller hare kan Köpa godis, prata och skriva brev med ledtrådar. Jag sa att det kanske var människor som gjorde det. Han kontrade med att det kanske var en människa som klädde ut sig till hare. Kanske var det tomten!

Ja! Eller så är det din mamma och pappa föreslog jag.

Nej, det lät tydligen inte rimligt. Men ett frö av tvivel var sått och en stund senare frågade han om det var jag och Kärleken som gjorde det. Och jag sa ja.

Har jag aldrig fått något av påskharen då, undrade min Gosegris och då släppte jag bomben om att han antagligen inte finns alls. Att vi lurat honom. Han tog det bra. Till jul kanske han är redo om jag försöker avliva myten om tomten...

Att göra en skärtorsdag:

- Städa

- Diska

- Tvätta

- Vika tvätt (gårdagens maskiner) - check

- Bädda rent

- Skriva packlista

- Stryka finkläder

- Packa

- Göra inköpslista och bestämma meny för helgen

- Handla

- Plocka påskris

- Påskpynta

- Skriva instruktioner till dvd och wii

- Skriva upp kodlåskombinationen till Gosegrisens cykel

- Öva på talet

(Hoppas jag hinner, jag är ensam hemma med barnen till strax efter 17)

Det här med snuset... (ångest och lite glädje)

Jag sprang i måndags. Det gick dåligt. Kanske kan det bero på att jag cyklat till och från skolan för första gången på ett år. Men kanske (och det är här ångesten kommer in) så beror det på att jag numera snusar för glatta livet. En ganska trist förklaring. Är det anledningen till min svacka måste jag ju hitta motivation att sluta så snart som möjligt. Den motivationen ligger inte runt hörnet kan jag säga...

Men, jag vägde mig i morse. 71.3 kg vilket är 10 kg ner sen starten i början av februari ( jag var vrålhungrig och misstänker att jag i inte kommer väga lika lite på fredag, när min egentliga veckovägning). Skitbra tänker jag och ger snuset all cred för den sista veckans viktnedgång. Jag har nämligen inte varit särskilt gottesugen alls sedan jag kunnat ta en eller flera snusar på föreläsningar, efter maten eller framför TV:n på kvällen. Underbart! Eller åtminstone lite underbart för det är ju det där att då är det ju inte jag dom varit disciplinerad utan jag har dopat mig, rent av fuskat... Fan också att en liten påse med underbar tobak ska vara så svår att förhålla sig till. Men jag ska sluta igen, snart. Jag typ lovar...

Vecka 16

Måndag (igår):
Heldag i skolan. Cykling. Löpning som gick dåligt. Fantastiskt väder. Kvällsmaten avnjöts på gården. Mästarnas mästare på svtplay.

Tisdag:
Skola till lunch. Jobba till 20.30. Känns tungt just nu, men det brukar ofta kännas bra när jag väl är där.

Onsdag:
Skola. Springa. Tvätta och städa vår lägenhet som tycks ha nått något slags bottenrekord i stökighet. Suck.

Torsdag:
Ledig med barnen. Fortsätta städa (misstänker jag, det vore ett under annars). Springa. Grilla i det fina vädret som jag visst råkat lova Gosegrisen att vi ska göra. Ta emot tre eminenta barnvakter. Mormor o morfar och farmor.

Fredag:
Springa. Packa. Puss hejdå till barnen. Åka till slott i Skåne. Gå på bröllopsmingel och öva på tal.

Lördag:
Slottsfrukost. Promenad längs sundet. Slappa. Njuta av vackert väder. Kanske ta mig en tupplur. Göra mig redo inför bröllop. Festa och fira dagen lång.

Söndag:
Slottsfrukost. Bli körduglig. Åka hem och kanske äta färdgodis...

Stundande bröllopsbryderier

När en mycket god vän gifter sig, då är det på sin plats att hålla tal. Jag har fnulat på ett i huvudet väldigt länge, men nu står det liksom still. Det är dags för skärpning och verkligen dags att agera. På lördag smäller det.

Av barn får man höra sanningen

"Gullebullen är så söt tycker jag! ...... Men du är inte så söt mamma, för typ du är liksom stor. Stora människor är ju liksom inte söta..."

Ni kan kalla mig "flamman"

Jag ska försöka ta min hurtighet till en ny nivå:



Så länge vädret är ok är det cykel till skolan. 25 minuter tog det. Hemvägen är mycket uppför då det tar nog längre tid. Go Lisa go!

Jag vill aldrig åka härifrån

Idag är inget undantag!

Jag hade kommit längre om jag sprungit...

Efter snart tio minuters resa ser jag fortfarande Nils Erikssonsterminalen. Det är fredagstrafik i Göteborg. Hoppas Ica Tornet fortfarande har öppet när jag kommer fram och att min busschaufför behåller sitt goda humör!

Veckans lärdom:

Om man bara springer en gång på en vecka och äter supermycket och dricker mycket alkohol, då går man upp i vikt från veckan innan.

+ 1,1 kg!

Men vad gör det? Det var det lätt värt. Det är bara att kämpa vidare!

Kulturhistoria med Lisa

Jo, jag tyckte Goegrisen skulle veta hur schlagers lät när jag var ung. Han var måttligt intresserad och gav den betyget: Sådär bra. Liveorkestern i bakgrunden är ju fantastisk. Det var åtminstone ett välkommet avbrott från melloskivan som spelas på repeat här hemma. Jag tror jag ska ha som mål att lära honom en gammal goding om dan. Hö hö.

Uppdaterad

Enda sättet att ta reda på om jag är för förkyld för att springa är väl helt enkelt att ge sig ut att prova. Det gör jag.

Uppdaterad:

Det gick bra att springa, lite långsamt gick det, men det var skönt.

Själva f-n också!

Livet bara susar iväg och jag har massor att göra fram till sommaren eller hösten eller julafton. Mormor har 90-årskalas, det är bröllop i påsk, jag ska se the Wall i maj och jag har bestämt mig för att springa Göteborgsvarvet. Det betyder att jag måste träna träna och träna. Så vaknade jag i morse med ovanligt ont i halsen, hosta och nu rinner näsan också. Så ska jag jobba idag när jag egentligen borde pluggat. Jag har faktiskt inte alls tid att vara förkyld, inte ens lite. Funderar på om jag törs springa ändå...?

Ändrade planer

I morgon har jag självstudier och jag har verkligen sett framemot en produktiv dag med flitigt läsande och bara paus för en långrunda.

Men så ringde jobbet.

Vad har man timvikarier till om de bara säger att de inte kan jobba på grund av skola, lediga helger eller av andra orsaker? I morgon kan jag ju (typ) och hade inte samvete att tacka nej till en kort dag mellan 8 och 12.

Mitt (antagliga) dåliga samvete över att jag inte kommer hinna plugga så mycket som jag tänkt mig, eftersom jag just nu inte har några planer på att saka löpningen, får jag ta tag i någon annan dag. Eller kanske ignorera. Jag är trött på dåligt samvete.

Vilan är snart över

Jag gav mig själv en veckas vila från löpningen vilket lett till lite blandade känslor; båda skön känsla och dåligt samvete. Men idag har det främst handlat om längtan efter att få komma ut igen. Jag hoppas den känslan är kvar i morgon, för jag tänkte satsa på 14.5 km då. Det ska bli fint. Kanske blir det debut för nya vätskebältet också!

Jag lät mig inspireras idag

Maria Wetterstrand spred lite optimism om en hållbar framtid. Nice, supernice!

Läskiga samtal

Jag är lite nervös, trots att jag frivilligt anmält mig. Vi ska spela in en 45 minuter lång samtalsövning på video och jag ska vara en av två samtalaledare. Det borde inte vara idag jag är nervös utan på fredag när den ska upp till allmän beskådning. Allmän och allmän, men hela klassen ska se den. Mitt mål är såklart att få så konstruktiv kritik som möjligt, så att jag kan bli bättre. Men läskigt är det.

Uppmaningar bör ske med hög stämma...

... även till mig själv. Tydligen. Jag misstänker att det var därför som jag nyss hörde mig själv säga:

" Okej Lisa! Då kör vi lite studier. Tänd lampan och ta reda på vilken buss du ska ta först. Och lägg ner mobilen för helvete! "

Jag lät lite arg, så det är bäst att jag lyder...

Tillbaka till ordningen!?

Idag var det meningen att jag skulle börja springa igen efter en välbehövlig fyradagarsvila. Jag råkade skjuta fram löpturen till i eftermiddag, det regnar ute och hade jag inte pyttemini ont i halsen också...? Det är också meningen att jag ska sluta lyxäta massa god och fet mat och sluta dricka vin och öl hela dagarna. Jag vägde mig nyss, efter frukost, men ändå. Helgens utsvävningar visade + 2 kg. Jag hoppas att jag lyckas gå ner lite av dem till fredagens vägning, för på lördag har gamla mormor 90-årskalas och hon kan baka goda grejer hon och helgen därpå är det slottsweekend med tillhörande bröllop och jag misstänker att jag inte kommer äta så lite där heller.

Men va fan, vad är det för vits med livet om man inte ska få njuta lite mellan varven?

9 år!

Med vindruvor, läsk, pizza, oxfilé, öl och potatisgratäng är vi redo att fira spontant men riktigt 9-årsjubileum idag.

Jävlar också!

Det verkar som om jag typ råkat börja snusa igen... Hur länge får jag snusa innan jag måste sluta igen? Jag ger mig en vecka. Oj oj oj...

Överraskad!

Min älskade man har monterat ihop våningssängen igen. En bättre överraskning kunde jag inte önskat mig. Det bästa av allt verkar vara att Gosegrisen är införstådd i det hela. Det är läggdags nu så vi får väl se hur det går...

Wow!

Jag har varit på äventyr i Stockholm. Tåget hem har två våningar. Jag blev glad som ett barn när jag upptäckte det. Tyvärr var min plats på markplan, men jag känner mig väldigt nöjd ändå!

- 9.5 kg

Det är faktiskt skitbra och jättemycket (jag jobbar på att tänka positivt). Men seriöst, vart fan är de kilona nu någonstans? Det är en sån där biologisk eller kemisk eller fysisk grej som jag aldrig kommer begripa. Det har försvunnit en massa saker från min kropp utan att de blivit bortopererade. Vart är (en del av) mina fettceller någonstans? Jag liksom får en bild framför mig att det flyger omkring små små atomer runt omkring mig som förut tillhörde min kropp men nu är borta från den. Ja jäklar, vilket mysterium!

En 1 meter lång rosa dröm

Gullebullen var på sin 2.5 årskontroll idag. Bara fem månader försent...

Min underbara snart 3-åring, är en meter lång, väger 16.5 kg och älskar rosa så mycket att han vill att allt ska vara rosa. Han bad mig köpa en rosa mössa till honom och jag kände mig generös och köpte även en tröja. När jag kom hem nöjd och skulle överlämna dem frågade han förhoppningsfullt om jag även köpt en rosa jacka och en rosa cykelhjälm? Det får bli nästa gång om hans kärlek till rosa håller i sig.

Börjar bli törstig!

Längre sträckor och varmare väder kräver vätskebälte. Känner mig så jäkla proffsig!

Jösses!

Snyggt, men det var nog första och sista gången...

Provar något nytt idag:

Lisa klagar lite

Jo...
Jag springer ju rätt mycket nu och sköter mitt matintag såpass att jag även lyckats gå ner en del i vikt. Jag närmar mig så sakteliga mitt mål.

Men...
Det finns en baksida av viktnedgången också. En sak är att mina kläder börjar bli för stora och det känns lite tråkigt att gå omkring i kläder som sitter lite som en säck. Helst av allt skulle jag vilja köpa en helt ny garderob men det har jag ju såklart inte råd med. Det andra tråkiga, som jag inte riktigt förväntat mig, är att jag bara känner mig smalare när jag ser mig i spegeln. Övrig tid i vardagen har jag samma plufsiga känsla som tidigare. Det gör mig lite ledsen eller besviken. Jag fattar ju att livet inte förändras för att man lyckats lätta lite, men ändå...

Hur som helst önskar jag att jag kunde känna mig smal. Garderoben får jag väl byta ut lite i taget av.

Jaha, är det en inköpslista vi gör...!

Mor Lisa till sin yngsta son:

"Om du nu ska följa med mig till affären för att handla mat så behöver vi ha lite regler..."

(Jag blir avbruten)

"Ja, också behöver vi ris också!"

Letar efter mitt fokus

Vi har ett block med samtalsövningar i skolan just nu. Det är superintressant, känns relevant, viktigt och rollspelen är roliga och nyttiga. Men det fullkomligt suger musten ur mig. Jag hinner liksom inte reflektera och ladda om innan det är dags för nästa övning. Därför blir det väldigt lite läst och pluggat mellan varven. Jag vill helst slappa med min familj, äta väldigt goda saker eller som idag shoppa nya cykelhjälmar till barnen. I kalendern har jag skrivit att jag ska sitta på biblioteket och plugga i eftermiddag. Inte så stor chans att det lär hända. Jag tror jag ska gå omkring och vara lite disträ och frånvarande istället...

Utsliten

Jag är trött både fysiskt och mentalt idag. Har dock en del nödvändigt att göra ikväll så det är bara att bita ihop och köra på. Helst av allt skulle jag vilja ligga i soffan och moffa i mig godis ikväll. Men så kul ska jag inte ha det. Tänkte jag.

Det borde kännas fint...

...men det är inte helt ångestfritt. Jag har shoppat. Till mig själv. Chinos och en fin tröja i storlek 40 och medium. Storleken känns superbra. Att mina gamla kläder är för stora känns också som ett fint kvitto. Att slösa pengar på mig själv däremot, det ger mig ångest. Jag vill inte ha ångest. Jag vill tycka att jag är värd det, men det är bara det att den här våren läggs det mycket mer pengar på mig än vad det gör på någon annan i min familj. Jag vill känna att det jämnar ut sig i längden och att det är jag som behöver mest nu, men lyckas inte riktigt övertyga mig själv. Det är irriterande och tråkigt.

Nej! Dags att gaska upp mig, solen skiner ju för helvete!

46.2 km

Jo jag sprang rätt långt den här veckan och jag måste erkänna att ett göteborgsvarv känns mer och mer lockande. Min far är så sugen på att hans tidigare svarta får till dotter ska springa ett göteborgsvarv att han erbjudit mig en muta om jag gör det. Jag har en idé nu pappa! Det behöver inte vara en flashig klocka med gps och pulsmätare. Men en klocka som har ett bra tidtagarur och passar sig för löpning skulle sitta fint. Är det en deal?

Klockrent!

" Det känns liksom som en bubbla där (Gosegrisen pekar mot sin rumpa) och så smäller man liksom bubblan. Å då kommer det en prutt. Sen luktar det brunt."

Humor på min nivå.

När Gosegrisen får bestämma:

Det ska vara vackert, hjärtan och söta kycklingar. Det var en fröjd att ha med honom på Blomster landet. Underbara unge.

Efter lite rensning:

Helgens projekt:

Hoppas kunna bjuda på en fin efterbild inom kort!

April april?

Vi glömde visst berätta för barnen att vi numera har en bil. Så när jag frågade Gosegrisen om han ville åka med mig till plantagen i morgon i vår nya bil, trodde han mig inte. Hihi.

Det är tur att jag springer häcken av mig...

... annars hade jag aldrig lyckats gå ner ett halvt kilo sedan förra veckan. Jag törs knappt tänka på vad jag moffat i mig. En hämtpizza, mycket fikabröd, säkert närmre ett kilo godis, chips, nötter men ingen alkohol. Detta trots att jag spenderat helgen i föräldrahemmet. Men jag vågade inte dricka vin om min
magsmärta trots allt var magkatarr... Hur som helst så känns det som ett halvt kilos mirakel. Jag har nu gått ner 10% av min kroppsvikt sen jag startade den 1 februari. Jag tänker fira i kväll med en löprunda, cashewnötter och rödvin. En tvättid på det och kvällen är som gjord.

(Just det ja, jag tänker sluta äta godis också... Har jag sagt det förr?)