Jag är ganska duktig nu. Det flyter på ganska bra och jag har faktiskt gjort hälften, det känns till och med inte helt orimligt att jag ska hinna klart innan lördag. Då kommer jag vara helt ledig i helgen, inte illa det inte. Men så är det ju så att jag faktiskt saknar min familj, framför allt mina barn. Igår sa Gosegrisen så här till mig efter att jag nekat honom mitt umgånge för att jag var tvungen att göra något annat:
Men snälla Lisa, du kan väl komma hit och sätta dig, vi har ju inte setts på hela dagen!
Då måste man ju göra det, vilken tur att ungen är klok nog att uttrycka sin vilja och sitt behov i ord så att jag fattar vad som är viktigt. Han är faktiskt fantastisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar