Trots!

Trots är en annan företeelse livet bjuder på idag. Och då är det inte någon av mina underbara och perfekta barn som är trotsiga utan det är jag. Eftermiddagen började väldigt bra med en löprunda och en portion grönsakssoppa medan resten av familjen åt våfflor, vispgrädde och rårörda jordgubbar. Men sen barkade det åt skogen. Jag förtjänade minsann också våfflor med grädde och jordgubbar. Och en liten bit blev en stor bit blev mycket. Och inte fasen tänker jag diska heller, bara skrapa ur gräddskålen och moffa i mig den. Å en snus vill jag ja. Jag snusar väl om jag vill det, samvetet eller det sunda förnuftet kan dra åt helvete. Det är som om jag vill straffa någon. Det är ju bara idiotiskt att det bara är mig själv straffet går ut över. Det är trist med trots. Nu tänker jag fortsätta att skita i disken och lägga mig i soffan och titta på några avsnitt av solsidan istället medan Kärleken lägger barnen. Hoppas att det träliga gråa trots-molnet kring huvudet försvinner snart.