Efter sex timmar och endast fyrtio minuter innan min akutläkartid försvann smärtan i en handvändning. Som om någon tryckt på en knapp. Det var så skönt och jag var så hungrig. Doktorn tror på njursten eller gallsten och jag är mest glad över att det inte var något virus som hade gjort att jag inte kunnat hälsa på mamma. Nu sitter jag på tåget till Karlstad, redo att muntra upp vid en sjuksäng, men rätt så nervös över att smärtan ska komma tillbaks...
Hoppa in på Apoteket och köp diklofenak som du kan ta till. Och hälsa mamma!
SvaraRaderaÄr det gallsten förstår jag smärtan och fosterställningen. Lyssna på Ninne och gå ALDRIG hemifrån utan dem.
SvaraRaderaOch det skall vara stolpiller.
SvaraRaderaTack för tipsen! Nästa gång hoppas jag få läkarhjälp medan jag fortfarande har ont, så att de kan spåra smärtan. Jag var ju helt smärtfri i hela bålen när jag väl kom till doktorn, så diagnos har inte riktigt kunnat ställas.
SvaraRadera