Det är en sån dag idag.

Ruggigt, regnigt och svinkallt.

Segt idag!

Jag börjar skolan klockan ett idag och det var massvis med saker jag skulle hinna göra innan dess. Eller jag menar jag gör massvis med saker, men inte det jag borde göra. Nämligen plugga. Jag ah fullt upp med annat i huvudet. Bland annat vad jag ska ha för ingredienser i min lunchomelett. Det är viktiga spörsmål. Nu är det snart dags för lunch. Jag tror jag ringer mamma lite innan jag börjar plugga...

Konsten att inte glömma

Varje gång vi är ute och reser glömmer vi nästan alltid något någonstans. Det är inte så vanligt att vi glömmer ta med något på utresan som det är inför packningen för hemresan. Nu har jag äntligen kommit på vad som är felet; jag letar bara i tanken och inte i verkligheten. Jaggår inte runt i de olika rummen för att se efter om jag glömt något utan tänker bara efter om det borde ligga något i exempelvis badrummet. Svarar jag nej på min fråga bryr jag mig inte ens om att titta efter i badrummet. Det hela är ju lite konstigt med tanke på att jag snart haft barn sju åts tid och borde ha lärt mig att saker och ting får ben och förflyttas utan min personliga medverkan, vilket även Kärleken såklart kan vara skyldig till... Hur som helst kan jag varken skylla på barn eller make för senaste resans kvarglömda föremål. Det bar jag som la mitt halsband i badrummet och det var jag som aldrig tittade efter. Jag tittade visst heller aldrig efter på krokarna i sovrummet om skjortan jag hängt där hängde kvar... Tänk om jag av det lärt mig något till nästa gång. Det vore väl fantastiskt!?

Nya tag

Det har varit lite dåligt med fokus på skola och plugg den sista tiden för mig, men nu ska det bli ändring på det. Denna vecka börjar ett block med samtalsövningar som jag verkligen ser fram emot. Bäst att läsa litteraturen till det då. Det ska bli intressant.

Före:

I somras i Tunisien. Inte den mest smickrande bilden som tagits av mig...

Efter!

I provhytten idag. Jag anstränger mig inte ens eller drar in magen!

Resultatet:

Klänning från Noa Noa.



Det blev lite dyrt... Men jösses så snygg jag kommer vara. Jag handlade ju inte bara skor och klänning, utan även ny bh, en sjal, dyra strumbyxor och ett snyggt halsband. Jag är övertygad om att jag är värd det. Nu gäller det bara att få med Kärleken i båten också...

Det gäller ju att prioritera!

Det står i min kalender att jag ska sitta på biblioteket och plugga i eftermiddag. Det måste vara något tryckfel eller liknande för jag år ganska så säker på att jag tänker ägna eftermiddagen åt lite lustfylld shopping inför ett bröllop till påsk. Jag behöver klänning, skor, en fin kofta och kanske ett halsband eller armband som krona på verket. Dessutom ser jag det som en belöning för min åtta kilo lättare kropp att få klä sig i en riktigt snygg klänning. Det ska bli trevligt. Det gäller ju verkligen att prioritera här i livet.

Vi är med bil!

Forrrden är KUNG!

Ett hjärta av guld...

...det hade sannerligen min fina farmor Iris. Men det var inte alltid hon lyckades med sina presenter. Den här vackra korsstygnstavlan gjorde hon till sin förstfödde son till hans studentexamen. Det är så rart. Men jag kan liksom inte ens tänka mig att det 1966 var en ung mans högsta önskan att få ett broderi från din mor... Eller så kanske han gjorde det. Det har åtminstone prytt väggen över hans säng så länge jag kan minnas.

"det här hade jag aldrig trott för tio år sedan!"

Citat från min löpande far angående det faktum att vi idag tig en gemensam löprunda på 13.6 km. Det känns skönt att kunna göra sin far glad på äldre dar.

Det är så skönt att det är över!

Efter sex timmar och endast fyrtio minuter innan min akutläkartid försvann smärtan i en handvändning. Som om någon tryckt på en knapp. Det var så skönt och jag var så hungrig. Doktorn tror på njursten eller gallsten och jag är mest glad över att det inte var något virus som hade gjort att jag inte kunnat hälsa på mamma. Nu sitter jag på tåget till Karlstad, redo att muntra upp vid en sjuksäng, men rätt så nervös över att smärtan ska komma tillbaks...

Ömklig

Ligger i fosterställning med vansinnig magknip sedan 7 i morse. Magkatarr? Njursten? Gallsten?

Känns lite knäppt när det är jag som ska vara frisk och ska hälsa på mamma med magont. Kanske är det sympatismärtor... Ringer nog 1177 snart.

Äntligen hemma!

Efter en matpaus, två kissepauser och och en sanera-bilen-efter-Gullebulle-kräk-paus och sammanlagt fem timmars resa sitter vi nu i köket med pappa, pratar och dricker öl och äter god ost. Skönt att vara "hemma" igen!

Lite bra och lite mindre bra

Träningen går fantastiskt bra just nu och jag har bestämt mig för att försöka att aldrig springa kortare än 10 km när jag ger mig ut. Mitt mål är att ha sprungit 21 km innan Göteborgsvarvet går av stapeln även om jag nog inte tänker springa själva loppet.

Med viktväktandet går det lite mindre bra just nu. Jag är så otroligt gottesugen hela tiden och unnar mig både det ena och det andra.

Det vore skönt om jag hade gått ner några hekto i morgon. Jag hoppas att min flitiga träning ska kvitta mitt moffande åtminstone.

Har lite svårt för att inte ropa hej!

DET ÄR VÅR! Det är så varmt ute när jag springer på morgnarna att jag enbart kan ha t-shirt under den tunna vindjackan. Klockan är bara 9.30 och på balkongen visar termometern 12 grader. Solen sken i skogen idag och fåglarna sjöng för fulla muggar. DET ÄR VÅR!

Pustar ut!

Min älskade mamma har opererats idag och jag har varit nervös hela dagen. Nu har hon vaknat och operationen verkar ha gått bra. I morgon kväll åker vi till hemstaden. Jag längtar efter att mamma och pappa och även den ingifta familjen, men jag kommer nog hänga en del på ett sjukhus i helgen.

En viktig dag

Det är en viktig och läskig och ovanlig men ändå vanlig dag i dag. Jag hoppas så på ett lyckligt slut.

Det bidde en kompromiss

Det bästa (nyttigaste) av det sämsta (goda)...

Om The other Boleyn girl och andra funderingar

Vi började se ett 1500-tals kostymdrama igår Kärleken och jag. Den var intressant. Men oerhört svår att få grepp om. Det var inte lätt att vara kvinna på 1500-talet törs jag lova. Det var väldigt mycket ligga. Och om kungen ville ligga med en var det bara att acceptera. Födde man inga söner var man inte mycket värd. Serien är intressant men filmtekniken förvirrar mig lite. Det är så himla många konstnärliga irriterande vinklar ibland och ibland sitter de två Boleyn-systrarna och pratar direkt till kameran som om de var med i Big Brother och satt i biktbåset. Men det är väl bikten de sitter i såklart. Nu fattar jag. Hur som helst ska det bli intressant att se vart det tar vägen ikväll. Det ska även bli intressant att se vem som vinner bråket på min axel, den goda eller den onda. Det tjattras något förfärligt där uppe om och i så fall vad som ska snaskas på samtidigt som vi ser den spännande fortsättningen. Jag lägger barnen så länge så får väl tiden utvisa vem som vinner. Den oflitige ängeln har redan vunnit slaget om att jag får läsa skönlitterärt istället för studielitterärt medan jag väntar på att barnen. Det är så skönt att överlåta svåra beslut till små änglar...

Jag är inte ensam...

... om att hänga på låset på biblioteket en måndag morgon. Jag hann som tur var få de böcker jag behöver innan någon annan norpade dem. Jaha, då är det väl bara att sätta igång och vara flitig då...

Städ och fix

Idag donar vi här hemma för att få ett skapligt trevligt hem till kvällens middag med Långa Bror och J.



Balkongen däremot är en utmaning vi sparar några veckor till. Tänk er stor förvaringslåda till alla leksaker, ett cafébord med tillhörande stolar och några balkonglådor med vackra vårlökar! Det är min dröm just nu. Vi får se vad budgeten tillåter...

Historia

Idag är vi och hälsar på våra gamla grannar. Jag spionerade lite på vår gamla lägenhet med tillhörande trädgård. Jag längtar inte tillbaks alls, men saknar grannarna.

Tar hurtigheten till nya nivåer

I dag är det lördag. Det är en ledig dag. Jag sprang 9 kilometer före frukost på en ledig dag. Jag börjar bli orolig för hur det här ska sluta. Tänk om jag börjar med triathlon eller någon annan nördig sport...

Jag ropade visst Hej igen...

Förlåt mig, det var inte meningen att ha ett inlägg om våren häromdagen. Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att det inte är okej. Nu ligger det snö över hela marken igen. Skit också. Jag tar på mig det här. Förlåt.

Schlagerfeber

Bokstavligt talat. Gosegrisen ligger och sover med en begynnande feber och sjunger på "Popular" i sömnen. Inte så konstigt kanske, han tittade på videon på youtube ca tjugo gånger innan han somnade. Min älskade lilla feberloppa har fått sin första idol.

Gött!

Idag åt jag en kebabpizza till lunch. Det var gott. Det var längesedan. Jag hoppas inte det straffar sig för mycket vid min vägning i morgon. Men vad fan, man måste ju få unna sig lite ibland också...

20.02

Mamma, mamma, MAMMA!

Gosegrisen hostar så mycket att han vaknar. Hoppas jag får komma ut till mitt vin och mina nötter snart igen. Blev liksom vansinnigt sugen nu när det var färdigt och jag inte hann smaka något.

20.00

Båda barnen sover. Kärleken är på galej. Jag kryper upp i soffan med en god bok, ett glas rött och lite nötter. Lovely.

Vår

Det är vår och bara gruset kvar av vintern!

Sängkammare var ordet

Först och främst vill jag säga. Välkommen till min stökiga verklighet. Jag bjuder på bilder från den och hoppas att jag gör en och annan medsyster eller medbror en tjänst genom att visa bilder från ett icke-perfekt hem.

Det hela började med en grav form av bristande kommunikation mellan mig och Kärleken vilket resulterade i att barnens våningssäng monterades ner, vilket ingen av oss tyckte var vidare bra visade det sig senare. Men då var det för sent för Gosegrisen var överlycklig över att slippa sova högst upp i den hemska, obehagliga och ensliga överslafen varifrån han legat och gnällt varje kväll i snart ett halvt års tid.


Så vårt sovrum/lekrum har förvandlats till en renodlat sängkammare och något måste verkligen göras åt saken. Frågan är bara vad?





Som ni ser finns i princip inget golvutrymme kvar alls och det som finns är belamrat med diverse ren och smutsig tvätt + leksaker och annat skräp. Jag måste helt enkelt ta tag i det här NU om jag ska överleva mer än en vecka med den nya FANTASTISKA möbleringen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, skriva eller göra. Rent spontant finns bara ett uttryck på min tungspets nu. HJÄÄÄÄÄÄLP!

En inre dialog

- Varför är jag hela tiden så godissugen? Jag måste verkligen skärpa mig nu alltså.

- Godissugen! Åhh, jag tror att jag ska skippa föreläsningen idag och sitta hemma och plugga och äta en massa godis, det är jag värd, jag kan ta en riktigt lång promenad sen, för att kompensera lite...

- Men Herregud! Jag måste väl kunna vara sugen på något utan att det för den skull innebär att jag måste ha det nu.

- Åhh, lite röda och svarta döskallar och center och lakritsbåtar och lysmelk. Mmmm.

- Man kan ju tillåta sig att längta efter något riktigt gott också och sen vänta några dagar med att unna sig det. Förslagsvis vänta tills på lördag! Jag har ju köpt en massa tuggummin som jag ska äta när jag känner mig godissugen, jag kan väl äta det istället!?

- Tuggummin är skittråkiga, de smakar inte godis alls.

(Så här håller min inre dialog på hela tiden. För tillfället är det status quo och jag har ingen aning om vem av mig som kommer vinna... Det känns som om det skulle kunna vara den präktiga sidan idag, det vore bra...)

Trots!

Trots är en annan företeelse livet bjuder på idag. Och då är det inte någon av mina underbara och perfekta barn som är trotsiga utan det är jag. Eftermiddagen började väldigt bra med en löprunda och en portion grönsakssoppa medan resten av familjen åt våfflor, vispgrädde och rårörda jordgubbar. Men sen barkade det åt skogen. Jag förtjänade minsann också våfflor med grädde och jordgubbar. Och en liten bit blev en stor bit blev mycket. Och inte fasen tänker jag diska heller, bara skrapa ur gräddskålen och moffa i mig den. Å en snus vill jag ja. Jag snusar väl om jag vill det, samvetet eller det sunda förnuftet kan dra åt helvete. Det är som om jag vill straffa någon. Det är ju bara idiotiskt att det bara är mig själv straffet går ut över. Det är trist med trots. Nu tänker jag fortsätta att skita i disken och lägga mig i soffan och titta på några avsnitt av solsidan istället medan Kärleken lägger barnen. Hoppas att det träliga gråa trots-molnet kring huvudet försvinner snart.

Hopp!

Det är vad livet bjuder på idag. En ganska skön känsla faktiskt.

När allt flyter på är familjelivet underbart!

Lite hederlig söndagsångest eller kanske bara lite vanligt gnäll

I morgon klockan 8.00 har vi ett seminarium i skolan som jag inte känner mig ett dugg förberedd inför. Jag måste hinna ögna igenom lite kurslitteratur innan dagen är över. Kärleken är iväg och tentapluggar (inför sista tentan den här terminen, sen är han en tillfälligt jobbande Kärlek, Hurra!). Jag kan inte låta barnen leka med någon kompis idag eftersom Gosegrisen kräktes en gång i natt. Vi misstänker att det är en klassisk han-har-ätit-för-mycket-godsaker-kräkning, men tycker att det är schysst att inte riskera att smitta ner andra. Solen skiner inte ute och mycket känns tungt. Men jag tror jag ska vända på det och försöka ta med ungarna ut eller hitta på något annat lite roligt. Just nu använder jag mig av en hushållsnära tjänst. Gosegrisen plockar upp allt på golvet i vårt överstökiga sovrum till det överkomliga priset - en guldpeng.

Okej söndag, då kör vi. Tut tut!

Inte riktigt Gullebullens grej

Det började med att han inte ville sitta i biofåtöljen, så när han ville gå hem efter tjugo minuter blev vi väl inte direkt förvånade. Nästa gång får vi välja en film som passar honom lite bättre.

Familjelördag

Idag ska vi riktigt gotta oss i att vara en småbarnsfamilj. Det är simskola, besök på leksaksaffär, lunch på hambugerrestaurang, bio, lördagsgodis och schlagerfinal som gäller idag. Jag tror det kommer bli en fin dag.

Vad livet har att erbjuda

Just nu bjuder livet på hela sitt spektra. Det stressigt, men även tid för lugn och ro. Det är mycket god hälsa och dålig hälsa. Det är glädje och sorg. Det är bitterhet och lycka. Det är längtan och tacksamhet över vad man har. Det är planer för framtiden och oviss framtid. Det är massvis med kärlek. Massvis med kärlek.

Man ska inte ropa hej, nej det ska man bannemej inte!

Jag vill minnas att jag typ i måndags jublade över att kunna springa utan broddar. Det kan man inte längre, hela världen är en isgata och frågan är om ens broddarna är till någon större hjälp idag. Jag tänkte satsa på 10.5 km idag, så det får vi hoppas. För övrigt visade vågen 74.1 skonsamma kilogram idag, så jag är faktiskt mycket nöjd även om det känns lite overkligt. Ja, det är väl bara att springa på och smaska på så kommer jag sluta smal som en sticka. Säkert!

Sssssugen!

I morgon är det fredag och därmed Fredagsmys. Jag längtar så. Vi ska ha panerad kyckling, dip och grönsaker, vin och chips. Gaaah, kan det inte vara fredagskväll nu istället?

Fokuserad

Dagens föreläsare fångar mitt intresse, jag är faktiskt fokuserad. Det kan bero på att han är värmlänning. Det låter hemtrevligt!

Jag byter dag!

Jag har bestämt mig för att jag eventuellt tror att det är mycket bättre att väga sig på fredag morgon istället för på söndag morgon. Det vore så skönt att få börja helgen med många bonuspoints kvar för att sedan fördela de eventuellt kvararande bonuspointsen på måndag - torsdag. Jag ändrade invägningsdag i min viktväktartabell och vips så hade jag ingenting (eller rättare sagt -8 bonuspoints...) kvar att röra mig på fram till fredag, förutom de 29 jag får äta varje dag såklart. Men vad skönt att börja fredagsmyset med full pott. Jag var tvungen att gå och väga mig lite också för att kontrollera att mammas och pappas våg inte var allt för snäll och det såg lovande ut...

Vi ska inte tro att vi är något

Marken är alldeles vit därute. För en timme sen när jag stack ut på en löprunda var det fina vårvibbar i luften. Efter 5 kilometer började det snöa och innan jag hunnit hem var det full storm. Snön gjorde bitvis riktigt ont i ansiktet och ögonen. Jag som längtar så efter vår. GP säger att det ska bli 5-10 grader varmt på måndag. Jag blev bitter nu och tror det inte förrän jag ser det eller framför allt känner det.

Vardagslyx nästan varje tisdag

På tisdagar har jag ofta filmkväll. Jag har är så glad över att ha två fantastiskt fina vänner att ha det med. Det sätter sån guldkant på vardagen.

Inte riktigt den reaktion jag förväntat mig

Mamma och pappa och jag planerar en Danmarkstur i sommar tillsammans med mina barn. Min man får vara hemma och arbeta medan vi roar oss.

Så vid middagen idag när Gosegrisen satt och drömde sig tillbaks till Tunisien bestämde jag mig för att berätta den glada nyheten. Gosegrisen reagerade med att ropa "men pappa då?" för att sedan brista ut i bitter gråt för att närldens bästa pappa inte får följa med. Nähä, vi får nog påbörja en positiv Danmarkskampanj för jag vill inte ha några ledsna miner på Legoland inte. Men jag kan inte låta bli att tycka att han är lite rar min älskade Gosegris!

Inga broddar behövs längre!

Äntligen behöver jag inte broddar när jag springer min 9-km-runda. Det gav genast resutat och jag klockar in en kilometertid på 5:24 min. Det kändes dock som om lungorna skulle spricka den sista branta backen hem. Men jag är otroligt nöjd. Tänk om skolarbetet också kunde gå så bra...

Det ska tydligen bli vardag igen

Jag har haft en underbar, kärleksfull, allvarlig och precis som vanligt helg i föräldrahemmet. Jag saknade min man och mina barn ganska mycket, men njöt också av att de närvarande barnen inte var mina och därmed inte mitt riktiga ansvar. Lite lagom långa sovmorgnar har varit sköna, både skidåkning och löpning, mycket god mat och att få träffa fina vänner har varit en bra recept på helgen. Nu ska jag försöka fokusera på skola och vardag igen och det känns som en mycket svår utmaning. Just nu är min fokusförmåga mycket kort och jag känner mig rätt så ofta som en yr trött höna. Men vardag måste det ju bli, hur lite jag än vill. Sååå då kör vi väl då...

En snäll eller elak våg?

I morse gjorde jag min invägning på mina föräldrars våg. Den har alltid varit elak mot mig, så jag tänkte att om jag gått ner på den, så är det verkligen bra. Nu visade den mycket skonsamma 75.2 kg i morse, vilket får mig att fundera på hur elak den egentligen är. Kanske är den snäll. Mina bröder säger att den är jättesnäll. Det vill inte jag att den ska vara, jag vill att den ska vara elak. Hur som helst så spelar det kanske inte så stor roll för tittar jag mig i spegeln känner jag mig verkligen smalare och snyggare än vad jag varit sedan jag fick barn. Hurra för det!

Underbara vintersol

Det är sånt här som får mig att vilja flytta hem igen!

Precis som förr

Bröderna ska ut och åka längdskidor. "Om vi möter någon jag känner, kan du väl säga att du inte känner mig!" Den ene stolt den andre dryg. Ho ho!

Kvalitetstid

Långa Bror och jag skolkar och är ute på en långpromenad i skogen. Varmt kaffe, varma sittdynor och natur känns skönt idag. Efter lunch är det dags för en helg i föräldrahemmet!

Ostbågar kan tydligen inte bota allt...

Lite mat och medaljchans gjorde sinnet lite lättare

Inte glad - inte bra

Min dag började högt över förväntan när jag faktiskt gav mig ut på en löprunda tidigt i morse trots att jag igår verkligen inte trodde att jag skulle göra det. Men sen kom jag till skolan coh insåg att jag inte hade ork eller tålamod att ens försöka lyssna på vad föreläsaren sa och det ligger liksom en grå dimma över mitt sinne idag. Jag hoppas att en lur på soffan och optimistiska nyheter framåt kvällen kan ändra på saken. Kanske kan lite skidstafett på TV och hasselnötskaffe göra saken bättre... Annars får jag ikväll ta till det tunga kavaleriet i form av ostbågar. Det brukar lindra för stunden åtminstone.

Farmors närvaro

Ibland på en buss, i en kassakö eller kanske på en spårvagn så kommer en doft av Farmor Iris svävande. Då är det bara att vrida på huvudet, titta sug lite omkring så kan man vara säker på att hitta tanten som kanske tog ett spray parfym för mycket innan hon gick ut. Idag sitter vi på samma buss. Det luktar ljuvligt!

Jodå, föreläsningen är intressant!

Men det är det här också...

Lite karaktär har jag visst!

Till gårdagens filmkväll hade jag kalkylerat med två stycken 35-grams ostbågspåsar. Det var vad jag skulle få unna mig och dessutom rymdes det inom min dagliga points ranson. Min kära vän däremot, hon ville ha en stor påse ostbågar och en stor påse grillchips. Inte för att äta allt på en kväll, men det gjorde ju utmaningen desto svårare för mig, bara vetskapen att det fanns öppnade stora påsar inom räckhåll gjorde att det kliade lite i fingrarna och okej då, jag erkänner att jag gick och norpade en näve extra ostbågar... Hur som helst så blev även min vän sugen på ett glas rött och lite choklad. Det var här det visade sig att jag hade lite karaktär. Jag tackade nej och gick till hennes kyl och rotade fram en jävla MOROT istället. Hur kul var det? Inte alls, men det gav ändå eftersmaken att jag kan om jag bara vill. Och idag känner jag mig väldigt nöjd.

Kvinna utan läppar...

... fick löparmotivationen tillbaka efter en timmes plugg och en kopp kaffe. Känslan var god, men med biefftekten att läppar och ansikte smetades ut i varandra. I verkligheten är ansiktsfärgen mycket mer åt det neonrosa hållet...

Så motigt.

Jag känner efter och känner efter och känner att jag verkligen inte vill ut och springa idag. Jag känner att jag nog är lite för trött, är jag inte lite yr också? Jag känner mig lite för hungrig och lite för svag i armarna. Det känns inte okej alls. Ska jag vara så jävla slapp att jag bryter en superbra period av löpning nu. Nej det är verkligen inte okej, jag måste lära mig att göra det även om det känns otroligt motigt. Jag får lägga om i schemat istället. Jag pluggar på förmiddagen, äter en ordentlig lunch och springer på eftermiddagen istället. Nu gäller det bara att motstå frestelsen att somna i soffan istället för att plugga. Det får nog bli en kopp kaffe nu. Hasselnötskaffe.

Min tisdag

Idag ska jag läsa och läsa och läsa. Jag ska även ut på en 11.4 km-runda. Får nog ta den snart. Jag ska ha filmkväll. Jag ska äta 35 gram ostbågar och vara nöjd med det. Jag ska vara flitig. Jag ska vara hurtig och jag ska vara motiverad att äta lagom. Jag vill spara på krutet till helgen med föräldrarna och deras goda mat. Spara på krutet och ändå gå ner i vikt den här gången.